Vila i frid av Sofie Sarenbrant

Vissa svenska författares böcker vill jag alltid läsa så fort de kommer ut, Camilla Läckberg, Mari Jungstedt, Lars Kepler och nu också Sofie Sarenbrant. Hennes tredje bok, Vila i frid, kom ut i mars och min snälla  mamma hämtade den åt mig då hon var i Stockholm. De två tidigare, Vecka 36 och I stället för dig gillade jag och var därför nyfiken också på den här boken.

Miljön för boken är det harmoniska spat Yasuragi Hasseludden. En känd skådespelerska hittas medvetslös i kvinnornas tvagningsrum. Kort därefter hittas ett äldre par döda i sitt rum. Vid första anblicken verkar de två incidenterna inte ha något samband, men när ytterligare en person avlider på spa-anläggningen står det klart att någon ligger bakom dessa incidenter. Emma Sköld på Nackapolisen kopplas in och det blir hennes uppgift att reda ut historien.

Sarenbrants text flyter på i ett passligt tempo. Ibland blir det snudd på för högt tempo, men för det mesta är det just rätt. Kapitlen är korta och därför har man svårt att lägga boken ifrån sig. Den här boken tycker jag att är hennes bästa. Hon lyckas bra med att beskriva miljö och person, att hålla intresset uppe. Samtidigt som historien abslout inte är vacker, får man ändå en feel-good känsla av boken. Med vemod lägger jag boken ifrån mig och blickar framåt mot fjärde boken. Den lär ska vara under arbete, men jag vet inte när den beräknas komma ut. En sak som är säker är att den kommer att få en plats bredvid de andra tre. Sofie Sarenbrant har kommit till mitt hus och hjärta för att stanna.

Bortglömd födelsedag

Kom helt plötsligt på att det så småningom borde vara bloggens födelsedag. Kollade upp saken och konstaterar att 1-årsdagen var 24.4! Den kom och gick så att säga i stillhet... Hade ju nog tänkt att den dagen skulle firas lite här på bloggen, men det får bli ett annat år.

Nu blickar jag framåt, läser recensionsexemplar i ett frenetiskt tempo. Har recensionsdatum 15.5, 16.5 och 18.5 att hålla reda på. Dessutom har jag fått boken Skuggsida av Belinda Bauer som recensionsexemplar. Den boken fick jag först ca en vecka efter recensionsdatumet, så den tänker jag läsa sedan då jag hinner.

Jag hade den stora turen att hinna med i En bokcirkel för allas bokprat om Jellicoe Road av Melina Marchetta, så den boken borde också komma i ett litet trevligt paket på posten!

Mycket kul att se fram emot så här i början av bloggens andra levnadsår! Dessutom är jag ju på väg till bokmässan i Göteborg i september, så det roliga fortsätter och fortsätter!

Tre i en

Trots att jag veckan innan konserten inte hade mycket lästid, läste jag ändå ut tre böcker den veckan. Att smyga till sig några minuters läsning då man väntar på något kan vara produktivt.

Mörk jord av Belinda Bauer har jag hållit på med en hel evighet. Jag har haft den som "pausbok" här hemma och bara läst en liten snutt då och då. Därför har det dragit ut på tiden. Boken var riktigt bra. Den beskrivs som en psykologisk kriminalroman. Själv hade jag förväntat mig lite mer "action". Tempot var ganska lugnt, eller berodde det på att jag bara snuttläste? I alla fall tog den sig mot slutet och blev en riktigt lyckad läsupplevelse.

Bedragen av Katerina Janouch har jag länge varit sugen på att läsa. Huvudpersonen Cecilia Lund jobbar som barnmorska, vilket är ganska nära mitt eget yrke. Jag känner igen mig i sjukhusmiljön och tycker att det är riktigt uppfriskande att läsa om annat än mord hela tiden.

Flimmer av Anne och Evan Holt var min första bok i exess-format. Boken på 643 sidor är bara 16mm tjock! Sidorna är tunna, men det stör inte läsningen alls. Man får bläddra ofta, men det ger en känsla av att läsningen löper framåt. Perfekt att ha i handväskan och på resor! Själva boken visade sig också vara en höjdare. Kul att läsa en kriminalhistoria där inga poliser är i huvudrollen. Också här känner jag igen mig i sjukhusmiljön.

Tre böcker, tre nya författarbekantskaper. Kommer definitivt att läsa mera av var och en av författarna.

Konserten

Här kommer några bilder från konserten med kören Cawiar, som jag sjunger med i. Den här konserten är orsaken till att jag inte hunnit läsa fullt så mycket som vanligt förra veckan... 28.4 fick den nyrenoverade Avanti salen i Konstfabriken i Borgå sitt elddop då Cawiar och Cajorna (en kör från Raseborg) rockade loss med låtar som Eye of the Tiger, We weren't Born to Follow, Holiday, 21 Guns, Poison, Carrie, Don't stop, Lick it up, Livin' on a Prayer och Bohemian Rhapsody. Publiken var med på noterna från första tonen och vi fick stående ovationer efter Bohemian Rhapsody, som lyckades perfekt!

På den här bilden hittar ni mig i första raden, andra från vänster. Jag ser verkligen inte ut så där varje dag:)

Vi var stylade från topp till tå. Frisyrer, make up med "smokey eyes", skyhöga klackar, nitbälten, glittrande armband och örhängen.

Attityden var det heller inget fel på. Vi gav alla vårt allt och ni kan tro att vi hade roligt! Den här konserten kommer vi som var med aldrig att glömma. Tack till er alla underbara, underbara fellow-singers i Cawiar! Nu drar vi vidare mot nya utmaningar!

Utmanad. Varning för maraton-inlägg.

Under min rock-fyllda vecka har jag blivit utmanad av två bloggare! Jag har varken hunnit läsa bloggar eller skriva några inlägg under de senaste dagarna, så jag har helt missat hela utmaningsrundan. Måste läsa ikapp! Monika och blogg_bohemen utmanade båda mig, så nu får jag äran att svara på 22 frågor. Utmaningen går ut på att svara på 11 frågor, hitta på 11 nya frågor och utmana 11 bloggare. Jag tror ändå att jag gör som Monika och utmanar bara en bloggare.

Här kommer mina svar. Först Monikas frågor.

1. Vilken är din favoritbokserie?
För tillfället är det nog Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman som är mina favoriter. En annan serie jag gillar skarpt är Elly Griffiths serie om arkeologen Ruth Galloway. De innehar nog delad första plats.

2. Vilken film gråter du alltid när du ser?
Det är sällan jag ser filmer flera gånger. Det är som med böcker. Det finns så många bra, att man inte hinner se en och samma flera gånger. Däremot gråter jag i nästan varje avsnitt av Greys anatomi på tv...

3. Vad hade du för favoritbok när du var liten?
Bilderboken Jag vill också gå i skolan var en klar favorit. Det är en av de få som jag minns. Bullerby-böckerna läste jag om och om igen, så de klassas också till favoriterna.

4. Om du hade obegränsat med pengar till att resa, vilka tre platser skulle du besöka?
Japan har jag alltid drömt om att resa till. En rundtur i USA skulle jag också gärna göra. Samtidigt då man är i Japan kunde man ta sig till Nya Zeeland.

5. Favoritförfattare och varför?
Svår fråga... Det finns så många. De jag nämnde i fråga 1 hör nog till favoriterna. Båda skriver på ett medryckande sätt och får en att vilja läsa mer. Ganska lam förklaring, men...

