Jag har dragit mig några dagar för att skriva om boken. För mina ord kan på inget sätt ge boken rättvisa. För den här boken känns. I varje por, som Bokbabbel så träffande svarade på min kommentar på hennes inlägg.
Eleanor är den nya tjejen. Hon har ingen sittplats i skolbussen. Den enda platsen som är ledig är platsen bredvid Park, killen som inte vågar titta upp på henne, som läser serier och lyssnar på musik från sin Walkman (!). Eleanor ser annorlunda ut, hon är storvuxen och klär sig i udda kläder. Hon kommer från en fattig familj och tvingas dela ett pyttelitet rum med sina fyra syskon. Eleanor och Park pratar inte med varandra där de dag efter dag sitter bredvid varandra i bussen.
Magin som uppstår då Park en dag tar Eleanors hand. Känslorna som föds mellan dem, som de inte riktigt vet hur de ska handskas med. Jag är fast från början. Det är bara magiskt. Kontrasten mellan Eleanors och Parks liv och känslorna de utvecklar för varandra får mig att läsa, sträckläsa. Misären som Eleanor lever i och som hon inte vill visa för Park får mitt hjärta att blöda.
Trots att det finns brister och allt inte är så trovärdigt så är jag helt kär i boken. Jag gav boken 4 stjärnor av fem på Goodreads. Slutet gjorde att en stjärna föll bort. Slutet var så fel, men ändå så rätt.
Författaren John Greens blurb på pärmen är så rätt:
"Reminded me not just what it's like to be young and in love with a girl, but also what it's like to be, young and in love with a book"Jag kan inte skriva så mycket mer om boken, mina ord känns bara fåniga. Läs boken. Läs. Den kommer att gå in i varje por.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar