Jag har sedan förra hösten åkt buss till jobbet. Före det körde jag bil dit, men nuförtiden är det mannen som använder bilen till sina arbetsresor. Min bussresa är för mig min egen stund med min bok. Jag vill inte bli störd av att telefonen ringer eller någon bekant stiger på och sätter sig bredvid mig och börjar prata. Jag är ofta så försjunken i min bok att jag plötsligt märker att jag är nästan framme. Ännu har det inte hänt att jag åkt förbi min hållplats...
Idag behövde jag ha bilen eftersom jag förde dottern i huset på ett födelsedagskalas innan mannen slutade jobbet. Hela dagen tyckte jag att det kändes konstigt, det var något som var fel. Då jag kom hem hade jag inte ro med att göra något annat innan jag läst några kapitel i min bok (läs på Kindlen). Efter det lättade den konstiga känslan en aning. Jag kom fram till att jag utvecklat ett behov av att läsa 2x30min varje dag. Idag uppfylldes inte den kvoten och jag fick abstinensbesvär! Så det är nog bäst att jag håller mig till att åka buss så ofta som möjligt tror jag. Det är väl kanske inte riktigt så positivt att vara beroende av något, men att vara beroende av att läsa kanske inte är det värsta av beroenden.
Hur är det med dig- är du beroende av att läsa?
Ah, jag brukar också ha morgonens bussresa som lästid, ofta ger jag mig på en ungdomsbok som helt enkelt får bo i väskan tills den är utläst. Jag har inte heller missat avstigningen, men en gång hade jag så lite kvar och det var så himla bra att jag faktiskt övervägde att åka vidare och inte kliva av tillsammans med de andra... Däremot kan jag tycka att det är lite jobbigt att sitta och gråta när jag läser, eftersom jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och oftast åker samma buss som eleverna. Men de har börjat vänja sig med att den där bibliotekarien gråter ibland och fnissar ibland... ;)
SvaraRadera