6. Har du någon hobby eller något fritidsintresse som inte alla vet om? Vad?
Mina hobbyer är läsnig (+blogg) och min fantastiska kör Cawiar. Ett inlägg om gårdagens konsert kommer inom kort. Jag har ju skrivit om kören någon gång tidigare, men kanske inte alla visste om det. Kören hör kanske inte hemma på en bokblogg, men den ligger mig lika nära hjärtat som böckerna, så lite måste den få komma fram här på bloggen...

7. Vilken av alla olästa böcker vill du egentligen läsa allra helst, just nu?
Ann Cleeves Döda talar inte fick jag här i veckan som recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag, den vill jag väldigt gärna börja läsa så fort som möjligt. Har också Belinda Bauers Skuggsida som väntar på att bli läst. Det pågår en kamp mellan de båda.

8. Vilken är den bästa filmatiseringen av en bok?
Oj, jag är hopplös på att komma ihåg filmer... Män som hatar kvinnor tyckte jag var helt bra. Bäst vet jag inte, men sällan är filmer så bra som boken varit.

9. Finns det någon bok det känns som alla har läst men inte du? Vilken?
Cirkeln har jag inte läst. Äger den inte ens.

10. Du får välja bland all världens mat, vad väljer du? Maträtt eller kök, det går bra med båda.
Jag älskar biffar. Och raclette.

11. Vilken bok skulle du aldrig rekommendera?
Efter 10 minuters funderande på vad jag ska svara på den här frågan ger jag upp. Vet inte.

Blogg_bohemens frågor:

1. Varför är läsning så viktigt för dig?
Läsningen är ett andrum för mig. Det är min egen tid. Den ger min själ mat och vila. Filosofiskt svar...:)

2. Favoritbok som liten?
För svar hänvisas till fråga 3 ovan.

3. Översättningar eller originalspråk?
Behärskar inte så många språk, men läser gärna engelska/amerikanska böcker på engelska. Så gärna på originalspråk om det betyder engelska eller svenska. Trots att jag till fullo behärskar finska läser jag inget på finska.

4. Nästa bok du tänkt läsa?
Se svaret på fråga 7 ovan.

5. Starkaste minne kopplat till läsning?
Tiden då jag väntade vår förstfödda och var inlagd på sjukhus i 6 veckor. Då hann jag med en hel del böcker...

6. Författare du vill ska få Nobelpriset?
Skäms över att säga att jag har total noll koll på vem som borde få det priset.

7. E-bok eller pappersbok?
Både och! Älskar att läsa på min Kindle. Älskar också pappersböcker.

8. Favorit bland de litterära epokerna?
Svår fråga. Läser ine så mycket världslitteratur. Realismen och romantiken ligger kanske ändå närmast hjärtat.

9. Facklitteratur - en plikt eller ett rent nöje?
Definitivt plikt.

10. Vilken litterär person har på något sätt inspirerat dig?
Efter 20 besvarade frågor börjar huvudet vara tomt... Kan inte komma på någon.

11. Vad är det bästa med biblioteket i din stad?
Gillar inte huvudbiblioteket i staden något vidare, men filialen i stadsdelen där jag växte upp minns jag med värme. Där såddes fröet i mig som senare vuxit och bildat detta beroende av böcker.

Det här blir ett riktigt maraton-inlägg, hoppas någon orkar läsa det ändå... Jag kommer att utmana bara en bloggare, Lingonhjärta. Här kommer frågorna till dig:

1. Varför bloggar du om böcker?
2. Hur kom det sig att du började blogga?
3. Hur många olästa böcker finns i din hylla/hög?
4. Vad är bäst/sämst med landet där du bor?
5. Vilket är ditt första bok-minne?
6. Vilken bok skulle du rekommendera åt mig?
7. Vad vet vi bloggläsare inte om dig?
8. Första meningen i boken du håller på att läsa just nu?
9. Vilken bok ångrar du mest att du läste?
10. Vilken bok önskar du dig mest just nu?
11. Vilken är din favoritbokhandel? Får vara fysisk/"virtuell".

Veckans läsning...

... består nästan uteslutande av sångtexter. På lördag smäller det i vår lilla stad då kören Cawiar rockar loss i en nyrenoverad konsertsal. Vi har slutsålt (ok- 9 platser kvar...), dvs 560 biljetter sålda, vilket absolut inte är fy skam för en liten kör i en liten stad. Så tyvärr får nog böckerna vila denna vecka, trots att det idag är världsbokdagen och allt. Jag tänker hugga tag i böckerna sedan då jag rockat mig hes och inte kan prata med någon på flera dagar:)

Veckans fråga...

...hos Annika lyder: "Hur många sidor/kapitel ger du en bok innan du lägger undan den om den inte tilltalar dig över huvudtaget"

Här måste jag medge att jag har väldigt svårt att ge upp en bok. Speciellt en bok som man hört/läst mycket bra om. Jag tänker att det blir säkert bättre och tragglar mig igenom boken. Senast jag lämnat en bok på hälft var när jag läste "Den odödliga Henrietta Lacks". Det är en faktabok, och jag ryser vid ordet fakta. Då första meningen löd "Detta är en faktabok" förstörde det allt för min läsning. Men före den boken vet jag inte om jag någonsin lämnat en bok mitt i.

Paradisoffer

Paradisoffer är Kristina Ohlssons fjärde bok om Alex Recht och Fredrika Bergman. Av karaktärerna från tidigare böcker är det bara Alex och Fredrika som figurerar i den här boken. Boken börjar två år efter förra boken. Fredrika har tillbringat ett år i New York tillsammans med sin man Spencer, deras dotter Saga och sonen Isak, deras andra gemensamma barn. Hon jobbar nu på justitiedepartementet.

Efter fiaskot med den senaste utredningen (Änglavakten) upplöstes utredningsgruppen. Alex bor nu tillsammans med Diana Trolle. Han har en ny tjänst på Rikskrim. Peder miste sin polisbricka och har haft det jobbigt.

Ett flyg på väg från Stockholm till New York bombhotas med 400 passagerare ombord. Krav riktas mot både den svenska och den amerikanska regeringen. Kaparnas krav är tydliga. Sveriges regering bör ompröva sitt beslut om att utvisa en man som av Säpo bedömts vara en säkerhetsrisk. Amerikanska regeringen igen blir ombedda att stänga ett hemligt fängelse i Afghanistan. Om inte kraven infrias så sprängs planet. Fredrika blir utsedd till att vara regeringens kontaktperson med polisen under utredningens gång.

Utredningsgruppen har lika länge tid på sig att försöka lösa dilemmat som planet har bränsle. Piloten hade före starten bett om att få extra bränsle, för ett eventuellt oväder i slutdestinationen. Det blir en kamp mot tiden, en kamp som verkar hopplös då den amerikanska regeringen inte är välvilligt inställd på att tillmötesgå kaparna. En kamp som kryddas extra av att det är Alex son Erik som är styrman ombord på planet.

Den här boken är precis så bra som jag hoppades. Efter trean var jag lite tveksam, skulle författaren bättra sig. Det gjorde hon med besked. Jag var fast från första sidan. De krångliga privatliven var ett minne blott, här fanns det ingen tid att älta familjeproblem. Då jag nu läst alla fyra böckerna i sträck, kan jag konstatera att ettan och fyran är helt bäst. På slutet avslöjas ännu en twist, som jag inte alls kunnat gissa mig till. Om det sedan gjorde historien mer eller mindre trovärd kan man diskutera. I vilket fall som helst är detta en bok som jag rekommenderar varmt, läs den!

Recensionsexemplar i pdf-format från Piratförlaget

Bokbloggsjerka

"Pusha för en nordamerikansk författare som du gillar"

Så låter Annikas uppgift i jerkan den här veckan. Jag har tydligen läst mest brittiska författare, men en nordamerikansk författare som stiger fram i mitt minne är Gillian Flynn. Henne hade jag aldrig hört talas om innan jag började bokblogga och mer koncentrerat följa en hel massa mer bokbloggar.

