Smultron, bröllop och döden av Kristina Appelqvist

Smultron, bröllop och döden är Kristina Appelqvists tredje bok om litteraturforskaren Helena Waller.

En av Europas främsta experter på Shakespeare, Roy Pedersen har varit försvunnen i flera månader. I samma veva som två studeranden lägger upp Romeo och Julia med en amatörteatergrupp hittas Roy Pedersen brutalt mördad. Helena Waller får på omvägar reda på att Roy Pedersen letat efter ett okänt manuskript skrivet av Shakespeare och hon börjar göra sina egna efterforskningar. Snart verkar historien vara lika dramatisk som pjäsen.

Kristina Appelqvists deckare klassar jag som feelgood-deckare. Det är en klassisk historia med intriger och vändningar men utan alltför mycket våldsamheter och hemskheter. Det är lite kul att boken utspelar sig i universitetsmiljö och har sina referenser till litteratur. Jag har helt missat att det 2015 kommit ut bok nr. 2 i serien, den första lyssnade jag på som ljudbok. Helt bra hängde jag med i handlingen i alla fall trots att jag inte läst tvåan.

Smultron, bröllop och döden är en sommarfeelgooddeckare, perfekt för hängmattan!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Bokbloggsjerka

Det är en tid sedan jag deltog i jerkan senast. Ibland har frågorna inte passat mig men helgens fråga kan jag svara på.

Denna vecka undrar Mia Eggiman vad vi tycker om recensionsexemplar i e-pub format och pdf?

Som många av er säkert vet så älskar jag min Kindle och läser gärna e-böcker. Allt fler förlag skickar ut recensionsexemplar som e-pub eller pdf. Själv har jag lite problem med pdf eftersom det är krångligt att få dem konverterade till Kindleformatet mobi. Jag har inget program på datorn som klarar av det och läser i stället de böckerna på iPaden. Jag gillar ändå inget vidare att läsa på paddan, den är tung och det ploppar upp notifikationer om än det ena, än det andra och det stör läsningen. E-pub kör jag genom Calibre och överför till Kindlen, så sådana tar jag mer än gärna emot.

Jag är oerhört tacksam för varje bok jag får som recensionsexemplar, så jag klagar absolut inte över formatet. Visst är det kul att få fina inbundna böcker, men med handen på hjärtat måste jag nog medge att jag drunknar i böcker. På den digitala hyllan finns det ännu gott om plats!

Prio ett av Emelie Schepp

Bild från författarens hemsida

Jag har följt med och läst Emelie Schepps böcker sedan hon gav ut den första boken Märkta för livet på eget förlag. Hon kontaktade mig då och frågade om jag ville läsa hennes bok och jag gillade den verkligen. Då jag 2014 var en av bloggambassadörerna och var med och ordnade spänningsminglet var det en självklarhet att tillfråga Emelie om hon ville komma och berätta om sitt författarskap på minglet. Då hade hon precis "blivit med förlag" och den andra boken skulle komma ut ett litet halvår senare. Det minglet har stannat i mitt hjärta som det bästa minglet jag varit på. Så tack igen Emelie att du ville ställa upp och komma och prata med oss bokbloggare!

Nu var det ändå meningen att jag skulle skriva om Emelies tredje bok om åklagaren Jana Berzelius, Prio ett. Ambulanssjuksköterska Philip Engström är först på plats när en svårt skadad kvinna hittas. Någon dag senare uppdagas ännu ett brutalt mord och Philip börjar se ett otäckt mönster i dåden. Han kastas tillbaka till det förgångna och hela hans värld hotar rasa samman.

Jana Berzelius kopplas in på morden som förundersökningsledare. Ganska snart ser hon kopplingar mellan fallen och vad som hänt hennes egen mor då hon dog i det som påstods vara en hjärtattack. Samtidigt kontaktar en person ur Janas förflutna henne och hon tvingas igen gå utanför lagens gränser för att skydda sin identitet och sin heder.

Ja, vad kan jag annat säga än att det är strålande! Böckerna blir bättre och bättre trots att förväntningarna stiger för varje bok. Jag gillar att det är två, tre, fyra olika historier som är invävda i varandra utan att det blir råddigt eller för svårt att hålla reda på. Det är komplext och fängslande och jag blir överraskad då jag kommer underfund med vem den skyldiga är. Janas uppväxt och tidigare liv avslöjas sakta bit för bit och jag har på känn att det ännu finns mycket kvar att upptäcka. Fem stjärnor av fem blir det på Goodreads.

