Den åttonde tärnan av Eva Frantz

Svenskfinlands radioprofil och författare Eva Frantz fjärde bok, Den åttonde tärnan, gavs ut för någon dag sedan. Boken är del två i serien om äldre kriminalkonstapel Anna Glad.

En vinterbadare stöter på en obehaglig överraskning då han tar sig ett dopp en kylig morgon. En kropp hittas i vaken. Är det en olyckshändelse eller finns det ett samband med en tragedi som gick av stapeln för över trettio år sedan?

Eva Frantz böcker genomsyras av författarens eget språk. Det är ordval och formuleringar som jag kan höra sägas med hennes egen röst. Då Eva Frantz är en välkänd radioprofil och har en bekant röst hör jag historien läsas upp av henne medan jag läser. I Den åttonde tärnan kan jag tidvis tycka att det blir lite för mycket av det goda. Lite väl mycket tossigheter och tassigheter. Inte i handlingen men nog i språket i boken och jag märker att jag tidvis stör mig lite på det.

Texten flyter bra på ändå, man läser gärna vidare. Anna Glad håller på att återhämta sig från sitt uppbrott från sambon och går väl igenom något som kan kallas en kris. nojar om utseende, vikt och kläder. Jag hoppas att hon i nästa del fått lite mer självförtroende och kan släppa nojorna.

Historien är riktigt bra. Tyvärr blir den lite i skymundan under Glads personliga virrvarr av tankar. Jag hade önskat att själva "deckarhistorien" hade utvecklats och bearbetats lite mer. Handlingen är en aning spretig, jag har lite svårt att hålla reda på nutid och dåtid ibland. Ljusbärerskans roll förstår jag inte förrän riktigt i slutet och jag hade gärna läst lite mer om det.

Summa summarum är Den åttonde tärnan lättläst och underhållande. Jag kommer nog också i framtiden att läsa böckerna om Anna Glad.

Tack till Schildts & Söderströms för läsexemplaret!

Blå villan av Eva Frantz

Bild från förlaget

För ganska jämt ett år sedan debuterade Eva Frantz med feelgooddeckaren Sommarön. Den var bra, men lämnade lite att önska gällande intrigen och upplösningen. Nu ett år senare har författaren rättat till dessa brister.

Blå villan är en mysig deckare som utspelar sig i den lilla staden. Kommissarie Anna Glad får i uppgift att utreda brottet där den berömda lifestylebloggaren Becca blivit nedslagen i sitt hem. Hennes fem år gamla son Bruno hittas mitt på landsvägen av ett ungt par som är på väg hem från en fest, han har mitt i natten gått för att hitta hjälp när mamma ligger och sover och är kletig. Det visar sig att Becca har blivit hotad till livet i kommentarsfältet i sin blogg. Anna Glad letar efter ledtrådar tillsammans med kollegan Peter och försöker samtidigt få rätsida på sitt eget lite småtrista liv med en arbetslös sambo som bara spelar tv-spel dagarna i ända.

Blå Villan är en snäll deckare. Intrigen är riktigt skickligt upplagd och upplösningen får med råge godkänt. Eftersom Eva Frantz till vardags hörs i den ena finlandssvenska radiokanalen här i Finland så känns det som om jag känner henne. Jag läser boken med hennes röst, som om hon berättade för mig. Texten är genuint Evas, de små finurligheterna som man hör i hennes tal på radion känns också igen i boken. Det gillar jag. Jag gillar också karaktärerna i boken. Lilla Bruno som skildras precis som en femåring är. Och den lilla staden, lite sömnig stad med inte så mycket aktivitet, jag ser en viss liten stad framför mig. Jag gillar det vanliga, lugna lite så där finlandssvenska som boken genomsyras av. Anna Glad är en helt vanlig kvinna med vardagliga problem. Jag ser fram emot att följa henne i kommande böcker. För Blå villan är första delen om kommissarie Anna Glad står det på förlagets hemsida. Det utlovar ju flera böcker.

Tack till Schildts & Söderströms förlag för läsexemplaret!

Sommarön av Eva Frantz

 Jag måste absolut hålla med Bokbabbel då hon säger att "Eva Frantz har skrivit en modern Agatha Christie i finlandssvensk tappning". Sommarön är en pusseldeckare som puttrar på som båten som åker mellan fastlandet och ön och jag kan se både personerna och ön framför mig då jag läser. Handlingen hittar du här. Kartan i boken hjälper till att ge en överblick över ön och jag kollar flera gånger upp vilken stuga ligger var medan jag läser. Det är typiska finlandssvenska karaktärer som figurerar i boken och skärgårdsmiljön känns också välbekant. Samtidigt är det en historia som håller måttet. Lite, lite önskemål har jag om handlingen men kan inte skriva ut dem här med risk för att spoila handlingen. Läsningen flyter ändå på, det är lättläst och intressant. Jag gillar att boken är skriven på finlandssvenska och utan en massa finska inlägg. Jag trivs då jag läser och kan tycka att den tjocka dimman som drabbar semesterfirarna känns lite mysig mitt i sin kuslighet.

Jag är stolt över att en finlandssvensk författare har skrivit en högklassig deckare som håller måttet också i vårt västra grannland. Eftersom Eva Frantz ofta hörs i radion känns det som om jag känner henne också. I alla fall lite grann. Visst får jag väl inbilla mig det? Eva Frantz kanske är Svenskfinlands egna deckardrottning?

Närhelst hon kommer av Jolin Slotte

En av böckerna jag köpte på Helsingfors bokmässa var Närhelst hon kommer av den finlandssvenska författaren Jolin Slotte. Följande vecka fick jag också boken som recensionsexemplar. Så här beskrivs boken på förlagets hemsida:

"Alice studerar litteratur vid universitetet, men hänger helst på krogen. Ulrika är betydligt äldre, hon är bibliotekarie och tycker om raka rader. En vanlig torsdag korsas deras liv i biblioteket där Ulrika för det mesta möter dem som trillat ur ekorrhjulet, de utstötta som saknar mål och betydelse.
Allt annat förlorar sin mening.
I ett grått och kallt Helsingfors försöker Alice och Ulrika omskapa sig själva och varandra, men verkligheten utanför deras tvåsamhet tränger sig på och skakar om både dem och människorna i deras närhet."

Boken är skriven på finlandssvenska, men den hel del finska ord och fraser. Det gör mig lite ledsen eftersom jag gärna vill att vårt finlandssvenska språk ska vara svenskt, utan en massa finska inslag. Till en del stör detta min läsupplevelse. Jag känner mig också gammal medan jag läser. Världen i boken är så olik min och jag gillar inte att läsa om hur det luktar på puben eller under toaltettbeök i fyllan.

Själva kärlekshistorien är rak och ärligt beskriven, om än jag ibland har lite problem med att hålla reda på vem det handlar om. Boken tar sig mot slutet, men blir tyvärr inte min favorit för i år.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret.

Kopparbergsvägen 20 av Mathias Rosenlund

Den finlandssvenska bokhösten har inneburit flera läsvärda böcker. Fler än vanligt känns det som. En av dem är Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen 20. Mitt stora problem är -Vad ska jag skriva om boken? För vad skriver man om en bok som handlar om en mans karga vardag. Som skildrar verkligheten rakt och naket, utan sköna omskrivningar. Vem är jag att kritisera?

Mathias Rosenlund skriver om hur det är att vara fattig i dagens samhälle. Om att försöka klara sig ekonomiskt med två barn, sjuk fru och endast korta snuttjobb. Han skriver boken för sin egen skull, ett sätt att överleva vardagen. Kärleken till barnen och oron för dem och deras framtid går som en röd tråd genom boken. Det är tidvis nästan kusligt.

Koppabergsvägen 20 är en rak bok. Jag känner igen mig själv flere gånger i boken. I att pengarna inte räcker till. Ändå har jag och min familj inte varit i ett likadant trångmål som Mathias. Boken är kort, 166 sidor. Boken har ett fint språk trots att den handlar om svåra saker och känslor. Mathias Rosenlund kan uttrycka sig och hans litteraturstudier syns i texten. Jag tycker ändå att det blir lite väl många upprepningar. Samtidigt väntar jag på en glimt av ljus ju längre jag läser. Ända till sista sidan. Vattnet är ändå djupt och mörkt.

En svår bok om en svår verklighet. En bok skriven för att överleva. En tankeväckande bok. Kopparbergsvägen 20.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Lärarrummet av Annika Luther

Förlaget Schildts & Söderströms har en riktigt bra utgivning av finlandssvenska författare den här hösten. Ni som är på väg till bokmässan, kolla in deras monter. Den senaste boken är Lärarrummet av Annika Luther. Annika är gymnasielärare i Tölö gymnasium i Helsingfors och hon har skrvit sex ungdomsböcker och vunnit flera pris med dem. Lärarrummet är hennes första bok för vuxna.

Redan förordet får mig att smälta. Där skriver författaren så här:

"Efter att ha stirrat mig igenom femton säsonger av mitt älsklingsteveprogram, sjukhussåpan ER (Emergency room, ...I Sverige Cityakuten) slog det mig plötsligt att också min egen arbetsplats, skolan, surrar av skör ung kärlek, plötslig tragik, auktoriseringskonflikter, absurditeter och mänsklighetens mest apliknande drifter. Intuberingarna slipper vi. Om ER så varför inte LR - lärarrummet?"

I Lärarrummet får vi träffa bla. Tove, den stressade språkläraren, veteranen Mirri med småelaka gliringar, populära Max som får ungdomarna att lyda, nya rektorn Mikaela som stiger i stora skor efter sin företrädare och nykomlingen Freddu. Vi får också träffa en del elever. Vi får följa med livet i skolan under ett läsår. Från första skoldagen till Den blomstertid nu kommer.

Jag var såld redan efter förordet. ER var också min favoritserie genom tiderna. I Lärarrummet avlöser intrigerna varandra. På 267 sidor ryms kärlek, dramatik, svek, kollegialitet och mindre varma känslor kolleger emellan. Boken är lättläst. Språket är vardagligt. Jag reagerar på alla ord från talspråket, det språk vi finlandssvenskar pratar i Finland. Det är ord som "kestä pain" (=stå ut med smärta), kiva (=roligt) och svordomar som dyker upp här och där i texten. Mig stör inte de finska orden, men för en svensk kan jag tänka mig att orden kan vara ett irritationsmoment. Samtidigt vill jag säga att språket, inklusive de finska orden får boken att kännas trovärdig. Jag köper det med hull och hår, att det i en skola kan gå till på det här sättet bakom kulisserna, bakom läroplanen.

En liten, lättläst bok om vardagen i en skola. Arbetsplatsroman med feelgood. Annika Luther lyckades i alla fall roa mig och jag blir sugen på att läsa hennes ungdomsböcker också.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!