Gillian Flynn bor i Chicago tillsammans med sin man och katt. Hon har bakgrund som journalist. På sin hemsida skriver hon "jag var inte en snäll liten flicka". Hon berättar om bakgrunden till varför hon skriver mörka böcker om kvinnor som är våldsamma, destruktiva. Det är riktigt intressant läsning. Jag läste hennes båda böcker Sharp Objects och  Dark Places förra sommaren och blev helt fast. Hon skriver verkligen mörka böcker, men på ett otroligt fängslande sätt. Gillian Flynns tredje bok, Gone Girl kommer ut i början av juni. Den har redan åkt upp på önskelistan på Amazon. Jag läste böckerna på engelska, har förstått att översättningen på den första boken lämnade en hel del att önska. Om du inte har bekantat dig med Gillian Flynn så tycker jag att du ska göra det!

Tomrummet efter Boken

På en knapp månad har jag nu läst alla fyra böckerna av Kristina Ohlsson. Recensionen om Paradisoffer är skriven, publiceras på recensionsdatum 18.4. Det är nu jag undrar, vad ska jag nu hugga tag i? Kan det finnas något som matchar det här? Böcker av den här klassen lämnar alltid en viss känsla av tomrum inom mig. Då man hittar en ny författare som man gillar och då han/hon dessutom redan har hunnit ge ut ett antal böcker blir man ju bara så lycklig. Men då man som jag inte kan hålla sig utan sräckläser alla böcker i serien, står man där med tomrummet och petar på bokhögarna med olästa böcker. Ska man välja någon liknande, eller någon helt annan slags bok? För utan böcker är jag inte, det måste medges... Tror ändå att jag måste sätta mig framför tv:n och låta följande bok ropa på mig ett tag.

Beroende?

Jag har sedan förra hösten åkt buss till jobbet. Före det körde jag bil dit, men nuförtiden är det mannen som använder bilen till sina arbetsresor. Min bussresa är för mig min egen stund med min bok. Jag vill inte bli störd av att telefonen ringer eller någon bekant stiger på och sätter sig bredvid mig och börjar prata. Jag är ofta så försjunken i min bok att jag plötsligt märker att jag är nästan framme. Ännu har det inte hänt att jag åkt förbi min hållplats...

Idag behövde jag ha bilen eftersom jag förde dottern i huset på ett födelsedagskalas innan mannen slutade jobbet. Hela dagen tyckte jag att det kändes konstigt, det var något som var fel. Då jag kom hem hade jag inte ro med att göra något annat innan jag läst några kapitel i min bok (läs på Kindlen). Efter det lättade den konstiga känslan en aning. Jag kom fram till att jag utvecklat ett behov av att läsa 2x30min varje dag. Idag uppfylldes inte den kvoten och jag fick abstinensbesvär! Så det är nog bäst att jag håller mig till att åka buss så ofta som möjligt tror jag. Det är väl kanske inte riktigt så positivt att vara beroende av något, men att vara beroende av att läsa kanske inte är det värsta av beroenden.

Hur är det med dig- är du beroende av att läsa?

Änglavakter

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje bok i serien som handlar om Alex Rechts utredningsgrupp. Fredrika Bergman och Peder Rydh innehar huvudrollerna tillsammans med Alex, precis som i de tidigare böckerna.

En styckad kropp hittas begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Det visar sig att kroppen tillhör Rebecca Trolle som försvann redan för två år sedan. Alex utredde fallet redan då och tar tag i det igen nu tillsammans med Fredrika och Peder. Alex har mist sin fru. Peder har hittat tillbaka till sin fru och barn efter en tid av terapi och han verkar nu mera harmonisk och nöjd med livet än i de tidigare böckerna. Fredrika återvänder med ytterst kort varsel till jobbet efter sin mammaledighet eftersom Spencer blivit avstängd från sitt jobb och nu kan ta hand om Saga, deras dotter. Utredningen leder dem åt flera olika håll, men så småningom kommer de alltid fram till Thea Aldrin, en stum författare som bor på ett servicehem. Samtidigt hittas flera fynd på brottsplatsen. Historien går än längre bakåt i tiden och utredarna står handfallna.

Själva deckarhistorien går sin gilla gång i boken, den är helt bra och medryckande. Det som jag ändå reagerar lite på är att alla tre utredare i boken på ett eller annat sätt hamnar in i en kris pga historien. Det tycker jag att är lite väl mycket. Vilka är oddsen att alla tre huvudutredarna på något sätt kopplas till fallet de utreder? Det kunde ha räckt med lite mindre dramatik, men jag är absolut inte rätt person att ge råd... I vilket fall som helst är historien igen medryckande och fängslande. Man bara måste läsa vidare.

Den tredje boken tycker jag är den svagaste. Jag hoppas på ett uppsving i den fjärde boken som kommer ut 18.4, ser fram emot att läsa den. För trots en liten svacka i den här boken så håller Kristina Ohlsson ändå hög klass i sina böcker. Historierna suger tag i en och man släpper allt annat man har för sig för att få veta hur det går.

Boktok73 på facebook

Nu finns boktok73 på facebook. Kika gärna in och gilla. Sidan är ännu helt ny, så där finns inte så mycket information, men så småningom blir det väl mera.

Här hittar du sidan.

Bokbloggsjerka

Veckans uppgift, fråga i Annikas bokbloggsjerka lyder:

Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

Här får jag nog skämmas. Jag sorterar inte alls mina böcker. Jag är i detta nu endast glad om jag över huvudtaget hittar en hyllplats åt boken jag läst. Har diverse högar med lästa böcker, andra högar med olästa böcker. Boken kommer inte in i hyllan innan den är läst. Samma författares böcker försöker jag ha på samma ställe, annars är sorteringen noll.

Jag drömmer om en stor hylla där alla mina böcker skulle få plats. Den ultimata drömmen är ju ett helt biblioteksrum med bokhyllor på alla väggar och den perfekta läsplatsen. Nu har vi böcker i fyra hyllor spridda runt huset. Förutom barnens hyllor. Sonens hylla städade och sorterade vi igår. Där fick alla LasseMaja böcker bo bredvid varandra, likaså alla Hemliga Klubben. En vacker dag ska jag ta tag i mitt projekt sortera böcker, sedan bara jag läst alla olästa böcker...

I skydd av skuggorna

Helene Turstens nyaste bok, I skydd av skuggorna är en klassisk Irene Huss-roman. Man vet att man inte blir besviken, det är tryggt att kasta sig in i händelsernas mitt.

Ett pizzabud upptäcker en brinnande man. En bomb detonerar under Krister Huss, Irenes man, bil. Polisen hamnar mitt in i ett krig mellan de rivaliserande mc-gängen i Göteborg. Eller är det så att gängmedlemmarna har ihjäl varandra? I vilket fall som helst så är polisen hela tiden steget efter. Familjen Huss hotas till den grad att Krister tvingas åka bort tillsammans med barnen medan Irene blir kvar för att reda ut brotten.

Medan man läser kan man hela tiden se händelserna framför sig. Tidigare böcker som filmatiserats och visats på tv gör att man inte helt kan koppla bort de bilderna. Jag vet inte riktigt om det är en bra eller dålig sak. Jag brukar inte gilla att ha en färdig bild framför mig då jag läser en bok. Men i det här fallet fungerar det ändå helt bra. Jag har gillat Irene Huss filmerna och därför känns detta bekant och tryggt. Lite svårt blev det i alla fall att hålla reda på de olika gängen tyckte jag. Intrigen var helt ok. En helt underhållande bok, men den skakde inte om min värld. En passlig påskekrim-bok. Glad påsk!