Det ända jag tycker att är tråkigt är att jag har de båda första böckerna i pappersformat men den här som e-bok. Dessa böcker vill man ha i sin hylla och tipsa om och låna ut till utvalda personer man kan lita på att de behandlar dem väl. Kanske den går att köpa någon dag på någon bokrea. Nu blir det en lång väntan på följande bok. Jag skriver visst så i varje inlägg nuförtiden. Men tänk vilken rikedom, att få vara med om sådana läsupplevelser som gör att man bara längtar efter mer! Trots mord och elände.

Tack Emelie för att du skriver böcker- sluta aldrig med det!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Tiggaren är Sofie Sarenbrants sjunde bok och den femte om kriminalkommissarie Emma Sköld. Boken ges ut på Bookmark förlag, ett förlag som är nytt för Sofie. Lanseringen av Tiggaren är den största hittills för förlaget. Jag kom hem efter en sex dagar lång arbetsvecka med några extra långa dagar och hittade boken i postlådan. Tröttheten var som bortblåst och ESC fick rulla på för sig själv.

Tiggare blir brutalt mördade och utplacerade på strategiska platser i Stockholm. Det som först ser ut att vara dåd av en ovanligt brutal seriemördare visar sig vara en mycket mer komplex och strukturerad historia. Maktövergrepp och hämnd, en smygande känsla av att något obehagligt håller på att ske genomsyrar hela historien.

Tiggaren är en direkt fortsättning på Avdelning 73. Omslaget är to die for, ursnyggt! Då jag börjar läsa blir jag lite förvirrad en kort stund, vad var det som hände i slutet av den förra boken? Det tar ändå inte många sidor för mig att återhämta mig och just när jag börjar tro det värsta får jag dra en suck av lättnad. Det är en riktigt bra historia som Sofie Sarenbrant har skrivit ihop. Historien är komplex, med flera vinklingar och inget avslöjas för tidigt. Jag vill nog påstå att det är den bästa och mest genomtänkta boken hittills. Och jag är fast från första början. Jag läser boken på rekordtid, slukar den på några timmar. Då jag slår ihop pärmarna önskar jag att jag hade kunnat behärska mig lite och läst lite långsammare. Nu blir ju väntan på nästa bok väldigt lång. Igen.

Suverän historia, passligt läskig. Skulle göra sig bra på film. Grattis till förlaget och författaren!

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Jag är inte helt bekväm med att läsa sorgliga böcker där jag vet att slutet inte är lyckligt. Jag har t. ex. inte läst Jojo Moyes Livet efter dig, för jag misstänker att den är alltför sorglig. Av någon anledning fastnade jag ändå för beskrivningen av Kelly Rimmers Jag utan dig och tillbringade valborgshelgen med den. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag vill läsa fler sorgliga böcker, det är kanske någon sorts självbevarelsedrift, inte vet jag. För faktum är ju att de gånger jag läst en sorglig bok så har jag ju gillat. I Jag utan dig blev jag tvungen att torka tårarna för att se att läsa vidare. Det om något är ovanligt för mig. Och jag kan ju inte annat än ge ett gott betyg åt en bok som berör mig till tårar.

Gripande, fängslande, romantisk, vacker och sorglig är några ord som beskriver boken. Jag vill inte berätta för mycket, uppmanar dig att läsa den i stället. Att boken utspelar sig i Australien är uppfriskande, det är inte många böcker jag läst som utspelat sig down under. Samtidigt får man ju en längtan att åka dit, åka färja, vandra i berg och dalar och chilla på stranden. Barfota. Läs!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bro bro breja av M.J. Arlidge

Den andra boken om kriminalkommissarie Helen Grace, Bro bro breja tar vid ca ett år efter där Ole dole slutade. Då jag rätt nyligen läste Ole dole hade jag höga förväntningar på den här boken. Det är inte alltid som en uppföljare lyckas hålla samma nivå som första boken, speciellt inte om man varit alldeles hänförd av den.

En man hittas död i ett industriområde. Hans hjärta har skurits ut och levererats till hans familj. Mannen har levt ett till det yttre ett skötsamt liv och har haft ansvarsfulla positioner inom kyrkan där han är aktiv. Då ytterligare två lik hittas och även deras hjärtan levererats i kartonger inser Helen Grace att det är en ryslig seriemördare som de har att göras med. Hur ska de hitta mördaren som inte lämnar några som helst spår efter sig?

