Twilight

Min syster har länge redan försökt övertala mig att läsa Stephenie Meyers vampyrserie. Jag har varit tveksam, vampyrer är inget för mej har jag tyckt. Syrrans entusiasm över dessa böcker och filmer fick ändå en liten låga av nyfikenhet att tändas inom mig. Själv hade jag nog inte valt att börja läsa boken, syrran hämtade den en dag och sa: läs! Snäll som jag är så lyder jag...

Twilight heter första boken. Om det nu mot förmodan finns någon som inte ännu vet det... Läste den på engelska. Troligtvis är jag den sista i universum som läser den. Boken handlar om Isabella som flyttar till sin pappa i en dyster stad. Hon börjar i en ny skola och upptäcker snabbt syskonen Cullen. Hon blir intresserad av Edward. Hans häpnadsväckande förtrollande utseende fängslar henne. Edward verkar ändå undvika henne, vilket ökar hennes intresse. Via efterforskningar drar hon slutsatsen att Edward och hans familj är vampyrer. Plötsligt kan Edward inte heller hålla sig borta från Isabella. Genom att inleda ett förhållande försätts Isabella i stor fara, fara för sitt liv.

Jag läste boken med ett visst obehag i magen. Hela tiden väntade jag på att vampyrerna skulle anfalla, hugga tänderna i människorna. Efter halva boken var jag inte övertygad, tyckte inte att boken var något vidare bra. När min syster hörde mina tankar hade hon ett brandtal om boken, historien. Boken är ju en ungdomsbok, skriven för lite yngre människor än jag... Efter brandtalet började jag se på boken på ett annat sätt och kunde slappna av från min vampyrskräck. Samtidigt började det också hända saker i handlingen. Det blev tom nästan spännande. Så jag måste nog ändå ge boken godkänt. Det är nu redan en tid sedan jag läste boken, så nu kunde jag så småningom kunna tänka mig att läsa nästa del i serien. Men ändå läser jag dem inte för att jag absolut vill/måste få veta fortsättningen. Boken fängslade inte mig. Men jag är kanske för gammal. Jag läser fortsättningen för att man nog borde ha läst de här böckerna om man ska kunna kalla sig bokbloggare. Jag kan ändå inte helhjärtat sälla mig till vampyrälskarklubben.

Eldvittnet- recension

Eldvittnet är författarpseudonymen Lars Keplers tredje bok. Som de två tidigare böckerna fångade boken mig från allra första kapitlet. Sällan blir jag så fängslad av en bok som jag blev av denna. Kunde knappt lägga den ifrån mig. Läste också ut den på rekordtid trots att den är 562 sidor lång. Ett litet tips är att inte läsa boken precis före läggdags, speciellt inte om du är ensam hemma...

På Birgittagården, en vårdanstalt för unga kvinnor/flickor med destruktivt beteende, sker ett brutalt mord. I samma veva mördas också vårdaren som har jour den natten.En annan av de intagna flickorna försvinner samma natt som morden begås. Mordvapnet hittas i hennes säng bland blodiga lakan. Polisen börjar utreda fallet och Joona Linna kopplas in som observatör. Joona genomgår en intern utredning pga tidigare polisoperationer, så han kan inte vara aktiv i det här fallet. Trots det är det han som fattar misstanke och ifrågasätter polisutredarnas slutsatser. Mordgåtan blir allt mörkare, ledtrådarna tycks inte leda någonstans. Samtidigt ringer en mystisk dam till polisens tipstelefon med information om mordet som bara polisen borde veta om.

Eldvittnet är absolut den bästa av Keplers böcker hittills! Jag tror att det är årets bästa bok! Den är absolut beroendeframkallande, stäng av telefonen, datorn och tv:n, det vankas sträckläsning. Farten är hög. Det händer saker redan tidigt i boken. Lösningen tycker jag att är genial, jag kunde inte räkna ut vem mördaren var förrän ganska sent. Jag gillar också kapitelindelningen, korta kapitel som lockar en att läsa ännu ett kapitel och ännu ett, ännu ett... Trots korta kapitel blir inte handlingen haltande, den flyter bra på. Jag var så uppslukad av boken att jag inte lade märke till några större minus i språket eller det psykologiska. Jag bara läste. Det var knappt farsdagsmiddagen blev klar i tid då boken hela tiden lockade. Dessutom slutade boken med en riktig rysare som får mig att otåligt vänta på nästa bok. Måtte den komma snart!

