En typisk bokbloggare...

... håller med om minst 95% av dessa punkter Punkterna har jag hittat hos Linda på den utmärkta bloggen enligt O. Läs och begrunda listan, den innehåller bara sanningar.


1. Boknördar är trevliga människor.
2. Det är fullt normalt att tänka på böcker dygnet runt.
3. Kan du läsa medan du lagar mat ska du definitivt göra det.
4. Det är okej att ha tvåsiffrigt antal olästa böcker hemma, kanske till och med tresiffrigt och ändå köpa nya.
5. En bild på en bok kan betyda mer än tusen ord, men en bokfråga eller två smäller kanske ännu högre.
6. Det finns (förutom läsning) inget bättre sätt att slå ihjäl tiden på än med en enkät.
7. Annars funkar ser bra att twittra om vin, chips och en och annan bok.
8. Det är sorgligt att vara kattallergiker, då en bokbloggare utan katt inte är riktigt, riktigt hel.
9. Allt går att associera till böcker jag läst och det uppskattas dessutom mer av andra bokbloggare än av “vanliga” människor.
10. En bokhylla utan någon sorts sorteringstanke är kanske inte någon riktig bokhylla.
11. Det finns fler böcker att läsa än jag någonting fattat. Fler författare, fler genrer, fler förlag.
12. Böcker kan användas till mycket, dekoration, julprydnader osv.
13. E-böcker läses med fördel för att slippa skylta med en (av andra sedd som) överkonsumtion av böcker.
14. Köpstopp är bra, men det finns alltid hållbara (?) ursäkter till att bryta det.
15. Abibliofobi är en vanlig åkomma som ska tas på yttersta allvar.
16. Det finns få andra krämpor som en ny bok inte kan bota.
17. Läsa bör man, annars dör man.
18. Köp inte en handväska där färre än tre böcker får plats.
19. Det är möjligt att den som läst flest böcker när han eller hon dör vinner.
20. Listor är viktiga. Lista därför böcker du läst,  inte läst, du kanske vill läsa, inte vill läsa, läser i badet, läser just nu, läser om en månad, har läst i somras, ska läsa när jag bli pensionär, aldrig kommer att läsa, vill köpa, inte borde köpa…

Den enda punkten jag inte håller med till 100% är punkt 8. Jag är kattallergiker, men skulle nog inte ha haft någon katt ändå. Har inget emot katter, men har ingen större längtan efter någon katt heller (till motsats mot dottern...). Jag är medveten om att detta kan leda till ett ramaskri i bokbloggosfären, men jag är beredd att ta risken.

En punkt som jag skulle vilja tillägga är att bokälskare också älskar fina anteckningsböcker, pennor och annat man kan inhandla på "pappersavdelningen" i bokhandeln. Detta tycks i alla fall vara ganska allmänt bland oss nördar...

Tack Linda att du sammanställde denna lista. Den beskriver verkligen en bokbloggares innersta karaktär!

Bokbloggsjerka 4-7 november

Veckans fråga hos Annika lyder:


Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Före jag började med bloggen förstod jag inte att man skulle skämmas över att läsa viss sorts litteratur. Jag läste Danielle Steel, bok efter bok. Jag kan "stolt" meddela att i min bokhylla finns nästan 70 av hennes böcker... Nu måste jag nog säga att jag skäms på riktigt. De flesta av dessa böcker har jag ju inhandlat för länge, länge sedan. Under de senaste 10 åren har jag bara köpt någon enstaka, då omslaget fått mig på fall. I somras läste jag en Danielle Steel bok men den gömde jag faktiskt i mitt pocketfodral. Jag läste den medan jag väntade i simhallen under barnens simskola. Var noga med att ingen skulle se vad jag läste...

Egentligen gillar jag inte alls att man ska behöva känna skam över något man läser. Vi lever ju i ett fritt land. Var och en har rätt att läsa precis det de känner för just då. I bokbloggarkretsar är det ofta samma böcker som läses och skrivs om. Det ger kanske en en press att man borde läsa någon viss sorts böcker. Förstå mig inte fel nu. Man får en galet massa bra boktips hos "fellow bokbloggers". Men om jag känner för att läsa en sliskig Danielle Steel eller Nora Roberts-bok så ska jag inte behöva skämmas. Sist och slutligen är det ju bara fast i mig själv. Så flaggan i topp för skäms-litteratur ibland! Måste nog ändå medge att som anonym ickebloggande läsare var det betydligt lättare att plocka upp Nora Roberts och fångas av romantiken. Nu vill man skriva om något med riktigt innehåll. Detta blev svamligt, men det kanske beskriver känslorna inför skäms-litteraturen. Till en del i alla fall...

Kindle-statistik

Kollade lite på statistiken här på min blogg. Blev glatt överraskad över att inläggs-topplistans fyra första platser går till Kindle-inlägg! Det mest populära inlägget tycks vara Konvertera PDF-filer till Kindle-format. På andra plats kom Kindle på svenska. Tredje och fjärde plasen har också varit populära inlägg. Vad kan man nu då dra för slutsats av detta?