Recensionsexemplar från Piratförlaget.

Abibliofobi

Det tycks inte vara bara jag här i familjen som lider av abibliofobi (= the morbid fear of running out of books to read). Igår packade barnen väskorna sina inför barnlägret de skulle åka på. I lägerpappren stod det att man gärna får ta med sig en bok att läsa på tysta timmen. Sonen sa att han måste nog ta med sig två böcker, för vad ska han göra sedan om han läser slut sin bok? Samtidigt försökte han förmana lillasyster att hon nog också borde ta med två böcker, men hon tyckte att hennes bok nog är så tjock att hon nog verkligen inte hinner läsa slut den. Lite extra värmer det nog i en mors hjärta när man ser bekanta drag i sin avkomma. Om det sedan är en bra sak eller inte kan man ju diskutera...

Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Ett äldre prästpar hittas skjutna i sitt hem. Ali, flykting från Irak sitter inlåst i en lägenhet och hoppas på ett liv i frihet i Sverige. I Bankok håller en ung svensk kvinna på att bli avskuren från omvärlden. Detta är upptakten till Kristina Ohlssons andra bok, Tusenskönor.

Fredrika Bergman och hennes kolleger i Alex Rechts utredningsgrupp tar sig an fallet med det skjutna paret. Det som först ser ut som ett självmord visar sig snart vara betydligt mer komplicerat än så. För att hitta motiv och gärningsmän får poliserna söka sig bakåt i tiden. En härva av svek, hämnd, flyktingar och flera mord nystas sakta upp. Läsaren vet betydligt mer om vissa trådar än poliserna, vilket gör att man ibland tycker att poliserna inte kommer någon vart då de saknar den kunskapen man själv har. Upplösningen är igen fartfylld och spännande. Det gäller som läsare att hålla tungan rätt i munnen om man vill förstå vem som gjort vad och varför, för det är många motiv och händelser att hålla reda på.

Att man i böckerna får lära känna personerna i utredningsgruppen är ju alltid en bra sak. I den här boken får man närmare lära känna Fredrika. Hon är gravid, pappan till barnet är gift. Hon orkar hålla ett förvånansvärt högt tempo hela boken igenom trots att graviditeten inte alls är bekymmersfri. Vi får också följa med Alex som misstänker att hans fru har något hemskt att berätta. Peder som skilt sig från sin fru vantrivs i sin roll som singel. Redan i första boken lärde man ju känna personerna, men i Tusenskönor kommer vi dem närmare in på livet.

Efter Askungar tycker jag ändå att den här boken var lite mindre spännande. Missförstå mig inte, den här boken är också rysligt bra, men väcker ändå inte riktigt samma känsla i mig som Askungar. Trots det kastar jag mig villigt in i följande del, Änglavakter.

Säkert helgtecken- bokbloggsjerka

Den här veckan uppmanar Annika oss att berätta om årets bästa läsupplevelse.

Här kan jag inget annat än hänvisa till mitt förra inlägg som handlade om Karin Ohlssons Askungar. Jag hade ju nog förväntat mig att den skulle vara bra, lånade den av min syster, som har ganska samma boksmak som jag. Men att den skulle vara så bra hade jag inte förväntat mig. Det är en helt obeskrivlig känsla när en bok tar tag i en och bara för en bort i en annan värld, må den då vara fylld av hemskheter eller inte. Tänk att någon kan skriva en text som fängslar en läsare så totalt. Det beundrar (och avundas) jag.

Askungar av Kristina Ohlsson

Jag har nöjd och glad gått omkring på denna jord helt ovetande om att Kristina Ohlsson skrivit tre böcker. Den fjärde kommer ut nu i april. Redan 2009 kom första boken, Askungar ut. Och först nu läste jag den. HUR KAN DETTA VARA MÖJLIGT??? Hur har jag kunnat missa detta? Till en del måste jag nog skylla på min syster, som tydligen läst alla böckerna utan att rapportera mig om detta. Det står ju i familjelagen att om man läser någon bra bok måste man snarast rapportera detta till sin syster:)

Nu har jag i alla fall läst Askungar, rättare sagt sträckläst. En liten flicka försvinner från ett tåg just som det rullar in på perrongen på Centralen i Stockholm. Alex Recht och hans team utreder fallet. Flickans pappa misstänks i ett tidigt skede och utredarna koncentrerar sina krafter på att hitta honom. Det är ändå en av utredarna, Fredrika Bergman som börjar göra egna efterforskningar efter en magkänsla hon fått vid förhör av vittnen. Fallet trappas upp och blir att våldsammare och mer ondskefullt. Tempot är högt och handlingen går framåt. Jag är glad över att det aldrig blir långtråkigt. Utredarna är ändå inte de allra skarpaste typerna. Ledtrådar pekar redan i ett tidigt skede mot lösningen och man irriterar sig en liten gnutta över att de inte fattar. En annan sak jag störde mig lite på var Peders funderingar om sin fru. Men dessa detaljer tog inte ner på betyget.

Språket i boken är lättläst, kapitlen korta. Det lockar en att ständigt "bara läsa ett kapitel till". Idag då jag kom från jobbet hann jag knappt laga middag åt familjen då jag hade problem med att lägga ifrån mig boken. Det var nog första gången jag tvättade potatis med en bok i ena handen:)

En fördel med att jag hittat Kristina Ohlsson först nu är att jag kan sträckläsa alla fyra böckerna! Om de följande böckerna är närapå lika bra som debuten återstår att se. Nu har jag i alla fall höga förväntningar.

Chick-lit när den är som bäst

Under den senaste tiden har genren chick-lit sågats i olika skrivelser. Det är ute att läsa chick-lit. Själv har jag märkbart minskat på läsandet av den sortens böcker då det finns ett oändligt hav av böcker som pockat på min uppmärksamhet. Men jag måste ändå säga att det mitt i alla våldsamma och grymma deckarhistorierna, den ena värre än den andra, är utomordentligt avkopplande att drömma sig bort i en riktigt smaskig chick-lit.

Katie Fforde har jag skrivit om en gång tidigare. Wedding Season är den andra boken jag läser av henne, hon har skrivit 19 st! Då jag började läsa boken var jag inte riktigt på humör för chick-lit, men det tog inte många sidor innan jag var fast. Redan på första sidan kunde man gissa vem boken skulle handla om. Trots det fortsatte jag och det visade sig vara värt det.

Boken handlar om Sarah, en bröllopsfixare. Själv är hon övertygad om att hon aldrig kommer att gifta sig. Hugo, fotografen Sarah anlitar får ändå hennes hjärta att slå lite fortare. Hugo är dock upptagen, så Sarah tränger bort alla känslor hon har för honom. Upplägget är klassiskt. Upptakten är klassisk. Trots det läser jag boken med ett leende på läpparna. Boken får mig att må bra. Och det är ju inget fel med det, eller hur? Jag kommer att läsa fler av Katie Ffordes böcker- och det gör jag med huvudet högt och utan att skämmas över genren!

Upptäcker nu i skrivande stund att Annikas fråga i veckans bokbloggsjerka var att pusha för en europeisk författare. Katie Fforde kommer från England- så detta är min push!

Nirvanaprojektet och Den felande länken

Har nu läst Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Den första boken skrev jag om här. De övriga två har jag läst då jag pendlat till jobbet (30min/resa), så det har tagit ganska länge att plöja igenom böckerna.

