Sommarens soliga dagar...

...har vi inte haft så många av den här sommaren. Den här veckan blev det äntligen lite sommarväder och som tur hade jag semester ännu den här dagen. Bloggen har verkligen gått på sparlåga under sommaren, det är inte många gånger jag haft igång datorn under den senaste månaden. Jag uppdaterade precis läst-listan på fliken Läst 2015 och fick skriva in 11 böcker. Under semestern har jag läst 8 böcker, vilket är helt okej för att vara jag. Den här semestern har jag gjort en hel del annat än läst, så jag är lite överraskad att antalet böcker i detta nu är 8. Kanske jag hinner läsa klart en eller två böcker ännu under helgen.

Höstens utgivning ser alldeles strålande ut. Tex. Modernista har en hel drös med böcker som direkt åker upp på min TBR-lista, som Peter Mays Lewispjäserna och Sharon Boltons Små svarta lögner och inte att förglömma Belinda Bauers Det slutna ögat. Av Piratsförlagets utgivning är jag nyfiken på Martina Haags Det är något som inte stämmer. Lind & CO ger ut Jonas Moströms bok Dominodöden och Eliza Kennedys Att älska i nöd och lust som jämförs med Bridget Jones dagbok- och visst gör det mig nyfiken. Från Lind & CO kommer också boken Ole Dole av M.J. Arlidge, också den verkar som klippt och skuren för mig. Jag kommer nog inte heller kunna motstå frestelsen att kolla in Millenium 4, Det som inte dödar oss, av David Lagercrants som kommer ut 27.8 av Norstedts.

Det kan vara lite "overwhelming" att kolla in höstens utgivning, men samtidigt är det inspirerande. En massa nya böcker att se fram emot. Det är nästan lika kul att vänta på dem som på en kommande semester. Jag ser med förväntan fram emot höstens böcker och strävar till att liva upp den här bloggen också.

Vilka böcker ser du fram emot under hösten? Vilka böcker har jag missat?

One small act of kindness av Lucy Dillon

Vissa böcker är bara så rätt från början till slut. Att jämt dras till boken, bara vilja läsa och lämna alla tråkiga sysslor åt sitt öde. One small act of kindness är en sådan bok.

Libby och Jason lämnar sina hektiska liv i London och flyttar ut till landsbygden för att ta över familjehotellet efter att Jasons far dött. Hotellet behöver renoveras och paret tar tag i det. Snart visar det sig att Jason hanterat finanserna minst sagt dåligt och hela projektet ser ut att gå i sank. Samtidigt råkar en kvinna ut för en olycka precis utanför hotellet. Då hon vaknar upp på sjukhuset minns hon inte vad hon heter eller varifrån hon kommer. Libby tar hand om henne och välkomnar henne till hotellet medan hon återhämtar sig från olyckan. Denna osjälviska goda handling leder till andra goda handlingar när allt ser mörkt ut.

Boken är som en romantisk film. Så där som You've got mail eller Love, actually. En sådan film som man nu och då gärna sjunker in i. Här finns en riktigt bra historia, underbar miljö, varierande karaktärer och så hundar så klart. Det lilla pittoreska hotellet på den lilla orten ramar in händelserna och trots att jag kan gissa hur det kommer att gå så lever jag in i boken på ett sätt som inte hänt på länge.

Kanske det bara är en period jag är inne i just nu, men boken får en full femma på Goodreads av mig. Jag är helt varm inombords och vill bara läsa mera eller se filmen.

One small act of kindness - En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Det är igen nästan två månader sedan jag gav er ett smakprov, tiden bara rusar iväg. Idag började jag läsa Lucy Dillons One small act of kindness, och från första sidan kändes det bara så skönt. Känslan då man direkt känner sig hemma i en bok är skön och man vill ju bara läsa vidare. Jag har bara läst tre kapitel än så länge, men vet att jag kommer att småle igenom hela boken. Ibland behöver man sådana böcker, där man bara kan känna glädje och värme, utan större konflikter. Fast visst förväntar jag mig någon konflikt också i boken, men jag förväntar mig också ett lyckligt slut. Hoppas jag får rätt!

Smakbiten kommer från början av boken, från första sidan. Libby har tillsammans med sin man tagit över ett B&B och överraskas nu av gäster som säger sig ha bokat ett rum. Libby hittar i alla fall ingen bokning i dataprogrammet.

"I'm so sorry. Libby tore her gaze away from Arthur and increased the warmth of her smile - the smile she hoped was covering up her panic as the upstairs rooms flashed before her mind's eye. She'd launched Operation Deep Clean two hours ago specifically because the hotel was empty, and now not one of the rooms had a bed in the right place, let alone a spotlessly smoothed set of pillows."

Strax efter detta sker en olycka på vägen utanför hotellet. En kvinna blir överkörd av en bil. Då kvinnan vaknar upp på sjukhuset minns hon inte vem hon är eller varför hon varit på väg till hotellet.

Jag läser vidare trots att jag borde packa inför vår lilla roadtrip vi åker på i morgon. Hoppeligen blir det någon lässtund i den vackra Åboländska skärgården. Jag ska i alla fall packa ner en bok eller två.

