Fallet med den listiga snattaren av Susanne MacFie

Moa och Måns är på affärshuset när Henry Boss som ska inviga storkens dag kommer med rulltrappan. Henry Boss kliver upp på en låda. Sen säger han några ord och får fram en sax som han klipper av ett blågult band med och inviger storkens dag. Moa och Måns ser in i några butiker och på en trollkarl. De får syn på en skylt med texten:

Leta rätt på så många storkar som möjligt inne i affärshuset. Vinn ett presentkort på 1000 kr att handla för.

Så här börjar fallet med den listiga snattaren.

Moa och Måns har 3 misstänkta. Fia Fin, Fredrik Frakt och Kajsa Kavaj. Efter mycket klurande får de fram en skyldig. Jag tycker att boken var bra. Jag kunde inte lista ut vem snattaren var. Boken gick snabbt att läsa. Det var roligt att läsa om Moa och Måns och deras äventyr igen. I framtiden skulle det vara roligt att läsa en bok som handlar om fotboll och utspelar sig på fotbollsplanen Savannen

Tack till Memo förlag för det signerade recensionsexemplaret! 

Det här inslaget skrevs av Linus.

Du går inte ensam av Mari Jungstedt

I serien "perfekt sommarläsning" platsar också Mari Jungstedts senaste bok Du går inte ensam väl. Sedan 2003 har Mari Jungstedt gett ut en bok i året, så detta är hennes 13:de bok. Imponerande!

I Du går inte ensam tar Karin Jacobsson sig an sitt första egna stora fall. En liten flicka försvinner mitt på ljusa dagen från skönhetssalongen hennes mamma jobbar på. Ingen tycks ha sett något. Någon dag senare försvinner ännu en flicka från höstmarknaden i Hemse där det kryllade av folk. Inte heller nu tycks det finnas några vittnen. Anders Knutas kämpar för att komma ur depressionen som drabbade honom efter händelserna i förra boken. Samtidigt växer känslorna mellan Karin och Anders med små stapplande steg.

Det bästa med dessa sommarböcker är att man känner igen sig, det är bekant och tryggt. Man fortsätter läsa där den förra boken tog slut.
Det är lättläst och läsningen går i ett huj. Lite stör jag mig på hur ofta det känns i maggropen och hur ofta varma känslor fyller den ena eller den andra då Karin eller Anders tänker på varandra. Men sist och slutligen gör det inget. Jag är inte kräsen. Jag köper det. Det räcker för mig att det är spännande och medryckande. Jag kunde inte heller klura ut gärningshen förrän då det var uppenbart. Det är alltid ett plus. Cliffhangern i slutet gör naturligtvis att ett års väntan igen känns oändlighetslångt...

While we were watching Downton Abbey av Wendy Wax

Det var hos Linda på bloggen Enligt O som jag läste om den här boken. Jag läste inlägget en gång, tog mig till Amazons hemsida och med bara ett klick hade jag boken i min Kindle. Behändigt.

Vi träffar tre kvinnor som bor i ett gammalt exklusivt hus i Atlanta. Portvakten i huset ordnar filmkvällar där deltagarna tillsammans tittar på Downton Abbey, äter och dricker något med anknytning till England. Det är under dessa kvällar som Claire, författaren som har total skrivblockad, Brooke, tvåbarnsmamman som blivit övergiven av mannen och Samantha, den rika hustrun som ser ut att ha allt, träffas och blir vänner. Tillsammans upplever de en ny sorts vänskap, en vänskap som skapar ett band som tar dem genom några av livets svåraste stunder. Under tiden växer deras gemensamma kärlek till serien Downton Abbey.

Detta kan låta som ytlig underhållningsroman. Det stämmer att den är underhållande. Mycket tack vare att man känner igen karaktärerna från Downton Abbey och det som skrivs om avsnitten de tittar på. Men det är också en bok om vänskap. Den går inte in på djupet, men ibland behöver man bara läsa något som man inte så mycket behöver reflektera över, utan bara njuta av. En lättläst underhållande bok. Perfekt för soliga sommardagar.

Boken finns att köpa bla på Amazon och Adlibris.

Dialekter i litteratur

Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka tar upp ett ämne som jag reflekterat några gånger under våren som gick. Det var då jag läste 1974 av David Peace som jag för första gången riktigt störde mig på språket som boken var skriven på. Det var kanske inte precis dialekt i den boken, men jag vill nog inte läsa en hel bok på dialekt.

Dialekter är ju lite knepigt. Ofta ska man vara väldigt insatt = infödd i dialekten för att förstå vad författaren vill ha sagt. Om man ska vara infödd med dialekten så blir ju målgruppen för en bok skriven på dialekt ganska liten. Så jag ser nog ingen framtid för böcker skrivna på dialekt. Däremot kan det gärna vara små avsnitt/ repliker skrivna på dialekt. Var gränsen går när det blir för mycket är ändå hårfin. Blir det för mycket så orkar man inte läsa, då man kanske inte förstår innebörden i orden. Och då missar man ju en hel del. Så jag flaggar nog för böcker skrivna på "riktig" svenska.

