Nu ro slumra in av M.J. Arlidge

Brutalt spännande!

Den femte boken i serien om kriminalkommissarien Helen Grace håller måttet. Grace försöker desperat hemlighålla sitt privatliv och de demoner hon tampas med men händelserna i den här boken verkar hon inte rå över. Det blir en fartfylld och brutal kamp. Klicka här för att kolla in baksidestexten.

Jag har efter varje bok sagt att jag antagligen kommer att läsa följande del på engelska men hittills har jag läst alla böcker på svenska. Det finns sju delar i serien plus två noveller med Helen Grace. Det återstår att se om jag orkar vänta på att nästa del ska översättas. Lite tråkigt tycker jag att det är att omslagen har ändrat stil. Titlarna är strofer ur barnvisor och tidigare har layouten på pärmen varit "skriven". På Nu i ro slumra in är titeln tryckt. Men det har i och för sig inget med innehållet att göra så det är bara en liten bagatell. Det blev 4/5 stjärnor på Goodreads för boken.

Tack till Lind & co för läsexemplaret!

... får leken tåla av M.J. Arlidge

Tack till Lind & co för recensionsexemplaret!
Originalets titel: Liar, liar
Översättning: Lena Kamhed

Den fjärde boken i serien on Helen Grace ...får leken tåla är en gastkramande historia från början till slut. Den oerhörda ondskan i handlingen håller mig fången från början till slut. M.J. Arlidges böcker är väl bearbetade, det finns inget onödigt, inget man kunde ha lämnat bort i texten. Men ändå tillräckligt. Personerna är genomtänkta och man får veta precis så mycket man behöver om var och en av dem för att hålla intresset vid liv. Som i de tidigare böckerna är brotten i den här boken onödiga och våldsamma, onda, sjuka handlingar. Slutet lovar ännu en oemotståndlig historia, tvisten överraskade mig totalt. Får se om jag kan hålla mig tills den kommer på svenska, på engelska heter den Little boy blue. Allt som allt finns det i dags dato 7 delar i serien.

Jag avundas alla som har hela den här serien oläst ännu. Den svenska upplagan av serien är sjukt snygg (ursäkta mina hänförda "kraftuttryck"), titlarna hänger på sätt och vis ihop, älskar det!

Eldpojken av S.K. Tremayne

Recensionsexemplar av Lind & co
Översättare Ylva Mörk
Originalets titel The Fire Child

Klicka här för att kolla in "baksidestexten"

Mystik, magi, hallucinationer, skräck, hisnande vyer. Det är Eldpojken gjord av. Det tar ordentligt fart i andra halvan av boken och det blir allt mer skruvat. Jag hade tidvis svårt att hänga med i skruvarna, i svängarna mellan realitet och inbillning/hallucinationer. Jag hålls ändå fängslad och läser i rasande takt. Upplösningen är överraskande, I did not see that coming.

Det blev ändå bara tre stjärnor av fem, mest på grund av den lilla segheten i början och det att jag inte alltid visste vad jag skulle tro. Men helt klart kommer jag att läsa framtida böcker av författaren.

Vänd dig inte om av Tove Alsterdal

Bild från förlaget

Tove Alsterdal är en ny bekantskap för mig. Jag blir inte besviken. Jag får en riktigt bra kriminalroman med en knivskarp samhällsbeskrivning på köpet. Det är inga våldsamma blodiga scener men ändå en historia som bit för bit nystas upp tills sanningen uppdagas.





Handlingen hittar du här.

Tiggarkvinnan som brukade sitta utanför ICA och som troligtvis såg händelsen är spårlöst försvunnen och Eva känner att hon måste hitta henne för att bli rentvådd. Parallellt med historien händer andra mystiska saker i det gamla samhället Beckomberga, där det tidigare fanns ett mentalsjukhus. Nu har där byggts exklusiva bostäder men invånarna känner att allt inte står rätt till i samhället.

