Bokbloggsjerka 4-7 november

Veckans fråga hos Annika lyder:


Läser du böcker som du skäms över, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Före jag började med bloggen förstod jag inte att man skulle skämmas över att läsa viss sorts litteratur. Jag läste Danielle Steel, bok efter bok. Jag kan "stolt" meddela att i min bokhylla finns nästan 70 av hennes böcker... Nu måste jag nog säga att jag skäms på riktigt. De flesta av dessa böcker har jag ju inhandlat för länge, länge sedan. Under de senaste 10 åren har jag bara köpt någon enstaka, då omslaget fått mig på fall. I somras läste jag en Danielle Steel bok men den gömde jag faktiskt i mitt pocketfodral. Jag läste den medan jag väntade i simhallen under barnens simskola. Var noga med att ingen skulle se vad jag läste...

Egentligen gillar jag inte alls att man ska behöva känna skam över något man läser. Vi lever ju i ett fritt land. Var och en har rätt att läsa precis det de känner för just då. I bokbloggarkretsar är det ofta samma böcker som läses och skrivs om. Det ger kanske en en press att man borde läsa någon viss sorts böcker. Förstå mig inte fel nu. Man får en galet massa bra boktips hos "fellow bokbloggers". Men om jag känner för att läsa en sliskig Danielle Steel eller Nora Roberts-bok så ska jag inte behöva skämmas. Sist och slutligen är det ju bara fast i mig själv. Så flaggan i topp för skäms-litteratur ibland! Måste nog ändå medge att som anonym ickebloggande läsare var det betydligt lättare att plocka upp Nora Roberts och fångas av romantiken. Nu vill man skriva om något med riktigt innehåll. Detta blev svamligt, men det kanske beskriver känslorna inför skäms-litteraturen. Till en del i alla fall...

Kindle-statistik

Kollade lite på statistiken här på min blogg. Blev glatt överraskad över att inläggs-topplistans fyra första platser går till Kindle-inlägg! Det mest populära inlägget tycks vara Konvertera PDF-filer till Kindle-format. På andra plats kom Kindle på svenska. Tredje och fjärde plasen har också varit populära inlägg. Vad kan man nu då dra för slutsats av detta?

Det tycks finnas ett intresse för Kindle och läsplattor, också på svenska. Det gläder mig att folk hittat till min blogg med sökord som "Kindle på svenska" till exempel. Den som läser min blogg kan inte ha undgått att jag gillar min Kindle. Tro mig, jag har hållit igen på superlativen här på bloggen. Jag är barnsligt förtjust i maskiner och manicker av alla slag. Då det ännu till finns en elektronisk grunka som man kan läsa böcker på, tar orden slut för mig. Jag bara myser och lyser av lycka... Det är kanske bäst att jag slutar skriva det här inlägget nu, innan bilden av mig blir alltför excentrisk...

Livet och barnet

Svenskfinlands mest kända bloggare Peppe Öhman har som känt gett ut en bok som handlar om att bli mamma. Boken "Livet & barnet om att överleva som någons mamma" kom ut tidigare i höstas. Efter att ha följt med bloggen en längre tid var jag oerhört nyfiken på boken.

Boken är lättläst och underhållande. Författarens tankar blandas med roliga kommentarer och bilder. En stor del av boken fokuserar på jämställdhet inom familjen, mellan mamma och pappa. På den ibland desperata strävan efter att allt ansvar ska vara lika delat. Boken väcker många tankar. Själv är jag just den typiska mamman som har stannat hemma hela föräldraledigheten med (ve o fasa) båda barnen. Jag är också den som har haft huvudansvaret, känns det som, om barnen och vardagen. Jag tycker däremot att det var något jag själv ville. Jag hade längtat efter barn, längtat bort från arbetslivet för en tid i alla fall. Så det var med glädje jag stannade hemma efter att både sonen och dottern hade fötts. Nu då jag läste boken började jag inse att jag kanske berövat pappan till barnen något värdefullt. Tro nu inte att pappan till mina barn inte umgicks alls med sina barn när de var små, det gjorde han. Han skötte dem med bravur, klarade av bajsblöjor och fick barnen att kikna av skratt.

