Klovharun, Toves ö

Ni som följer mig på Instagram (boktok73 där också) vet kanske att jag tidigare i veckan hade förmånen att få åka ut till ön där Tove Jansson tillbringade 28 somrar. Det var hennes sommarparadis. Då hon var 78 år meddelade hon att det här var sista sommaren hon tillbringade på ön och skänkte ön och huset åt Pellinge hembygdsförening som har förvaltat det sedan dess. Varje sommar är det öppet hus under en vecka. Resten av tiden får man hyra huset och vistas vid horisontens rand i en magisk miljö. Det skulle vara drömmen det! Det här inlägget är en kavalkad av bilder. Titta och njut.

Man anländer till ön bara med båt. Det finns inga bryggor, så det gäller att hitta en lugn vik att ta i land vid. Ön ligger helt längst ut i skärgården, man ser bara hav och följande land som kommer emot är Estland.

I skydd av en klippskreva ligger huset. En liten stuga som smälter in i miljön förvånansvärt bra.

I fönstret finns en handskriven lapp: "Stugans nyckel hänger över dörren. Slå inte sönder fönstret! Stäng luckorna igen"

Då man stiger in i stugan fylls man av vördnad. Tiden har bokstavligen stått still inne i stugan. Stugan känns förvånansvärt rymlig inne. På bordet finns samma Marimekko vaxduk som Tove och Tuuti (Tuulikki Pietilä, Toves livskamrat) lagt på bordet någongång kanske på 1970-talet. I fönstret hänger samma gardiner som "flickorna" hängt upp där. Stämningen är magisk, jag fylls av vördnad.

Den lilla köksdelen består av en gammal vedspis och en lite nyare gasspis. Tove Jansson var inte den som brydde sig värst mycket om mat, det var Tuuti som såg till att de fick något att äta.

På kryddhyllan finns gamla ksyddburkar kvar.

Skrivbordet ser ut som om det bara står och väntar på att Tove ska komma och fortsätta skriva.

Vilken bok kom med det här paketet månntro?

Den lilla stugan är fylld av små detaljer.

Utsikten är magisk.

Hyllorna är väl fyllda med böcker.

Då huset byggdes var man tvugna att spränga i berget. Hålet som uppstod blev lite större än väntat. Då byggde det en bastu under huset. Genom den här smala passagen går man till bastun.

En äkta finsk bastu!

Stränga regler i utedasset.

Det är med vemod vi vinkar adjö åt stugan och holmen. I mitt hjärta väcks en längtan efter att packa väskan med böcker och tandborsten och installera mig på Toves ö. I total avskildhet från resten av världen. Bara mina böcker och jag tillsammans med Toves "ande". Totalt magiskt.


Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

Vägen hem

I söndags var jag på teater. Det var den nyskrivna pjäsen Vägen hem som jag var och titta på. Först lite bakgrund.

Enligt legenden var Tove Janssons föräldrar ute och åkte båt någongång på 1920-talet. De åkte förbi Eidisviken i Pellinge i Borgå skärgård. De blev så förtjusta i stället att de tog i land och frågade dem som bodde där om de fick hyra huset på sommaren. Det fick de och där tillbringade Tove sina barndoms somrar.

Teaterpjäsen spelas upp just där i Eidisviken, på samma gård som Tove sprungit omkring på. Stället är alldeles underbart, det är lätt att tänka sig att Janssons förälskade sig i stället. Utsikten från strandklipporna är magisk. Det är den utsikten som agerar kuliss till skådespelet.

Regissören Kim Gustafsson har också skrivit pjäsen. Han är barnbarnsbarn till hyresvärdarna och har vuxit upp med Tove som en spännande sommargäst och har många minnen från sin barndom och ungdom. Pjäsen baserar sig ändå inte på minnena utan på ett antal vykort som Tove och Tuulikki skickade från sina resor från olika håll i världen. Under tiden som Tove och Tuulikki reste gick livet vidare på Pellinge och det är vinklingen på pjäsen. Pjäsen består av scener ur vardagen, med inslag i form av vykorten som Pellingeborna fick från flickorna som Tove och Tuulikki kallades i folkmun.

Andra akten lyfte pjäsen till skyarna. Jag blev rörd och berörd. Slutscenen då Tove äntligen kom var så vacker samtidigt som skådespelarnas version av Höstvisan lite grann bröt mot det vackra. Effekten blev magisk.

