Muminvärlden & verkligheten

Lagom till bokmässan utkom en alldeles unik bok om Tove Janssons liv. Förlaget Max Ström gav ut Muminvärlden & verkligheten, en fotobiografi med texter skrivna av Petter Karlsson och formgiven av Patric Leo. Bilfredaktör är Bengt Wanselius. I boken berättas hela historien om Tove Janssons liv, hennes fascinerande liv som författare, konstnär och människa. Korta texter varieras med bilder och fotografier, illustrationer och bilder på Tove Janssons tavlor. Flera av fotografierna har inte visats för allmänheten tidigare.

Boken är verkligt fin. En bok att bläddra i, fin att ha framme på bordet. En riktigt bra julklapp åt mamma eller moster!

 

Tack till Max Ström för recensionsexemplaret!

En smakebit på söndag

Det är en tid sedan jag gav er en smakbit, så här kommer en liten smakbit från boken jag precis läste ut.

Smakbiten är från sidan 131 i Sent i november av Tove Jansson. Jag läste den inför bocirkeln som träffas inkommande tisdag. Tove Jansson-temat här på bloggen tar inte slut riktigt ännu. Det finns många underbara böcker kvar att skriva om.

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Klovharun, Toves ö

Ni som följer mig på Instagram (boktok73 där också) vet kanske att jag tidigare i veckan hade förmånen att få åka ut till ön där Tove Jansson tillbringade 28 somrar. Det var hennes sommarparadis. Då hon var 78 år meddelade hon att det här var sista sommaren hon tillbringade på ön och skänkte ön och huset åt Pellinge hembygdsförening som har förvaltat det sedan dess. Varje sommar är det öppet hus under en vecka. Resten av tiden får man hyra huset och vistas vid horisontens rand i en magisk miljö. Det skulle vara drömmen det! Det här inlägget är en kavalkad av bilder. Titta och njut.

Man anländer till ön bara med båt. Det finns inga bryggor, så det gäller att hitta en lugn vik att ta i land vid. Ön ligger helt längst ut i skärgården, man ser bara hav och följande land som kommer emot är Estland.

I skydd av en klippskreva ligger huset. En liten stuga som smälter in i miljön förvånansvärt bra.

I fönstret finns en handskriven lapp: "Stugans nyckel hänger över dörren. Slå inte sönder fönstret! Stäng luckorna igen"

Då man stiger in i stugan fylls man av vördnad. Tiden har bokstavligen stått still inne i stugan. Stugan känns förvånansvärt rymlig inne. På bordet finns samma Marimekko vaxduk som Tove och Tuuti (Tuulikki Pietilä, Toves livskamrat) lagt på bordet någongång kanske på 1970-talet. I fönstret hänger samma gardiner som "flickorna" hängt upp där. Stämningen är magisk, jag fylls av vördnad.

Den lilla köksdelen består av en gammal vedspis och en lite nyare gasspis. Tove Jansson var inte den som brydde sig värst mycket om mat, det var Tuuti som såg till att de fick något att äta.

På kryddhyllan finns gamla ksyddburkar kvar.

Skrivbordet ser ut som om det bara står och väntar på att Tove ska komma och fortsätta skriva.

Vilken bok kom med det här paketet månntro?

Den lilla stugan är fylld av små detaljer.

Utsikten är magisk.

Hyllorna är väl fyllda med böcker.

Då huset byggdes var man tvugna att spränga i berget. Hålet som uppstod blev lite större än väntat. Då byggde det en bastu under huset. Genom den här smala passagen går man till bastun.

En äkta finsk bastu!

Stränga regler i utedasset.

Det är med vemod vi vinkar adjö åt stugan och holmen. I mitt hjärta väcks en längtan efter att packa väskan med böcker och tandborsten och installera mig på Toves ö. I total avskildhet från resten av världen. Bara mina böcker och jag tillsammans med Toves "ande". Totalt magiskt.


Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

Vägen hem

I söndags var jag på teater. Det var den nyskrivna pjäsen Vägen hem som jag var och titta på. Först lite bakgrund.

Enligt legenden var Tove Janssons föräldrar ute och åkte båt någongång på 1920-talet. De åkte förbi Eidisviken i Pellinge i Borgå skärgård. De blev så förtjusta i stället att de tog i land och frågade dem som bodde där om de fick hyra huset på sommaren. Det fick de och där tillbringade Tove sina barndoms somrar.

Teaterpjäsen spelas upp just där i Eidisviken, på samma gård som Tove sprungit omkring på. Stället är alldeles underbart, det är lätt att tänka sig att Janssons förälskade sig i stället. Utsikten från strandklipporna är magisk. Det är den utsikten som agerar kuliss till skådespelet.

Regissören Kim Gustafsson har också skrivit pjäsen. Han är barnbarnsbarn till hyresvärdarna och har vuxit upp med Tove som en spännande sommargäst och har många minnen från sin barndom och ungdom. Pjäsen baserar sig ändå inte på minnena utan på ett antal vykort som Tove och Tuulikki skickade från sina resor från olika håll i världen. Under tiden som Tove och Tuulikki reste gick livet vidare på Pellinge och det är vinklingen på pjäsen. Pjäsen består av scener ur vardagen, med inslag i form av vykorten som Pellingeborna fick från flickorna som Tove och Tuulikki kallades i folkmun.