Det tycks finnas ett intresse för Kindle och läsplattor, också på svenska. Det gläder mig att folk hittat till min blogg med sökord som "Kindle på svenska" till exempel. Den som läser min blogg kan inte ha undgått att jag gillar min Kindle. Tro mig, jag har hållit igen på superlativen här på bloggen. Jag är barnsligt förtjust i maskiner och manicker av alla slag. Då det ännu till finns en elektronisk grunka som man kan läsa böcker på, tar orden slut för mig. Jag bara myser och lyser av lycka... Det är kanske bäst att jag slutar skriva det här inlägget nu, innan bilden av mig blir alltför excentrisk...

Livet och barnet

Svenskfinlands mest kända bloggare Peppe Öhman har som känt gett ut en bok som handlar om att bli mamma. Boken "Livet & barnet om att överleva som någons mamma" kom ut tidigare i höstas. Efter att ha följt med bloggen en längre tid var jag oerhört nyfiken på boken.

Boken är lättläst och underhållande. Författarens tankar blandas med roliga kommentarer och bilder. En stor del av boken fokuserar på jämställdhet inom familjen, mellan mamma och pappa. På den ibland desperata strävan efter att allt ansvar ska vara lika delat. Boken väcker många tankar. Själv är jag just den typiska mamman som har stannat hemma hela föräldraledigheten med (ve o fasa) båda barnen. Jag är också den som har haft huvudansvaret, känns det som, om barnen och vardagen. Jag tycker däremot att det var något jag själv ville. Jag hade längtat efter barn, längtat bort från arbetslivet för en tid i alla fall. Så det var med glädje jag stannade hemma efter att både sonen och dottern hade fötts. Nu då jag läste boken började jag inse att jag kanske berövat pappan till barnen något värdefullt. Tro nu inte att pappan till mina barn inte umgicks alls med sina barn när de var små, det gjorde han. Han skötte dem med bravur, klarade av bajsblöjor och fick barnen att kikna av skratt.

Men tillbaka till boken. Jag fnissade ofta igenkännande åt kommentarer och beskrivningar. Åt mjölkläckage och skrikande bebisar på offentliga ställen. Maken Magnus kommentarer var också underhållande. En mycket läsvärd bok helt enkelt. En bok som åtminstone hos mig väckte tankar. Jag tycker ändå att jag är glad att jag inte läste boken innan jag fick barn själv, då skulle jag nog ha haft alltför dåligt samvete över de val jag ganska själviskt gjorde.

Veckans jerka

Annikas fråga den här veckan lyder:

Jag vet att alla som är med i jerkan älskar att läsa böcker men jag är nyfiken på om ni även skriver själva?
Mitt skrivande begränsas nog till den här bloggen. Och vårdplaner och -berättelser på jobbet. En liten hemlig dröm tror jag ändå att det finns i varje boktoks hjärta, en dröm om att kunna skriva själva. För om man älskar böcker älskar man texter. Inne i mig finns i alla fall en längtan om att kunna uttrycka sig i text. Att få publicera sina texter så att vem som helst kan läsa. Det är DRÖMMEN. Men tyvärr måste jag nog svara på den här frågan med ett nej. Jag skriver inget annat än den här bloggen. Och så på jobbet då....

Veckoslutet

Medan ni firar veckoslut och bloggar och läser och har det skönt kommer jag att befinna mig på körläger med världens coolaste kör. Med andra ord blir det inte så mycket läst. Men jag har tidsinställt ett par inlägg, så titta gärna in ändå. Ha en skön helg allihopa!

En stor ära

Som ni som följt min blogg vet så har jag ju inte bloggat så värst länge. I bokbloggarkretsarna tas ändå alla bloggare emot med öppna armar, man känner sig som en i gänget. Döm om min förvåning då jag idag kollade kommentarerna till mitt senaste inslag och hittade ett kryptiskt meddelande av Monika. Då jag klickade mej fram till hennes blogg tänkte jag falla av stolen. Jag hade blivit tilldelad en:

Liebster Blog Award!!! Lilla jag med min blygsamma blogg! Motiveringen värmde. Det jag lider mest av med mitt bloggande är att jag inte har tid att producera inlägg i den farten jag skulle vilja. Men det är ju kul att någon tycker att det jag skriver är läsvärt. Monika och jag har helt tydligt identisk boksmak också, det har jag konstaterat flera gånger. Så ett stort TACK skickar jag till dej Monika!

Vad innebär nu det att jag fått en Liebster Award? Jo, jag har den stora äran att dela ut samma award till fem bloggare. Det var inget lätt val ska jag berätta...

Reglerna är enkla.

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

And the award goes to...

Bokbabbel
- min förebild i "bokbloggningen", också den enda bokbloggaren jag har träffat. Dessutom har hon just idag fått en annan fin utmärkelse.

Boksnoken
- en underhållande och varierande bokblogg.

Annikas litteratur- och kulturblogg
- aktiv bokbloggare som engagerar andra bloggare med jerkor och annat smått och gott.

What You readin?
- utseendemässigt den "piggaste" bloggen, innehållet intressant och varierande

enligt O
- en blogg jag ständigt återkommer till. Aktiv bloggare med läsvärda inslag.