Uppdatering: Då jag publicerat ilägget märkte jag att Flukten fra virkeligheten inte har postat ett smakbitsinlägg idag. Så det här får bli en smakbit så där annars bara.

Semestertider hej, hej!

Efter en intensiv vecka på King's College i London har också jag äntligen fått semester. Det känns som om sommaren inte ens börjat pga vädret, men ledigt är alltid ledigt, eller hur.

Veckan i London var både intensiv och givande. Jag ska gå ett Masters program i diabetesvård och förra veckan car det introduktion till programmet. Vi var en härlig grupp från olika delar av europa. Jättekul att lära känna kolleger från andra länder! Gruppen svetsades samman under veckan och jag saknar redan alla härliga vänner. Vad jag har gett mig in på är en annan historia. Att på engelska göra en magistersexamen om diabetes...

Idag började jag min fyra veckor långa semester. Semesterläsningen tryggade jag i London, det blev mest feelgood. Jag började ändå traditionellt med att läsa Sommarboken av Tove Jansson idag. Nu fortsätter jag med John Greens Paper Town. Vad läser du under din semester?

Behandlingen av Mo Hayder

En man och hans hustru hittas inspärrade i sitt eget hem på en stillsam bostadsgata i södra London. De är gravt uttorkade, och de har blivit fastbundna och brutalt misshandlade. Mannen är nära döden.
Men det ska bli ännu värre: Deras åttaårige son saknas. När kriminalinspektör Jack Caffery kallas in för att utreda visar det sig vara omöjligt för honom att förhålla sig kyligt och objektivt till brottet; likheterna med händelser ur hans eget förflutna är alltför stora. Och när han gräver djupare i fallet samtidigt som han försöker hålla ihop sin tillvaro trots de alltmer omskakande avslöjandena om hans eget liv så börjar den verkliga mardrömmen.

Så beskrivs boken på baksidan och på bokhandlarnas hemsidor. Jag kunde inte ha beskrivit boken bättre själv, så den här gången fick det bli rakt av. Och visst är Behandlingen ruskig. Det är alltid ruskigt när barn som far illa är inblandade. Mo Hayders sätt att smygande beskriva händelserna utan att avslöja för mycket triggar upp spänningen och förväntningarna. Jag blir inte heller besviken, det är riktigt bra. Att händelserna utspelar sig i närheten av Brixton i London är extra kul, för det var ett område jag rörde mig en hel del i när jag bodde i London för xx antal år sedan. Jag känner igen en del av gatunamnen och det ger läsningen en extra krydda. Jag anar mig till gärningsmannen i ett ganska tidigt skede, men glömmer för en stund bort det och blir lite överraskad i slutet. En tråd blev på hälft, få se om den tas upp i nästa bok.

Mo Hayder är en författare som jag kommer att fortsätta läsa. Känner ändå att jag behöver en lite lättsammare bok efter den här.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Om det där med att avbryta mitt i en bok

Bokbabbel våndas idag på sin blogg över att hon nu gjort beslutet att lägga av efter 100 sidor i en bok. Jag känner väl igen den våndan. Jag har oerhört svårt att lämna en bok på hälft. Har jag läst en god bit in i boken så tycker jag att det känns som bortkastad lästid om jag inte läser klart boken och får lägga upp den på min "läst-lista". Visserligen har jag blivit lite bättre på det under de senaste åren, de år jag bloggat, men det är svåra beslut. Tack och lov finns det hela #boblmaf därute som man kan konsultera om det lönar sig att fortsätta traggla eller om man kan ge upp med gott samvete.

Visst säger mitt förstånd att jag inte behöver läsa klart en bok som jag verkligen inte gillar eller kommer in i. För det finns så många böcker som förtjänar läsas, högar med olästa böcker hemma, olästa böcker på läsplattan och olika "wish-lists" och tbr-listor på olika bokhandlars hemsidor. Och lästiden är ju sorgligt nog begränsad. Så jag ska försöka bli bättre på att avbryta läsningen om jag verkligen inte gillar enbok. Eller så ska jag sålla ännu bättre, så att jag bara påbörjar sådana böcker jag vet att jag gillar. Nej, jag vill nog också i fortsättningen spontant plocka upp en bok och kanske bli positivt överraskad.

Nu återstår bara frågan, kommer jag att bli positivt överraskad av Hausfrau? Jag har läst ca 100 sidor, och känner inte riktigt suget. Blir det bättre? Någon som har läst?

Konsten att vara Caroline av Peter Barlach

Peter Barlach är en helt obekant författare för mig. Konsten att vara Caroline är hans första roman för vuxna.

Caroline är 25 år, jobbar i delidisken på Maxfood. Hon drömmer om att öppna en egen restaurang, Carolines Tapas, men det fattas en halv miljon i startkapital. Hon umgås med sin alkoholiserade pappa och träffar fel slags män på krogen. Hon blir bekant med den ensamstående mamman Bente vars son är autistisk. Samtidigt försöker hon närma sig sin egen mamma som fastnat i sorgen efter Carolines brors död. Sedan brodern omkom har Caroline burit på en skuldkänsla hon aldrig kunnat sätta ord på. En dag hittar hon en lapp på jobbet, en erbjudan om att delta i ett brott som skulle kunna förändra hennes liv och uppfylla hennes drömmar.