7 böcker under huvudkudden...

... eller vad var det nu man skulle ha under huvudkudden på midsommaren? Jag har i alla fall passat på och bunkrat upp inför helgen. Bunkrat upp med böcker alltså. Jag hade två presentkort kvar från julen och morsdagen så jag tyckte att det började bli dags att använda dem nu. Det vet ju alla att man inte ska spara presentkort för länge, de kan ju försvinna, brinna upp, bli uppätna av dammråttorna eller något annat hemskt. Här ser ni vad jag beställde.

Behövde del 5 och 6 i Roy Grace-serien för att kunna läsa del 7 och 8 som jag redan har hemma. Så de var ju helt självklara val. Och vad är en sommar utan Mari Jungstedt? Adlibris hade ett bra erbjudande på alla gamla Harry Hole-deckare, så jag passade på att klicka hem de fyra följande, del 6, 7, 8 och 9 i serien. Bara böcker som jag behövde, eller hur?

Bloggen tar nu midsommarpaus och återkommer efter helgen. Hoppas ni alla får en massa sköna lässtunder!

Nattsändan av Katerina Janouch

Katerina Janouchs sjätte bok om barnmorskan Cecilia Lind fortsätter där den förra slutade. Modershjärtat slutade med en riktig cliffhander. Cecilia fick en hjärtinfarkt och i början av Nattsländan återhämtar hon sig på sjukhuset efter infarkten. På sjukhuset har hon också tid att tänka över sitt liv och sin relation med John. Cecilias syster Susanna har också förändringar på gång i sitt liv och systrarna svetsas samman allt mer. Efter tillfrisknandet återgår Cecilia till jobbet som barnmorska. Chefsbarnmorskan Tatiana försvinner, och Cecilia börjar göra egna efterforskningar.

Det är en bekant Cecilia som möter läsaren. Man kan skönja hennes illabefinnande (där fick jag till ett riktigt vårdvetenskapligt ord, sjuksötare som jag är...). Jag tycker ändå att ältandet om relationen och äktenskapet får lite väl stor roll i boken. Det händer inget, förrän efter halva boken då Tatiana försvinner och Cecilia börjar utreda försvinnandet. Det är ändå inte riktigt samma Cecilia, hon har inte riktigt entusiasmen i sig, inte som jag minns att hon hade i de andra böckerna.

Nattsländan känns lite som en mellanbok. Kanske kan Cecilia nu gå vidare med sitt liv. Jag saknar beskrivningarna från barnmorskearbetet och så är det något annat som stör mig, men som jag inte kan sätta fingret på. Jag ser fram emot att få ta del av hur det går med Susanna, så nog hoppas jag ändå på en fortsättning.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Så tuktas en svinpäls av Pia F. Davidsson

För en tid sedan fick jag ett mejl av författaren Pia F. Davidsson som precis gett ut sin första bok. Hon undrade om jag ville läsa den och skriva om den på bloggen. Jag tackade ja och en tid senare hittade jag boken i postlådan. Författaren är uppväxt i Stockholm och har bott bla i Vällingby. När jag var liten bodde min pappas faster i Vällingby, så jag tyckte att det var en ganska kul koppling. Då jag öppnade boken såg jag att den är tryckt på Bookwell, ett tryckeri som bla finns i min stad. Boken börjar med att presentera en av huvudpersonerna, Veera Eloranta, som har rötter i Finland. Närmare bestämt i Sibbo, vilket ligger ca 30 km från Borgå, staden där jag bor. Men det som fick håren att resa sig på mina armar var det att min pappas faster, som bodde i Vällingby, hette Eloranta i efternamn. Precis som karaktären i boken! Ganska många sammanträffanden och kopplingar! Jag var tvungen att skriva till författaren och fråga om allt detta är en slump, och det var det. Kul, men lite spooky.

För att återgå till boken. Så tuktas en svinpäls handlar om tre olyckliga kvinnor, Veera, Miriam och Erika. En sommarkväll i juni hamnar alla tre, främmande för varandra, i samma kolonistuga. Efter att ha styrkt sig med några groggar öppnar de sig för varandra och berättar om sina hopplösa livsöden för varandra. De besluter sig för att tillsammans hjälpa varandra att rätta till orättvisorna. Tre komplicerade projekt tar form och de nyfunna vännerna går in för att utföra projekten. Ett av projekten är betydligt farligare än de andra och om någonting går fel riskerar vännerna fängelse.