Alla skådespelare, all rekvisita, kläder och idéer härstammar från Pellinge. Pellinge ungdomsförbund har också tidigare satt upp pjäser, men den här pjäsen måste nog vara en av de absolut bästa. Riktigt, riktigt bra. Skådespelarna är vanliga människor. Biljetterna till föreställningarna sålde fort slut och jag är glad att jag lyckades komma över biljetter till pjäsen.

Höstvisan
  avTove Jansson

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
går och tänker på allt detdär som man borde.
Det finns så mycket saker som
jag skulle sagt och gjort.
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter nånting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång
förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann,
kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma


Nu blåser storm därute
och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre
än vad jag gjorde förr,
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar
kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig
och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

I en radio i morgon!

Så här står det på Radio Vegas hemsida:

"Böcker i bersån: Cancer och andra sjukdomar
Anne Hietanen läser mer än gärna sjukdomshistorier för att få lite perspektiv på livet. Dessutom finns det en stor mängd vacker prosa om just sjukdomar, såväl själens som kroppens. Gäster är bokbloggarna Jessica Andersin och Marika Gustafsson. Frida Lindholm hörs också i programmet.
Onsdag 6.8 kl. 14.03 och 23.03"

Tur att jag jobbar, för jag skulle inte våga lyssna på programmet live i alla fall. Radiodebut för mig. Bokbabbel är ju redan erfaren radiopratare. Redaktör för programmet är Anne Hietanen. Minns bara hur kul det var att spela in programmet, så kanske jag vågar lyssna på det i efterhand. Så om du befinner dig i Finland i morgon, onsdag, ratta då in Radio Vega kl 14.03 och lyssna på vår diskussion.

Tove och skärgården

Som jag kanske nämnt förut så tillbringade Tove Jansson somrarna här i Borgå skärgård. Just nu kan man i Konstfabriken gå på en fin utställning, Tove och skärgården. Där kan man se hur den ösnyländska skärgården lever i hennes litteratur. Utställningen består av bilder från skärgården, från Klovahrun där Tove tillbringade många somrar och vid bilderna finns utdrag ur hennes böcker.

I blickfånget finns båten Victoria, som var Toves båt med vilken hon färdades ut till holmen.

 Vykort som Tove skickade till vännerna på Pellinge och små meddelanden fanns utsatta i montrar. Små minnen, glimtar av personen Tove Jansson.

En riktigt fin utställning med skön stämning i Konstfabrikens fabrikssal. Rekommenderas!

Här i Borgå ordnas flere fina evenemang i anknytning till Tove100. En nyskriven teaterpjäs hade premiär igår. Den ska jag gå på på söndagen. 8-10.8 ordnas ett fint litteraturseminarium med många fina seminarier. Rapport kommer här på bloggen från båda.

Super July

Jag brukar inte skriva månadssummeringar. Den här månaden gör jag ändå ett undantag. Jag har läst som en tok hela månaden! 14 böcker lästa i juli är nog rekord för mig någonsin. Tre böcker i månaden är ganska normalt, kan inte fatta att det blev 14!

Här är listan:

Fortfarande Alice: Lisa Genova
So much for that: Lionel Shriver
Pappan och havet; Tove Jansson
Sommarboken; Tove Jansson
Vackra människor; Peppe Öhman 
Here's looking at you; Mhairi McFairlane
Eleanor & Park; Rainbow Rowell
Fyrmästarens dotter; Ann Rosman
Dead water; Ann Cleeves
Sju jävligt långa dagar; Jonathan Tropper

Tiden går så långsamt när man tittar på den; Josefine Lindén
A tap on the window; Linwood Barclay
Det osynliga barnet; Tove Jansson
Själakistan; Ann Rosman

Jag trodde ännu tidigare idag att jag läst 12 böcker i juli, men när jag började uppdatera goodreads och Läst 2014- sidan här på bloggen märkte jag att två böcker ännu fattades. Visst beror mitt läsflyt på att jag varit ledig nästan hela juli, men också av att jag bara läst böcker jag verkligen har velat läsa. Skulle gärna vara ledig hela augusti också, men plikten kallar igen på måndagen. Å andra sidan ska jag såsmåningom börja blicka framåt mot bokmässan. Känner ivern börja krypa i mig. Bara 55 dagar kvar nu!