Konsten att vara Caroline är en lättsam, men samtidigt djupsinnig historia. En modern Robin Hood historia, om att ta från de rika och ge till de fattiga. Boken är lättläst och texten flyter på, en bra bok för hängmattan. Jag stör mig lite på att Carolines utseende påpekas såpass mycket som det gör, speciellt i början av boken. Det blir bättre mot slutet på den fronten. Alkoholen flödar fritt under hela boken, och det är inte riktigt i min smak. Det dricks kopiösa mängder och det känns inte riktigt äkta.

Att en man skriver en bok med en kvinna i huvudrollen gör mig lite misstänksam. Att boken handlar om djupa känslor och autism, homosexualitet och kriminalitet, allt i en enda salig röra, är ändå ett lyft för boken. Det är tidvis snudd på gränsen till snuskighet, men räddas upp av de rappa replikerna och själva historien som hela tiden driver framåt. Maten som Caroline lagar låter gudomligt god. så se till att du inte är hungrig då du lägger dig i hängmattan med Konsten att vara Caroline. Reservera ett par timmar, för boken är en perfekt lättsam sträckläsningsbok med ett djup.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Istvillingar av S.K. Tremayne

S.K. Tremayne är för mig en helt obekant författare. Bakom pseudonymen står journalisten Sean Thomas, vilket inte säger mig desto mer. Men en sak är säker, han vet hur man skapar spänning och krypande obehag i textformat. Istvillingar är succéboken som sålts till en lång rad länder.

Kirstie och Lydia är enäggstvillingar och så lika att till och med föräldrarna har problem med att skilja dem åt. Lydia dör då hon faller ner från balkongen i sina morföräldrars hus. Ett år senare är familjen ännu inne i läkandeprocessen. Pappa Angus får ärva ett hus ute på en isolerad ö i Hebriderna. Ett vindpinat, förfallet hus, utan bekvämligheter. Familjen flyttar till ön med hopp om att läkas och komma bort från alla svåra plågsamma minnen. Det blir ändå inte riktigt så. Medan familjen försöker rusta upp sitt hus blir dottern Kirsties beteende allt mer egendomligt. Hon hävdar stenhårt att hon är Lydia och att det var Kirstie som dog. Mamma Sarah vet inte vad hon ska tro, var det "fel" dotter de begravde?

Det här är en riktigt ryslig bok. Psykologisk, den kryper in under skinnet. Miljöbeskrivningarna är magnifika och miljön spelar en stor roll i boken. Precis då jag tror mig ha listat ut vad som hände den där tragiska dagen ändrar historien och intrigen igen. Böcker med övernaturliga inslag är inte riktigt min grej, men här köper jag det med hull och hår. Tvillingar, karga öar, förfallna hus, det är som klippt och skuret för lite spöken och andar. Det är inte alltid som jag som läsare vet om det är på riktigt eller om det är övernaturligt, men konstigt nog så stör det inte. Det blir bara kusligare.

Några störande element finns det i boken, bland annat det att huset inte har varken el eller vatten, ändå kommer det vatten från kranen och glass från frysen. Detta kunde ha korrigerats och är egentligen ganska otroligt att det gått igenom kontrollen. Jag köper inte riktigt heller upplösningen, sanningen. Trots det så får Istvillingar högt betyg av mig på Goodreads, fyra stjärnor. Utan el-bagatellen skulle det ha blivit en full femma. Snyggt omslag har boken också!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

21 påståenden om mig

Jag hittade den här lilla listan hos Monika och kunde inte motstå frestelsen. Vad är det med enkäter?

Jag heter  Marika
Jag är för tillfället  hemma i soffan
Jag är bra på  att lata mig
Jag tycker inte om  att städa
Jag är dålig på  att teckna
Jag läser  många böcker på en gång
Jag gillar när  solen skiner och jag är ledig
Jag sjunger i världens bästa rock-kör
Jag älskar  min familj
Jag är inte speciellt bra på att få saker och ting gjorda här hemma. Böckerna lockar för mycket.
Jag föredrar salmiak framom choklad
Jag tycker om hallon
Jag är beroende av böcker
Jag har på mig mysbyxor och yllesockor (och t-shirt)
Jag dricker inte kaffe
Jag lyssnar på bokpoddar
Jag blir arg på folk som inte håller överenskommelser
Jag blir rädd av -jag är inte så värst rädd av mig
Jag önskar jag hade lite högre lön
Jag är pinsamt dålig på att göra projekt klara i tid
Jag är uppväxt i Borgå, den lilla staden öster om Helsingfors

Skön midsommar

En av sommarens höjdpunkter kom och gick. Lite av känslan finns ännu kvar någonstans inne i hjärtat trots att arbetsdagen var allt annat än angenäm. Några glimtar från midsommaren tänkte jag bjuda på trots att helgen inte innehöll så värst många sidor läsning.