Visst håller Bro bro breja måttet, och det med råge. Det är en bladvändare från första sidan. Eller vad sägs om de första två meningarna:

"Dimman svepte in från havet och kvävde nästan staden. Den var som en invasionsarmé, skymde alla landmärken, dolde månskenet och gjorde Southampton till en främmande och skrämmande plats."

Texten flyter på och översättningen av Lena Kamhed är riktigt lyckad. Man förnimmer både miljöerna och karaktärernas särdrag. Helen Grace är en såtillvida ovanlig kriminalkommissarie att hon inte är nersupen men hon har ändå sina egna mörka hemligheter som tynger henne. Jag gillar henne allt mer då man lärt känna henne bättre och ser fram emot del tre i serien, Dansa min docka, som kommer ut i höst på svenska. Titlarna på böckerna kan man ju inte annat än älska. Omslagen är också snygga, riktigt lyckat av Lind & CO.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp

Detta inslag är skrivet av Emma 11 år.

Boken ''Vem som helst utom Ivy Pocket'' är den första boken i serien Ivy Pocket. Boken är rolig men samtidigt spännande. Boken handlar om att Ivy ska överlämna en klockdiamant till Matilda Buterfield på hennes 12-årsdag som är från hertiginnan av Trinity. Diamanten är speciell och många är ute efter den. Ivy måste skydda den med sitt liv.

Ivy är en kammarjungfru som skapar problem på alla platser hon är på. Själv ser hon sig själv som begåvad och helt underbar. Hon jobbar för snobbar och höga personer. Jag tror att boken heter vem som helst utom Ivy Pocket för att hon är en katastrof och ingen vill ha henne.

Jag tycker att bilderna är jättefina. De är svartvita och väldigt detaljerade. Men kanske barnen är lite för smala?

Tycker att boken var väldigt bra! Man får nästan rysningar bara man ser på bilderna, och bara man läser får man bara mer och mer rysningar ju längre in man kommer i boken. Boken är skrivet på ett bra sätt som gör så att man genast vill sätta sig ner och läsa den när man har minsta lilla tid. Väntar på nästa del!:)

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Ole Dole av Arlidge

Lind & co. har riktigt flyt i sin utgivning. Många författare som kanske inte varit så kända för oss nordbor. Först Jag lät dig gå och nu Ole dole, som visserligen inte är helt ny. Jag är så glad över dessa för mig nya författare som levererar.

Parvis kidnappas och försvinner personer i Southampton. De drogas och förs till avlägsna, övergivna ställen. De vaknar upp till en fasansfull verklighet. Instängda utan mat eller vatten, ingen möjlighet att ta sig därifrån. Det enda som finns är en mobiltelefon och ett vapen. Vapnet är laddat med en kula och på mobiltelefonen finns ett meddelande, skjut den andra och du får gå. Flera par försvinner och kriminalkommissarie Helen Grace team kommer ingen vart i utredningen. Mördaren lockar Helen allt närmare, men kommer hen att hittas?

Böcker som Ole dole får mig in i en total läskoma. Det är rysligt, obehagligt och otroligt spännande. Man måste läsa vidare för att få veta hur det går. Händelserna beskrivs rakt och ärligt, så rysliga som de är. Helen Grace har sina egna demoner att fightas med och hon söker sina egna vägar för att bli av med ångesten.

Nu längtar jag efter att få sätta tänderna i del två om Helen Grace, Bro bro breja. Det finns också en tredje del, Dansa min docka, yey!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Klockrent! Bättre än Kvinnan på tåget och tom. Gone Girl! Detta kunde jag inte låta bli att utropa på Goodreads efter att ha gett fem stjärnor av fem som betyg åt Jag lät dig gå av Clare Mackintosh. Jag har varit alldeles uppslukad av boken under påsken. Snacka om påskekrim! Solen skiner lockande där ute men jag har inte kunnat tänka mig att gå ut förrän boken är utläst. Vilka vändningar, vilken tvist! Detta är helt klart höjdpunkten bland allt jag har läst so far det här året.

Jacob Jordan, 5 år, släpper sin mammas hand för ett ögonblick och blir överkörd av en bil. Föraren smiter från olycksplatsen och en mammas liv slås i spillror.