Då jag fick boken i min hand suckade jag lite över hu
r tjock den är. 521 sidor. Jag kom ändå igång med den med en gång och drogs fort in i handlingen. Det är ganska många personer att hålla reda på, men var och en är så väl beskrivna att det målas upp en bild för läsaren. Jag roas av Veeras typiska finska sätt, spontant och rakt på sak säger hon vad hon tycker och tänker. Om det verkligen är så som alla Finländare gör, må vara osagt. Det att hon stup i kvarten säger "makkara" (korv) i stället för att svära, är en stor fördel för hennes karaktär. Finländare är kända för att svära högt och ljudligt, men det är inget jag vill läsa. Därför passar "makkara" mycket bättre.

Boken är underhållande. Jag skrattar till vid flera tillfällen. Det blir också riktigt spännande i ett skede. Som läsare engageras man att heja på vännerna när de urför sina uppdrag. Det är positivt att författaren inte avslöjar för mycket om de olika uppdragen för tidigt, på så sätt hålls intresset uppe. Boken är lättläst. Språket flyter bra på och trots sina 500+ sidor går det ganska snabbt att läsa boken.

Så tuktas en svinpäls är inte en bok som jag spontant hade plockat ur hylla i bokhandeln. Jag är ändå jätteglad att jag fick möjligheten att läsa boken. Den visade sig vara både rolig, spännande, underhållande och medryckande.. Riktigt bra sommarläsningsalternativ. Jag hoppas att många får upp ögonen för boken och läser den. Själv ser jag fram emot en fortsättning.

Tack till Pia F. Davidsson och Hoi förlag för recensionsexemplaret!

Kommande jubileum

Nästa år skulle Tove Jansson ha fyllt 100 år. Bemärkelsedagen kommer säkert att uppmärksammas bäde i Finland och utomlands. I dagens lokaltidning läser jag att också min stad, Borgå, ska uppmärksamma jubileet. Tove Jansson tillbringade sina somrar på ön Klovharun utanför Borgå. Därför vill nu Borgå uppmärksamma 100-årsdagen. Det utlovas föreläsningar och seminarier, konserter och filmförevisningar. Jag ser fram emot att få vara med om något litteraturrelaterat i hemstaden.

Tove Janssons stuga på Klovharun

Andra andningen av Sofie Sarenbrant

Första juni. Vädret är kallt, kallare än på julafton. Löparna som har infunnit sig till startstrecket till Stockholm maraton är utrustade med sopsäckar och paraplyer för att skydda sig från det iskalla regnet. Endast fem minuter efter start faller en man ner skadad, blödande. Han förs till sjukvårdstältet för första hjälp men dör senare av sina skador. Det är det första dödsfallet i Stockholm maratons historia. Polisen Emma Sköld befinner sig längs med maratonrutten för att heja på sin syster som för första gången springer maraton. Hon har ledig dag, men då ett andra offer hittas längs med rutten dras hon med i utredningen. Om gärningsmannen finns bland löparna kan det också finnas en risk att det blir fler offer. Polisen står inför en till synes omöjlig uppgift att hitta gärningsmannen innan loppet är över.

Jag har gillar Sofie Sarenbrants tidigare böcker, och den här håller också måttet. Andra andningen är nog den bästa boken hittills. Det är spännande och underhållande, håller högt tempo. Det är lättläst, luftigt, en sträckläsningsbok perfekt för hängmattan eller stranden helt enkelt. Det är ganska kul att boken utspelar sig i exakt sådana förhållanden som det var förra året under Stockholm maraton. För övrigt kan jag inte påminna mig om någon annan bok som utspelar sig under ett maratonlopp, plus också för det! Jag hade gärna fortsatt med följande bok direkt, men jag lär ska få vänta ett tag.

Tack till Damm förlag för recensionsexemplaret!

Inferno av Dan Brown

En av de mest omskrivna böckerna, omskrivna redan innan den kommit ut, är nog Inferno av Dan Brown. Även jag såg mycket fram emot den och slängde mig över den så fort den damp ner hos mig.

Robert Landgdon vaknar upp i en sjukhussal i Florens med en skottskada i huvudet och utan minne. Läkaren Sienna Brooks övervakar honom. Knappt hinner han vakna upp och undra hur han hamnat där innan han utsätts för ett attentat och tvingas fly för sitt liv. Sienna hjälper honom och visar honom ett litet föremål som han burit i sin kavaj. Robert ger sig ut i en vild jakt genom Florens gator och gränder, palats och lönngångar. An efter växer en bild av en fruktansvärd katastrof fram, en katastrof inspirerad av Dantes verk Den gudomliga komedin, framkallad av ett geni till vetenskapsman.

Från första sidan känner man igen sig. Det är samma Dan Brown-stil över den här boken också. Jag störs inte av att det inte alltid är helt trovärdingt att Robert ska komma undan med en hårsmån varje gång. Jag retar mig inte på platta karaktärer som många andra tycks ha gjort. Det är fartfyllt och spännande. Det är underhållning. Kapitlen är korta och läsaren lockas till att läsa bara ett kapitel till. Och ett till. Och ett till.