Nirvanaprojektet börjar där Vredens tid slutade. Utredningen som påbörjades i första boken stampar på ställe. Walter och Jonna letar förgäves efter öppningar, ledtrådar. Ett plötsligt gisslandrama leder utredarna mot en lösning. Det verkar ändå som om det skulle finnas en läcka inom polisen, "skurkarna" är hela tiden ett steg före. Tidvis tyckte jag att mellanboken var lite tråkig. Händelserna avlöste inte varandra i ett lika högt tempo som i första boken. Ändå blev jag fast och fortsatte direkt med tredje delen. Man lär känna huvudpersonerna lite mera, speciellt Jonna.

Den felande länken däremot var en perfekt upplösning av historien. Walter och Jonna får inte längre utreda fallet, säkerhetspolisen har tagit över. Trots det gör de egna utforskningar, inte alltid med helt lagliga medel. Den här boken är nog den bästa av alla tre. Jag rekommenderar att man läser dem i ordningsföljd, annars förstår man nog inte mycket av historien. Jag tror också att det är till sin fördel att läsa dem direkt efter varandra. Det är så många människor inblandade, så många trådar att hålla reda på. Det är högt tempo och ett driv som bara får en att bläddra vidare. Stefan Tegenfalk är bra på cliffhangers, han lämnar historien på sådana ställen att man bara måste läsa vidare. Jag tänkte till och med en gång missa min hållplats när jag var så inne i boken.

Stefan Tegenfalk har en riktigt snygg hemsida där man kan bekanta sig med Walter och Jonna som om de fanns på riktigt. Om jag inte har missförstått helt så ska böckerna också filmatiseras. Den filmen ser jag verkligen fram emot! På hemsidan ser jag också att han på hösten 2012 kommer att ge ut en ny bok, Pianostämmaren. Den åker direkt upp på min "vill ha" lista.

Läst som e-böcker på Kindlen.

7777...

...är besökarantalet på bloggen just nu. Coolt!

Get Ready to Rock!

Trots att jag inte läst mer än två sidor i en bok den här helgen hittills måste jag ändå skriva ett inlägg här på bokbloggen. Jag har ingen annan blogg, så därför publiceras detta icke bokrelaterade inlägg här.

Det som kanske inte så många vet om mig är att jag sjunger med i en kör. Kören Cawiar är en kör som består av ett 40-tal glada individer som älskar att sjunga. Vi har under de senaste åren sjungit rocklåtar och nu ligger vi i hårdträning inför vår konsert 28.4.

Den här helgen hade vi körläger och har sjungit från morgon till kväll, till natten och sedan sjungit ännu lite till. Vi är ett alldeles underbart gäng som har en härlig gemenskap. Känslan man har då man kommer hem från en sådan här helg, eller från en vanlig onsdagsövning, kan jämföras med känslan då man är mitt inne i världens bästa bok. Den känslan är svår att beskriva med ord. Jag är lyckligt lottad då jag får vara med i Cawiar!

Alla ni som läser bloggen och bor i södra Finland- ta er till Borgå den 28.4, för då invigs nyrenoverade Konstfabriken och anrika Avanti-salen med vår konsert! DET är STORT!!!

Bokbloggsjerka

Jag har nu två dagar gått och funderat på om jag ska våga skriva det här inlägget. Det finns risk att ett ramaskri ljuder i bokbloggosfären...

Annika frågar i veckans jerka:

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Jag kan inte säga att jag absolut inte tyckte om boken. Jag bara inte tyckte om den så mycket som jag hade förväntat mig. Jag förstod inte genialiteten i historien. Medan jag läste väntade jag på när jag skulle sugas in i historien, när det skulle vända. Men det vände aldrig. Jag tyckte inte det var underhållande att läsa om två personer som vänsterprasslade med varandra, eller om vardagen som småbarnsföräldrar i förorten i USA. Jag har ingen vidare lust att ge mig på flera av författarens böcker. Jag är helt övertygad om att boken är bra, det är mig det är fel på. Vet inte om tidpunkten jag läste boken var fel, eller varför, men jag förstod inte genialiteten. Förlåt Tom Perrotta- du är säkert en alldeles förträfflig författare. Jag blev lockad att läsa Little Children av Bokbabbel, som under höstens lopp höjde honom till skyarna. Också Helena på Dark Places har skrivit en hel del gott om Tom Perrotta. Jag har ju ingen som helst litterär utbildning, skyller mitt oförstånd på det.

 

Bokrea-fynd

Även jag fyndade några böcker på bokrean i Stockholm. Jag kunde dock hålla mig lite grann- skulle gärna ha kunnat köpa ännu fler... Kassarna var tunga i alla fall på hemvägen, så det var bara att hålla igen lite.
 

Lobbyisten av Thomas Bodström (mannens bok)
Det fördolda av Hjort & Rosenfeldt
Tusenskönor av Kristina Ohlsson
Systerskap och Bedragen av Katerina Janouch



Barnen shoppade också loss, fyra böcker var.


 Ridläger med Sigge av Lin Hallberg & Margareta NordqvistJohanna jazzälvan av Daisy Meadows
Ebba balettälvan av Daisy Meadows
Ett djur på fen bokstäver av Viveca Lärn och Amanda Eriksson



 


Sonen var lite besviken över att han hade glömt sin lista som han skrivit hemma, men hittade ändå böcker han gillade.

Megakillen och havets skräck av Martin Olczak och Anna Sandler.
Rymdresan av Christer Fuglesang
J hjärta J av Lena Stenbrink
Hemliga Klubben, Fallet med de gyllene medaljerna av Susanne MacFie

 

Det har varit ganska glest med inlägg här på bloggen på senaste tiden. Jag har igår börjat ett nytt jobb inom mitt gamla. Ska utbilda sjukskötare i tre månader- spännande men lite pirrigt också. Annars har det varit fullt upp med allt möjligt. Tiden vill inte hinna till till läsning, därav februaris magra saldo- endast fyra böcker. Har haft som mål att läsa fem böcker i månaden. Måste helt enkelt ta igen det en annan månad.

Bokrea i Stockholm...

...blir det för den boktokiga familjen på söndagen! I morgon stiger vi på båten i Helsingfors, spenderar söndagen i Stockholm! Ser fram emot att få njuta av bokrean i Sverige, det har inte hänt många gånger förut. Tro mig- bokrea i Finland och Sverige är som på två skilda planeter.

Göteborg- jag är på väg!

Nedräkningen inför bokmässan i Göteborg i september pågår på bokmässans hemsida. Jag har aldrig tidigare besökt mässan, men förra hösten bestämde jag att 2012 är året då boktok73 kommer att gå på Bokmässan med stort B! Jag lockade min boktokiga syster med mig, och idag tog vi första steget- bokade hotellrum! Så nu finns det ingen återvändo! Semesterdagarna är inprickade och hotellrummet bokat. Nu kommer frågan- vad borde en bokmässenovis som jag tänka på, hur ska jag förbereda mig? Jag ser i alla fall fram emot att träffa andra bokbloggare, som man känner så väl här i cyberrymden men aldrig har träffat IRL. Så goda tips emottages gärna!

Sankta Psyko

Som så många andra recensioner inleder jag också denna med att berätta att jag inte har läst något av Johan Theorin förut. Sankta Psyko torde vara hans fjärde roman, de tre tidigare har hört ihop och beskrivs som Ölandskvartetten (fjärde boken i serien ännu inte utkommen?). Jag blev intresserad av boken när jag förstod att den skulle handla om sjukhus för psykiskt störda fångar, underjordiska gångar och barn i förskola. Vad det sedan berättar om mig kan man diskutera en annan gång...