Sommar, sommar

Sommar, sol och semester. Vad kan väl vara bättre än det? Lägg till en hel hög med lästa böcker, många simturer och en hejdundrande sommarfest och där är min semester i ett nötskal. Ännu återstår några dagar av semestern.

Förra lördagen hade våra bästa vänner en fin sommarfest för att fira bådas 40-års dagar. Jag var med och hjälpte till med arrangemangen och med maten under själva festen. Festen var i deras trädgård och vädret var perfekt. Strålande sol och 30 grader varmt. En extra krydda i festen var att Mark Levengood var med, ena jubilaren är nämligen hans syster. Jag hann byta några ord med honom mellan dukningarna. Måste nog erkänna att det var lite kul att följande morgon sitta ute i festtältet och äta frukost med Mark! Kanske jag den här gången vågar prata med honom om jag ser honom på bokmässan, senast vågade jag inte, trots att jag kunde ha gjort det.

Bilden är tagen av min man, jag hann inte knäppa några bilder då jag försökte få maten på bordet.

Ännu ett stort grattis till vännerna och tack för en härlig fest!

Kindle unlimited

Amazon har lanserat en ny tjänst, Kindle unlimited. Man behöver inte ha en Kindle för att kunna uttnyttja tjänsten, utan det räcker med att ha en Kindle app på en telefon, dator eller surfplatta. Till priset av $9.99 per månad får man läsa så mycket man hinner. 600.000 titlar finns med i urvalet. I paketet ingår också ljudböcker. Tills vidare är tjänsten bara tillgänglig i USA, men enligt Amazons hemsida kommer den att "internationaliseras" inom kort. Riktigt intressant tycker jag!

Liknande tjänster finns i Sverige, bl.a. Storytel och E2GO. Jag har inte provat på någondera. Har du erfarenhet av tjänsterna?

Det här inlägget publicerades först på Bomässans community.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Efter att Bokbabbel uttryckt sin förtjusning över boken Eleanor & Park kunde jag inte annat än klicka hem den till Kindlen. Då jag dessutom hittade den till det överkomliga priset $2.71 var det inget svårt beslut att klicka hem boken. Kan inte annat än älska "Buy with one click"-knappen som gör det så lätt att börja läsa. Ibland är det lite för lätt, men nu visade det sig att boken var en fullträff.

Jag har dragit mig några dagar för att skriva om boken. För mina ord kan på inget sätt ge boken rättvisa. För den här boken känns. I varje por, som Bokbabbel så träffande svarade på min kommentar på hennes inlägg.

Eleanor är den nya tjejen. Hon har ingen sittplats i skolbussen. Den enda platsen som är ledig är platsen bredvid Park, killen som inte vågar titta upp på henne, som läser serier och lyssnar på musik från sin Walkman (!). Eleanor ser annorlunda ut, hon är storvuxen och klär sig i udda kläder. Hon kommer från en fattig familj och tvingas dela ett pyttelitet rum med sina fyra syskon. Eleanor och Park pratar inte med varandra där de dag efter dag sitter bredvid varandra i bussen.

Magin som uppstår då Park en dag tar Eleanors hand. Känslorna som föds mellan dem, som de inte riktigt vet hur de ska handskas med. Jag är fast från början. Det är bara magiskt. Kontrasten mellan Eleanors och Parks liv och känslorna de utvecklar för varandra får mig att läsa, sträckläsa. Misären som Eleanor lever i och som hon inte vill visa för Park får mitt hjärta att blöda.

Trots att det finns brister och allt inte är så trovärdigt så är jag helt kär i boken. Jag gav boken 4 stjärnor av fem på Goodreads. Slutet gjorde att en stjärna föll bort. Slutet var så fel, men ändå så rätt.

Författaren John Greens blurb på pärmen är så rätt:

"Reminded me not just what it's like to be young and in love with a girl, but also what it's like to be, young and in love with a book"

Jag kan inte skriva så mycket mer om boken, mina ord känns bara fåniga. Läs boken. Läs. Den kommer att gå in i varje por.

Att blogga eller inte blogga; När och varför?

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika har snällt skickat vidare frågan om när och varför jag började blogga till mig. Själva frågan har startat hos Ewa K på bloggen Holavedsbrudar. Det är ju en helt hälsosam fråga att stanna upp vid nu och då.