Inferno är inte Dan Browns bästa bok. Men det är underhållande och spännande och som vanligt får man lära sig en hel del om historia och historiska byggnader. Man ser byggnaderna och palatsen framför sig. Att hela historien inte känns helt trovärdig struntar jag i.

Tack till Albert Bonniers Förlag för recensionsexemplaret!

Sommarboken av Tove Jansson

Jag köpte Sommarboken redan i höstas. Då bestämde jag att då jag får sommarsemester ska jag läsa den ute i solen. Sagt och gjort. Semestern började i måndags och då läste jag också boken.

Boken består av 22 korta berättelser. Man ska inte behöva läsa dem i ordning, man jag läste dem i den ordning de kom i boken. Sophia och hennes farmor är huvudpersonerna i boken. Andra personer skymtar förbi, men det är Sophia och farmor och deras relation som står i fokus. Och så ön de vistas på. En lugn sommar fri från storstadens buller. Ön bjuder på äventyr men också trygghet. Man får känslan av att det är så här det ska gå till på ön. Jag kan höra måsarnas skrän, känna doften av saltvatten och tång. Det är inte alltid Sophia och farmor är överens, men det känns som om också det skulle höra till. En söt liten bok som mycket väl kan komma att bli en ny sommartradition. Jag brukar inte läsa om böcker, men den här kan jag bra tänka mig att plocka fram igen nästa år då semestern börjar.

Fotografen av Eva Rydinger

Fotografen Vanja flyttar tillbaka till barndomshuset efter att hennes mamma dött. I samma veva bryter hon upp med sin pojkvän och lagar ett hjärta. Hon har lagat ett hjärta som symbol för varje förhållande som strandat. Sammanlagt har det blivit 43 stycken. Vanja fotograferar kvinnor och får dem samtidigt att öppna sig och frigöra sig från vad än det varit som bundit dem. Vanja själv är ingen sympatisk person. Hon ältar sina förhållanden, speciellt det senaste. Något hindrar henne från att släppa in lyckan och binda sig. Samtidigt som Vanjas fotograferande helar kvinnor reds så småningom också hennes eget liv upp.

Under tiden som jag läste var jag inte så säker på vad jag tyckte om boken. Jag störde mig som sagt på Vanja. Desto mer gillade jag de andra karaktärerna. Att namnen på karaktärerna var hämtade från fruntimmersveckan är en kul detalj som nog gick mig förbi. Boken växte och jag har ägnat den en och annan tanke efter att jag läste ut den. Jag gillar tjejmaffian som väninnorna bildar. Styrkan som de hittar tillsammans inger hopp och glädje.

Tack till Ordberoende Förlag för recensionsexemplaret!

1977 av David Peace

Den andra delen av David Peaces Yorkshirekvartetten heter 1977 och utspelar sig under det året. Första delen, 1974, var jag inget vidare förtjust i. Den här boken är bättre än den första. Språket är uppstädat och handlingen flyter på bättre.

Det är försommar och hela England förbereder sig på att fira silverjubileet av drottning Elisabeths regeringstid. Festligheterna skuggas av att det tycks röra sig en mördare som mördar och lemlästar prostituerade kvinnor. Kriminalispektör Bob Fraser och reportern Jack Whitehead jobbar på var sitt håll med att försöka fånga mördaren. Båda två har själv förhållanden med prostituerade, vilket komplicerar det hela.

Det största problemet jag har med den här boken är att jag har svårt att hålla reda på vem det handlar om i de olika kapitlen. Boken är skriven i jag-form och det är på inget sätt klart (i alla fall för mig) utmärkt vem kapitlet handlar om. Det är många namn och jag blir bara förvirrad. Jag vill i alla fall poängtera att 1977 var betydligt bättre än 1974. Det är spännande och rått. Det är ingen slentriandeckare. Omständigheterna beskrivs just så råa som de är. Personligen föredrar jag kanske lite mer lull och fluff, men jag kan tänka mig att många män skulle gilla den här bokserien.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Tag: Sommarläsning

Jag blev taggad av Lena C att svara på några frågor om sommarläsning. Tack Lena! Här kommer mina svar.

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Andra andningen av Sofie Sarenbrandt
En man som heter Ove av Fredrik Backman
Insurgent av Veronica Roth
Casual Vacancy av J.K. Rowling
Nattsländan av Katerina Janouch
Det är ju sommar nu, så jag har redan kastat mig över två av böckerna, nämligen Andra andnigen och Nattsländan. Ser riktigt mycket fram emot semestern om en vecka och oändlig lästid. As if...

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Har inte riktigt någon sådan på lut för tillfället.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Jag njuter som mest då jag får sitta ute i solen och läsa. Just nu blommar syrenerna och vad kan väl vara härligare än att omges av syrendoft då man sitter och läser.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
Om vädret bara tillåter så  kommer jag nog att sitta ute vid mina syrener, trots att blommat ut vid det laget. Om det blir en regnig sommar blir nog soffan den ultimata läsplatsen.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag har stora förväntnignar på alla av måste-böckerna. Lite riskabelt att ha göga förväntningar, men ibland får man ta risker...