Sjukhuset Sankta Patricia, i folkmun kallat Sankta Psyko ligger invid muren till förskolan Gläntan. Till Gläntan kommer Jan Hauger för att jobba som förskollärare. Staden är ny för Hauger, han känner ingen från förut. Han bär på ett förflutet som sist och slutligen drivit honom till staden på västkusten och förskolan Gläntan. Man får varvat med nutid lära känna Jan som tonåring. Händelserna då anknyter till nutiden. Allt som händer har en förklaring. Barnen på förskolan besöker en förälder på sjukhuset regelbundet och eskorteras dit av vårdpersonalen. Källargången mellan förskolan och sjukhuset och hissen upp till besöksrummet beskrivs som kusliga, på ett riktigt nervkittlande sätt. Trots det faller det lite platt då det aldrig egentligen händer något speciellt under färderna. Slutet av boken är nog ändå något av ett antiklimax. Tyvärr. Jag hade höga förväntningar under läsandets gång. Trots det slutar boken med en slags cliffhanger, kanske det kommer en fortsättning som ger ljus åt händelserna. I så fall läser jag nog den också.

Jag brukar inte ge betyg åt böckerna här på bloggen, men den här får godkänt, helt bra, underhållande bok, men ingen höjdare.

Bokbloggsjerka, recensioner

"Vad tycker du om att läsa i en recension" undrar Annika i veckans jerka. En ganska svår fråga som jag har låtit mogna i en par dagar. Jag tycker att det är svårt att skriva recensioner. Man minns vagt reglerna i skolan hur en recension skulle byggas upp. Inget av det tillämpar jag i mina recensioner. Jag är inte ens säker på att mina skrivelser kan klassas som recensioner. Oftast skriver jag dem i en hast utan någon research. Jag försöker plita ner vad jag tyckte och tänkte om boken, lite av handlingen och lite av vad som var speciellt med boken.

Men hur ser då den ultimata recensionen ut? Jag är ingen vän av långa recensioner. Jag vill gärna kort och koncist läsa om vad boken handlar om, hur den var, vad som var speciellt med den.Läsarens tankar om bokens innehåll och mening är också en fördel. Kan läsaren ännu ge exempel på vad som var briljant med boken brukar mitt intresse väckas. Baksidestexter brukar jag hoppa över och gå direkt till läsarens kommentarer.

Vredens tid

I december vann jag Stefan Tegenfalks trilogi Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken som e-bok på Billingska bokhandelns blogg-julkalender. Har nu läst den första, Vredens tid.

Vredens tid är Stefan Tegenfalks debutroman. Jag är säkert den allra sista här i världen att läsa den. Har redan en längre tid haft ögonen på den och blev jätteglad då jag vann den och dessutom de två andra delarna också! I Vredens tid målar Stefan Tegenfalk upp en värld fylld av våld, brott, poliser, korrumperade poliser, åklagare, journalister, transvestiter, skurkar osv osv. Huvudpersonerna polisen Walter Grön och praktikanten Jonna de Brugge bedriver traditionellt och mindre traditionellt spaningsarbete.

Handlingen börjar med en tragisk bilolycka där en 10-årig flicka och hennes mamma dör. Fem år senare sker en serie våldsamma mord av olika gärningsmän. De minns inget av morden och kan inte alls förklara sitt beteende. Walter och Jonna börjar nysta i fallet och hittar trådar bakåt i tiden och samtidigt rakt in i Sveriges rättsväsende. Utredningen försvåras av att Walter blir avstängd. Samtidigt blir Walter opererad i hjärnan och leder till slut utredningen från sjukhusbädden.

Historien är lite tunn och ganska så osannolik, men det gör inget alls! Det är underhållande och fartfyllt. Historien blir inte alls långrandig, utan jag bläddrade glatt på i min Kindle. Det var inte särskilt svårt att gissa vem som var skurken i dramat, men det gjorde inget det heller. Ska bli intressant att se vilka karaktärer som får vara med i de följande böckerna. Nirvanaprojektet är redan påbörjad, så rapport kommer senare.

Premiär: Tematrio

Lyrans noblesser brukar varje vecka ha en tematrio som bokbloggare brukar haka på. Jag har inte förut gjort det, ibland har ämnena varit ganska svåra tycker jag. Den här veckan vill hon i alla fall att vi ska presentera tre bokbloggar som vi läser, gärna lite mer okända. Svårt att välja ut bara tre men här kommer mina:


1. Bokföring enligt Monika- hittade Monikas blogg i somras. Hon har bloggat ungefär lika länge som jag själv. Vi tycks vara "soulmates"  i boksmak och annars också verkar det som.

2. Lingonhjärta- bor på andra sidan världen. Intressant att läsa om bokäventyr i Argentina. Världen är ganska liten nuförtiden. (Nu lät jag jättegammal...)

3. *malins bokblogg*- hittade jag först helt nyligen. Hon skriver om varierande böcker. En blogg jag återkommit till efter att jag hittade den.

Hej bokkonsument: boktok73

Hittade en enkät hos enligt O. Hon hade i sin tur hittat den kos Johanna K på bokhora. Jag är naturligtvis inte sen att haka på... Här kommer mina svar i mastodontenkäten.

Senast lästa: A Room Full of Bones av Elly Griffith. Sträckläste den.
Senast köpta bok: Den ovannämnda, till Kindlen.
Senast lånade bok: Flickan från Ingenstans av Justin Cronin i somras, lånar sällan från biblioteket numera.
Senast fådda bok: Dash & Lily's Book of Dares, fick jag för en vecka sedan, efter att ha bytt ut en av dubletterna jag fick till julklapp.
Favoritbokhandel: I hemlandet måste jag nog säga Akademibokhandeln i Helsingfors och Pocket Shop i samma stad. I Stockholm brukar jag fynda på Bok-Skotten och Bok & Bild.
Favoritbibliotek: Biblioteket i min stadsdel där jag bodde som barn, Vårberga bibliotek. Där har jag tillbringat otaliga timmar av min barndom. Inget bibliotek har kommit upp till samma nivå för mig ännu.
Antal lånekort: Två.
Använder som bokmärke: Pocket Shop-bokmärkena man får med böckerna man köper därifrån, lappar, kvitton, vad som helst som finns till hands. Barnen brukar pyssla bokmärken åt mig.
Favoritfärg på bok: Har jag aldrig tänkt på. Tror inte jag har någon skillnad faktisk.
Favoritmat/snacks vid läsning: Lösgodis!
Favoritdryck vid läsning: Te.
Favoritställe att läsa på: Ute i solen! (längtar till sommaren...)
På den sidan är jag i boken jag läser just nu: 256 i Sankta Psyko, 132 i Little Children och en bit in i Vredens tid på Kindlen.
Den här boken köper jag till en förälder: Någon trädgårds- eller blombok åt mamma.
Den här boken köper jag till min bäste vän: Beror på vännen, till den ena köper jag romantik, till den andra något djupare.
Den här boken köper jag till en partner: Köpte precis David Baldaccis De Rättfärdiga till Mannen.
Favoritgenre: Deckare och chick-lit.
Favoritformat: Inbundet och Kindle-format!
Författarfavorit: Gillian Flynn, Elly Griffith, Kathy Reichs, Katie FForde, listan kunde göras låååång.
Den tjockaste bok jag läst: Under senaste tiden var det nog Flickan från Ingenstans.
Den tunnaste bok jag läst: Konsten att bokblogga.
Favoritljud när du läser: Gärna tyst, men blir inte störd av bakgrundsljud.
Favorittidning: Vi Läser har jag precis börjat läsa, blir inte så mycket tidningar annars. Your Life gillade jag skarpt, men den är visst nedlagd.
Prenumererar på: Vi Läser. Efter mycket strul har jag nu fått hem första tidningen på fredagen- verkar dessutom som om vi här i Finland fick den före er i Sverige!
Favoritbokblogg: Bokbabbel och Bokföring enligt Monika hör till favoriterna, men har ännu inte hittat någon bokblogg jag inte skulle gilla. Listan är lång, det tar länge att läsa igenom alla...
Mitt bästa bokminne: Då jag i skolan kunde briljera med att veta hur bofinken ser ut efter att ha läst favoritboken "Jag vill också gå i skolan" av Astrid Lindgren oooootaliga gånger. Kunde boken nästan utantill.
Senaste bokfyndet: Tänkte jag hitta i Stockholm den 26.2...
Senaste impulsköpta bok: Hittebarnet av Katerina Janouch.
En bra bok att ge bort: Elfenbenshjärtat skriven av min vän Anna Tikum.
Bokgenre som jag undviker: Fakta och scifi. Fantasy och vampyrer är jag inet heller förjust i, men har lite gläntat på dörren till dem.
Så gör jag med böcker jag inte vill ha längre: Samlar dem på hög... Jag är oerhört dålig på att göra mig av med böcker. Minns faktiskt inte när jag skulle ha gjort mig av med en bok senast. Skulle nog ge bort dem i så fall. Fast hur kul är det att ge en bok- varsågod, jag vill inte ha den här längre...
Så här håller jag koll på vad jag läst: Här på bloggen listar jag alla böcker. Dessutom har jag satt upp alla böcker från 2011 framåt i Goodreads. Bra sida med bra tips. Före 2011 skrev jag läsdagbok, men det slutade jag med när jag började blogga.
Så här sorterar jag min bokhylla: Försöker ha samma författares böcker bredvid varandra, men annars sortera jag inte alls. Skulle behöva en ny hylla, för tillfället samlas de lästa böckerna på hög.
Nästa bok jag ska läsa: Mörk jord av Belinda Bauer.