Men tillbaka till boken. Jag fnissade ofta igenkännande åt kommentarer och beskrivningar. Åt mjölkläckage och skrikande bebisar på offentliga ställen. Maken Magnus kommentarer var också underhållande. En mycket läsvärd bok helt enkelt. En bok som åtminstone hos mig väckte tankar. Jag tycker ändå att jag är glad att jag inte läste boken innan jag fick barn själv, då skulle jag nog ha haft alltför dåligt samvete över de val jag ganska själviskt gjorde.

Veckans jerka

Annikas fråga den här veckan lyder:

Jag vet att alla som är med i jerkan älskar att läsa böcker men jag är nyfiken på om ni även skriver själva?
Mitt skrivande begränsas nog till den här bloggen. Och vårdplaner och -berättelser på jobbet. En liten hemlig dröm tror jag ändå att det finns i varje boktoks hjärta, en dröm om att kunna skriva själva. För om man älskar böcker älskar man texter. Inne i mig finns i alla fall en längtan om att kunna uttrycka sig i text. Att få publicera sina texter så att vem som helst kan läsa. Det är DRÖMMEN. Men tyvärr måste jag nog svara på den här frågan med ett nej. Jag skriver inget annat än den här bloggen. Och så på jobbet då....

Veckoslutet

Medan ni firar veckoslut och bloggar och läser och har det skönt kommer jag att befinna mig på körläger med världens coolaste kör. Med andra ord blir det inte så mycket läst. Men jag har tidsinställt ett par inlägg, så titta gärna in ändå. Ha en skön helg allihopa!

En stor ära

Som ni som följt min blogg vet så har jag ju inte bloggat så värst länge. I bokbloggarkretsarna tas ändå alla bloggare emot med öppna armar, man känner sig som en i gänget. Döm om min förvåning då jag idag kollade kommentarerna till mitt senaste inslag och hittade ett kryptiskt meddelande av Monika. Då jag klickade mej fram till hennes blogg tänkte jag falla av stolen. Jag hade blivit tilldelad en:

Liebster Blog Award!!! Lilla jag med min blygsamma blogg! Motiveringen värmde. Det jag lider mest av med mitt bloggande är att jag inte har tid att producera inlägg i den farten jag skulle vilja. Men det är ju kul att någon tycker att det jag skriver är läsvärt. Monika och jag har helt tydligt identisk boksmak också, det har jag konstaterat flera gånger. Så ett stort TACK skickar jag till dej Monika!

Vad innebär nu det att jag fått en Liebster Award? Jo, jag har den stora äran att dela ut samma award till fem bloggare. Det var inget lätt val ska jag berätta...

Reglerna är enkla.

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

And the award goes to...

Bokbabbel
- min förebild i "bokbloggningen", också den enda bokbloggaren jag har träffat. Dessutom har hon just idag fått en annan fin utmärkelse.

Boksnoken
- en underhållande och varierande bokblogg.

Annikas litteratur- och kulturblogg
- aktiv bokbloggare som engagerar andra bloggare med jerkor och annat smått och gott.

What You readin?
- utseendemässigt den "piggaste" bloggen, innehållet intressant och varierande

enligt O
- en blogg jag ständigt återkommer till. Aktiv bloggare med läsvärda inslag.

Bokmässan närmar sig

Här i Finland hålls bokmässan traditionellt mitt i mörkaste hösten. Atmosfären på mässan är ändå rogivande. En stor hall fylld till bredden med böcker. En massa läsande människor som strosar omkring och klappar på böcker, läser baksidestexter, bläddrar lite grann. Intervjuer med författare, eventuellt någon signering. Ja Helsingfors bokmässa kan knappast jämföras med Göteborgs, men nog finns det stämning på vår lilla blygsamma mässa också. Jag har ju inte ännu någonsin varit på Göteborgs bokmässa (det SKA rådas bot på i september 2012) så jag kan inte riktigt uttala mig om skillnaderna.

Den svenska delen på bokmässan är ganska liten. Ibland finns det några förlag från Sverige på plats, annars är det de finlandssvenska förlagen Schildts och Söderstöms som dominerar. Själv är jag inte särskilt intresserad av de finska böckerna, så jag behöver inte mer än en endags biljett. Trots det ser jag fram emot att få gå omkring och strosa, kolla in nyheter. Det här året är ju första året jag går dit som bokbloggare, så jag kommer nog att titta mig omkring med lite andra ögon tror jag. Få se om man ska stöta på någon annan bokbloggare???