Vi firar traditionellt midsommaren hos bästa vännerna. De bor på landsbygden och har en liten stuga som vi får bo i när vi är på besök. Midsommarfirandet inleddes med den första dukningen som bestod av fisk i olika former, sallader och annat smått och gott. Vi har upptäckt att det lönar sig att först äta fisk och senare på kvällen grilla kött och grönsaker. Så det blir många underbara dukningar.

Vädret var inte det allra bästa, men vi led ingen nöd. På midsommarafton var det omväxlande regn och sol, och till kvällen klarnade det upp såpass att vi vågade oss på att sitta ute och äta. Mellan dukningarna gick vi små promenader, hälsade på de små lammen i hagen, hängde och umgicks, badade bastu, ja njöt i största allmänhet. Vi har roligt tillsammans. Det är så skönt med vänner som man kan känna sig som hemma tillsammans med, som man vet var man har så att säga. Vi trivdes så bra så vi bestämde oss för att stanna två nätter. Det hann bli många dukningar!

Tusen tack till våra värdar för en skön midsommarhelg till! Må de bli många fler!

Currently reading tag

Bloggbohemen taggade mig redan förra veckan och jag hann glömma bort det en liten stund. Här kommer i alla fall mina svar!

1. Hur många böcker läser du vanligtvis samtidigt?
 Vanligtvis har jag en bok på gång vid sängen, en i handväskan för arbetsresor eller överraskande väntetider, en i Kindlen och ibland en vid läshörnan. Ibland är det Kindlen som finns i handväskan, ibland är den vid läshörnan. Så 3-4 böcker är inte ovanligt alls.
2. Om du läser mer än en bok, hur bestämmer du hur du ska byta mellan böckerna (läser du ett speciellt antal sidor innan du byter till den andra)?
 Jag läser den bok jag har på gång där jag är. Handväskboken väntar oftast hela helgen på följande pendling och boken vid sängen läser jag i en stund innan jag börjar sova. Jag har inget sådant system att jag skulle läsa vissa antal sidor och sedan byta, känslan styr.
3. Byter du någonsin bokmärke när du är en bit in i en bok?
 Det har jag aldrig tänkt på! Vanligtvis gör jag nog inte det, men gjorde faktiskt det precis idag! Jag läste i bussen och hittade ett Pocket shop bokmärke mitt inne i boken. Hade ett random kvitto som bokmärke, så jag bytte ut det.
4. Var förvarar du boken du läser just nu?
 Hm, se fråga 1.

5. Vilken tid under dygnet spenderar du mest tid med att läsa? 
 Sköna varma sommardagar kan jag läsa flera timmar ute i solen. Mest regelbundet läser jag på kvällen, fast det blir inte så länge innan ögonen faller ihop.
6. Hur länge läser du vanligtvis i ett svep? 
Lite samma svar som på förra frågan blir det här.
7. Läser du inbundna böcker med dust-jacket på?
 Ibland, ibland inte. Läser jag en inbunden bok i läshörnan, så kan jag låta omslaget vara på. Flyttar boken med mig till olika ställen tar jag oftast bort det.
8. Hur läser du vanligtvis? Sitter, ligger, osv?  
 Sitter i läshörnan och ute, ligger i sängen.
9. Tar du med dig boken du läser överallt? 
 Man kan säga att jag tar med en bok överallt, men det är kanske samma sak.

10. Hur ofta uppdaterar du dina framsteg i boken du läser på Goodreads? 
 Vanligtvis uppdaterar jag först då jag läst klart.
11. Vem vill du tagga? 
Dig som inte ännu har gjort den! 

Tack till Bloggbohemen för tagen! 

Akademiska bokhandeln såld till Bonnier

Idag har vi nåtts av nyheten att Stockmann säljer Akademiska bokhandeln i Helsingfors till Bonnier Books. Böcker hör inte till Stockmanns fyra "keys to success" och Stockmanns vd Per Thelin tror att Bonnier har betydligt bättre förutsättningar att utveckla bokhandelsbranchen i Finland. Sedan tidigare äger Bonnier bokförlagen WSOY, Tammi, Readme och nätbokhandeln Adlibris. I och med affären ska Finland få ett betydligt bredare utbud av litteratur.

Vad ska man då tycka om det här? Ja, min spontana reaktion är försiktigt nyfiken. Om Stockmann inte vill satsa på böcker och litteratur så är det nog bra att det kommer in en aktör som kan den branchen och är villig att satsa. Jag hoppas att atmosfären i butiken i Helsingfors centrum inte förändras. Bokhandeln är en magisk plats. Det är som balsam för själen att bara strosa omkring bland hyllorna, klappa på och bläddra i böckerna. Och visst är det vackert?

En intressant affär, ska bli kul att se hur Bonnier kommer att synas i butikerna.

Barfotaflickan av Katerina Janouch

Barnmorskan Cecilia Lund fyller 40 år. Hon lever varannan vecka- liv och jobbar på ett nytt fint BB. En natt föder en pappersläs kvinna en son och följande dag har hon förvunnit utan sin lilla baby.