Boken är ett recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag- Tack!

Andra som har läst boken är tex. Sara-Sofia, Calliope och Johanna i Bokhora.

Den perfekta läsplatsen

Hittade den här enkäten hos Monika, som hade hittat den hos Massor av ord som i sin tur inspirerats av Fabulerat.

Here goes:

*Knäpptyst - fylld med bakgrundsljud
Helst får det vara tyst. Händer dock sällan där jag läser...
*bland folk - i ensamhet
det perfekta är nog att läsa i total ensamhet
*bekväm - asketisk
platsen måste nog vara bekväm, man ska ju vistas där en obestämd tid
*sittande - liggande
halvsittande på dagen, liggande på kvällen innan läggdags. Om jag ligger och läser på dagen somnar jag.
*ger mig möjligheten att sitta länge - kan läsa de fem minuterna jag har över
igen, den perfekta platsen ger mig möjlighet att läsa länge, läser gärna ändå de fem minuterna som blir över också
*plats där jag kan äta eller dricka något - en plats där förtäring inte är nödvändig
en kopp te hör absolut till
*ett stammishak - gärna en ny plats
på stammishaket tänker jag mig att alla vet att den där typen alltid har näsan i en bok...
*ett ställe med vacker utsikt - kan ha ögonen i min bok till 100%
då jag läser vill jag inte se på utsikter, trots att det är fint med vackra utsikter
*varm och ombonad - behagligt sval
är en frusen typ, det ska vara varmt!
*en plats där jag har myskläder - en plats där jag kan ha på mig något fint
mycket skönare att läsa i myskläder
*bland främlingar - bland vänner
vännerna känner mig och min lästoka
*ute - inne
på sommaren ute i strålande solsken
*hemma - borta
borta bra men hemma bäst

Hur ser din ultimata läsplats ut?

Eldvittnet

För två dagar sedan hittade jag ett efterlängtat paket i min brevlåda. Det var Lars Keplers nya bok Eldvittnet som kom. Som jag har väntat! Märkte dock att recensionsdatum är redan idag, 11.11.2011! Ingen chans att jag skulle hinna läsa den på en dag. Inte i alla fall med ett jobb att gå till på dagen. Tyvärr är inte min arbetsgivare välvilligt inställd till att ta "läsledigt", så jag får lov att skjuta upp recensionen tills jag hunnit läsa boken. Fortsättning följer alltså.

Tack!

Tack till blogg_bohemen som tilldelat mej en Liebster award! Jag blir alldeles rörd då någon faktiskt läser min blygsamma blogg. Jag fäller nästan en tår då jag hittar min blogg i någons länklista. Så ett stort tack till blogg_bohemen för awarden!

Det är andra gången jag får Liebster award. Reglerna säger att den som får awarden ska skicka den vidare till fem bloggar. Nu har ju denna award cirkulerat en par varv på bokbloggarna, så om det ännu finns någon som inte har fått den kan ni ta åt er härifrån! Att välja ut fem bloggar är jättesvårt, alla bloggar är bra och läsvärda på sitt sätt. Man kanske inte alltid håller med om allting, men det är ju just det härliga- det finns alltid något för var och en. Så du som känner för det- varsågod, en Liebster award till dej!

En typisk bokbloggare...

... håller med om minst 95% av dessa punkter Punkterna har jag hittat hos Linda på den utmärkta bloggen enligt O. Läs och begrunda listan, den innehåller bara sanningar.