Tove Alsterdals bok Vänd dig inte om är författarens fjärde fristående bok. Jag ska nog absolut i något skede leta fram de tidigare böckerna.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Dansa min docka av M.J. Arlidge

Den tredje boken om Helen Grace börjar precis lika spännande som de tidigare böckerna varit. Korta kapitel driver en att läsa vidare och spänningen och obehaget stiger an efter. I Dansa min docka är historien inte riktigt lika obehaglig som i de tidigare böckerna men håller ändå en hög nivå. Gärningsmannen hålls okänd ända tills hen avslöjas, åtminstone kan inte jag klura ut det tidigare. Ruggigt spännande!

Ruby vaknar upp i ett mörkt källarrum. Hon vet inte hur hon har hamnat där och kan inte komma därifrån. I samma veva hittas en ung kvinnas kropp på en strand. Kvinnan hade inte anmälts saknad, för sms och tweets hade sporadiskt skickas till hennes vänner och familj. Ändå är det flera år sedan någon sett till henne. Helen Grace upptäcker ett samband mellan de båda fallen och förstår att det är bråttom att hitta Ruby om hon ännu är vid liv.

Författaren M.J Arlidge bor i England och är bland annat författare till tv-serien Tyst vittne som jag alltid gillat. Jag läser på Goodreads att det finns tre böcker till om Helen Grace och min spontana reaktion är att klicka hem dem direkt. Jag gillar att namnen på böckerna, Ole dole, Bro,bro breja och Dansa min docka, hänger ihop och skulle gärna ha hela serien i bokhyllan. Får se om jag orkar vänta på översättningarna.

M.J.Aridges böcker har inte fått den publicitet de förtjänar. Så om du inte har läst böckerna så tycker jag att du ska göra det!

Tack till Lind & co för recensionsexemplaret! Skynda med att översätta de resterande böckerna!

Bro bro breja av M.J. Arlidge

Den andra boken om kriminalkommissarie Helen Grace, Bro bro breja tar vid ca ett år efter där Ole dole slutade. Då jag rätt nyligen läste Ole dole hade jag höga förväntningar på den här boken. Det är inte alltid som en uppföljare lyckas hålla samma nivå som första boken, speciellt inte om man varit alldeles hänförd av den.

En man hittas död i ett industriområde. Hans hjärta har skurits ut och levererats till hans familj. Mannen har levt ett till det yttre ett skötsamt liv och har haft ansvarsfulla positioner inom kyrkan där han är aktiv. Då ytterligare två lik hittas och även deras hjärtan levererats i kartonger inser Helen Grace att det är en ryslig seriemördare som de har att göras med. Hur ska de hitta mördaren som inte lämnar några som helst spår efter sig?

Visst håller Bro bro breja måttet, och det med råge. Det är en bladvändare från första sidan. Eller vad sägs om de första två meningarna:

"Dimman svepte in från havet och kvävde nästan staden. Den var som en invasionsarmé, skymde alla landmärken, dolde månskenet och gjorde Southampton till en främmande och skrämmande plats."

Texten flyter på och översättningen av Lena Kamhed är riktigt lyckad. Man förnimmer både miljöerna och karaktärernas särdrag. Helen Grace är en såtillvida ovanlig kriminalkommissarie att hon inte är nersupen men hon har ändå sina egna mörka hemligheter som tynger henne. Jag gillar henne allt mer då man lärt känna henne bättre och ser fram emot del tre i serien, Dansa min docka, som kommer ut i höst på svenska. Titlarna på böckerna kan man ju inte annat än älska. Omslagen är också snygga, riktigt lyckat av Lind & CO.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Ole Dole av Arlidge

Lind & co. har riktigt flyt i sin utgivning. Många författare som kanske inte varit så kända för oss nordbor. Först Jag lät dig gå och nu Ole dole, som visserligen inte är helt ny. Jag är så glad över dessa för mig nya författare som levererar.