Jag startade bloggen 24.4 2011. Efter att i många år fört manuell läsdagbok i flera små röda anteckningsböcker fick jag upp ögonen för bokbloggarna. En helt ny värld öppnade sig för mig. Det fanns andra som älskade böcker och läsning lika mycket som jag. Det här ville jag också göra. Min vana trogen var jag otålig och ville börja blogga genast. Jag hade inte ens tid att hitta på ett vettigt namn på bloggen. Så det blev boktok73 och nu får jag leva med det. Bokbloggarmaffian är ett underbart gäng, där alla förstår alla extatiska utrop om något man läst. Det känns som om man skulle känna en hel massa människor, trots att man aldrig kanske ens har träffats.

Jag tycker att jag har en riktigt bra mängd trogna läsare på bloggen. Tack för att ni orkar titta in! Varje gång någon lämnar en kommentar blir jag lika glad. Det är ett av de roligaste mejlen man kan få; "du har fått en ny kommentar på ditt inlägg". Jag är inte särskilt flitig kommenterare själv, vilket till stor del beror på att jag läser så gott som alla blogginlägg via Feedly, och inte alltså direkt på respektive blogg. Det är lite tråkigt, jag ska försöka skärpa mig och kommentera mera.

Jag har inte ännu lyckats komma ihåg en enda bloggfödelsedag. Kanske 4-års dagen blir ett undantag.

Det skulle vara kul att läsa din berättelse om när och varför du började blogga! Länka gärna i kommentarsfältet! 

Here's looking at you; Mhairi McFairlane

Mhairi McFairlanes andra roman Here's looking at you går direkt in i mitt hjärta. Det är London, inte bara Notting Hill och de exklusiva kvarteren. Brittish Museum har en stor roll i boken. Det är Italien, Toscana- där jag precis var, och huvudpersonen Anna läser på sin Kindle! Det behövs inte så mycket mer. Intrigen är ganska förutsägbar, men det stör mig inte alls. Karaktärerna är äkta och trovärdiga.

Mhairi McFairlane är en ny feelgood-favorit-författare. I November kommer hennes tredje roman ut, It's not me, it's you. Den ser jag fram emot!

Här kan du läsa mer om handlingen.

Vackra människor av Peppe Öhman

Här har jag sommarläsning-tipsat i lokaltidningen om boken Vackra människor och så ger jag den 2 stjärnor av 5 på Goodreads. Kan tyckas lite motstridigt och det är också mina känslor om boken.

Vackra människor handlar om två par i 30-års åldern. Båda paren har barn och i början av boken korsas deras vägar iom barnens dagisinskolning (motsvarande inskolning till förskola i Sverige). Huvudpersonerna är hippa unga vuxna som bor i den trendiga stadsdelen Rödbergen i Helsingfors. Ida jobbar på utrikesministeriet. Hennes sambo Max jobbar på en reklambyrå. Tillsammans har de dottern Kristina. Sanna är Svenskfinlands bloggdrottning och hennes sambo Johannes är en rätt så framgångsrik dokumentärfilmare. Deras som heter Ian. Idas och Johannes vägar har korsats en kort sekund tidigare, för flera år sedan. Då de ses igen i samband med dagislämning och -hämtning väcks gamla känslor till liv. Ingen verkar helt tillfreds med sitt liv.

I boken beskrivs hippa unga vuxnas liv i ett trendigt Helsingfors. Det vimlar av beskrivningar av innecaféer och krogar, ställen där uppenbarligen alla går. Huvudpersonernas livsstilar är rätt så bekymmerfria, uppenbarligen har de inga större ekonomiska bekymmer. Boken ger en bild av att finlandssvenskarna över lag lever på det sättet. Det är kanske det jag stör mig mest på i boken. Jag kan över huvudtaget inte alls identifiera mig med personerna. Men så kommer jag ju inte heller från Helsingfors, utan vad som kan räknas som en liten håla jämfört med huvudstaden. Att det uppstår förälskelser och tillfälliga förbindelser på vad jag som läsare uppfattar som ganska lösa grunder har jag också lite svårt med. Det känns väldigt främmande från verkligheten.

Språket är flytande och naturligt. Tankar och repliker blir ändå ofta på hälft. Jag kan tänka mig att författaren inte har velat skriva ut allt utan lämna lite åt läsaren att tänka ut själv. Jag tycker ändå att en hel del hade kunnat lämnas bort och i ställe utveckla lösa trådar.