I den åttonde boken om Cecilia får invandrare och de utstötta i samhället mycket synlighet. Cecilia engagerar sig i tiggarnas situation och får både höra lovord och spott och spe över det. Cecilia brottas med frågor om människors lika värde.

I de senaste böckerna har jag stört mig på att Cecilia nästan medvetet blandat sig i krångliga och farliga situationer. I Barfotaflickan är det inte så. Det är först ganska i slutet som Cecilia trampar in på ett område som visar sig vara allt annat än fridfullt och övergivet.

I Barfotaflickan får också Cecilias familj ganska mycket synlighet. Det är ett riktigt bra drag av författaren. Cecilias mamma, mormor, systrar och barn, alla bekanta från tidigare böcker, alla med sina egna små och större problem. Jag gillar det att all fokus inte är på Cecilia och att läsaren får en större inblick i de andras liv också.

Barfotaflickan är just det jag önskar mig av en roman. Jag kan gott och väl rekommendera den som hängmatteläsning i sommarvärmen. Men har du inte läst de tidigare böckerna om Cecilia Lund så ska du absolut göra det först!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

P.s Tack Katerina för att du delade med dig av och om skrivprocessen i slutordet!

Järnblod av Liza Marklund

Elfte boken om Annika Bengtzon. Det är imponerande. Men nu är det slut. Järnblod är den avslutande delen om journalisten Annika Bengtzon. Det är med ett vemod jag tar avsked av de bekanta personerna som jag följt i alla dessa år. En av de bästa sakerna med att läsa en serie är att man vet vad man kan förvänta sig, man träffar bekanta karaktärer och vet redan en hel del om dem från tidigare böcker.

Annikas förhållande till sin syster Birgitta har varit ganska svalt under många år. Nu är Birgitta försvunnen, hon har skickat ett meddelande till Annikas telefon; Hjälp mig! Trots att Annika till en början inte blir så orolig gnager ändå frågan om vad som hänt hennes syster i henne och Annika börjar göra egna efterforskningar. Hon tvingas återvända till sina hemtrakter och konfrontera de mörka minnena från sitt förflutna. Ex-mannen Thomas hyser ännu agg mot Annika och hans beteende blir allt mera obehagligt. Samtidigt händer det stora saker på Kvällspressen, det ser ut som om det sista Anders Schyman gör innan sin avgång är att lägga ner papperstidningen. Det, och bevakningen av en uppmärksammad rättegång om ett bestialiskt mord på en uteliggare, håller redaktionen och Annika sysselsatta.

Läsaren får det hen förväntar sig. Spänning, drama och det där bekanta man förväntar sig av en bok av Liza Marklund. Läsningen flyter på, trots att jag läser på iPaden och det är lite obekvämt. "Järnblod är en mörk thriller om relationer och försoning, identitet och hämnd" står det på Piratförlagets hemsida och där håller jag absolut med.

Tack till Liza Marklund för serien om Annika Bengtzon. Jag hade gärna fortsatt läsa om Annika men ser nu fram emot nya bekantskaper!


Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Klick, klick

Om jag råkade nappa på Ditos Hausfrau-erbjudande? Om jag råkade klicka hem de tre senaste böckerna av Carin Gerhardsen med det samma? Visst råkade det gå så. Semesterläsningen måste tryggas och Kindlen laddas, det är bara fyra veckor kvar till semestern! Dessutom kommer jag att tillbringa en vecka i London (tjoho!) på tilläggsutbildning innan semestern så visst förstår ni att det var närmast nödvändigt att göra dessa inköp? Då Dito kommer med 1, 2, 3, 4 riktigt bra erbjudanden gäller det att slå till direkt. Visst?

E-böcker på finska och svenska på Adlibris

Förr var resväskan fylld med tunga böcker då jag kom hem från Stockholmskryssningen. Axlarna och armarna var sjuka många dagar efter hemkomsten men bokhyllan var matad med nya fina böcker på svenska. Sedan kom Adlibris och boktokarna i svenskfinland hann upptäcka Stockholms sevärdheter då de inte behövde rusa från bokhandel till bokhandel under den korta dagen i Stockholm. Böckerna man beställde via nätet var betydligt billigare än de man kunde hitta i bokhandlarna här i Finland, priserna motsvarade nästan de priser man betalade i Stockholm.

Jag prenumererar på Adlibris nyhetsbrev, både på finska och på svenska. Då jag ögnade igenom det senaste finska brevet såg jag att de nu har ett erbjudande, köp tre e-böcker, betala 10€. Det tyckte jag att lät som ett bra erbjudande så jag gick till Adlibris sida på svenska och fick leta en god stund innan jag hittade samma erbjudande på svenska. Men döm om min förvåning då det erbjudandet var köp fyra e-böcker och betala 17€! På finska får jag alltså tre böcker för 3.33€/st och på svenska förväntas jag betala 4.25€/bok! Är då det finska utbudet sämre än det svenska? Nej, bland de finska böckerna fanns Lars Kepler, Jo Nesbö och Camilla Läckberg, så inte alls bara inhemska för mig okända böcker och författare.

