Kära julgubben (eller tomten, för er i Sverige)

"Det börjar lacka mot jul. Hur ser din önskelista ut?"

Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Är det inte konstigt att då någon frågar en vad man önskar sig, så kan det bli total blackout i huvudet. Man mumlar något om att inte behöver jag nu så mycket, jag har det mesta. Och ändå kan man komma på sig själv att önska sig än det ena, än det andra, men just då är det ingen som frågar. Samtidigt är jag den som nog är lite barnsligt förtjust i att få paket. Därför har jag också ruvat på det här inlägget sedan i fredags.

Böcker finns det en hel del som jag skulle vilja ha. Vanligtvis orkar jag inte vänta till julen på boken jag vill läsa, utan beställer den själv. Därför är det ganska krångligt att köpa böcker till mig. Den bästa bokgåvan är ett presentkort. Adlibris, Amazon, Bokon, Dito alla lika bra alternativ.

På många ställen ser man nuförtiden Happy lights. Det finns oändligt många fina färger. Jag önskar mig Winter.

Jag tror tiden för papperskalendrar är över för mig, men då man nuförtiden kan göra sin egen anteckningsbok på personligalmanacka.se (här hittas den finska nätbutiken!) blir jag riktigt sugen på en egen blogganteckningsbok.

Jag älskar julen, att köpa julklappar till nära och kära. Och att på juldagen få krypa upp i soffan med boken man fått och inte ha några måsten. Att få tillbringa sköna, slappa dagar med familjen.

Stalker av Lars Kepler

Äntligen är femte boken om Joona Linna här. Jag kastar mig över den så fort jag har boken i min hand. Som tur är det ljust ute då jag börjar läsa för de första 30 sidorna är riktigt, riktigt rysliga, nästan obehagliga. Men då är jag också fast direkt. Jag kommer på mig själv att vänta på att arbetsdagen ska ta slut och jag ska få sätta mig i bussen och läsa. För jo, jag släpar med mig tegelstenen på över 600 sidor till jobbet och tillbaka.

I Stalker har det gått över ett år sedan förra boken, Sandmannen, slutade. Joona Linna försvann i slutet av den boken och har nu dödförklarats. Det finns ändå ännu de som tror att Joona lever. På rikskriminalen har en ny bekantskap, Margot Silverman, fått ta itu med ett bestialiskt mord. Innan mordet skedde skickades en filmsnutt till polisen, en filmsnutt där någon filmat offret genom dennes fönster. Margot kallar in hypnotisören Erik Maria Bark för att få hjälp med utredningen. Mordet påminner nämligen om ett bestialiskt mord som begicks för nio år sedan och prästen Rocky Kyrklund har varit förvisad till rättspsykiatrisk vård för dådet sedan dess. Nu vill Margot att Erik ska försöka få fram fler detaljer om det gamla mordet för att komma framåt i den nya utredningen.

Som ni märker är det upplagt för sträckläsning. Jag har slukat de tidigare fyra böckerna, och Stalker är minsann ingen besvikelse. Inga problem med att hålla sig vaken i bussen på väg till jobbet i arla morgonstund minsann. Ibland fick jag påminna mig om att andas, speciellt i slutet. Det var högt tempo och minst lika rysligt som i början. Stalker är nog den bästa hittills. Jag tror jag konstaterar det efter varje bok ... Tur att författarna har lovat att det ska bli 8 böcker, jag är inte beredd att sluta här.

Jag är en inbiten Kepler-fan. Jag köper nästan vad som helst. Visst kan jag se att det är lite väl otroligt ibland och att Margots stora gravidmage nämns lite väl många gånger. Men när det är tillräckligt bra så gör det inget att det då allt redan hänt händer det ännu lite till som gör allt ännu lite värre. Ska bli intressant att se vad paret Androhil har för planer för Joona Linna utgående från hur Stalker slutar. Nu återstår bara en evighetslång väntan på nästa bok.

