torsdag 25 juni 2015

Istvillingar av S.K. Tremayne

S.K. Tremayne är för mig en helt obekant författare. Bakom pseudonymen står journalisten Sean Thomas, vilket inte säger mig desto mer. Men en sak är säker, han vet hur man skapar spänning och krypande obehag i textformat. Istvillingar är succéboken som sålts till en lång rad länder.

Kirstie och Lydia är enäggstvillingar och så lika att till och med föräldrarna har problem med att skilja dem åt. Lydia dör då hon faller ner från balkongen i sina morföräldrars hus. Ett år senare är familjen ännu inne i läkandeprocessen. Pappa Angus får ärva ett hus ute på en isolerad ö i Hebriderna. Ett vindpinat, förfallet hus, utan bekvämligheter. Familjen flyttar till ön med hopp om att läkas och komma bort från alla svåra plågsamma minnen. Det blir ändå inte riktigt så. Medan familjen försöker rusta upp sitt hus blir dottern Kirsties beteende allt mer egendomligt. Hon hävdar stenhårt att hon är Lydia och att det var Kirstie som dog. Mamma Sarah vet inte vad hon ska tro, var det "fel" dotter de begravde?

Det här är en riktigt ryslig bok. Psykologisk, den kryper in under skinnet. Miljöbeskrivningarna är magnifika och miljön spelar en stor roll i boken. Precis då jag tror mig ha listat ut vad som hände den där tragiska dagen ändrar historien och intrigen igen. Böcker med övernaturliga inslag är inte riktigt min grej, men här köper jag det med hull och hår. Tvillingar, karga öar, förfallna hus, det är som klippt och skuret för lite spöken och andar. Det är inte alltid som jag som läsare vet om det är på riktigt eller om det är övernaturligt, men konstigt nog så stör det inte. Det blir bara kusligare.

Några störande element finns det i boken, bland annat det att huset inte har varken el eller vatten, ändå kommer det vatten från kranen och glass från frysen. Detta kunde ha korrigerats och är egentligen ganska otroligt att det gått igenom kontrollen. Jag köper inte riktigt heller upplösningen, sanningen. Trots det så får Istvillingar högt betyg av mig på Goodreads, fyra stjärnor. Utan el-bagatellen skulle det ha blivit en full femma. Snyggt omslag har boken också!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

4 kommentarer:

  1. Jag är heller inte mycket för övernaturligt och den delen gillade jag inte med den här. Men stämningen var speciell.

    SvaraRadera
  2. Börjar bli lite osäker på om jag ska läsa denna, den där el-bagatellen skulle göra mig vansinnig. Hade de kanske en generator för att driva vattenpump och frys? Snälla... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen Monika, du är ett geni! Så måste det ju ha varit :)

      Radera
  3. Jag märkte int alls av detdär med elen. Vad jag förstod det så reparerade de det :)

    SvaraRadera