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Alla som inte har läst Kristina Ohlssons nyaste bok Davidsstjärnor, ska absolut läsa den. Har du inte läst någon av de tidigare böckerna så ska du läsa dem i rätt ordning. Då har du en hel drös med superbra böcker att läsa!

7. Strand eller hängmatta?
Strand är skönt, men jag vill inte ha en massa sand i mina böcker. Därför väljer jag hellre hängmattan.

8. Deckare eller roman?
Deckare varvat med romaner, det är en lässommar gjord av.

9. Favoritgenre?
Det är nog deckare som vinner genre-kampen.

10. Tagga 3 andra!
Jag taggar Monika på bloggen bokföring enligt Monika, Annika på Annikas litteratur- och kulturblogg och  bloggen Bokhyllan i pepparkakshuset.

Favoritformat

Vilket är ditt favoritformat när det gäller böcker? (Observera att ni inte behöver begränsa er till bara till ETT)

Det låter som en lätt fråga, men det är inte det, frågan som Annika ställer i veckans bokbloggsjerka.

Jag är svag för inbundna böcker. De är fina där de står i bokhyllan. Priset på de inbundna böckerna är däremot inte alls i min smak. Därför köper jag sällan normalprissatta inbundna böcker. På rea kan man ju hitta inbundna böcker till ett överkomligt pris.

Ni som följt min blogg vet att jag har en Kindle. Det har kanske i vissa inlägg kunnat skönjas att jag är ganska förtjust i den. Jag gillar verkligen att läsa e-böcker på Kindlen. Speciellt nu när jag har en Paperwhite och kan läsa både i mörker och i klart solljus med samma platta. Det ni! Och då jag efter lite gnuggande av geniknölarna lyckades konvertera en bok i PDF-format till läsbart Kindleformat var lyckan så total att jag var tvungen att ringa till min syster och berätta det...

Dansk band är ett format som jag allt mer har börjat gilla. Det är större och stadigare än pocket. Storpocket går också bra. Vanlig pocket har oftast ganska liten text, och det gillar jag inte.

Så vilket format är då mitt favoritformat? Jag tror att det blir delad första plats för e-bok och inbundet.

Tävling på gång

Hittade till bloggen BokrecensionerNu via facebook. Bloggen firar en massa saker och har en megautlottning med 6 fina vinster i potten. Eller vad sägs om en läskudde, pocketfodral, 2(!) hemliga vinster och två böcker! Tävlingsinstinkten vaknar direkt till liv- det här vill jag vinna! Tävlingen pågår till 6.6. Klicka dig in där och följ anvisningarna om också du vill vinna. Om du inte vill det, så blir det ju större chans för mig...

Grattis säger jag och håller tummarna!

Bokbloggsjerka

Brukar du läsa om böcker?

Så lyder veckan fråga hos Annika. Mitt svar är nej. Jag hinner inte läsa om böcker, det finns så många olästa böcker både i hyllan och där ute i världen. Så tills vidare ger jag mig inte tid att läsa om böcker. Kanske det kommer en dag då jag vill börja plöja igenom bokhyllan igen, men det känns nog väldigt avlägset.

Hur är det med dig, läser du om böcker?

Gillian Flynn-undersökning

Bokbabbel har en gång för alla tänkt ta reda på vilken av Gillian Flynns böcker är bäst. Själv fick jag fundera ett bra tag innan jag kunde lägga min röst. Klicka dig in du också och rösta!

Biblioteksbok på Kindlen!

Det är ju allmänt kännt att det är bökigt att låna e-böcker och läsa dem på Kindlen. Biblioteksböckerna är skyddade och kan därför läsas bara via de program som de är menade för. I den stad jag bor kan man inte läna e-böcker från det lokala biblioteket. Redan för två år sedan skaffade jag därför ett bibliotekskort från yrkeshögskolan Arcada för via dem skulle det gå att låna e-böcker. Många gånger har jag försökt låna böcker och lägga in dem i Kindlen, utan resultat. Att läsa på datorn är inget alternativ, det är bökigt och obekvämt.

Igår tipsade maken mig om siten giveawayoftheday.com. De hade som dagens giveaway programet Epubor Ultimate. Ett program som vanligtvis kostar 50 dollar fick man igår gratis. Det programmet ska kunna ta bort kopieringsskydd och konvertera e-böcker till nästan vilket format som helst. Jag installerade programmet och testade lite med några e-böcker som inte var skyddade. Det gick smidigt att konvertera dem och få in dem i Kindlen. Idag grävde jag sedan fram mitt bibliotekskort och lånade en bok för att testa. Utan allt för stora problem fick jag in boken i programmet och vips var den konverterad och insatt i Kindlen! Nu, kära vänner, öppnar ju sig en helt ny värld! Nu är ju inte Kindlen mera ett sämre alternativ pga att man inte skulle få in lånade e-böcker i den. Hur tiden, som inte ens nu räcker till att läsa allt man skulle vilja, nu ska räcka till är ett mysterium. Men värre problem kan man ha, det här är egentligen ett ganska trevligt problem.

