Lazarus

Lazarus är den sjunde boken om Joona Linna. Den föregående boken, Kaninjägaren vill jag minnas att var en liten besvikelse jämfört med Stalker före det. Med Lazarus är paret Kepler tillbaka med besked. Det är pang på från första sidan. Ett obehag kryper inpå bara skinnet under läsningen. Det är rått, riktigt rått. Inget för känsliga magar. Spännande och fartfyllt, det är omöjligt att lägga ifrån sig boken. Samtidigt så mörkt, så mörkt. Så mörkt att boken bör läsas i dagsljus. Och cliffhangern i sista meningen lovar en fortsättning som kommer att bli minst lika spännande.

Stalker av Lars Kepler

Äntligen är femte boken om Joona Linna här. Jag kastar mig över den så fort jag har boken i min hand. Som tur är det ljust ute då jag börjar läsa för de första 30 sidorna är riktigt, riktigt rysliga, nästan obehagliga. Men då är jag också fast direkt. Jag kommer på mig själv att vänta på att arbetsdagen ska ta slut och jag ska få sätta mig i bussen och läsa. För jo, jag släpar med mig tegelstenen på över 600 sidor till jobbet och tillbaka.

I Stalker har det gått över ett år sedan förra boken, Sandmannen, slutade. Joona Linna försvann i slutet av den boken och har nu dödförklarats. Det finns ändå ännu de som tror att Joona lever. På rikskriminalen har en ny bekantskap, Margot Silverman, fått ta itu med ett bestialiskt mord. Innan mordet skedde skickades en filmsnutt till polisen, en filmsnutt där någon filmat offret genom dennes fönster. Margot kallar in hypnotisören Erik Maria Bark för att få hjälp med utredningen. Mordet påminner nämligen om ett bestialiskt mord som begicks för nio år sedan och prästen Rocky Kyrklund har varit förvisad till rättspsykiatrisk vård för dådet sedan dess. Nu vill Margot att Erik ska försöka få fram fler detaljer om det gamla mordet för att komma framåt i den nya utredningen.

Som ni märker är det upplagt för sträckläsning. Jag har slukat de tidigare fyra böckerna, och Stalker är minsann ingen besvikelse. Inga problem med att hålla sig vaken i bussen på väg till jobbet i arla morgonstund minsann. Ibland fick jag påminna mig om att andas, speciellt i slutet. Det var högt tempo och minst lika rysligt som i början. Stalker är nog den bästa hittills. Jag tror jag konstaterar det efter varje bok ... Tur att författarna har lovat att det ska bli 8 böcker, jag är inte beredd att sluta här.

Jag är en inbiten Kepler-fan. Jag köper nästan vad som helst. Visst kan jag se att det är lite väl otroligt ibland och att Margots stora gravidmage nämns lite väl många gånger. Men när det är tillräckligt bra så gör det inget att det då allt redan hänt händer det ännu lite till som gör allt ännu lite värre. Ska bli intressant att se vad paret Androhil har för planer för Joona Linna utgående från hur Stalker slutar. Nu återstår bara en evighetslång väntan på nästa bok.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Fullspäckad vecka

Helsingfors bokmässa går av stapeln den här veckan. Jag har fått bloggpass dit, med fritt inträde, så jag kommer nog att gå åtminstone på torsdagen och på söndagen, eventuellt en liten sväng på fredagen. Då dottern idag fyller 10 år ska det också ställas till med kalas på lördagen. Dessutom jobb måndag-fredag, bokcirkel i morgon och körövning på onsdagen. Då blir man lite frustrerad, samtidigt som man blir jätteglad, när man hittar den här godbiten i brevlådan:

Tur att jag åker buss 2 timmar per dag, så jag åtminstone hinner få in lite lästid. Bara jag hålls vaken i bussen. Det är mycket nu, men det mesta bara kul!

Sandmannen av Lars Kepler

Författarpseudonymen Lars Keplers fjärde bok Sandmannen är fylld av fart och fläng från första till sista sidan. Bokbabbel varnar för att man inte ska börja läsa boken om men inte har tid att plöja den från början till slut. Nu gjorde jag inte riktigt som Bokbabbel sade, men närapå. Och jag instämmer helhjärtat med henne. Boken är så oerhört spännande och ibland rätt så obehaglig. Samtidigt är den så otroligt medryckande. Jag vet att jag gillat de tidigare tre böckerna, men kan inte minnas att jag skulle ha varit så här fast från första sidan. Kapitlen är Kepler-korta, ibland lite väl korta. Det gör att man helt tappar tidsbegreppet då man läser. Man läser bara ett kapitel till, sen ännu ett och ännu ett till och plötsligt är det gott och väl över läggdags. Eller då man är tvungen att läsa vidare tills man hittar ett ställe i boken som inte är för spännande att sluta vid för att man ska våga sova ensam i dubbelsängen då mannen är på kryssning.

