Upprepningar i böcker

Fredagssegheten har infunnit sig. Då passar det bra att krypa upp i soffhörnet och försöka sig på att knåpa ihop ett svar på frågan i veckans bokbloggsjerka. "Fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?"

Jag kan inte komma ihåg att jag stört mig på upprepningar i böcker. Jag retar mig sällan på detaljer, så upprepningar kan nog ha gått mig blankt förbi. Däremot älskar jag ju serier och jag gillar då bekanta karaktärer återfinns i följande böcker. Där avslutar jag mitt svar och skyller på min sega fredagshjärna.

En mörkare himmel av Mari Jungstedt och Ruben Eliassen

En fiskare får syn på en kvinnokropp på klippan nedanför Norska sjömanskyrkan i den lilla byn Arguineguin på Gran Canaria. Kroppen är arrangerad enligt den kända målningen Venus födelse från 1400-talet. Sara Moberg, som driver den skandinaviska tidningen på ön, får nys om händelsen och blandar sig i utredningen på äkta Erica Falck-vis. Då ännu ett mord uppdagas, också det arrangerat enligt en målning, upptrappas jakten på mördaren. Polisen och Sara får hjälp av den före detta polisen Kristian Wede som är nyanställd på skandinaviska konsulatet i Las Palmas.

En mörkare himmel är första boken av författarparet Mari Jungstedt och Ruben Eliassen. Det är meningen att det ska bli fler böcker i Gran Canaria-serien. Boken skildrar skandinavers liv som fast bosatta i semesterparadiset. Miljöerna är verklighetstroget återgivna, som läsare kan jag bland annat se de smala slingrande vägarna framför mig. Själva deckarhistorien är inte den mest unika, men fungerar bra som avkoppling. Boken är lättläst och går snabbt att läsa, som Mari Jungstedts böcker brukar vara. Jag ser fram emot en djupare inblick i Saras och Kristians liv och karaktärer i kommande böcker. Samtidigt kan jag inte låta bli att sakna Anders Knutas och Karin Jacobsson lite.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Presidentparet utmanar till lästid

Finlands president Sauli Niinistö är beskyddare för temaåret Bokens år. Han utmanar nu tillsammans med sin fru finska folket att ge lästid åt barnen, Så här säger presidentparet:

"Böcker och läsning är kärnan i vår civilisation. Många barn och ungdomar läser mycket, men fler och fler är också de som aldrig läser eller läser mycket sällan. Därför utmanar vi alla finländare att ge tid åt barnet att läsa, för att uppmuntra henne att närma sig böcker. Läsning utvecklar; att tänka, fantisera och känna. Och det är också mycket roligt!"

 Bra initiativ, eller hur!

Bild och text hämtad från presidentens hemsida.

Läsro

I Finland firas under 2015 Bokens år. Det är Finlands bokstiftlese som uppmanar finska folket att ge sig tid att läsa den 8.2. Reglerna är enkla:

1§ Läsron omfattar all slags litteratur och alla läshörnor.
2§ Det är tillåtet att läsa tillsammans.
3§ Det är tillåtet att läsa för sig själv.
4§ Det är tillåtet att läsa för andra.
5§ Det är förbjudet att störa andras läsro.
6§ Det är strängt förbjudet att störa sin egen läsro med oviktiga sysslor.
Sprid budskapet om dagen för Läsro!

Jag kommer absolut att delta i kampanjen. Hänger du med?

BOTNS

Visst har ni väl upptäckt Books on the Nightstand? En alldeles proma podcast som också har en fin hemsida. Jag gillar det lugna och samtidigt passionerade sätt de pratar om böcker på. Jag blir riktigt sugen på att läsa de flesta böcker de pratar om och önskelistan bara växer och växer. Om man inte orkar/vill/hinner lyssna på podden så kan man på hemsidan läsa ett sammandrag av varje avsnitt. Kolla in ifall du inte ännu har gjort det. Jag blev i alla fall fast direkt!

Närhelst hon kommer av Jolin Slotte

En av böckerna jag köpte på Helsingfors bokmässa var Närhelst hon kommer av den finlandssvenska författaren Jolin Slotte. Följande vecka fick jag också boken som recensionsexemplar. Så här beskrivs boken på förlagets hemsida:

"Alice studerar litteratur vid universitetet, men hänger helst på krogen. Ulrika är betydligt äldre, hon är bibliotekarie och tycker om raka rader. En vanlig torsdag korsas deras liv i biblioteket där Ulrika för det mesta möter dem som trillat ur ekorrhjulet, de utstötta som saknar mål och betydelse.
Allt annat förlorar sin mening.
I ett grått och kallt Helsingfors försöker Alice och Ulrika omskapa sig själva och varandra, men verkligheten utanför deras tvåsamhet tränger sig på och skakar om både dem och människorna i deras närhet."