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Modersmålets sång

Idag firar vi Svenska dagen här i Finland. Det är alla finlandssvenskars egen dag, en officiell flaggningsdag. På olika håll, i otaliga skolor sjunger man idag Modersmålets sång. En sång som alla lärt sig utantill i skolan. Det är en viss känsla att sjunga sången, en känsla av samhörighet och varma känslor för fosterlandet.

MODERSMÅLETS SÅNG

Hur härligt sången klingar
på älskat modersmål!
Han tröst i sorgen bringar,
han skärper sinnets stål!
Vi hört den sången ljuda
i ljuvlig barndomstid,
och en gång skall han bjuda
åt oss i graven frid!

Du sköna sång, vårt bästa arv
från tidevarv till tidevarv,
ljud högt, ljud fritt från strand till strand
i tusen sjöars land!

Vad ädelt fädren tänkte,
vad skönt de drömt en gång,
det allt de åt oss skänkte
i modersmålets sång.
Hur våra öden randas,
den sången är oss kär;
vår själ i honom andas,
vår rikedom han är!
Du sköna sång, vårt bästa arv
från tidevarv till tidevarv,
ljud högt, ljud fritt från strand till strand
i tusen sjöars land.

Text och musik Johan Fridolf Hagfors

Här kan du lyssna på sången! 

Klick, klick, Kindlen tackar

Det är goda Kindle-dagar nu. Hittade en ny bok av Ann Cleeves, Thin Air. Det är sjätte boken i Shetlandsserien, om polisen Jimmy Perez. Jag gillade de tidigare trots att jag i ett skede var väldigt ledsen över ett slut i en av böckerna. Jag kom över det och ser nu fram emot att umgås med Jimmy på Shetlandsöarna igen. Klick. Det behövs bara ett klick på Amazon!

6.11 landar Elly Griffiths nya bok The Zig Zag girl i Kindlen. Den förhandsbeställde jag redan i augusti och ser nu fram emot att hugga tag i den. Om några dagar. Det är inte en Ruth Galloway bok, nästa bok i den serien kommer ut 28.4.2015 och heter The ghost fields.

I övermorgon kommer också Marian Keyes nya bok The woman who stole my life ut. Den är jag också nyfiken på. Dessutom har jag inte ännu klickat hem nyaste shopaholic-boken, Shopaholic to the stars. På något sätt känns båda dessa som "måsten", men inte på ett dåligt sätt. Kanske jag väntar på svenska översättningen, ifall inte fingret slintar ...

Det bästa med det hela är att om två veckor väntar en 6 timmars flygresa. Det är ju bästa lästiden. Så visst måste jag ladda Kindlen, så att jag inte behöver släpa hela bokhyllan med mig. Visst?

Lång väg hem av Eva Dolan

Just då jag kom hem från bokmässan i Göteborg fick jag en drös bokpaket från Modernista, alla böcker som jag sett fram emot att läsa. En av dem var Lång väg hem av Eva Dolan. Boken är författarens debutroman, första delen i en brittisk uppmärksammad kriminalromanserie.

Lång väg hem utspelar sig i Peterborough, ett samhälle som i riktiga livet har levt upp under de senaste 15 åren tack vare ekonomiska migranter som kommit dit för att jobba inom jordbruk och livsmedelsförädling. Boken handlar om dessa migranter, arbetare som trott sig få ett bättre liv och förväntat sig förtjäna pengar till familjen därhemma.

En man bränns ihjäl i ett skjul i en förort. Offret identifieras som en illegal invandrare, en inte så omtyckt man. Kriminalkommissarie Zigic och kriminalinspektör Ferreira kallas in från Peterborough hatbrottsenhet för att utreda mordet.

