"Det här är en faktabok". Dessa första ord i boken avskräckte mig direkt. En vecka senare plockade jag upp boken igen och tänkte att jag väl borde ge den en chans. Jag pratar om boken Den odödliga Henrietta Lacks skriven av Rebecca Skloot. Boken har jag fått via internetsajten
Booked.
Boken handlar om hur en fattig mörkhyad tobaksodlares celler lever vidare idag, 61 år senare. I januari 1951 diagnostiserades Henrietta Lacks med cancer. Cellprover togs från hennes livmoderhals. Dessa celler har sedan odlats vidare och lever fortfarande. Med hjälp av de här cellerna har forskare runt hela världen löst den ena medicinska gåtan efter den andra. Henrietta Lacks visste inte om att hennes cellprover skulle användas för forskning. Hennes familj och släkt har inte fått en enda cent i ersättning och har inte idag råd med sjukvårdsförsäkring.
Jag anmälde mitt intresse för den här boken utan att någonsin ha hört om Henrietta Lacks och hennes celler. Boken beskrevs som en bestseller världen över, en bok som nu ska bli film. Mitt intresse väcktes och jag lyckades för första gången anmäla mig bland de 50 första och fick boken hemskickad. Eftersom jag är sjukskötare till utbildningen tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa en bok som handlar om min bransch. Jag har lite svårt att veta vad jag ska skriva om boken. Ämnet är ju intressant. Historien likaså. Men de där första orden förstörde läsupplevelsen för mig. Jag vill inte läsa faktaböcker. Jag är säkert en dålig människa för att jag tycker så, men kan inte komma över det att det är en faktabok. Jag har inte ännu läst slut boken, men kommer att göra det. Någon dag. Boken får bli och vänta och mogna. Den får bli som en "reklampausbok" framför tv:n. En del sträckläser säkert boken. Jag läser den steg för steg.