Det ska gå att få bort kopieringsskyddet med Calibre också. Man behöver ett litet tilläggsprogram som också är gratis. Jag har inte testat det. Kanske det fungerar lika bra. Någon som har testat?

Veckans bokköp

Det är fredag och dags för bokbloggsjerka.

Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?

Jag har faktiskt inte klickat hem en enda bok den här veckan. Det börjar vara ganska länge sedan jag gjorde det faktiskt. Trots det så har jag inte blivit utan bokpaket. Hela två stycken har jag fått den här veckan. Båda mycket välkomna och efterlängtade. 

 
En bok som jag borde klicka hem är Peter James femte och sjätte del i Roy Grace-serien. Jag har del 7 som recensionsexemplar och måste ju läsa dem i rätt ordning. Så visst borde jag absolut göra det?

 

Utomhussäsongen äntligen inledd

Jag inledde utomhusläsesäsongen förra veckan, idag joinade också barnen. Genast känns läsningen lite roligare och jag längtar tills jag får ta min bok/Kindle och gå ut i solen och läsa. Det känns som om läsningen skulle flyta på bättre ute. Så jag hoppas på många soliga dagar. Behöver läsa slut 1977 för att få ta tag i Inferno. Den hittade jag nämligen i postlådan idag. Och plötsligt är läspeppen på topp igen. Tänk så lite det kan behövas!

1974 av David Peace

Ett recensionsexemplar som har orsakat mig dåligt samvete är boken 1974 av David Peace. Jag fick boken redan i höstas i samband med att den gavs ut. Av någon orsak har den sedan fallit i glömska. Då jag nu för en tid sedan fick hem del två i serien, 1977, kom jag på att del ett ännu är oläst. Men nu har jag läst boken. Bättre sent än aldrig.

Det går ändå ganska trögt för mig och de gånger jag överväger att ge upp är många. Det som stör mig från första sidan är språket. Boken är alltigenom skriven på talspråk, sådant som det var på 1970-talet. Eller som jag efter att ha läst den här boken tror att det var på den tiden. Själv kommer jag inte ihåg så mycket från det årtiondet och härefter är bilden inte riktigt så skön. Det är svordomar, könsord och exkrementer boken igenom.  Det är sprit och slagsmål, mörker och fulhet. Man får verkligen ingen ljus bild av hur det var att leva i England på 1970-talet.

För att nu också säga några ord om handlingen så handlar boken om journalisten Edward Dunford som skriver om mordet på en liten flicka, Clarie som hittats mördad med svanvingar fastsydda på ryggen. Då han börjar gräva i fallet uppdagas hemligheter, i vilka höga tjänstemän verkar vara inblandade. Det blir många slagsmål, blodiga bandage och smutsiga kläder. Jag måste erkänna att jag inte riktigt klarar av att se själva historien genom allt det eländiga och därför kan jag inte heller riktigt hålla reda på karaktärerna. Slutet är obehagligt, riktigt obehagligt. Själva historien är en riktigt okej deckare/mordhistoria och hade boken bara varit skriven med ett uppstädat språk, så hade nog mitt omdöme om boken varit betydligt positivare.

Nu väntar del två på mig i bokhyllan. Jag hoppas innerligt att den inte är skriven med likadant språk, utan att det år 1977 skulle ha skett en revolutionerande förändring i det brittiska samhället. Jag kommer att läsa också den, eftersom den också är ett recensionsexemplar. Det finns ännu en tredje del, 1983 tror jag, kommer på svenska på hösten, få se om jag kommer att läsa den också.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret.

Gröna påsar

Svenskarna utropar alltid sin förtjusning över de gröna påsarna de hittar i postlådan. Det fanns en tid då jag inte riktigt förstod förtjusningen. Men efter att jag började bokblogga (Hej 2-årsdagen, du kom och gick!) har det nu och då trillat ner gröna påsar i min postlåda också. Så även idag.

Det var min vinst i Feelgoodbibliotekariens utlottning som kom fram. En bok som jag knappast skulle ha plockat ner från bokhandelns hylla, men som låter som riktigt bra feelgoodroman. Så den ska jag läsa då jag behöver omväxling mellan deckarna.

Tack till Feelgoodbibliotekarien!

Läskuddetävling

Annika har på sin blogg en utlottning av en Läskudde. Det är en pryl som jag absolut skulle vilja vinna. För att kunna vinna ska man svara på en fråga:

Vilket användningsområde kommer du att utforska först?