Väntan på nummer 5

Annika informerade mig om att bok nummer 5 av Elly Griffiths kommer att komma! Enligt intervjun som du hittar här så ska den komma redan nu på våren! Kanske väntan inte blir så lång i alla fall... Tack Annika för tipset!

A Room Full of Bones

A Room full of Bones är Elly Griffiths fjärde bok om arkeologen Ruth Galloway. På det lokala museet ska en sällsynt kista med kvarlevorna av en biskop öppnas. Ruth är inbjuden till evenemanget som sakkunnig. Då hon, lite i förtid, anländer till museet hittar hon museiintendenten död bredvid kistan. Harry Nelson kallas till platsen för att utreda mordet. Samtidigt kämpar en aktivistgrupp om att Australiensiska gamla ben av aboriginer ska återlämnas till sitt hemland för att jorden ska få frid. Inom kort är Ruth inblandad i utredningar och kampanjer, samtidigt som hon firar sin dotters 1-årsdag. Harrys fru har förstått vem som är far till Ruths barn och har förbjudit Harry att ha kontakt med Ruth. På museet korsas deras vägar igen. Då flera människor dör och en av huvudpersonerna svävar i livsfara känns läsningen bekant och hemtrevlig.

Det är så här som Griffiths böcker ska vara! De bekanta människorna, de bekanta miljöerna. Man ser framför sig de karga saltängarna, känner atmosfären. Lite väl mycket av Ruths dåliga självförtroende återkommer i den här boken. Klagomål på vikten, utseendet och tvivel på moderskapet får onödigt stor plats. Själva historien, deckarintrigen är ändå ett snäpp bättre i den här boken. Jag kunde inte förutsäga hur det skulle gå då de båda historierna vävde sig in i varandra. Spänningen infinner sig mot slutet då händelserna avlöser varandra. Man trivs i karaktärernas sällskap och vill spendera mera tid tillsammans med dem. Hittills har jag sträckläst alla Elly Griffiths böcker. Jag hoppas att följande bok i serien är under arbete redan, väntan blir ändå lång.

Hinner. Inte. Blogga.

Dygnet har för få timmar. Jag har redan för en tid sedan läst slut två böcker som jag ännu inte skrivit något om här på bloggen. Jag skyller på de böcker jag håller på att läsa, Tom Perrottas Little Children, Johan Theorins Sankta Psyko och Stefan Tegenfalks Vredens tid. Alltså vrålbra böcker som pockar på min uppmärksamhet, måste bara läsa, läsa, läsa hela tiden. Återkommer med rapporter- om jag hinner...

Jerka igen

Man skriver ett blogginlägg och plötsligt är det veckoslut och jerkadags igen! Den här veckan vållar Annikas fråga inga större problem.

Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?

Om jag ramlar över någon bok som jag verkligen gillar så vill jag nog läsa allt den författaren skrivit. En bra bok är ju som balsam för själen. Man blir lyrisk då man upptäcker att det finns fler böcker av samma författare eller i samma serie.

Bildens citat är ganska beskrivande tycker jag.



 

Köpstopp? Hu hemska tanke!

Var precis och hämtade ut årets första Adlibris-paket från posten. Innehållet ser ni på bilden. Mörk jord har jag redan länge varit sugen på. Tom Perrotta var jag tvungen att prova på efter bokbabbels lovord, så det blev Little Children. De rättfärdiga är faktiskt mannens bok- orsaken till hela beställningen. Då jag ändå hade en beställning på gång klickade jag hem en Katie Fforde bok med det samma. Så hela beställningen var synnerligen välbefogad tycker jag. Problemet är att bokhögen med olästa böcker bara växer och växer och växer. Skulle behöva ha ledigt i ett år tror jag för att alls hinna minska på den högen. För första gången någonsin börjar ordet köpstopp ploppa upp i mitt huvud. Jag skjuter aktivt bort det, det ordet är som ljudet av naglar mot "svarta tavlan" eller som känslan då man vaknar av den värsta av mardrömmar. Så inget köpstopp utlyses, i stället tror jag att lästiden ska ökas på!

Bokbloggsjerka

Den här veckan funderar Annika på bokomslag.


Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela  med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.
Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet. 



Jag är ju då den som låter mig påverkas en hel del av fina omslag. Jag vill ändå inte medge att jag skulle köpa en bok endast för omslagets skull, baksidestexten måste nog också intressera mig. Samtidigt kan jag också köpa en bok med fult omslag, men då måste jag nog ha hört om boken någonstans för att den skulle fånga mitt intresse. För nog är det ju så att en bok med fint omslag fångar mitt intresse i en bokhandel med hyllorna dignande av böcker. Ofta ropar böckerna "ta mej, välj mej, jag vill komma hem till dej" då jag vandrar omkring i bokhandeln. Om jag inte har helt klart för mej vad jag söker så kan jag nog låta mej påverkas av omslaget på boken jag väljer att vända på och läsa texten på baksidan.

Då jag under helgen har funderat på det här inslaget har jag försökt plocka fram några fina omslag att visa er. Men det skulle bli alltför många. Har väl inte precis någon klar favorit, gillar olika slags omslag. Tex. Katie Ffordes böckers omslag gillar jag, men inte David Nicholls. Trots det läser jag En dag just nu! Så på Annikas fråga måste jag nog svara att jag gärna köper böcker med fina omslag men också sådana med mindre fina.

Läskoma på kommande

Känslan av att precis ha klickat hem en bok som man ännu inte visste hade utkommit men som man väntat på... Risken finns att det blir ostädat i det boktokiga hemmet den här helgen, Elly Griffiths A Room Full of Bones finns i Kindlen!

En utlottning till

Det vimlar av tävlingar och utlottning, men på Ett dussin pannor kan man vara med och tävla om en minipocket från Exess. Formatet är jag nyfiken på och skulle därför gärna vinna en bok!

Årets första bokbloggsjerka

Annika har satt igång jerkan igen, så här kommer mitt svar, trots att jag redan avslöjat det i ett tidigare inlägg.