En ung man hittas gående på en järnvägsbro. Det visar sig att han är kraftigt nerkyld och sjuk och att han försvunnit för 13 år sedan. Han var ett av seriemördaren Jurek Walters sista offer innan Joona Linna grep honom. Jurek Walter har nu suttit totalt isolerad på en rättspsykiatrisk klinik sedan dess. Trots att han suttit inspärrad ställer han till med en hel del otyg också utanför murarna, genom att påverka dem han kommer i kontakt med. Efter att mannen hittats tas fallet upp i all hast igen. Det blir en kamp mot tiden och mot onda handlingar. En hel del andra obehagliga händelser inträffar också.

Visst innehåller boken en del icke så trovärdiga händelser. Men samtidigt är det så spännande så man struntar i det. Man får veta mer om Joona Linna och också om de andra från tidigare bekanta personerna. Det här är helt klart den mest spännande och samtidigt i mitt tycke bästa boken av paret Ahndoril hittills. Hittills säger jag, slutet hade jag inte alls förväntat mig. När kommer nästa del?


Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Bokpaket

I mitt förra inlägg lovade jag att jag skulle återkomma till bokpaketen som trillat in. För en tid sedan vann jag Simona Ahrnstedts bok Betvingade i Pockethäxornas tävling. Den boken trillade in förra veckan. Följande dag kom ett bokpaket som jag egentligen inte visste vad det skulle innehålla. I mitten av oktober fick jag ett mejl från en kommunikationsbyrå som heter Pronto. I mejlet stod det bla:

"Jag undrar om det skulle gå bra att jag skickar dig en specialutformad skönlitterär bok per post, och sedan tar ett par kontakter med dig under de kommande veckorna? Syftet är att ge dig en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet."

Jag skulle höra av mig om jag blev intresserad, och vem blir nu inte det...? Då jag frågade mer vad projektet handlade om fick jag veta att boken är en spänningsroman som jämförts med Hundraåringen som försvann. Den skulle också vara en specialutgåva anpassad för mig. Då jag fick boken, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Boken har ett specialtryckt omslagspapper där det står att jag, med mitt namn, har chansen att bli den nya rekordvinnaren osv. Inne i boken hittar jag en trisslott! Först vågade jag inte skrapa lotten, men tog mod till mig:) Vann 60kr på den! Vi är på väg till Stockholm i början av december, så då kan jag lösa in den lotten. Eftersom jag nu inte vann huvudvinsten vågade jag mig på att börja läsa boken igår kväll. Mer om den då jag läst den.

Från Modernista fick jag Mörka platser av Gillian Flynn. Jag har ju läst och älskat boken på engelska, så ska nog ge mig på den svenska också. Jag hade inte bockat för den i Modernistas förfrågan, men tydligen har de skickat ut boken till ett antal bloggare i alla fall. Det är mitt första icke-själv-beställda recensionsexemplar!

Dessa bokpaket piggar upp vardagen och får en att våndas över tidsbristen. Man skulle ju vilja läsa jämt och ständigt, men jobbet stör... Som kronan på verket hittade jag ännu ett bokpaket på köksbordet då jag kom hem:

Den har jag väntat på! Nog bloggat nu, måste läsa:)

Eldvittnet- recension

Eldvittnet är författarpseudonymen Lars Keplers tredje bok. Som de två tidigare böckerna fångade boken mig från allra första kapitlet. Sällan blir jag så fängslad av en bok som jag blev av denna. Kunde knappt lägga den ifrån mig. Läste också ut den på rekordtid trots att den är 562 sidor lång. Ett litet tips är att inte läsa boken precis före läggdags, speciellt inte om du är ensam hemma...

På Birgittagården, en vårdanstalt för unga kvinnor/flickor med destruktivt beteende, sker ett brutalt mord. I samma veva mördas också vårdaren som har jour den natten.En annan av de intagna flickorna försvinner samma natt som morden begås. Mordvapnet hittas i hennes säng bland blodiga lakan. Polisen börjar utreda fallet och Joona Linna kopplas in som observatör. Joona genomgår en intern utredning pga tidigare polisoperationer, så han kan inte vara aktiv i det här fallet. Trots det är det han som fattar misstanke och ifrågasätter polisutredarnas slutsatser. Mordgåtan blir allt mörkare, ledtrådarna tycks inte leda någonstans. Samtidigt ringer en mystisk dam till polisens tipstelefon med information om mordet som bara polisen borde veta om.

Eldvittnet är absolut den bästa av Keplers böcker hittills! Jag tror att det är årets bästa bok! Den är absolut beroendeframkallande, stäng av telefonen, datorn och tv:n, det vankas sträckläsning. Farten är hög. Det händer saker redan tidigt i boken. Lösningen tycker jag att är genial, jag kunde inte räkna ut vem mördaren var förrän ganska sent. Jag gillar också kapitelindelningen, korta kapitel som lockar en att läsa ännu ett kapitel och ännu ett, ännu ett... Trots korta kapitel blir inte handlingen haltande, den flyter bra på. Jag var så uppslukad av boken att jag inte lade märke till några större minus i språket eller det psykologiska. Jag bara läste. Det var knappt farsdagsmiddagen blev klar i tid då boken hela tiden lockade. Dessutom slutade boken med en riktig rysare som får mig att otåligt vänta på nästa bok. Måtte den komma snart!

Boken är ett recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag- Tack!

Andra som har läst boken är tex. Sara-Sofia, Calliope och Johanna i Bokhora.