Boken har det en deckare ska ha. Det är spännande, lite otäckt ibland, och jag kunde inte räkna ut vem mördaren var. Ändå har jag svårt att hitta flytet i läsningen. Till stor del beror det kanske på det att poliserna för det mesta nämns med sina efternamn, och jag har hängt upp mig på att jag inte minns vem av dem är man och vem är kvinna. Flera gånger får jag gå tillbaka och kolla upp saken. Zigic är man och Ferreira är kvinna. En liten bagatell men den stör min läsning. Annars är storyn riktigt bra. Mot slutet blir det mera fart och spänning, så sist och slutligen blir jag intresserad av följande del i serien. Det tycker jag att är ett gott betyg för en bok.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Läser just nu

Vet inte om jag kan vara alldeles ärlig i den här veckans bokbloggsjerka. Jag har nog aldrig tidigare haft så många böcker på gång på en gång. Uppgiften är alltså att berätta vad jag läser just nu.

Stalker av Lars Kepler är den boken som ropar allra högst just nu. Då den trillade in i brevlådan gick den före alla andra böcker som var på hälft. Recensionsdatum är först 7.11, så jag yppar inte ett ord mer om den boken förutom att den bör läsas i dagsljus.

På sängbordet har jag Lång väg hem av Eva Dolan. En helt "perus"deckare som vi här i Finland skulle säga. Alltså en deckare som ger en det en deckare förväntas göra. Perus är finska och betyder grundläggande. Det finska ordet säger ändå mycket mer än det svenska, så ni svenska läsare får ursäkta mitt uttryck.

Innan jag fick Stalker hade jag Kristina Ohlssons Lotus Blues i handväskan, så nu väntar den på att jag ska läsa klart Kepler.

Vid min läsfåtölj har jag Sharon Boltons En mörk och förvriden flod, en ny bok om Lacey Flint. Som vanligt riktigt bra och fängslande. Också den har fått ge vika för Stalker.

Så håller jag också på med Brev från Tove Jansson. Det är en bok som jag vill njuta av länge och läsa lite i taget, inte sluka på en gång. Så jag läser ett brev nu och då och njuter av Toves egna ord.

Så har jag ju alltid något på gång på Kindlen, just nu Katarina Wennstams Stenhjärtat. Kindlen bär jag också med mig i handväskan ifall att lamporna inte skulle vara tända på morgonen i bussen.

Ska bli intressant att se om någon kan slå mitt antal böcker på gång ...

Helsingfors bokmässa

Idag inleddes bokmässan i Helsingfors. Jag stegade iväg dit efter jobbet. Såg fram emot att igen uppleva något av atmosfären från Göteborg, att gå och strosa bland montrar och stanna upp och lyssna på någon författare här och där. Och visst kände jag bekanta vibbar. Bokmässan i Helsingfors kan inte jämföras med den i Göteborg, men ändå känns det skönt att gå ner på mässgolvet och insupa doften av böcker, klappa på och bläddra i böcker som ligger fint upplagda i montrarna. Det finns gott om finska böcker på mässan. Det svenska utbudet däremot är blygsamt. Visst har Schildts & Söderströms en fin stor monter med ett bra utbud på både nya och äldre böcker. De har dessutom en reahylla med riktigt låga priser. Där fyndade jag bl.a. böcker åt barnen. Annars är det bara små förlag som har några svenska böcker. I Akademiska bokhandelns monter finns också svenska böcker, men sedan är det slut på utbudet. De Sverige-svenska förlagen lyser med sin frånvaro. Jag förstår ju att den minimala finlandssvenska minoriteten inte lockar de svenska förlagen, men ändå önskar jag att något förlag skulle intressera för oss finlandssvenskar. Nu får vi förlita oss på nätbutiker i stället.

Summa summarum var det riktigt roligt att ta sig ett varv på mässgolvet. Jag unnade mig själv två böcker.

Min Tove Jansson samling utökades med Trollkarlens hatt. Jolin Slottes bok Närhelst hon kommer hade jag inte hört något om förut, men den lät riktigt bra.