Parvis kidnappas och försvinner personer i Southampton. De drogas och förs till avlägsna, övergivna ställen. De vaknar upp till en fasansfull verklighet. Instängda utan mat eller vatten, ingen möjlighet att ta sig därifrån. Det enda som finns är en mobiltelefon och ett vapen. Vapnet är laddat med en kula och på mobiltelefonen finns ett meddelande, skjut den andra och du får gå. Flera par försvinner och kriminalkommissarie Helen Grace team kommer ingen vart i utredningen. Mördaren lockar Helen allt närmare, men kommer hen att hittas?

Böcker som Ole dole får mig in i en total läskoma. Det är rysligt, obehagligt och otroligt spännande. Man måste läsa vidare för att få veta hur det går. Händelserna beskrivs rakt och ärligt, så rysliga som de är. Helen Grace har sina egna demoner att fightas med och hon söker sina egna vägar för att bli av med ångesten.

Nu längtar jag efter att få sätta tänderna i del två om Helen Grace, Bro bro breja. Det finns också en tredje del, Dansa min docka, yey!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Klockrent! Bättre än Kvinnan på tåget och tom. Gone Girl! Detta kunde jag inte låta bli att utropa på Goodreads efter att ha gett fem stjärnor av fem som betyg åt Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Jag har varit alldeles uppslukad av boken under påsken. Snacka om påskekrim! Solen skiner lockande där ute men jag har inte kunnat tänka mig att gå ut förrän boken är utläst. Vilka vändningar, vilken tvist! Detta är helt klart höjdpunkten bland allt jag har läst so far det här året.

Jacob Jordan, 5 år, släpper sin mammas hand för ett ögonblick och blir överkörd av en bil. Föraren smiter från olycksplatsen och en mammas liv slås i spillror.

Jenna flyr från sitt liv, sitt förflutna. En tragisk händelse har ställt hennes liv på ända och hon kan inte bo kvar i Bristol längre. Av en slump kommer hon till en liten by i Wales och försöker bygga upp en ny anonym vardag. Hon blir bekant med den lokala veterinären Patrick och sakta men säkert vågar hon släppa in honom i sitt liv.

Jag lät dig gå är Clare Mackintoshs debutroman. Den baserar sig på en sann historia. Den blev en bästsäljare direkt och det förvånar mig inte alls. Jag har inget att klaga eller anmärka på. Personerna år trovärdiga, naturbeskrivningarna likaså. Jag känner lite Ann Cleeves Shetlands-vibbar när jag läser om den lilla byn i Wales med sina höga klippor och sandstränder och får en längtan efter att åka dit. Det ska bli intressant att se vad författaren kommer med till nästa. På hennes hemsida ser jag att hon i Juli ger ut boken I see you. Jag kommer inte att vänta på den svenska översättningen, trots att Jag lät dig gå var utmärkt översatt av Mia Gahne.

Jag lät dig gå är en bok som förtjänar uppmärksamhet. Den förtjänar att bli läst. Tvisten var för mig helt oväntad och fick mig nästan att tappa andan. Psykologisk thriller i förklädnad, spänningen trappas upp utan att man nästan anar det. Jag kan inte skriva mer utan att avslöja för mycket, läs boken, läs den så snart som möjligt!

Tusen tack till Lind & Co för recensionsexemplaret! Ni gjorde min påsk!

Detta var mitt inslag i påskens bokbloggsjerka. 

Konsten att vara Caroline av Peter Barlach

Peter Barlach är en helt obekant författare för mig. Konsten att vara Caroline är hans första roman för vuxna.