Boken är skriven på finlandssvenska, men den hel del finska ord och fraser. Det gör mig lite ledsen eftersom jag gärna vill att vårt finlandssvenska språk ska vara svenskt, utan en massa finska inslag. Till en del stör detta min läsupplevelse. Jag känner mig också gammal medan jag läser. Världen i boken är så olik min och jag gillar inte att läsa om hur det luktar på puben eller under toaltettbeök i fyllan.

Själva kärlekshistorien är rak och ärligt beskriven, om än jag ibland har lite problem med att hålla reda på vem det handlar om. Boken tar sig mot slutet, men blir tyvärr inte min favorit för i år.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret.

Bokläsardebut

Januari har visat sig vara en ytterst brådskande månad på jobbet. Jag hinner knappt göra allt jag ska under arbetstiden och på kvällarna har jag varit så trött att jag knappt har läst något, än mindre bloggat. Vips är det fredag igne och Annika har ställt en ny fråga.

När började du läsa och varför fortsatte du att läsa så mycket som du gör?

Jag tror jag lärde mig läsa när jag var 5-6 år. Mamma får rätta mig i kommentarsfältet om jag har fel. Jag har fått mig berättats att jag började stava på orden på mjölkförpackningarna och utan att mina föräldrar desto mer ansträngde sig lärde jag mig läsa ganska fort. Vissa ord hade jag lite problem med. T.ex. betonade jag ordet tekannan helt fel och förstod inte vad det var för tingest som förekom i boken teskedsgumman.

Varför jag fortsatte att läsa kan jag inte svara på. Varför skulle jag inte ha fortsatt läsa? Att läsa har från den dag jag lärde mig det varit lika naturligt som att andas. Mitt andra hem var i den lokala filialen av stadsbiblioteket och jag plöjde igenom hylla efter hylla. Det biblioteket har ännu en speciell plats i mitt hjärta. Det är det enda riktiga biblioteket. På nian gjorde jag min arbetspraktik på biblioteket och trivdes som fisken i vattnet. Varför jag sedan blev sjukskötare är en fråga som jag inte har något svar på. Drömmen om att bli bibliotekarie lever kvar ännu idag. Jag kan inte låta bli att  berätta om då jag för ca ett år sedan gick till barndomsbiblioteket då jag hade lite tid att döda då dottern var på ridlektion. Då jag kommer in i bibloteket möts jag av samma doft som alltid funnits där. Bakom disken står samma bibliotekarie och hon hälsar glatt och konstaterar "Det var länge sedan du senast varit här!" Den känslan, att bli ihåkommen och igenkänd, slog det mesta.

Nu spårade jag visst ut lite här. Jag älskar att läsa, det har jag gjort sedan jag lärde mig. Jag läser för att jag trivs med det, mår bra av det. Att läsa är avslappning för mig. Behövs det fler orsaker?

Jag läser ABC-boken för lillasyster (förlåt syrran <3)

År 2014- bästa tv-serier

Finns det någon tv-serie (eller hur många som helst) som du såg 2014 (eller åtminstone påbörjade förra året) som du skulle kunna tipsa om?

Ordningen är återställd då bokbloggsjerkan är tillbaka efter julpausen. Jag är ju lite av en tv-serieknarkare och följer med en hel massa serier. Under 2014 kom vi med maken äntligen igång med att titta på Bron och den blev en klar favorit. Fördelen med att hitta serier sent är att man kan se hela serien i ett sträck tack vare Netflix. Dicte är en annan dansk favoritserie som vi tittade på tillsammans.

Grey's anatomi är en självklarhet för mig. Downton Abbey, The Paradise, Selfridges, listan kan göras hur lång som helst. Jag borde inte kolla in era tips, har inget större behov att bli "hooked" av ännu fler serier. Kan nog inte låta bli i alla fall ...

Lotus blues av Kristina Ohlsson

Årets första sträckläsningsbok blev Lotus blues av Kristina Ohlsson. Jag köpte boken redan på bokmässan, men så kom en massa recensionsexemplar i mellan under hösten. Igår tog jag i alla fall tag i boken och var fast nästan från första sidan. Sträckläsning från början till slut. En liten stund hade jag ledsamt efter Fredrika Bergman, men ganska snart hade jag glömt henne och välkomnade Martin Benner i stället.

Advokat Martin Benner får besök av Bobby Tell på sitt kontor. Bobby vill att Martin ska rentvå hans döda syster från de fem mord hon erkänt sig vara skyldig till före sin död. Saras son Mio är också spårlöst försvunnen och Bobby vill att Martin ska hitta honom också. Fallet Sara Tell (eller Sara Texas som hon är känd som) är vida känt och att kunna rentvå henne skulle vara en fjäder i hatten för Martin. Motvilligt börjar han nysta i fallet och är snart fast trots att de flesta han kontaktar varnar honom och ber honom lämna fallet åt sitt öde.