Jenna flyr från sitt liv, sitt förflutna. En tragisk händelse har ställt hennes liv på ända och hon kan inte bo kvar i Bristol längre. Av en slump kommer hon till en liten by i Wales och försöker bygga upp en ny anonym vardag. Hon blir bekant med den lokala veterinären Patrick och sakta men säkert vågar hon släppa in honom i sitt liv.

Jag lät dig gå är Clare Mackintoshs debutroman. Den baserar sig på en sann historia. Den blev en bästsäljare direkt och det förvånar mig inte alls. Jag har inget att klaga eller anmärka på. Personerna år trovärdiga, naturbeskrivningarna likaså. Jag känner lite Ann Cleeves Shetlands-vibbar när jag läser om den lilla byn i Wales med sina höga klippor och sandstränder och får en längtan efter att åka dit. Det ska bli intressant att se vad författaren kommer med till nästa. På hennes hemsida ser jag att hon i Juli ger ut boken I see you. Jag kommer inte att vänta på den svenska översättningen, trots att Jag lät dig gå var utmärkt översatt av Mia Gahne.

Jag lät dig gå är en bok som förtjänar uppmärksamhet. Den förtjänar att bli läst. Tvisten var för mig helt oväntad och fick mig nästan att tappa andan. Psykologisk thriller i förklädnad, spänningen trappas upp utan att man nästan anar det. Jag kan inte skriva mer utan att avslöja för mycket, läs boken, läs den så snart som möjligt!

Tusen tack till Lind & Co för recensionsexemplaret! Ni gjorde min påsk!

Detta var mitt inslag i påskens bokbloggsjerka. 

De föräldralösa av Christina Baker Cline

Bild från förlaget

Medan snön vräkt ner utanför fönstret har jag totalt sträckläst boken De föräldralösa av Christina Baker Cline. Jag fick boken som recensionsexemplar från Massolit förlag redan i oktober och kan för mitt liv inte komma på varför jag inte läst boken förrän nu.

De föräldralösa baserar sig på en sann historia. 1929 kommer 9 år gamla Vivian till New York från Irland tillsammans med sin familj. Efter tragiska händelser förlorar hon hela sin familj i en eldsvåda och tas om hand av Barnomsorgen som sätter henne på ett tåg tillsammans med många andra föräldralösa barn. Barnen auktioneras ut till människor som vanligtvis ville ha arbetskraft till sina gårdar. Vivian blir bland de sista utvald av ett par som sätter henne i arbete som sömmerska. Levnadsförhållandena är miserabla och då landet drabbas av ekonomisk depression skickas Vivian vidare. Kontrollen av fosterföräldrar var inget vidare och Vivian slussas vidare. Kan det finnas ännu värre ställen att växa upp på?

2011 tvingas 17-åriga Molly till samhällstjänst efter att hon försökt stjäla Jane Eyre från biblioteket. För att inte tvingas byta fosterhem igen en gång går Molly med på att utföra samhällstjänsten hos 91-åriga Vivian. Vivian vill ha hjälp med att städa vinden där det samlats saker från hennes långa liv. I takt med att de sorterar igenom lådorna utvecklas en historia som får Molly att inse att hon har en hel del gemensamt med Vivian.

De föräldralösa är en helt underbar bok. Det är feelgood samtidigt som det är sådan misär och hjärtskärande människoöden och jag kan inte slita mig från boken. Att tänka sig att sådant här på riktigt har hänt får mitt hjärta att brista. Otaliga barn har åkt med dessa auktionståg och mamman i mig lider när jag tänker på alla barn som farit illa. Visst har säkert många barn fått goda hem och lyckliga liv men faktum är att otaliga barn blivit utnyttjade och varit tvungna att överleva misär.

Jag är inte en vän av historiska böcker men den här historien grabbar tag i mig direkt. Jag känner med barnen och går från hopp till förtvivlan då jag följer deras öde. Den här boken förtjänar att skrivas och pratas om. Skulle jag vara med i en bokcirkel skulle den här boken vara en självklar kandidat till cirkelbok. Jag skulle gärna diskutera boken med andra som läst den. Läs den! Jag gav den 5 stjärnor av 5 på Goodreads.

Tusen tack till Massolit för recensionsexemplaret! Ursäkta att jag läste boken först nu!

Sjuka själar av Kristina Ohlsson

Allt jag har läst av Kristina Ohlsson har jag älskat. Jag har inte ännu läst barn/ungdomsböckerna men de finns i dotterns bokhylla, så jag ska nog läsa dem så småningom också. Förväntningarna på den nya boken Sjuka själar var således höga.