Då svenskfinland sist och slutligen är ganska litet och Peppe Öhman är en kändis kan man som läsare inte rå för att man titt som tätt funderar på vem som är förebild för vilken karaktär. Kan känna igen radiopersonen som ville lämna tidiga mornar och därför bytte jobb. Då midsommarfiranden i Hangö beskrivs kan jag inte annat än undra om det är utgående från författarens egna erfarenheter de händelserna utmålas.

Trots mina ambivalenta känslor tycker jag ändå att boken är läsvärd. I alla fall för oss finlandssvenskar. Bilden som Peppe Öhman målar upp är inte den jag skulle vilja marknadsföra. Jag hoppas att tex. svenska läsare inte tror att alla finlandssvenskar lever som karaktärerna i boken.

Medan jag skrev ihop detta inlägg ploppade det upp ett mejl i min inbox; "Jeanette "Peppe" Öhman följer dig på Twitter". Snacka om sammanträffande! Lite kusligt.

Vackra människor väcker känslor. Starkare känslor än jag hade kunnat föreställa mig. Jag är lite förundrad över detta.

Tack till Shildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Helsida i lokaltidningen

Igår blev jag intervjuad för lokaltidningen Borgåbladet angående uppdraget som bloggambassadör och bokbloggande i allmänhet. Varje gång någon frågar mig om min läsning eller om böcker märker jag hur kul det är att prata om det! Jag kunde hålla låda hur länge som helst! Intervjun resulterade i en helsida i dagens tidning. Riktigt trevligt skrivet, om jag får säga det själv. På facebook länkade tidningen till artikeln genom att rubricera "Borgås nya stolthet" osv. Det kan jag nu inte riktigt hålla med om, men annars riktigt okej.

Här är länken till tidningens hemsida. Hoppas man kommer in och läsa utan att vara tvungen att registrera sig.

Semestertankar

En mycket rolig vecka har det varit. Har blivit månadens bloggambassadör och varit på mitt livs första radioinspelning i en riktig radiostudio i ett riktigt radiohus. Resultatet kan man höra här i Finland i Radio Vega 6.8 kl 14.03 (repris kl 23.03) i programmet Böcker i Bersån. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så kul att spela in ett radioprogram? Där satt vi, proffsiga programledaren Anne, radioveteranen Bokbabbel och nybörjaren jag och pratade böcker för brinnkära livet. Jag stortrivdes och fick mersmak! Hoppas jag vågar lyssna på själva programmet då det kommer ut ...

Då jag på twitter darrade till över uppdraget som bloggambassadör tyckte Greger från Borgå att lokaltidningen i vår stad borde uppmärksamma det. Och tydligen har Greger stort inflytande på lokaltidningen för redan följande dag började chefsredaktören fölaj mig på twitter! Idag ringde telefonen och det var en redaktör som ville intervjua mig. Snacka om supervecka!

I förrgår var jag med mamma och syrranTove Jansson 100 år utställningen på Ateneum i Helsingfors. En alldeles unik utställning som det verkligen lönar sig att se. Fantastiska tavlor och skisser. Bäst tyckte jag om de små, små detaljrika tavlorna (typ 3x3cm) och första upplagorna av böckerna som Tove Jansson skrivit. Väl hemma tog jag inspirerad upp Pappan och havet.

Idag började min sommarsemester. Det är alltid skönt med semester, men i år är det första gången på mycket länge som jag inte har kännt en utmattning pga jobbet och inte har längtat bort från jobbet. Tänk vad mycket ett jobbyte kan ändra på. Jag har inga större semesterplaner. Tar mest dagen som den kommer. Ser fram emot soliga dagar fyllda av lästid. Det enda jag planerat är att jag ska läsa Sommarboken, för det är tradition.

Vi har äntligen fått sommarväder här i södra Finland. Ha en skön sommar alla underbara!

Månadens bloggambassadör

Plötsligt dyker mitt ansikte upp i facebookflödet som jag sitter och bläddrar i under lunchpausen på jobbet. Jag trillar nästa av stolen. För trots att jag suttit och plitat ner svaren på frågorna så hade jag lyckats glömma att det var idag som jag skulle bli månadens bloggamassadör. Vill ni veta mer, klicka då här!