1. Boknördar är trevliga människor.
2. Det är fullt normalt att tänka på böcker dygnet runt.
3. Kan du läsa medan du lagar mat ska du definitivt göra det.
4. Det är okej att ha tvåsiffrigt antal olästa böcker hemma, kanske till och med tresiffrigt och ändå köpa nya.
5. En bild på en bok kan betyda mer än tusen ord, men en bokfråga eller två smäller kanske ännu högre.
6. Det finns (förutom läsning) inget bättre sätt att slå ihjäl tiden på än med en enkät.
7. Annars funkar ser bra att twittra om vin, chips och en och annan bok.
8. Det är sorgligt att vara kattallergiker, då en bokbloggare utan katt inte är riktigt, riktigt hel.
9. Allt går att associera till böcker jag läst och det uppskattas dessutom mer av andra bokbloggare än av “vanliga” människor.
10. En bokhylla utan någon sorts sorteringstanke är kanske inte någon riktig bokhylla.
11. Det finns fler böcker att läsa än jag någonting fattat. Fler författare, fler genrer, fler förlag.
12. Böcker kan användas till mycket, dekoration, julprydnader osv.
13. E-böcker läses med fördel för att slippa skylta med en (av andra sedd som) överkonsumtion av böcker.
14. Köpstopp är bra, men det finns alltid hållbara (?) ursäkter till att bryta det.
15. Abibliofobi är en vanlig åkomma som ska tas på yttersta allvar.
16. Det finns få andra krämpor som en ny bok inte kan bota.
17. Läsa bör man, annars dör man.
18. Köp inte en handväska där färre än tre böcker får plats.
19. Det är möjligt att den som läst flest böcker när han eller hon dör vinner.
20. Listor är viktiga. Lista därför böcker du läst,  inte läst, du kanske vill läsa, inte vill läsa, läser i badet, läser just nu, läser om en månad, har läst i somras, ska läsa när jag bli pensionär, aldrig kommer att läsa, vill köpa, inte borde köpa…

Den enda punkten jag inte håller med till 100% är punkt 8. Jag är kattallergiker, men skulle nog inte ha haft någon katt ändå. Har inget emot katter, men har ingen större längtan efter någon katt heller (till motsats mot dottern...). Jag är medveten om att detta kan leda till ett ramaskri i bokbloggosfären, men jag är beredd att ta risken.

En punkt som jag skulle vilja tillägga är att bokälskare också älskar fina anteckningsböcker, pennor och annat man kan inhandla på "pappersavdelningen" i bokhandeln. Detta tycks i alla fall vara ganska allmänt bland oss nördar...

Tack Linda att du sammanställde denna lista. Den beskriver verkligen en bokbloggares innersta karaktär!

Bokbloggsjerka 4-7 november

Veckans fråga hos Annika lyder:


Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Före jag började med bloggen förstod jag inte att man skulle skämmas över att läsa viss sorts litteratur. Jag läste Danielle Steel, bok efter bok. Jag kan "stolt" meddela att i min bokhylla finns nästan 70 av hennes böcker... Nu måste jag nog säga att jag skäms på riktigt. De flesta av dessa böcker har jag ju inhandlat för länge, länge sedan. Under de senaste 10 åren har jag bara köpt någon enstaka, då omslaget fått mig på fall. I somras läste jag en Danielle Steel bok men den gömde jag faktiskt i mitt pocketfodral. Jag läste den medan jag väntade i simhallen under barnens simskola. Var noga med att ingen skulle se vad jag läste...

Egentligen gillar jag inte alls att man ska behöva känna skam över något man läser. Vi lever ju i ett fritt land. Var och en har rätt att läsa precis det de känner för just då. I bokbloggarkretsar är det ofta samma böcker som läses och skrivs om. Det ger kanske en en press att man borde läsa någon viss sorts böcker. Förstå mig inte fel nu. Man får en galet massa bra boktips hos "fellow bokbloggers". Men om jag känner för att läsa en sliskig Danielle Steel eller Nora Roberts-bok så ska jag inte behöva skämmas. Sist och slutligen är det ju bara fast i mig själv. Så flaggan i topp för skäms-litteratur ibland! Måste nog ändå medge att som anonym ickebloggande läsare var det betydligt lättare att plocka upp Nora Roberts och fångas av romantiken. Nu vill man skriva om något med riktigt innehåll. Detta blev svamligt, men det kanske beskriver känslorna inför skäms-litteraturen. Till en del i alla fall...