Kors och brinnande träd som varslade om försvinnanden och död plågade invånarna i Kristianstad för 10 år sedan. Lukas var den tredje som försvann och den enda som hittades efter tre veckors frånvaro. Lukas skador var omfattande och han minns inget från händelserna. Nu 10 år senare återvänder han för första gången till hemstaden. På andra sidan gatan bor Gunnar som aldrig kommit över att hans dotter Fanny aldrig hittades. Gunnar tror att Lukas vet vad som hänt, att han har svar på frågorna. I samma veva flyttar Anna och David in i prästgården längre ner på gatan. Anna känner sig obekväm och olustig i huset och då hon hittar ett järnkors i trädgården blir hon riktigt rädd. Har mördaren aktiverat sig igen?

Jag behöver kanske inte orda så mycket om vad jag tyckte om boken. Kristina Ohlsson är ett geni. Vad hon än ger sig in på så blir det bara så rätt och så bra. I början lunkar berättelsen på i sakta mak, man lär känna personerna. Plötsligt smäller det till och det blir en kapplöpning utan like. Jag kastas mellan att misstänka än den ena, än den andra. Ändå är det tvisten på slutet som gör det så lyckat. Känslan och stämningen i boken gör att det är omöjligt att lägga den ifrån sig. Miljöerna och det ständiga regnandet passar bra in i berättelsen och ger trovärdighet till historien.

Sjuka själar är en skräckroman skriven i deckarstil. Ett koncept som visar sig vara helt genialt. En full femma får boken av mig på Goodreads! Kristina Ohlsson - jag vill ha mer!

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff

Temat för den här höstens böcker har helt klart varit försvunna barn. Så också i Eld och djupa vatten av systrarna Grebe & Träff.

En flicka försvinner från sitt fosterhem och efter bara ett par veckor försvinner hennes bror från sitt fosterhem. Utredningen stampar på stället och plötsligt dyker bilder upp på nätet, bilder med barnen tillsammans med en främmande kvinna. Kvinnan identifieras och strax därefter hittas hon död. Kvinnan har till synes inget band till barnen. Vem publicerade bilderna och varför? Psykologen Siri Bergman jobbar i polisens gärningsmannaprofilgrupp och slits mellan långa dagar och det haltande äktenskapet och har ständigt dåligt samvete då hon inte hinner umgås med sin son.

Jag gillar Grebe & Träffs böcker. Jag har inte läst riktigt alla så jag har lite att läsa ikapp. Det här med att skriva om utsatta barn är inte helt lätt. I eld och djupa vatten får vi parallellt med den egentliga historien följa med historien om en liten pojke som råkar ut för en outhärdlig tragedi och vi får följa med pojkens uppväxt i olika familjehem. Den historien är gripande och rak, riktigt obehaglig. Båda historierna knyts ihop på ett skickligt sätt. Det är aldrig trevlig läsning när det handlar om barn som far illa men i Eld och djupa vatten har författarna lyckats med att bygga upp en trovärdig historia, en historia som griper och berör. Det är bra, riktigt bra. Sverige vimlar av deckardrottningar. Grebe & Träff har utan tvekan en plats bland de allra främsta.

Tack till Massolit förlag för recensionsexemplaret!

Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane

Delia och Paul har varit tillsammans i 10 år. Samma kväll som Delia friar till Paul upptäcker hon att han är otrogen. Då Delias jobb i samma veva blir outhärdligt säger hon upp sig, packar väskan och åker till London. Där bor hon hos sin bästa väninna Emma. Delia får ett jobb på en pr-firma med en högst sexistisk man som chef och det ena uppdraget är märkligare än det andra. Delia upptäcker ändå att hon är glad och lycklig i London och hittar sig själv på nytt. I så många år har hon levt på Pauls villkor och kompromissat om så mycket. Paul är ihärdig i sina försök att få tillbaka Delia men ska hon återvända till sitt gamla liv?

Mhairi McFairlanes böcker är älskade och hyllade världen över. Hennes förra bok, Från och med du lär ska hålla på att bli film. Det är inte jag, det är du håller också måttet. Jag gillar att kvinnorna i McFairlanes böcker inte är svaga och hjälplösa, utan de tar tag i saken och gör något åt situationen. Böckerna har en skön känsla, feelgood, så också den här boken.