Blodssystrar av Katerina Janouch

Jag har tidigare uttryckt min förtjusning över att återse bekanta karaktärer i serier. Så är det också i Katerina Janouchs sjunde bok om barnmorskan Cecilia Lind. I Blodssystrar har Cecilia så småningom börjat vänja sig vid livet som singelmamma. På jobbet är hon med om en dramatisk förlossning där både mamman och babyn avlider. Cecilia kontaktas av pappan som nu är ensam i sin förtvivlan. I samma veva hittas en gravid kvinna medvetslös och Cecilias nyfikenhet väcks. Vem är kvinnan och vad har hänt med henne?

Samtidigt som det är hemtrevligt och mysigt att återse Cecielia, barnen och resten av Cecilias familj, kan jag inte bortse från faktum att Cecilia faktiskt är onaturligt nyfiken. Ingen vanlig barnmorska dras in i än det ena och än det andra fallet. Samtidigt så gör det ingenting, som läsare har jag för många böcker sedan godkänt det faktum att Cecilia är med i alla svängar då det händer något i hennes närhet. Hur det sedan kommer sig att det alltid händer en massa i hennes närhet kan man diskutera. Jag ids i alla fall inte hänga upp mig på sådana detaljer, utan njuter av läsningen. För det är roligt att följa med Cecilia, barnen, Cecilias mamma och mormor samt Cecilias systrar. I Blodssystrar får vi också stifta mer bekantskap med systrarna. De lever inte heller helt okomplicerade liv.

Jag ser fram emot del åtta i serien, speciellt efter de händelserna som Blodssystrar slutar med.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Prövar lyckan

Så här på midsommaren tycker jag att det är passligt att pröva lyckan i en utlottning. Det är Joanna på bloggen  och dagarna går som lottar ut Carin Gerhardsens nyaste bok Tjockare än vatten. Den boken fattas från min samling, så jag är med i utlottningen med så många lotter som jag bara kan skrapa ihop :)

Midsommarjerka

Innan midsommarfirandet kan börja tänkte jag svara på veckans fråga i bokbloggsjerkan. Den lyder:

Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?

Här kunde jag kopiera Annikas svar rakt av. Jag slalomläser också och har alltid minst tre böcker på gång på en gång. Då jag läser slut en bok tar jag ganska direkt itu med ny bok eller en av de andra jag håller på med. Jag gillar att välja ny bok, det är då man tittar igenom de olästa böckerna, klappar på dem och känner efter vilken man skulle känna för till nästa. Vanligtvis varvas spännande deckare med något lättare men det har också hänt sig att jag har tre deckare på gång samtidigt.

Glad midsommar!

Deckarpoden en fullträff!

Jag är kanske den enda levande som tidigare inte varit särskilt biten av podflugan. Har provat på något avsnitt här och där men faktiskt inte lyssnat på ett helt avsnitt, förrän idag. Deckarpodden är Sofie Sarenbrants och Emelie Schepps nya podcast, sponsrad av Adlibris. Det första avsnittet heter fulförfattare. Det här var helt i min smak. Lyssnade igenom avsnittet, som tog slut alltför fort, i ett sträck, något jag aldrig gjort förut. Jag grejade i köket under tiden och skrattade högt flera gånger. Sofie och Emelie pratar om sig själva som fulförfattare, för att de skriver fulböcker. Samtalet flyter på och båda två är naturliga och finurliga. Jag ser redan fram emot följande avsnitt!

Om Sofie och Emelie är fulförfattare som skriver fulböcker så är jag som läser och storgillar böckerna en ful-läsare. Det passar mig riktigt bra!

Sommarens läsning?

Då jag ännu ska jobba tre veckor innan jag får semester så har jag inte desto mer planerat min semesterläsning ännu. Det enda som är säkert är att jag ska inleda semestern med Sommarboken av Tove Jansson- har jag nämnt det
förut?

Då jag ju som ni vet är en inbiten lustläsare, ligger det inte i min natur att planera alltför mycket. Det enda jag planerar är att jag ska läsa så mycket som möjligt. Jag har flera godingar som "värmer hyllan", bla Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt samt del 4, 5 och 6 av Carin Gerhardsens Hammarbyserie och jag hoppas på att kunna avverka någon av dem i sommar.

