När gud var en kanin

Just nu då detta inlägg publiceras firar jag min goda vän som idag doktorerat. I skrivande stund ser jag mycket fram emot den festen. Tack vännen för att jag får vara med och dela din stora dag!

Redan i juli läste jag Sarah Winmans bok När gud var en kanin. Boken handlar om Elly och hennes bror Joe. Den handlar om kärlek, hemligheter, om barndom, om att växa upp. Det är en vacker, men samtidigt en tragisk historia. Då jag läste boken hade jag vissa problem med att förstå mig på den, speciellt kaninen. Så här en månad senare har boken vuxit till sig och jag kan säga att jag verkligen gillade den. Karaktärerna är sympatiska och ärliga, språket rakt på sak. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör boken trollbindande, men då jag läst ut boken önskade jag att den fortsatt lite till. Tyvärr blir den här recensionen väldigt kort, kan bara konstatera att jag verkligen måste börja göra anteckningar då jag läser/läst en bok...

Tack till Basil förlag för recensionsexemplaret. PDF läst på Kindlen.

Imponerande jubileum

Grattis säger jag till Bokmoster som firar 15 år som digital boktyckare! 15 år är en bedrift att lyfta på hatten för! Bokmoster ordnar en utlottning jubileet till ära. För att få en extra lott ska man skriva om ett bokrelaterat minne.

Mitt favoritminne är nog det då jag läste högt ur ABC-boken för min lillasyster. Jag tror inte jag gick i skolan då ännu, men minns att jag läste sagor för henne:) Bilden har jag publicerat här på bloggen förut, men här kommer den igen.

8 fakta

En utmaning cirkulerar på bloggar just nu. Nu har den nått också mig, dubbelt upp. Jag har blivit utmanad av både Monika och Bokhyllan i pepparkakshuset. Kul att bli utmanad men svårt att välja ut fakta om sig själv.

Reglerna lyder så här:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.

Här kommer mina fakta:

1. Jag jobbar som barnsjukskötare på sjukhuset i den lilla staden jag bor i. Min specialitet är diabetes, har diabetesmottagning för barn varje vecka. Staden jag bor i heter Borgå, ligger en timme öster om Helsingfors.

2. Jag har jobbat ca ett år i London, 1996-1997. Då var jag nyutexaminerad sjukskötare och vågade ge mig ut på äventyr. Äventyret blev bara ett knappt år för här hemma väntade min nuvarande man och telefonräkningarna mellan London och Finland blev dyra. Då fanns inte ännu Skype...

3.  Jag sjunger i en kör, Cawiar. Det är en kör med helt underbar gemenskap. Vi har under de senaste åren sjungit rock-låtar, men nu ska vi åtminstone tillfälligt sadla om och satsa på schlager. Det blir kul! Vill du kolla in hur vi låter kan du skriva in Cawiar på YouTube. Där hittar du klipp bl.a. från vår konsert 28.4 på Konstfabriken. Jag rekommenderar speciellt Bohemian Rhapsody och Poison.

4. Jag dricker inget kaffe. Alls. Te däremot är jag storkonsument av. Te med olika smaker. Just nu är favoriten Friggs blueberry cream, det måste jag handla igen då jag åker till bokmässan om en månad. Har inte hittat det i en enda butik i Finland, trots att det står på finska på paketet.

5. Älskar salmiak (salt lakrits). Det kan jag inte få nog av.

6. Mitt ständigt dåliga samvete är att jag inte motionerar över huvudtaget. Jag bara inte får mig iväg någonstans. I julas fick vi ett motionsband till julklapp, men inte kommer jag mig för att motionera på det heller. Det är mycket roligare att läsa böcker och bloggar...

7. Jag har aldrig druckit mig riktigt full. Dricker gärna vin, en cider eller ett glas champagne nu och då, men har aldrig känt behov av att dricka mig redlöst berusad.

8. Har varit gift med mannen i tolv år. Sedan 1994 har vi hängt ihop, med några korta uppehåll i början. Det är en helt annan historia som inte bör återberättas här:) Vi har två barn, 7 och 9 år.

Det var inte det lättaste att hitta på dessa fakta, men nu vet ni lite mer om mig. Jag i min tur skulle vara intresserad av att veta mer om Malin, TidningsIda, Sofie och Annika. Känn inget tvång att svara, men det är helt kul!

Rosengädda, nästa av Emma Hamberg

"Du ska icke jämföra dig med någon annan än dig själv". Så lyder ett av Emma Hambergs budord. Detta budord beskriver också mentaliteten i hennes bok Rosengädda, nästa.

Bror är en 13-årig frankofil. Han älskar vackra kostymer och franska artister, speciellt Serge Gainsbourg. Bror har inga vänner, men han är ganska lycklig ändå. Om bara inte hans mamma och pappa bråkade jämt. Bror bestämmer sig för att hjälpa de bråkande föräldrarna att hitta tillbaka till varandra igen. Han iscensätter ett seglarläger som han låtsas åka på för att hans föräldrar ska få spendera en hel månad på tillsammans och hitta tillbaka till varandra.

Tessan är en 29 årig kvinna som fastnat i sitt liv som försäljare i korvkiosken. Hon lever tillsammans med sin kille, bara för att inte vara tvungen att bo med sin mamma. Tessan lusläser kokböcker och drömmer om ett annat liv. Till sist går hon så att säga in i väggen, eller snarare i garderoben.

Jane är kvinnan som räddar hjälplösa djur i nöd. Hos henne hamnar Bror och Tessan och det är början på en berättelse fylld av vänskap. En berättelse fylld av uppmuntran att vara den du är och inte den andra vill att du ska vara.

