lördag 9 augusti 2014

Klovharun, Toves ö

Ni som följer mig på Instagram (boktok73 där också) vet kanske att jag tidigare i veckan hade förmånen att få åka ut till ön där Tove Jansson tillbringade 28 somrar. Det var hennes sommarparadis. Då hon var 78 år meddelade hon att det här var sista sommaren hon tillbringade på ön och skänkte ön och huset åt Pellinge hembygdsförening som har förvaltat det sedan dess. Varje sommar är det öppet hus under en vecka. Resten av tiden får man hyra huset och vistas vid horisontens rand i en magisk miljö. Det skulle vara drömmen det! Det här inlägget är en kavalkad av bilder. Titta och njut.

Man anländer till ön bara med båt. Det finns inga bryggor, så det gäller att hitta en lugn vik att ta i land vid. Ön ligger helt längst ut i skärgården, man ser bara hav och följande land som kommer emot är Estland.
I skydd av en klippskreva ligger huset. En liten stuga som smälter in i miljön förvånansvärt bra.
I fönstret finns en handskriven lapp: "Stugans nyckel hänger över dörren. Slå inte sönder fönstret! Stäng luckorna igen"
Då man stiger in i stugan fylls man av vördnad. Tiden har bokstavligen stått still inne i stugan. Stugan känns förvånansvärt rymlig inne. På bordet finns samma Marimekko vaxduk som Tove och Tuuti (Tuulikki Pietilä, Toves livskamrat) lagt på bordet någongång kanske på 1970-talet. I fönstret hänger samma gardiner som "flickorna" hängt upp där. Stämningen är magisk, jag fylls av vördnad.
Den lilla köksdelen består av en gammal vedspis och en lite nyare gasspis. Tove Jansson var inte den som brydde sig värst mycket om mat, det var Tuuti som såg till att de fick något att äta.
På kryddhyllan finns gamla ksyddburkar kvar.
Skrivbordet ser ut som om det bara står och väntar på att Tove ska komma och fortsätta skriva.

Vilken bok kom med det här paketet månntro?



Den lilla stugan är fylld av små detaljer.
Utsikten är magisk.
Hyllorna är väl fyllda med böcker.
Då huset byggdes var man tvugna att spränga i berget. Hålet som uppstod blev lite större än väntat. Då byggde det en bastu under huset. Genom den här smala passagen går man till bastun.

En äkta finsk bastu!
Stränga regler i utedasset.




Det är med vemod vi vinkar adjö åt stugan och holmen. I mitt hjärta väcks en längtan efter att packa väskan med böcker och tandborsten och installera mig på Toves ö. I total avskildhet från resten av världen. Bara mina böcker och jag tillsammans med Toves "ande". Totalt magiskt.


Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

13 kommentarer:

  1. Nej, men SÅ roligt att se dina bilder. Jag tror INGEN vågar uppföra sig illa på det utedasset. Mårran liksom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, jag glömde ju tom att fotografera dasset!

      Radera
  2. Klovharun är nog en av de härligaste platserna som finns. Där sku jag kunna spendera sommaren. Jag har själv också bloggat om den en gång. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, i alla fall då det är soligt och varmt och inte stormar för mycket :)

      Radera
  3. Å vad roligt att se dessa bilder!

    SvaraRadera
  4. Så galet fint! En vän hade fått tilllbringa en hel vecka där med sin familj, är avundsjuk på henne och dig nu! Magnifikt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är den nya drömmen, att få tillbringa en vecka på ön. Helt magnifikt! Mina ord räcker inte till att beskriva känslan på ön, därför blev det mest bilder :)

      Radera
  5. Verkar verkligen magiskt.. skulle inte säga nej till att tillbringa en sommar där.

    SvaraRadera
  6. Jag måste säga, att jag är avundsjuk :) Det skulle vara härligt att resa till Toves ö!

    SvaraRadera