Innan det blir sommar för min del ska jag i alla fall fördjupa mig i böcker som handlar om sjukdomar. Det inför radiopratet jag ska vara med i.

Detta är mitt svamliga svar på veckans bokbloggsjerkafråga som lyder "Vad ska du läsa i sommar?"

Bästa postdagen ever!

En postdag som denna har jag inte kunnat drömma om. I postlådan väntade nämligen ett brunt kuvert från bokmässan. Det var äntligen seminarieprogrammet som hittade hem till mig. Och inte nog med det var där bifogat ett 4 dagars seminariekort! Mitt första någonsin! Nu börjar peppen inför bokmässan! Seminarieprogrammet ska lusläsas och dagarna planeras. Det kommer att bli så kul!

Jag hittade också en bok i postlådan, nämligen Peppe Öhmans nya bok, Vackra människor. Peppe är finlandssvensk, bosatt i Los Angeles där hon studerar. Vackra människor är hennes andra bok. Tack till Schildts & Söderströms för den överraskningen!

Den tredje godsaken i posten var Adlibrispaketet jag igår glömde att hämta ut. Paketet innehöll tre pocketar med sjukdom som gemensam nämnare. För en tid sedan blev jag ombedd att medverka i radioprogrammet "Böcker i bersån" tillsammans med Bokbabbel. Temat för programmet är sjukdomar och jag har (kanske pga mitt yrke) unvikit det temat i böcker som jag läst. Så jag ropade till på facebook och fick en hel massa fina förslag till böcker som handlar om olika sjukdomar. Det blev de här tre:

Dessutom klickade jag hem So much for that av Lionel Shriver. Ska se om jag hinner läsa den också. Men fatta att lilla jag ska vara med i radio! Jag har inte hittills vågat viska om det ens här på bloggen, men nu tar jag mod till mig och säger det högt. Jag ska vara med på radio! Inspelningen är om några veckor och programmet kommer ut i början av augusti. Helt sjukt (!) roligt! Så om jag inte syns till här på bloggen, så läser jag om sjukdomar!

Ljuva Italien

Medan ni andra kanske har jobbat, bloggat, läst och njutit av sköna sommardagar så har jag varit på den mest lyckade resa med kören jag sjunger i. Vi var till Italien, Toscana. Jag måste nog erkänna att en del av mitt hjärta blev kvar där. Så vackra vyer, så varmt väder och så många underbara människor gjorde resan helt oförglömlig. Vi sjöng var vi gick och ibland hade vi mer publik, ibland mindre.

På lördagen var vi till Florens. Vi gick på en guidad rundtur bland magnifika byggnader. Det var extra kul att se platserna man kände igen från Dan Browns Inferno. Utanför ett museum stod också självaste Dante staty.

En mycket trött resenär återvände hem och försöker nu återvända till vardagen. Nedan en liten bildkavalkad från resan.

Tunnistips

Det är tur att Annika håller reda på dagarna och uppmärksammar oss om att det är fredag igen. Den här veckan vill hon ha tips på bra böcker som endast är ca 100 sidor långa.

Jag är nog som Annika i fråga om tunna böcker. Jag läser sällan böcker som är under 200, eller 300 sidor. Ett undantag är Tove Janssons Sommarboken. En alldeles underbar liten tunn bok att ta med sig ut i solskenet och låta sig hänföras av berättelserna. Jag är inte den som ger mig tid att läsa om böcker jag redan läst, men då jag förra sommaren läste Sommarboken bestämde jag att den boken ska jag läsa varje sommar, som inledning på semestern. Nu då jag kollar upp hur många sidor boken har märker jag att den inte är så tunn som Annika efterlyser. Den har 192 sidor. Men det känns tunnt för mig. Hoppas det duger som tips. Nu har boken också kommit ut i nytryck, Tove Janssons 100-årsdag till ära. Den upplagan har bara 152 sidor- så det blir väl godkänt?

Den man älskar, Mari Jungstedt

Mäklaren Sanna Widding har hittats död i ett stenbrott på norra Gotland. Bara några kilometer därifrån ligger en gammal kalkstensgård som hon haft i uppdrag att sälja. Försäljningen väcker blandade känslor bland ägarfamiljen. Anders Knutas och Karin Jacobsson får ett knivigt fall som inte verkar ha några som helst ledtrådar.