Rosengädda, nästa är en riktigt bra bok. Det är omväxlande att läsa en roman utan våld, nästan utan sex, bara fylld av vänskap och kärlek. I början var jag lite förvirrad över alla annorlunda människor, men rätt fort drog historien mig med sig. Jag gillar språket och äventyren som karaktärerna upplever. Jag blir också glad då jag läser att det här är den första delen i en serie som handlar om samhället Rosengäddas invånare. Det ska bli kul att lära känna dem närmare i kommande böcker!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar. Läste boken som PDF på min Kindle, fungerade perfekt:)

The Secret of Happy Ever After

The Secret of Happy Ever After är den andra boken jag läst av Lucy Dillon. Den första, Lost Dogs and Lonely Hearts, läste jag i juni. En gemensam nämnare i båda böckerna är hundar. Den här boken har ett fint omslag och så handlar den också om böcker och en bokhandel. Det är nog bokpratet och Anns kärlek till böcker och läsande som gör att jag gillar boken. Annars är den ganska typisk, lite spirande kärlek, lite dramatik och till sist blir allting bra igen. Ingen höjdare, men helt underhållande. Speciellt gillade jag de små bokminnen som inleder varje kapitel, små citat som också används i bokhandeln på hyllorna för att ge inspiration åt köparna.

Bokbloggsjerka 17-20 augusti

Hur gör ni för att komma ihåg saker ni kommer på att vill skriva om i ett inlägg eller recension?

Annikas fråga denna vecka trampar på en öm tå hos mig. Jag beundrar alla dem som antecknar an efter de läser, eller som gör anteckningar för att komma ihåg bra idéer till blogginlägg. Jag gör absolut inga anteckningar, utan skriver det jag minns. Det märks också ofta i mina inlägg, de är inte alltid så genomtänkta som de kunde vara. Jag har två gånger gjort små anteckningar efter ca 100 sidor av en bok, men där har det stannat. Det var kul att skriva recensionen då man redan hade några tankar om boken nedskrivna. Ändå kommer jag mig inte för att fortsätta med det. Jag skyller på att jag fortfarande läser för att njuta av det, att anteckna känns lite som att plugga till en tentamen eller nåt...

Tillsatt ca 10 min. efter första publiceringen: Glömde helt att skriva att det inte skulle falla mig in att skriva i marginalen på en bok. Det anses vara en dödssynd i det boktokiga hemmet att skriva i en bok. Det har inte ens mina barn gjort. Usch, hemska tanke. Skulle jag hitta något skrivet i en bok jag lånat ut, skulle den personen inte låna någon mer bok av mig. Ni fattar säkert, eller ska jag ännu förklara mer???

Har din bokblogg förändrat ditt boknörderi?

Efter att Annika läst ett inlägg på bloggen bokrygg skrev hon ner sina egna tankar om hur bokbloggandet har förändrat hennes boknörderi. Hon uppmanar oss andra bokbloggare att göra lika. Som vanligt är jag inte sen att hänga på.

Jag har alltid läst, så länge jag kan minnas. Det är inget nytt. Jag har alltid samlat böcker på hög, det är inget nytt. I min ungdom lånade jag mest från biblioteket, men efter att jag började förtjäna egna pengar började jag också köpa egna böcker. An efter har kärleken för böckerna vuxit så att jag idag mycket sällan lånar böcker från biblioteket, jag köper böckerna. Inget nytt där heller. Jag läser en hel del böcker på engelska, det har jag gjort i snart 20 år. Inget nytt...

Den största förändringen är att jag så att säga har "kommit ur skåpet" med mitt läsande. Inte jättemånga i min vänskapskrets visste tidigare om hur mycket jag läser. Nuförtiden har jag svårt att inte prata om mitt läsande, alla böcker, göra reklam för bra böcker som man vill unna andra att läsa.

Efter att jag börjat bokblogga har jag också något att gå tillbaka till och titta vad jag tyckte om boken. Tidigare förde jag läsdagbok, men i den skrev jag bara ner författare, titel och datum då boken blivit utläst. En klar förbättring alltså.

Den absolut bästa delen med att bokblogga är den härliga krets av bokbloggare som finns därute över hela världen. Alla får vara med i gemenskapen oberoende om man läser samma böcker som alla andra eller inte. Det är så skönt att gång efter annan få bekräftelse på att ens eget beteende är helt normalt då man igen har klickat hem tre-fyra-sju böcker från Adlibris bara för att man lyckats bra på jobbet eller av någon annan giltig orsak:)

Efter att jag började bokblogga i april förra året har min lästakt nog ökat. Jag har modigt frågat förlagen om recensionsexemplar och till min stora glädje fått en hel del. Att jag nuförtiden allt oftare läser nyutkomna böcker är också något jag får tacka alla underbara bokbloggare. I och med bokbloggen hänger man med i förlagens utgivning, man lusläser katalogerna på nätet i jakt på böcker man absolut inte får missa.

En helt ny värld öppnade sig för den här bokmalen efter att jag började bokblogga. Bara en dryg månad efter att jag läst en bokblogg på nätet för första gången startade jag min egen blogg. Så bråttom hade jag att namnet på min blogg inte blev bättre än så här, men det får duga:)

Nu ar det din tur att reflektera över detta tema. Mitt inlägg blev betydligt längre än vad jag hade tänkt. Lämna gärna en kommentar med länk till ditt inlägg när du har skrivit det, så hittar också jag dit. Det ser jag fram emot att läsa!