måndag 19 januari 2015

Närhelst hon kommer av Jolin Slotte

En av böckerna jag köpte på Helsingfors bokmässa var Närhelst hon kommer av den finlandssvenska författaren Jolin Slotte. Följande vecka fick jag också boken som recensionsexemplar. Så här beskrivs boken på förlagets hemsida:

"Alice studerar litteratur vid universitetet, men hänger helst på krogen. Ulrika är betydligt äldre, hon är bibliotekarie och tycker om raka rader. En vanlig torsdag korsas deras liv i biblioteket där Ulrika för det mesta möter dem som trillat ur ekorrhjulet, de utstötta som saknar mål och betydelse.
Allt annat förlorar sin mening.
I ett grått och kallt Helsingfors försöker Alice och Ulrika omskapa sig själva och varandra, men verkligheten utanför deras tvåsamhet tränger sig på och skakar om både dem och människorna i deras närhet."
Boken är skriven på finlandssvenska, men den hel del finska ord och fraser. Det gör mig lite ledsen eftersom jag gärna vill att vårt finlandssvenska språk ska vara svenskt, utan en massa finska inslag. Till en del stör detta min läsupplevelse. Jag känner mig också gammal medan jag läser. Världen i boken är så olik min och jag gillar inte att läsa om hur det luktar på puben eller under toaltettbeök i fyllan.

Själva kärlekshistorien är rak och ärligt beskriven, om än jag ibland har lite problem med att hålla reda på vem det handlar om. Boken tar sig mot slutet, men blir tyvärr inte min favorit för i år.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret.

3 kommentarer:

  1. Intressant vad du skriver om språket - jag vill också värna om vårt språk men samtidigt skulle en bok som utspelar sig i Hfors utan finska inslag kännas onaturlig. Vilket på ett sätt låter rätt hemskt, inser jag nu. Fast man kan ju förstås ha bara enstaka slangord och inte hela meningar såklart, Westö jobbar ju en hel del med slang i sina egna Hfors-böcker.

    (Har inte själv reccat boken eftersom jag känner författaren bra.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är tudelad när det gäller språket. Visst hör finska ord och uttryck (tyvärr) till vårt språk, men i något skede blev det lite väl mycket. Jag är också riktigt tudelad över hela boken, inser nu att reccen blev lite väl negativ. Det är då jag läser böcker som den här som jag önskar att jag studerat litteratur och litteraturvetenskap. Får skylla på min okunskap :)

      Radera
    2. Du får tycka vad du vill, gick inte alls med håven å min kompis vägnar utan blev ärligt nyfiken på din kommentar kring språket! :) Och tro mig, även med litt.vet-examen i bagaget kan jag ibland ha svårt att sätta fingret på vad det är som inte fungerar mellan en bok och mig!

      Radera