Tack till HarperCollins Nordic för recensionsexemplaret!

Drömmar, dårskap och en kär liten sak av Julie Cohen

Claire och Ben har försökt få barn i flera år. Efter ännu ett missfall bestämmer sig Claire för att det får vara nog nu. Hon orkar inte hoppas och bli så fruktansvärt besviken igen. Ben kan ändå inte släppa tanken på ett eget barn och när hans bästis Romily efter en blöt kväll på krogen erbjuder sig att föda ett barn åt Ben och Claire väcks ett hopp inom Ben. Romily blir gravid och i samma takt som magen växer, växer också Romilys känslor för Ben.

Drömmar, dårskap och en kär liten sak är en feelgood-roman. Den är fylld av känslor och dramatik utan att det blir för mycket eller för dramatiskt. Det är trovärdigt och jag dras med i berättelsen. Jag har delvis gått igenom samma sak som Claire och känner igen mycket av känslorna och funderingarna och kan bra förstå Claires misströstan och förtvivlan. Människor som har fått barn på naturlig väg kan nog inte riktigt helt och fullt ut förstå den längtan som bildas inom en kvinna som inte kan bli gravid. I boken är berättelsen balanserad och går inte heller för långt i "tycka synd om mig" känslorna. Jag hade nog inte velat läsa boken just då jag var inne i det hela men så här 13 år senare är känslorna bearbetade och jag kan njuta av boken.

En söt berättelse med både allvar och humor.

Tack till Massolit förlag för recensionsexemplaret!

De vackraste av Karin Slaughter

Det är flera år sedan jag läst något av Karin Slaughter senast. Hon är en av min systers favoritförfattare och jag läste en par av de första böckerna men sedan har tiden inte hunnit till till att läsa dem då det hela tiden finns så mycket annat att läsa. Då jag såg att Harper Collins Nordic gav ut De vackraste på svenska tyckte jag att det var dags att återstifta bekantskapen.

Handlingen är så på pricken beskriven på Kulturbloggen, så jag citerar det de skrivit:

”De vackraste” är en thriller, en psykologisk thriller som skildrar en familj som drabbats av en tragedi. Handlingen kretsar framför allt kring de två systrarna Claire och Lydia. Deras äldsta syster Julia försvann när hon var nitton år och hittades aldrig. Familjen var en lycklig familj med föräldrar som fram till tragedin fortfarande var förälskade i varandra och visade det öppet. När den äldsta dottern försvann förstördes allt. Pappan försökte på egen hand hitta vad som hänt dottern som försvunnit när polisen misslyckades, han följer alla spår och glömmer sin kvarvarande familj, mellandottern Lydia söker glömska i droger och sex och yngsta dottern blir tyst och gömmer sig och mamman förtärs av sorg. Familjen splittras och de två kvarvarande systrarna säger upp bekantskapen med varandra.
Tiden går och Claire, den yngsta dottern, gifter sig med en man som har enorm framåtanda och blir omätligt rik. Handlingen i thrillern börjar där. Staden plågas ännu en gång av att en ung kvinna försvunnit spårlöst. Varje gång detta händer kommer alla minnen och känslor, sorg och ilska, Claire och Lydia och övriga i familjen, som blir påminda om den försvunna Julia.
Claire och hennes man Paul blir överfallna efter att ha varit på en restaurang och inför Claires ögon dör Paul. Därefter vänds det mesta i livet upp och ned för Claire. När hon kommer hem med alla gäster efter begravningen för att bjuda på förtäring möts hon av både den lokala polisen och FBI efter att några gjort inbrott i deras lyxvilla under begravningen. Sakta börjar sanningen nystas upp för Claire och hon inser att hennes man inte alls varit den beskedliga helyllemannen hon trott.

Det är en alldeles grym berättelse. Spänningen kommer smygande och ju mer av händelserna som avslöjas, desto mer fast är jag. Jag blir förargad då jag måste avbryta läsningen för att stiga av bussen och måste läsa klart boken innan jag kan laga middag åt familjen. Jag började läsa boken på kvällen innan jag skulle lägga mig, men den blev så ryslig att jag bytte pendlingsbok i handväskan för att läsa De vackraste i dagsljus.

Karin Slaughter är en av USA:s mest framgångsrika författare. Hon skriver trovärdigt och målar upp rysligheterna så att de känns trovärdiga i sin hemskhet. Jag skulle gärna se boken bli film men skulle inte våga se den ensam i mörkret. Detaljerna och miljöbeskrivningarna gör att bilderna målas upp för en och jag lever mig in i historien på ett sällsynt sätt. Historien är rå, det är inte läsning för känsliga.

Jag måste nog läsa ikapp lite nu känner jag. De vackraste är nog en av de bästa böckerna jag läst i år!

Tack till Harper Collins Nordic för recensionsexemplaret!

Det slutna ögat av Belinda Bauer

Jag är inget fan av Halloween, firar hellre en stilla Alla Helgons dag med en spännande bok. Hade jag inte läst Belinda Beuers Det slutna ögat än så skulle det vara den perfekta helgläsningen. Höstens tema i min läsning har helt klart varit försvunna barn. Det är också det handlingen kretsar kring i den här boken.

Daniel Buck, fem år, försvinner spårlöst då han gått ut genom dörren som hans pappa glömt att stänga. Allt som finns kvar av honom är fem små fotsteg i betongen utanför verkstaden där hans pappa jobbar längre upp på gatan. Daniels mamma Anna polerar fotstegen så att de glänser, polerar dem till vansinnets gräns. Hon gör allt för att hitta sin son. Kriminalkommissarie John Marvel kan inte släppa ett gammalt fall med en förvunnen flicka, Edie Evans. Flickan hittades aldrig och fallet har lagts ner i brist på bevis. John blir beordrad att utreda fallet med chefens frus bortsprungna hund och i den utredningen kommer han i kontakt med Anna Buck. Anna har ett fotografi av hunden och på samma fotografi finns också Edie Evans.

Jag hade lite problem med att komma in i boken. Det var inte så mycket action, John Marvels utredningar stampade mest på stället och han var allmänt osympatisk. Sedan plötsligt händer det. Kusligheten kryper sig sakta in i historien och jag mörker att jag inte kan släpa boekn utan läser och bläddrar frenetiskt för att få veta hur det går. Berättelsen är genialt uppbyggd. Jag kastas från en känsla av skräck till en känsla av osannolikhet. Vissa passager tycks inte ha något med historien att göra för att sedan avslöjas som rysliga sanningar. De sista 50-60 sidorna är en enda skräckscen.

Belina Baeur levererar igen. Det slutna ögat är annorlunda än de tidigare böckerna. Det är lite förvirrande samtidigt som det är så bra. Varje gång är hennes böcker superb läsning bara man kommer över det att det inte är lika som förra boken.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Från och med du av Mhairi McFarlane

Jag har gillat Mhairi McFarlanes böcker, har läst dem på engelska. Då jag såg att Harper Collins Nordic gett ut boken Från och med du på svenska blev jag glad. Jag slängde mig över boken så fort jag fick den från förlaget. Jag gillade det jag läste men förvånades över hur jag så ofta kunde förvänta mig precis vad som skulle hända. Jag tänkte inte så mycket på det tills jag kom till stället där en innekatt blir utsläppt och jag visste precis hur räddningsaktionen skulle komma att gå till. Jag hade ju lsät boken på engelska! Jag trodde att den här boken var en annan, nämligen It's not me, it's you.

Nåväl, jag hade läst boken på engelska, men jag gillade den lika mycket på svenska. Jag tror att jag inte alls ids kommentera faktumet om att jag så sent kände igen boken jag läst på engelska... Mhairi är bra på att skriva feelgood och den svenska översättningen av Hanna Williamsson är riktigt bra. Kolla här om du vill veta vad boken handlar om. En varm historia om relationer, bearbetande av gamla minnen och känslor och trevande nya känslor. Kanske jag borde läsa boken ännu på finska!

I november ges boken Det är inte jag, det är du ut av Harper Collins Nordic. Kanske jag skulle satsa på att läsa den? Eller hur?

Tack till Harper Collins Nordic för recensionsexemplaret!

Lewispjäserna av Peter May

Det var med höga förväntningar jag högg tänderna i den avslutande delen i Peter Mays trilogi som utspelar sig på Hebriderna. Jag gillade Svarthuset och ännu mera Lewismannen och förväntade mig dras in i Lewispjäserna på en gång. Min förvirring var stor då jag upptäckte att jag inte kom ihåg något om vad som hänt i förra boken, eller är det så att det inte nämndes så tydligt där? Jag möter nya personer som tydligen varit Fins bästa vänner under barn- och ungdomstiden men som inte nämnts i de tidigare böckerna. What?