Martin driver sin advokatbyrå tillsammans med Lucy, som också är hans älskarinna. Martin har adopterat sin systerdotter efter att hennes föräldrar dött i en flygolycka och flickan har kommit att bli det viktigaste i hans liv. Martin gillar fina bilar, kvinnor och utmaningar, och man kan inte beskriva honom som vidare ödmjuk. Jag fascineras av Kristina Ohlssons förmåga att beskriva Martins karaktär. Man förstår precis hurudan han är och det är trovärdigt. Förhållandet till adoptivdottern är rörande och under handlingens gång lär man känna Martin ganska bra.

Att så totalt byta hvudkaraktär är ett genialt drag av Kristina Ohlsson. För Martin Benner är totala motsatsen till Fredrika Bergman. Tempot i Lotus blues är också betydligt högre än i de tidigare böckerna. Det visar än en gång på vilken bredd Kristina Ohlsson kan skapa på, från barn/ungdomsböcker till Fredrika Bergman och nu Martin Benner. Ändå är det här minst lika bra som de tidigare böckerna. Dessutom slutar boken med en cliffhanger som får mig att önska att jag sparat boken några månader till, tills uppföljaren Mios blues kommit ut på våren 2015 så jag kunnat fortsätta läsa direkt. Del två kommer jag helt klart att förhandsbeställa!

Är du ännu osäker på om du ska läsa boken? Har du gillat de tidigare böckerna av Kristina Ohlsson, så kan jag nästan garantera att du gillar den här. Men bered dig på att den är annorlunda. På ett bra sätt!

Tre korta - Modernista

Under jullovet har jag läst tre recensionsexemplar från Modernista. Här kommer en version av korta omdömen om böckerna.

En julsaga av Chales Dickens
Jag blev glad då jag hittade den här lilla godbiten i postlådan. Den kom redan i november, om jag minns rätt, men jag bestämde mig för att läsa den under julen. Den snåle och elake kapitalisten Ebernezer Scrooge hemsöks av spöken under julaftonsnatten. Han förs till dåtidens, nutidens och framtidens jular och får se konsekvenserna av sitt leverne. Underhållande, spännande, aktuell, kuslig och rolig. Det är en julsaga.

Outtalat av Sarah Rees Brennan
En bok som jag inte hade plockat ner från hyllan i bokhandeln eller biblioteket. En hyllad ungdomsroman som beskrivits som humoristisk och utsökt spännande. Jag hade höga förväntnignar a'la Veronica Roth men blev snabbt besviken. Jag är nog för gammal för den här boken. Det är tonårskärlek, övernaturliga krafter och unga flickor som blir mördade. Visst blir det riktigt spännande i slutet, men jag lämnar nog boken till yngre läsare.

Lewismannen av Peter May
Andra delen i Lewis-trilogin. Fin är tillbaka på ön inleder en privat undersökning av ett mord som utspelat sig 50 år tidigare. Det ser nämligen ut som om Fins ungdosmskärleks pappa skulle vara inblandad i mordet. Pappan lider av svår demens och kan inte själv bringa klarhet i fallet. Den här boken älskade jag. Den var bättre än första delen och jag kan knappt vänta tills tredje delen kommer. Yttre hebriderna, den karga miljön och karaktärerna. Kan inte få nog.

Tack till Modernista för recensionsexemplaren!

2015

Så är det nytt år och nya tag. Igår då jag skrev på tillbakablicken för år 2014 hade jag en tanke på vad det här inlägget skulle handla om. Den tanken måste ha blivit kvar i år 2014, för idag har jag ingen aning om vad det var jag tänkte. Så nu får jag börja lägga upp nya mål för i år.

1.1 2012 skrev jag så här:
"Jag utmanar mig själv att läsa böcker jag har lust att läsa, böcker som fångar mitt intresse under årets lopp. Jag utmanar mig själv att läsa åtminstone någon av de xxx antal olästa böcker jag har hemma men ser också fram emot bokrean och möjligheten att använda köpkortet jag har sparat till det tillfället. Jag utmanar mig själv att hålla Kindlen välmatad och välanvänd under det kommande året. Må 2012 bli alla tiders läsår!"

Jag känner ganska lika idag. Jag vill inte binda mig till listor och utmaningar som styr mitt läsande. Jag vill läsa det jag vill och känner för. Hyllvärmare ska avverkas och trots att jag inte har något presentkort så är det alltid kul med bokrea. Kindlen kommer att användas flitigt. Jag är kite rädd för att TBR-högen kommer att växa allt mer efter att jag upptäckt Books on the nightstand-podden.

Ändå är det en liten del av mig som är riktigt sugen på att vara med i Sagan om sagornas kaosutmaning. Kanske jag kör den här för mig själv, utan att officiellt anmäla mig. Främst vill jag njuta av att läsa. 2014 läste jag 64 böcker. På Goodreads utmanade jag mig i år igen att läsa 60 böcker. Jag vill inte lägga målet högre, för att läsandet inte ska bli en prestation och ett nummer. Det är ju bara kul ifall man hinner läsa mer, men ingen katastrof om man inte når målet. Ingen vet ju hur året utformas, vad som händer och sker.

Jag önskar er alla ett underbart år! Må det vara fyllt av det just du vill och njuter av!