Detta beskriver tyvärr den sits vi finlandssvenskar sitter i då det gäller böcker på vårt modersmål. Tidigare var Adlibris ett för oss förmånligt ställe att inhandla böcker, men under den senaste tiden har priserna tyvärr stigit allt mer. Kanske klickar jag mig allt mer till Bokon och Bokus och andra svenska sajter i framtiden för att över huvudtaget ha råd att köpa böcker på svenska. Jag vet inte desto mer vad prisskillnaden på Adlibris beror på - upplys mig gärna, men jag tycker inte att beskattningen här kan spela någon roll. En bok i Finland är väl en bok oberoende på vilket språk den är skriven? Eller har jag fel? Jag kan i alla fall inte annat än tycka att det är galet.

Deckarveckan 8-14.6

Som jag tidigare nämnt här på bloggen så uppmärksammas böcker och läsning lite extra i Finland under 2015 då vi firar Bokens år. Ett av evenemangen under året är Deckarveckan (Dekkariviikko), som ordnas av bokhandlarna och pågår den här veckan. Många finska bokbloggar uppmärksammar veckan på sina bloggar och på facebook finns ett evenemang där man kan posta deckartips och annat som passar in i temat.

Visste ni att deckaren är de högtutbildades genre och de som köper många böcker läser mest deckare. Man kan inte definiera deckarköpare enligt kön, det är lika många män och kvinnor som köper deckare. Överlag köper fler kvinnor böcker, men i deckargenren är skillnaden mindre. Den typiska deckarläsaren är 40-49 år. I den åldersgruppen har nästan en tredjedel uppgett att de har köpt deckare under det senaste året. I "Finland läser" undersökningen framkom det tydligt att finländare fortfarande är ett läsande folk. 78% av 17-79 åringar köpte under det senaste året minst en bok. Inte illa, trots att jag inte har siffror från andra länder att jämföra med.

Så låt oss läsa deckare den här veckan, och kommande veckor med. Deckaren är en genre som är levande och ledande, den har gott om kokböckerna i popularitet. Det du!

Kindle vs iPad

Under de senaste veckorna har jag läst två böcker på iPaden. Det är ju smidigt att läsa på paddan, men ju mer jag läser på paddan desto mer uppskattar jag min kära Kindle. Böckerna jag läste var i PDF-format, vilket är betydligt bekvämare att läsa på en större skärm. PDF fungerar inte i Kindlen utan att man kör filen genom diverse konverteringsprogram. Min trotjänare Calibre klarar inte av att konvertera PDF-filer, så man borde ha något annat program för att få filerna konverterade så att Kindlen kan hantera dem. Så då är det lättare att rätt och slätt läsa dem på iPaden.

Största nackdelen med att läsa på iPaden är batteritiden. Det drar förvånansvärt mycket batteri att läsa. Då man är van med Kindlen som är mycket batterisnål irriteras man av att vara tvungen att ladda batteriet mitt i boken. En annan nackdel med iPaden är att läsning utomhus i solsken inte går så värst bra. Skärmen speglar och texten ser ut att vara långt inne i skärmen, om du förstår vad jag menar. På Kindlen är texten som i en pappersbok, och det är inga problem att läsa i solen.

Till iPaden kan man ladda ner otaliga appar att läsa på. Jag har Kindleappen, men de här böckerna läste jag i iBooks. Jag blir också lite irriterad på notifieringar från Gmail och Facebook som plingar till medan jag läser. Visserligen kan man stänga av notifieringarna, men då jag inte i huvudsak läser på iPden lät jag dem vara på.

iPaden är också ganska tung att gå omkring och bära på i handväskan. Den är stor och otymplig jämfört med Kindlen. På iPaden ser man bilder i färg, det gör jag inte på min Kindle. Jag läser inte så värst många bilderböcker, så det stör inte mig att pärmbilden är svartvit på Kindlen.

Summa summarum. Det är en rikedom att kunna välja i vilket format man läser sin bok. Att kunna välja enligt situation och tillgänglighet. Jag tycker att alla format har sin plats både pappersboken och e-boken.

Just nu-enkät

Kände för att göra ett "just nu" inlägg. Hittade den här från mars på Dark Places.

Vid sängen...
... har jag Behandlingen av Mo Hayder. Nuförtiden har jag bara en bok i taget vid sängen. Förr samlades bökcerna på hög där men nu har bokhögarna flyttat till läshörnan, vardagsrummet, ja lite här och där i hemmet.

Vid soffan ...
... har jag iPaden och på den har jag Barfotaflickan av Katerina Janouch. Paddan brukar inte riktigt hållas bara vid soffan, den har också fått resa med mig till jobbet ett par dagar.

På jobbet ...
... läser jag bara patientjournaler.

Utmaningsbok ...
... allt jag läser ingår i min läsutmaning, den på Goodreads. Jag är urusel på utmaningar, kan inte alls motivera mig till att delta i utmaningar. Så jag håller mig till ett för mig lagom högt antal för hela årets läsning och beundrar alla er som disciplinerat deltar i diverse utmaningar.