Ja, skulle jag vinna kudden (fingers crossed) så skulle jag ta den, Kindlen, en kopp te och något gott att äta med mig ut i solen. Kudden skulle sättas på eldprov direkt. Att läsa på Kindlen kräver en hand vanligtvis. Nu skulle kudden få ta hand om Kindlen och mina händer kunde ta hand om det ätbara och tekoppen. Känner allt mer att den här prylen borde få flytta in hos mig. Hoppas jag vinner!

Onda flickor av Alex Marwood

En bok som det skrivits mycket om under de senaste veckorna är Alex Marwoods debutdeckare Onda flickor. Alex Marwood är pseudonym för den brittiska journalisten och författaren Serena Mackesy. Onda flickor är den första boken hon skriver under pseudonym.

Amber och Kirsty delar en fruktansvärd hemlighet från det förflutna. En sommardag 1968 mördar Bel och Jade, som de hette då, en liten flicka. Bel och Jade döms för brottet och tillbringar sin uppväxt på diverse anstalter. 25 år senare, villkorligt frigivna, har de båda med hjälp av nya identiteter lyckats bygga upp ett fungerande liv. Ingen i deras närhet får känna till hemligheten från deras förflutna. Deras vägar korsas av en slump då journalisten Kirsty får i uppgift att rapportera om två mord som skett i en engelsk badort. Amber, som jobbar som städerska på nöjesfältet där, är den som upptäcker offrena. Kirsty och Amber känner omedelbart igen varandra och är medvetna om att det kan vara mycket farligt att de blir sedda tillsammans.

Det har skrivits många hyllningar om Onda flickor. Jag sällar mig inte riktigt till hyllningskören, men nog där någonstans i närheten. Själva morden som skett i nutid får inte så mycket uppmärksamhet i boken. Mera fokus ställs på Ambers och Kirstys kamp om att förbli okända. Parallellt med nutidshistorien får läsaren följa med vad som egentligen hände den där ödesdigra sommardagen för 25 år sedan. Jag fastnar inte riktigt för någon av karaktärerna, de har ingen dragningskraft. Kanske det är en av orsakerna varför det gick lite trögt för mig att läsa boken. Annars finns det många ingredienser för en riktigt bra bok. Allmänhetens skamlösa jakt och pressens hårda dom mot Amber är riktigt obehagligt. Liksom också hur Bel och Jade blir övergivna och utan kärlek och stöd efter det de gjorde.

En mörk, obehaglig historia med några irritationsmoment. Riktigt läsvärd!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Då det blir för spännande...

... i hockeymatchen kan man koppla av med en mordhistoria i stället...

Böcker som väcker reslust

Annikas bokbloggsjerkafråga den här veckan lyder:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

Jag drömmer mig ofta bort till miljöerna som beskrivs i böckerna som jag läser. Jag har kommit fram till att de som lockar mig mest är Brittiska landskap. Elly Griffiths beskrivningar av miljön som Ruth bor och rör sig i är oerhört fängslande. Likaså Ann Cleeves Shetlandskvartett (i vilken det numera finns en femte bok). Shetlansdböckerna är fyllda av miljöbeskrivningar, den ena underbarare än den andra. Havet är ofta nära i böckerna som pockar på mitt intresse. Det finns säkert en hel massa andra böcker också som jag inte kommer på just nu. Ska ta och hoppa omkring till andra jerkare för att påminna mig om dem.

Känslornas berg och dalbana

Den senaste veckan har varit fylld av känslor. Det har gått upp och så har det störtat ner igen. Mina tankar har varit hos vännerna som förlorade sin 8-åriga dotter. Jag åkte en sväng till dem för att finnas till och hjälpa med praktiska göromål inför begravningen. Ingen människa som inte gått igenom samma sak kan förstå vad det innebär att förlora ett barn. Då familjen bor i Schweiz är det inte heller så lätt för oss här i Finland att kunna hjälpa.

I lördags var det dags för våran körs stora schlagerkonsert, Eurovision Song Concert with Cawiar. Idrottshallen i vår lilla stad var nästan fullsatt, ca 830 biljetter sålda! Det är mycket för en liten finlandssvens medborgarinstitutskör. Hela kören har jobbat hårt för att få allt att klaffa. Ordet som beskriver känslorna före, under och efter konserten är eufori. Allt fungerade bra, sångerna gick bra och publiken var med från första tonen. Själv gjorde jag premiär genom att sjunga solo i en sång. Jag övervann mig själv och vågade stå inför en enorm publik och sjunga helt ensam! Solot var inte långt, bara en vers i en sång, men det var ett stort steg för mig. Jag kunde skriva hur mycket som helst om konserten, men ska inte tråka ut er. Vill bara konstatera att den var en succé. Lokala tidningens kommentar hittar ni här. Jag hade klätt ut mig i peruk för att få lite schlagerlockar...