Fick du några bokliga julklappar i år?

Jag fick ju ett antal böcker som jag är mycket glad över. Dem kan ni se på bilden. Dessutom fick jag det här smycket som jag också bloggat om tidigare! En bokrelaterad julkapp var också den nya mp3-spelaren. Nu har jag äntligen en spelare där hela ljudboken ryms i på en gång! Med andra ord en mycket lyckad jul. Inte bara presentvis utan också annars!

Tips: utlottning

Hittade en tävling hos Bokmärkt. Man kan vinna två chick-lit böcker! Var med du också!

Läsplatta på teatern

Läste nyss på facebook att Svenska teatern i Helsingfors är första teatern i Finland att erbjuda publiken läsplattor med textning av pjäsen. Inför premiären av Kristina från Duvemåla har teatern införskaffat 100 läsplattor som man kan låna om man har behov av textning av pjäsen. Teatern har fått bokningar från Australien, Brasilien och många andra länder i och med musikalen. Själv ska jag se den i mars! Jag tycker att det är ett jättebra sätt att kunna erbjuda textning åt hörselskadade eller människor som inte talar svenska med en läsplatta. Det är bara att välja språk och börja titta!

Läs mera genom att klicka här.                                                  

Teknikälsk och fellow booklover

Jag har igår och idag varit på tilläggsutbildning i Helsingfors, vilket innebär sammanlagt 4 bussresor á 1 timme. Kindlen laddad såg jag fram emot att försjunka i boken och ända tills idag på morgonen gick det bra. Idag hade busschauffören inte tänt de små läslamporna ovanför sätena, så det var beckmörkt. Så det var inte tal om att plocka fram Kindlen inte. Men- hellre brödlös än rådlös (var det så det ordspråket var?)- jag plockade fram mobilen med Kindle-appen och fortsatte läsa där jag blivit på Kindlen! Jag älskar tekniken! Tänk att det är möjligt att läsa samma bok från två olika apparater utan att vara tvungen att bläddra sig fram till rätt ställe! Extra kul tyckte jag också att det var när den okända damen som satt bredvid mig i bussen, efter att ha försökt tända lampan resolut plockade fram en ficklampa och lyste på sin bok! Det kallar jag att vara förberedd. Anade en liten fellow booklover i henne, men var för blyg för att inleda ett samtal...

Innan jag åkte hem idag passade jag på att använda mitt presentkort till Akademiska bokhandeln i Helsingfors. Jag köpte Johan Theorins Sankta Psyko och Katerina Janouchs Hittebarnet.

Lästid

Sitter i bussen och har en timme lästid framför mig! Tänk vilken lyx! I påsen på bänken btevid har jag två nya böcker, inhandlade med presentkort. Så tack kära syrran för de böckerna! Men först ska In the woods läsas klart.

Den odödliga Henrietta Lacks

"Det här är en faktabok". Dessa första ord i boken avskräckte mig direkt. En vecka senare plockade jag upp boken igen och tänkte att jag väl borde ge den en chans. Jag pratar om boken Den odödliga Henrietta Lacks skriven av Rebecca Skloot. Boken har jag fått via internetsajten Booked.

Boken handlar om hur en fattig mörkhyad tobaksodlares celler lever vidare idag, 61 år senare. I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Cellprover togs från hennes livmoderhals. Dessa celler har sedan odlats vidare och lever fortfarande. Med hjälp av de här cellerna har forskare runt hela världen löst den ena medicinska gåtan efter den andra. Henrietta Lacks visste inte om att hennes cellprover skulle användas för forskning. Hennes familj och släkt har inte fått en enda cent i ersättning och har inte idag råd med sjukvårdsförsäkring.

Jag anmälde mitt intresse för den här boken utan att någonsin ha hört om Henrietta Lacks och hennes celler. Boken beskrevs som en bestseller världen över, en bok som nu ska bli film. Mitt intresse väcktes och jag lyckades för första gången anmäla mig bland de 50 första och fick boken hemskickad. Eftersom jag är sjukskötare till utbildningen tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa en bok som handlar om min bransch. Jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva om boken. Ämnet är ju intressant. Historien likaså. Men de där första orden förstörde läsupplevelsen för mig. Jag vill inte läsa faktaböcker. Jag är säkert en dålig människa för att jag tycker så, men kan inte komma över det att det är en faktabok. Jag har inte ännu läst slut boken, men kommer att göra det. Någon dag. Boken får bli och vänta och mogna. Den får bli som en "reklampausbok" framför tv:n. En del sträckläser säkert boken. Jag läser den steg för steg.

I stället för dig

Det nya året har inletts med två alldeles utmärkta böcker. Idag läste jag slut Sofie Sarenbrants andra bok I stället för dig. Boken är en fristående fortsättning på Vecka 36 som jag skrev om här. Det har förflutit ett antal år och Nicole är nu 18 år. Nicole får reda på hur det kom sig att hennes bror försvann för 16 år sedan och åker till Brantevik för att ta reda på mera om vad som hände. Vi träffar en del gamla bekanta, men också nya personer i boken. Händelserna avlöser varandra, tempot är högt. För att inte avslöja för mycket för er som inte har läst första boken ännu kan jag inte skriva mer om själva handlingen. Jag gillar författarens språk och beskrivningar. Sofie Sarenbrant är en författare att räkna med. Jag har fått upp ögonen, väntar på följande bok som enligt Adlibris kommer ut i mars.

Nytt utseende

Inspirerad av bokbabbel ägnade jag ockå mig åt VAB (Vård av Blogg). Jag började pyssla med en header till bloggen på picnik. Den nya headern krävde ändå att bloggens utseende också ändrades. Så nu har bloggen fräschats upp lite grann. Hoppas ni gillar!

Vecka 36

Jag är säkert den sista här i världen som läst Sofie Sarenbrants debutbok Vecka 36. Boken kom ut 2010, till mej kom den i ett trevligt hårt paket på julaftonen 2011. Hade läst mycket om boken, så jag började till först med den av alla julklappsböcker.

Boken utspelar sig i ett litet samhälle i Skåne som heter Brantevik. De höggravida väninnorna Johanna och Agnes har tillsammans med sina familjer tillbringat en vecka av semestern där. Sista kvällen försvinner Agnes spårlöst. Polisen utreder försvinnandet och egna efterforskningar görs också av pressen. Agnes ska snart föda sitt barn och utredningen kämpar mot tiden. En ruggig historia utspelar sig.

Boken är lättläst. Språket påminner lite om Camilla Läckbergs språk. Handlingen går framåt och det händer saker tillräckligt ofta. Personerna beskrivs på ett skickligt sätt, likaså miljöerna. Jag njöt av att läsa boken, en klassisk deckare med ett annorlunda, lite ruskigt, innehåll. Påbörjar direkt följande bok, I stället för dig, en fristående fortsättning. Ser fram emot att få fortsätta följa personerna jag lärt känna.

Utmaning 2012

Gott nytt år alla kära läsare! Under de senaste dagarna har man på många bloggar kunnat läsa om alla utmaningar bokbloggare lägger upp för sig själva inför 2012. Jag kan ju inte vara sämre, men känner viss ångest i att idag lägga upp en lista som måste plöjas igenom under de följande 12 månaderna. Så min utmaning blir följande:

Jag utmanar mig själv att läsa böcker jag har lust att läsa, böcker som fångar mitt intresse under årets lopp. Jag utmanar mig själv att läsa åtminstone någon av de xxx antal olästa böcker jag har hemma men ser också fram emot bokrean och möjligheten att använda köpkortet jag har sparat till det tillfället. Jag utmanar mig själv att hålla Kindlen välmatad och välanvänd under det kommande året. Må 2012 bli alla tiders läsår!