Bokcirkelbok ...
... har jag inte heller. Deltog under våren i bibliotekets bokcirkel. Temat där var bortglömda finlandssvenska författare. Läs mera här!

På läsplattan ...
... läser jag Fangirl av Rainbow Rowell.

Borde börja med ...
... Har inget speciellt som jag känner att jag borde börja med. Skönt att vara "up to date" med recensionsexemplaren!

Längtar efter att få läsa ...
... Istvillingar har jag blivit riktigt sugen på. Den figurerar lite här och där och jag hör idel lovord om den så naturligtvis blir jag också nyfiken.

Senast köpta bok ...
... är nog Fangirl till Kindlen.

Skulle vilja köpa ...
... Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen. Men jag har inte läst den föregående delen ännu, så jag får ge mig till tåls.

Taivaslaulu av Pauliina Rauhala

Bokbabbel har sedan november 2014 lyriskt pratat om Taivaslaulu. Många andra har också instämt i hyllningssången. Jag ställer mig längst fram i den kören.

Taivaslaulu är en kärlekshistoria. Aleksi och Vilja träffas och förälskar sig i varandra under sin studietid. De drar ut på tiden innan de gifter sig men så fort de tar varandras händer ser de femliters grötkastrullen flimra framför ögonen. Aleksi och Vilja är gammellestadianer och så fort som prästen sagt amen börjar barnen komma. Historien berör svåra ämnen i religiösa kretsar, att nästan brista, att överleva i samfundet och hitta sin egen väg till att finna ro och lycka.

Boken berättas ur både Viljas och Aleksis perspektiv. Viljas tankar om livet som försvann och rollen som kvinna och mor. Aleksis strävan att vara en god make och far. Aleksis mjukhet och värme och hans kamp mellan känslor och inmatade konventioner. Det som ändå berör mig mest av allt är barnen som leker det de hör och uppfattar. Den nakna sanningen kommer fram i barnens oskyldiga docklekar och jag rörs till tårar av träffsäkerheten i lekarna.

Språket är det som gör den här boken unik. Det är också språket som gör den här boken så gott som omöjlig att översätta till svenska. Jag har alltid uppfattat finska språket som hårt och kantigt, men i Taivaslaulu är det poetiskt, lyriskt. Jag suger på varje ord, varje mening. Jag läser med vilje långsamt, långsamt, vill inte att boken ska ta slut för tidigt. Ibland får jag anstränga mig för att se symboliken, speciellt i epilogen, men det är fint, genialt. Pauliina Rauhalas debut är slående. Jag fylls av lycka, glädje, sorg, vrede, hopplöshet och tillit under läsningens gång. Kan inte komma på en enda annan bok som väckt så många känslor på en gång.

Kan du finska så ska du läsa den här boken.

Vita spår av Emelie Schepp

Vita spår är Emelie Schepps andra bok. Den första boken Märkta för livet gav hon ut på eget förlag innan Wahlström & Widstrand haffade tag i henne. Nu kommer Vita spår ut som fin inbunden bok. Emelie har jobbat hårt för att sälja sin första bok, hon är aktiv som föreläsare och är idag författare på heltid. Emelie Schepp var också en av författarna på spänningsminglet vi ambassadörer ordnade i samband med bokmässan förra hösten. Det är ett sant nöje att lyssna på Emelie berätta om sina böcker.


På X-2000 tåget på stationen i Norrköping har en ung kvinna hittats död. Kvinnans fingrar är blodiga och vitt skum rinner från hennes mun. Kvinnan hade inte rest ensam, men nu är hennes väninna spårlöst förvunnen. Jana Berzelius kopplas in som åklagare då man hittar drogkapslar i kvinnans mage. Ganska fort märker Jana att fallet har kopplingar till en person som hon inte vill kopplas ihop med och hon inser att hon måste hitta honom innan polisen gör det. Janas mörka förflutna hotas att avslöjas och det vill Jana förhindra till varje pris.

Jana Berzelius är huvudperson i Emelie Schepps böcker. Jana är inte den typiska huvudpersonen, hjälten, utan hon går sina egna vägar och hittar sina egna lösningar. Det är precis det som gör de här böckerna så bra. Det är fräscht, oväntat. Handlingen är också just det, oväntad. Just då jag tror att jag har klurat ut hur det ligger till slås mina teorier till spillror. Jag är tvungen att läsa vidare och sträckläser boken varje ledig stund. Omslaget är riktigt snyggt, Maria Sundberg har formgivit det. Stämmer bra överens med handlingen! Vita spår är den perfekta sommarboken, men läs Märkta för livet först så hänger du med från början.

För mig gäller en lång väntan på den tredje boken. Snälla Emelie, skriv! Skriv så tangentbodet glöder, så vi inte behöver vänta så länge på nästa bok!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret! Tack till Emelie för att du fixade boken åt mig!