Eftersom veckan varit fylld av både glädje och sorg så har läsandet blivit lite på sidan om. Men nu känner jag att det är dags att ta tag i böckerna med nya krafter igen. Och därmed också hoppeligen få ihop fler blogginlägg. Till sist ännu en fin dikt som jag hittade på internet någonstans och som jag skrev på kortet till familjen:

Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det

och då orkade mitt hjärta inte slå.

Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.

  Författare okänd

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Sedan jag läste Kristina Ohlssons förra bok Paradisoffer för ca ett år sedan har jag väntat på den här boken. Då jag fick ett mejl med Davidsstjärnor i PDF-format passligt till påsken blev det mitt Påskekrim. Jag är inte alls besviken. Det hade jag inte heller förväntat mig. Förra boken var inte den bästa av Kristina Ohlsson, men nu är hon tillbaka igen. Vi får träffa Fredrika och Alex och också Eden Lundell som vi stiftade bekantskap med i förra boken.

En snöig dag blir en förskolelärare skjuten utanför den judiska Salomonskolan i Stockholm. Några timmar senare försvinner två pojkar på väg till sin tennislektion. Fredrika och Alex dras in i en skoningslös jakt på en effektiv mördare. Spåren i utredningen visar mot ett och samma ställe; Israel. Fredrika reser dit för att få svar på frågor. Legenden om Papperspojken återkommer, men ingen tycks riktigt vilja prata om det.

I en del av de tidigare böckerna har huvudpersonernas liv varit en salig röra. Nu tycks de flestas liv ha stabiliserat sig och det råder ett lugn och en trygghet över dem. Nu är det i stället Eden Lundell som vi får lära känna lite mer. Boken växlar mellan nutid och framtid. Läsaren får se fragment av vad som kommer att hända redan i början. Det är kanske just det som gör att jag är fast i boken från typ tredje kapitlet. Med hjärtat i halsgropen läser jag vidare. Mer kan inte sägas utan att förstöra för er som inte ännu har läst boken. För har ni läst de tidigare böckerna, så ska ni absolut läsa den här.

Jag läste boken som PDF. Det är inte den bästa av format, jag lyckades inte den här gången få in den i Kindlen. Så jag spenderade påsken med datorn i famnen och läste på datorn. En mindre medryckande och spännande bok hade jag nog gett upp, men den här sträckläste jag.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Läsveckan

De här veckan firas den nationella läsveckan i Finland. I morgon infaller också Bokens och rosens dag. Läsveckans syfte är att uppmärksamma läsning och böcker i skolorna. Årets tema är "Varför är böcker viktiga". Vad har böcker för betydelse i de ungas liv? Varför borde man uppmuntra läsning? Hurdana är barnens och ungdomarnas favoritböcker och -gestalter? Vad tänker de unga själva om böcker? På vilket sätt gynnar läsning både ungdomarna och samhället?

Föreningen Läscentrum erbjuder gratis material för skolorna med konkreta uppgifter att jobba med. De lägre klasserna jobbar med Astrid Lindgrens böcker och funderar på de olika karaktärerna och deras egenskaper medan högstadie- och gymnasieelever jobbar med böcker som I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell och Om jag stannar av Gayle Forman.

En boktok som jag kan ju inte annat än gilla detta. Jag hoppas att så många skolor som möjligt hoppar på temaveckan och jobbar med litteratur. På Läscentrums hemsida finns också 10 fakta om läsning. Av någon anledning har den svenska översättningen inte publicerats. Jag återkommer till dem då jag hunnit översätta dem. Det får bli ett eget inlägg känner jag.

Själv har jag prickat in min vintersemester den här veckan. I morgon flyger jag till Schweiz med diverse mellanlandningar, så då finns det gott om lästid. Frågan är bara vilka böcker ska få följa med...

Spelar bokens titel någon roll?

Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Eftersom jag tror att jag har några nya finska läsare som följer min blogg ska jag förklara vad bokbloggsjerka betyder. Varje fredag lägger Annika upp en ny fråga på sin blogg. Då man har svarat på frågan på sin blogg lägger man upp en länk till inlägget i kommentaren på Annikas inlägg. Efter det "hoppar" (jerkar) man omkring till de andra som har kommenterat för att se vad de har svarat på frågan. Meningen är också att man gärna ska lämna en liten kommentar där man varit och läst. Kul idé som brukar resultera i många kommentarer. Och det är ju alltid roligt!

Tillbaka till veckans fråga. "Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?"

Jag lägger sällan märke till titeln på boken. Omslaget och baksidestexten är nog det jag lägger märke till före jag registrerar titeln. Jag brukar inte heller störa mig på att titeln inte verkar ha något med handlingen i boken. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det tidigare. Kanske det är tid att börja fundera över titlarna också.

Semesterläsningen tryggad

Både igår och idag har jag hittat bokpaket i postlådan. Det är nog den bästa överraskningen då man kommer hem från jobbet, eller hur? Då jag ännu har en veckas semester att se fram emot nästa vecka, så känns det skönt att ha läsningen klar. Två recensionsexemplar från Modernista. Tack för dem!