Caroline är 25 år, jobbar i delidisken på Maxfood. Hon drömmer om att öppna en egen restaurang, Carolines Tapas, men det fattas en halv miljon i startkapital. Hon umgås med sin alkoholiserade pappa och träffar fel slags män på krogen. Hon blir bekant med den ensamstående mamman Bente vars son är autistisk. Samtidigt försöker hon närma sig sin egen mamma som fastnat i sorgen efter Carolines brors död. Sedan brodern omkom har Caroline burit på en skuldkänsla hon aldrig kunnat sätta ord på. En dag hittar hon en lapp på jobbet, en erbjudan om att delta i ett brott som skulle kunna förändra hennes liv och uppfylla hennes drömmar.

Konsten att vara Caroline är en lättsam, men samtidigt djupsinnig historia. En modern Robin Hood historia, om att ta från de rika och ge till de fattiga. Boken är lättläst och texten flyter på, en bra bok för hängmattan. Jag stör mig lite på att Carolines utseende påpekas såpass mycket som det gör, speciellt i början av boken. Det blir bättre mot slutet på den fronten. Alkoholen flödar fritt under hela boken, och det är inte riktigt i min smak. Det dricks kopiösa mängder och det känns inte riktigt äkta.

Att en man skriver en bok med en kvinna i huvudrollen gör mig lite misstänksam. Att boken handlar om djupa känslor och autism, homosexualitet och kriminalitet, allt i en enda salig röra, är ändå ett lyft för boken. Det är tidvis snudd på gränsen till snuskighet, men räddas upp av de rappa replikerna och själva historien som hela tiden driver framåt. Maten som Caroline lagar låter gudomligt god. så se till att du inte är hungrig då du lägger dig i hängmattan med Konsten att vara Caroline. Reservera ett par timmar, för boken är en perfekt lättsam sträckläsningsbok med ett djup.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Istvillingar av S.K. Tremayne

S.K. Tremayne är för mig en helt obekant författare. Bakom pseudonymen står journalisten Sean Thomas, vilket inte säger mig desto mer. Men en sak är säker, han vet hur man skapar spänning och krypande obehag i textformat. Istvillingar är succéboken som sålts till en lång rad länder.

Kirstie och Lydia är enäggstvillingar och så lika att till och med föräldrarna har problem med att skilja dem åt. Lydia dör då hon faller ner från balkongen i sina morföräldrars hus. Ett år senare är familjen ännu inne i läkandeprocessen. Pappa Angus får ärva ett hus ute på en isolerad ö i Hebriderna. Ett vindpinat, förfallet hus, utan bekvämligheter. Familjen flyttar till ön med hopp om att läkas och komma bort från alla svåra plågsamma minnen. Det blir ändå inte riktigt så. Medan familjen försöker rusta upp sitt hus blir dottern Kirsties beteende allt mer egendomligt. Hon hävdar stenhårt att hon är Lydia och att det var Kirstie som dog. Mamma Sarah vet inte vad hon ska tro, var det "fel" dotter de begravde?

Det här är en riktigt ryslig bok. Psykologisk, den kryper in under skinnet. Miljöbeskrivningarna är magnifika och miljön spelar en stor roll i boken. Precis då jag tror mig ha listat ut vad som hände den där tragiska dagen ändrar historien och intrigen igen. Böcker med övernaturliga inslag är inte riktigt min grej, men här köper jag det med hull och hår. Tvillingar, karga öar, förfallna hus, det är som klippt och skuret för lite spöken och andar. Det är inte alltid som jag som läsare vet om det är på riktigt eller om det är övernaturligt, men konstigt nog så stör det inte. Det blir bara kusligare.

Några störande element finns det i boken, bland annat det att huset inte har varken el eller vatten, ändå kommer det vatten från kranen och glass från frysen. Detta kunde ha korrigerats och är egentligen ganska otroligt att det gått igenom kontrollen. Jag köper inte riktigt heller upplösningen, sanningen. Trots det så får Istvillingar högt betyg av mig på Goodreads, fyra stjärnor. Utan el-bagatellen skulle det ha blivit en full femma. Snyggt omslag har boken också!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!