Jobb och drömmar

Min arbetskarriär har inte sett ut som jag som liten skulle ha förväntat mig. Min högsta dröm var att bli bibliotekarie. I stället blev jag sjukskötare. Då jag blev klar 1996 var det lågkonjunktur i Finland och det fanns inga jobb för unga gröna sjukskötare. Jag drog iväg till London i stället och jobbade i ca 9 månader på ett sjukhus där. Då jag återvände till Finland fick jag ett vikariat på barnenheten i sjukhuset i vår lilla stad. Där blev jag kvar i 17 år! Medan jag jobbade på sjukhuset fick jag joba med ett IT-projekt, som skolare för ett nytt dataprogram som skule tas i bruk i hela sjukhuset. Den tiden var så rolig! Den gav mig verkligen mersmak och ett litet frö såddes inom mig. Ett frö om att någon gång i framtiden få jobba inom IT. Jag hör till den generationen som inte vuxit upp med datorer och mobiler, utan har som vuxen lärt mig själv allt jag kan om datorer och IT. Kanske det är just därför drömmen känns rätt så avlägsen. 

Sedan hösten 2013 jobbar jag som diabetesskötare för barn på ett annat sjukhus. Det var också en dröm, att få jobba med diabetes på heltid. Så två av mina drömmar har faktiskt gått i uppfyllelse! Än lever drömmen om att bli bibliotekarie kvar, likaså drömmen om att få jobba inom IT. Tänk att få använda den kunskap jag har samlat på mig från 18 år inom sjukvården med diverse dataprogram och t.ex. kunna vara med och utveckla nya program för hälsovården! Så om ni där på t.ex. Olingo har behov av en sjukvårdskunnig IT-konsult, är det bara att kontakta mig! En boktokig barnsjukskötare med ett stort intresse av datorer och IT, utveckling och utbildning. Eller tänk om jag skulle få chansen att jobba som bibliotekarie, kanske med e-böcker som specialitet! Att kobinera de två skulle vara den ultimata drömmen!

Behandlingen- En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Det är länge sedan jag gav er en smakbit. Så här post-eurovisions-trött passar det bra med ett inlägg som styr sig själv så att säga. Igår läste jag klart Emma Hambergs Baddaren, en underbar bok med Emma-typiska karaktärer. Jag kan inte säga det för många gånger, läs Emma Hambergs böcker, de värmer hjärtat!

Efter Baddaren började jag på Mo Hayders nya bok Behandlingen. Det är andra boken om Jack Caffery. Smakbiten är från bokens början.

"När alltsammans var över medgav kriminalkommissarie Jack Caffery, södra Londons beredskapsrotel för grövre brott, att av allt han sett i Brixton den där molniga julikvällen hade kråkorna varit det mest skakande.

De var där när han kom ut ur familjen Peach hus - drygt tjugo stycken som på sitt förstulna sätt stod på grannens gräsmatta, obekymrade om polisens avspärrning, åskådarna och kriminalteknikerna. Några hade näbben öppnen. Andra såg ut att flämta. Alla såg rakt på honom . som om de visste vad som hade hänt i huset. Som om de illmarigt skrattade åt hans reaktion på vad han hade sett på brottsplatsen, åt det oproffessionella sätt på vilket han tog det personligt."

Boken ges ut av Modernista, tack för recensionsexemplaret!

Grattis Bokbabbel!

Min stora bokbloggarförebild, Bokbabbel firar att hennes blogg fyller 10 år! Med dessa bookcakes stämmer jag upp i en boktokig hyllningssång och önskar Bokbabbel lycka till med de kommande 10 åren och alla år efter det! Tack för att du inspirerar oss andra boktokiga bokbabblare!

Bussresa, lästid och rock 'n roll

Inkommande helg kommer jag att åka buss i ca 864km. Lästid i massor är det första jag tänker på då. Troligtvis kommer jag inte att läsa så mycket, för det är ett härligt gäng jag åker med, nämligen bästa kören Cawiar. Vi åker till Vasa körfestival och under bussresorna brukar skratt och rungande sång avlösa varandra så läsron blir lite störd. Men det gör inget, jag brukar ha sjuka ansikts- och magmuskler efter de här resorna.

Skulle det nu vara så att det ändå skulle bli någon lästid över, så passade jag på att ladda Kindlen med både Emma Hambergs Baddaren och Rainbow Rowells Fangirl. Dessutom håller jag på med A hundred pieces of me av Lucy Dillon, men det kan hända att jag hinner läsa klart den innan vi far. Blir det brist så klickar jag hem Mhairi MaFarlanes It's not me it's you som jag också är riktigt sugen på. Många feelgood-böcker, tycks vara inne i en sådan fas nu. Fast jag sträckläste precis Emilie Schepps nya bok Vita spår som nog inte kan klassas som feelgood precis.

Om du befinner dig i Vasa i morgon eller på lördagen, kom och lyssna på Cawiar! Det är rock 'n roll, nitar och glitter som gäller! Så här ser vår spelplan ut:
Fre 15.5
21.40 - 21.55 Stadshuset
23.00 - 23.20 Bistro Ernst (Wasa Teater)

Lö 16.5
12.40 - 13.00 Rewell Center
13.30 - 14.00 Café Commerce
16.00 - 16.20 Fondis
17.20 - 17.40 Vasa fängelse (inte öppet för allmänheten)
dirigent Camilla Wiksten-Rönnbacka

Ha en skön helg!