Den man älskar är den tolfte boken av Mari Jungstedt. Jag har läst och gillat de tidigare och inte heller den här boken gör mig besviken. Språket är lättsamt och läsningen flyter på. Anders är tillbaka efter en sjukskrivning och förhållandet med Karin har äntligen hittat sin form. Stämningen är god mellan dem och jobbet sköts professionellt. Historien är också riktigt bra uppbyggd. Ett tag trodde jag att jag visste vem mördaren var, men då vände det och tji fick jag. Man kan ju inte annat än gilla! Riktigt bra, en av de bästa av Jungstedt, faktiskt!

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret! Läste boken som e-bok.

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips- TBR-listan som inte precis håller på att sina ...

Det är final i ishockey vm, Finland spelar mot Ryssland och läget är 1-1. Det är för spännande att titta på, så det går bra att skriva ihop ett litet blogginlägg under tiden.

Katerina Janouch ger i mitten av juni ut den sjunde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund, Blodssystrar. Jag har fått förmånen att få boken som recensionsexemplar och högg tag i den direkt! Smakebiten kommer från sidan 152 och 153 då Cecilia precis har tackat ja till att medverka i tv-programmet "Gärningsman okänd":

"Cecilia behövde komma ut, hon behövde luft. Behövde tänka. Inte minst på vad hon skulle säga i programmet. Det handlade egentligen bara om underhållning, det visste hon, hon var där som ett slags utfyllnad och en jämvikt till alla poliser och till den trötte kriminologiprofessorn Lars Nowak. Ändå ville hon ha något mer att komma med, kanske leverera något oväntat."

"Cecilia låste omsorgsfullt innan hon började gå mot busshållplatsen. Hon behövde se platsen med egna ögon. Det var den där dimman som behövde skingras. Hur det skulle gå till visste hon aldrig på förhand, bara att det kunde ske om man hade rätt inställning och vågade följa sin inre röst."

 Det är skönt med serier där man känner personerna och får följa dem igen. Så även den här gången. Ni får ändå vänta till 18.6 för att få veta vad jag tyckte om boken. Och nu är läget i hockeymatchen 2-2 ...

Bokbloggsjerka

Oj, oj vad tiden rusar iväg. Det känns som om jag har tappat en hel vecka, eller snarare 11 dagar. Dagarna har varit fyllda av jobb, bla två 13-timmars dagar, körshow med tillhörande middag, mera jobb och vardagssysslor. Lite läsning har jag också hunnit med mellan varven. Nu lugnar det ner sig en tid, innan vi drar iväg på en resa till Italien med kören - det ser jag fram emot! Å andra sidan vände vädret precis och vi har sommarvärme här i södra Finland. Det lockar till läsning ute i solen!

Men för att inte bloggen ska bli helt bortglömd kommer här mitt svar på veckans bokbloggsjerkafråga. Den låter så här:

För dig som läser e-böcker: brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?

Det finns också en andra del av frågan som riktar sig till dem som inte läser e-böcker, men det gäller ju inte mig, så jag koncentrerar mig på första delen.

För mig är en e-bok lika mycket en riktig bok som en fysisk bok. Tanken på att köpa ett fysiskt exemplar av en e-bok jag läst har aldrig ens slagit mig. Boken finns i Kindlens bokhylla eller i mitt favoritprogram Calibrens bokhylla på datorn. Det allra bästa med dem är att de inte upptar någon fysisk plats och då är också maken nöjd. Det räcker gott och väl att ha boken som e-bok. Jag har tom kommit över min serie-mani. Jag har faktiskt en del serier i bokhyllan som inte är kompletta som fysiska, utan den nyaste boken kanske finns som e-bok. Jag tror att bloggkollegan Monika ny ryser av obehag, men det började med att jag fick någon bok som recensionsexemplar som e-bok trots att jag hade de tidigare böckerna som fysiska. Ibland har jag inte heller orkat vänta på snigelposten, utan klickat hem den nyaste delen i en serie direkt då den kommit ut.

Visst läser jag en hel del fysiska böcker också, men e-boken har många fördelar. Eller ska vi säga att den fysiska boken och e-boken har olika egenskaper, fördelar och nackdelar. Den diskussionen kan få bli ett eget inlägg känner jag. 

Detta inlägg publiceras också på bokmässans community. Titta gärna in där - Det är snart dags för seminarieprogrammet! Det du!