Andra akten lyfte pjäsen till skyarna. Jag blev rörd och berörd. Slutscenen då Tove äntligen kom var så vacker samtidigt som skådespelarnas version av Höstvisan lite grann bröt mot det vackra. Effekten blev magisk.

Alla skådespelare, all rekvisita, kläder och idéer härstammar från Pellinge. Pellinge ungdomsförbund har också tidigare satt upp pjäser, men den här pjäsen måste nog vara en av de absolut bästa. Riktigt, riktigt bra. Skådespelarna är vanliga människor. Biljetterna till föreställningarna sålde fort slut och jag är glad att jag lyckades komma över biljetter till pjäsen.

Höstvisan
  avTove Jansson

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
går och tänker på allt detdär som man borde.
Det finns så mycket saker som
jag skulle sagt och gjort.
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter nånting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång
förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann,
kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma


Nu blåser storm därute
och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre
än vad jag gjorde förr,
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar
kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig
och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

Tove och skärgården

Som jag kanske nämnt förut så tillbringade Tove Jansson somrarna här i Borgå skärgård. Just nu kan man i Konstfabriken gå på en fin utställning, Tove och skärgården. Där kan man se hur den ösnyländska skärgården lever i hennes litteratur. Utställningen består av bilder från skärgården, från Klovahrun där Tove tillbringade många somrar och vid bilderna finns utdrag ur hennes böcker.

I blickfånget finns båten Victoria, som var Toves båt med vilken hon färdades ut till holmen.

 Vykort som Tove skickade till vännerna på Pellinge och små meddelanden fanns utsatta i montrar. Små minnen, glimtar av personen Tove Jansson.

En riktigt fin utställning med skön stämning i Konstfabrikens fabrikssal. Rekommenderas!

Här i Borgå ordnas flere fina evenemang i anknytning till Tove100. En nyskriven teaterpjäs hade premiär igår. Den ska jag gå på på söndagen. 8-10.8 ordnas ett fint litteraturseminarium med många fina seminarier. Rapport kommer här på bloggen från båda.

Semestertankar

En mycket rolig vecka har det varit. Har blivit månadens bloggambassadör och varit på mitt livs första radioinspelning i en riktig radiostudio i ett riktigt radiohus. Resultatet kan man höra här i Finland i Radio Vega 6.8 kl 14.03 (repris kl 23.03) i programmet Böcker i Bersån. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så kul att spela in ett radioprogram? Där satt vi, proffsiga programledaren Anne, radioveteranen Bokbabbel och nybörjaren jag och pratade böcker för brinnkära livet. Jag stortrivdes och fick mersmak! Hoppas jag vågar lyssna på själva programmet då det kommer ut ...

Då jag på twitter darrade till över uppdraget som bloggambassadör tyckte Greger från Borgå att lokaltidningen i vår stad borde uppmärksamma det. Och tydligen har Greger stort inflytande på lokaltidningen för redan följande dag började chefsredaktören fölaj mig på twitter! Idag ringde telefonen och det var en redaktör som ville intervjua mig. Snacka om supervecka!

I förrgår var jag med mamma och syrranTove Jansson 100 år utställningen på Ateneum i Helsingfors. En alldeles unik utställning som det verkligen lönar sig att se. Fantastiska tavlor och skisser. Bäst tyckte jag om de små, små detaljrika tavlorna (typ 3x3cm) och första upplagorna av böckerna som Tove Jansson skrivit. Väl hemma tog jag inspirerad upp Pappan och havet.

Idag började min sommarsemester. Det är alltid skönt med semester, men i år är det första gången på mycket länge som jag inte har kännt en utmattning pga jobbet och inte har längtat bort från jobbet. Tänk vad mycket ett jobbyte kan ändra på. Jag har inga större semesterplaner. Tar mest dagen som den kommer. Ser fram emot soliga dagar fyllda av lästid. Det enda jag planerat är att jag ska läsa Sommarboken, för det är tradition.

Vi har äntligen fått sommarväder här i södra Finland. Ha en skön sommar alla underbara!

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips- eller bli varnad för någon bok.

Oj, tänkte glömma att dela med mig av boken jag läser. Veckan har varit helt konstig iom helgdag på torsdagen. Började idag på Tove Janssons vuxenbok Meddelande. Det är en novellsamling som hon skrev då hon var 84 år, bara ett par år innan hon dog. En av berättelserna heter Brev till Konikova. Den består av brev som Tove skrev till sin väninna Eva då hon flyttade till USA. Smakebiten kommer från sidan 41.

"Jag har betraktat världskartan och noterat platser som ger namn för ens längtan, drömmen att dela med en annan resenär när allting kommer på plats.

Säg inte att jag jag är sentimental för det är jag aldrig!

Och där sitter du nu på Manhattan och blir klokare och klokare. Varför skriver du inte?"

Jag är mitt inne i en Tove Jansson boom nu, slukar allt som hon har skrivit. I augusti ordnas det ett Tove Jansson seminarium i min stad, det ser jag fram emot!

#Tove100

Hittade denna fina sandskulptur precis utanför biografen i vår stad. Fin va?