"Fin Macleod – numera säkerhetschef på en privatägd egendom på Isle of Lewis – får i uppdrag att utreda en våg av illegal jakt på ön.
Hans efterforskningar återförenar honom med Whistler Macaskill, en lokal tjuvskytt som var Fins bästa kompis under tonåren. Whistler bär sedan länge på en stor hemlighet. Och när återföreningen tar en mörk, våldsam vändning inser Fin att det skulle kunna bli förödande för ön om sanningen kom fram."

Nu måste jag genast inflika att också den tredje boken håller samma höga klass på miljöbeskrivningen. Jag blir sugen på att ta första bästa flyg till Hebriderna för att med egna ögon beskåda det karga landskapet. Peter May och Anne Cleeves besitter denna förmåga, att beskriva miljön så att reslusten väcks. Också i Lewispjäserna blandas händelser i nutid med händelser i dåtid. Vi får veta mer om Fins tonårstid och historier som gömts och glömts uppdagas. Fin är om möjligt ännu buttrare i den här boken än tidigare och han kör sitt eget race. Att han jobbar som säkerhetschef och har i uppdrag att utreda illegal jakt och fiske på egendomen är en bisak, boken handlar inte om det.

Jag hade önskat att schackpjäserna fått en större del i historien i och med att boken fått sitt namn efter dem. Där kunde May ha vavt in ögruppens kultur och historia i boken. Bokens, och hela trilogins, absoluta styrka är vemodet och melankolin i berättelsen samt de mörka historierna. Det är med ett vemod jag säger farväl till Fin och Hebriderna. Jag gav boken tre stjärnor av fem på Goodreads, ett bra betyg på min skala.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bränd himmel av Gilly MacMillan

"Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.
I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.
Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat för alla inblandade.
Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?"

 Så beskrivs Bränd himmel bland annat på Modernistas hemsida. Och visst är boken spännande. Det är en ryslig historia, en mardröm som man som mamma inte ens vågar tänka på. Det är kanske just det som gör att boken kryper in under skinnet, det att det inte är alltför långsökt att det skulle kunna hända på riktigt. Historien är också riktigt bra skriven, mina misstankar om gärningsmannen växlar an efter som historien utvecklar sig.

Bränd himmel är Gilly MacMillans debutbok. Hon jobbar på sin andra bok och jag kommer nog att hålla utkik efter den.

Titel: Bränd himmel

Översättning: Johan Nilsson

Originaltitel: Burnt Paper Sky

Genre: Deckare, Thriller

Antal sidor: 464

Förlag: Modernista

 

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

Sällan har en bok fått så mycket synlighet ens innan den kommit ut som Det som inte dödar oss. Den 27.8 gavs boken ut i 25 länder, en historisk händelse i den svenska förlagshistorien. Medieuppbådet kring lanseringen var massivt och pressen fick inte läsa boken på förhand.

Medieuppbådet väckte ett aldrig förr skådat intresse världen över, och det har debatterats för och emot tanken om det över huvudtaget är en bra idé att ge ut en uppföljare skriven av en annan författare än den som skrev de första tre böckerna. Det är många bokbloggare som har meddelat att de inte kommer att läsa boken, att det är en skam att det ges ut böcker på det här sättet. Visst förstår jag tanken och ett litet tvivel gnagar inom mig också- blir det succé eller flopp? Jag var i alla fall nyfiken och ville själv skaffa mig en uppfattning "what the fuss is about".

Mitt omdöme landar någonstans mitt i mellan succé och flopp, slutbetyget blir klart godkänt. Boken är i det stora hela underhållande och lättläst, men vissa passager blir väldigt långrandiga och för "berättande". Jag hade önskat att författaren hade litat mera på läsarens intelligens och härledningsförmåga i stället för att sida upp och sida ner skriva ut samtal som om det varit läst ur ett manus. Actionscenerna är däremot riktigt spännande och bra och David Lagercrantz har i mitt tycke lyckats fånga Lisbeth Salanders väsen förträffligt. Efter att hon kommit med i händelserna fick boken en kick. Mikael Blomqvist har inte en så framträdande roll som jag hade förväntat mig, trots att han hela tiden figurerar i händelserna. Jag kan se filmen framför mig och det är ett gott betyg.

Summa summarum- en fartfylld thriller med riktigt spännande passager.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!