Tunnistips

Det är tur att Annika håller reda på dagarna och uppmärksammar oss om att det är fredag igen. Den här veckan vill hon ha tips på bra böcker som endast är ca 100 sidor långa.

Jag är nog som Annika i fråga om tunna böcker. Jag läser sällan böcker som är under 200, eller 300 sidor. Ett undantag är Tove Janssons Sommarboken. En alldeles underbar liten tunn bok att ta med sig ut i solskenet och låta sig hänföras av berättelserna. Jag är inte den som ger mig tid att läsa om böcker jag redan läst, men då jag förra sommaren läste Sommarboken bestämde jag att den boken ska jag läsa varje sommar, som inledning på semestern. Nu då jag kollar upp hur många sidor boken har märker jag att den inte är så tunn som Annika efterlyser. Den har 192 sidor. Men det känns tunnt för mig. Hoppas det duger som tips. Nu har boken också kommit ut i nytryck, Tove Janssons 100-årsdag till ära. Den upplagan har bara 152 sidor- så det blir väl godkänt?

Den man älskar, Mari Jungstedt

Mäklaren Sanna Widding har hittats död i ett stenbrott på norra Gotland. Bara några kilometer därifrån ligger en gammal kalkstensgård som hon haft i uppdrag att sälja. Försäljningen väcker blandade känslor bland ägarfamiljen. Anders Knutas och Karin Jacobsson får ett knivigt fall som inte verkar ha några som helst ledtrådar.

Den man älskar är den tolfte boken av Mari Jungstedt. Jag har läst och gillat de tidigare och inte heller den här boken gör mig besviken. Språket är lättsamt och läsningen flyter på. Anders är tillbaka efter en sjukskrivning och förhållandet med Karin har äntligen hittat sin form. Stämningen är god mellan dem och jobbet sköts professionellt. Historien är också riktigt bra uppbyggd. Ett tag trodde jag att jag visste vem mördaren var, men då vände det och tji fick jag. Man kan ju inte annat än gilla! Riktigt bra, en av de bästa av Jungstedt, faktiskt!

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret! Läste boken som e-bok.

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips- TBR-listan som inte precis håller på att sina ...

Det är final i ishockey vm, Finland spelar mot Ryssland och läget är 1-1. Det är för spännande att titta på, så det går bra att skriva ihop ett litet blogginlägg under tiden.

Katerina Janouch ger i mitten av juni ut den sjunde delen i serien om barnmorskan Cecilia Lund, Blodssystrar. Jag har fått förmånen att få boken som recensionsexemplar och högg tag i den direkt! Smakebiten kommer från sidan 152 och 153 då Cecilia precis har tackat ja till att medverka i tv-programmet "Gärningsman okänd":

"Cecilia behövde komma ut, hon behövde luft. Behövde tänka. Inte minst på vad hon skulle säga i programmet. Det handlade egentligen bara om underhållning, det visste hon, hon var där som ett slags utfyllnad och en jämvikt till alla poliser och till den trötte kriminologiprofessorn Lars Nowak. Ändå ville hon ha något mer att komma med, kanske leverera något oväntat."

"Cecilia låste omsorgsfullt innan hon började gå mot busshållplatsen. Hon behövde se platsen med egna ögon. Det var den där dimman som behövde skingras. Hur det skulle gå till visste hon aldrig på förhand, bara att det kunde ske om man hade rätt inställning och vågade följa sin inre röst."

 Det är skönt med serier där man känner personerna och får följa dem igen. Så även den här gången. Ni får ändå vänta till 18.6 för att få veta vad jag tyckte om boken. Och nu är läget i hockeymatchen 2-2 ...

Bokbloggsjerka

Oj, oj vad tiden rusar iväg. Det känns som om jag har tappat en hel vecka, eller snarare 11 dagar. Dagarna har varit fyllda av jobb, bla två 13-timmars dagar, körshow med tillhörande middag, mera jobb och vardagssysslor. Lite läsning har jag också hunnit med mellan varven. Nu lugnar det ner sig en tid, innan vi drar iväg på en resa till Italien med kören - det ser jag fram emot! Å andra sidan vände vädret precis och vi har sommarvärme här i södra Finland. Det lockar till läsning ute i solen!

Men för att inte bloggen ska bli helt bortglömd kommer här mitt svar på veckans bokbloggsjerkafråga. Den låter så här:

För dig som läser e-böcker: brukar du köpa en fysisk bok av en e-bok som du har gillat?

Det finns också en andra del av frågan som riktar sig till dem som inte läser e-böcker, men det gäller ju inte mig, så jag koncentrerar mig på första delen.

För mig är en e-bok lika mycket en riktig bok som en fysisk bok. Tanken på att köpa ett fysiskt exemplar av en e-bok jag läst har aldrig ens slagit mig. Boken finns i Kindlens bokhylla eller i mitt favoritprogram Calibrens bokhylla på datorn. Det allra bästa med dem är att de inte upptar någon fysisk plats och då är också maken nöjd. Det räcker gott och väl att ha boken som e-bok. Jag har tom kommit över min serie-mani. Jag har faktiskt en del serier i bokhyllan som inte är kompletta som fysiska, utan den nyaste boken kanske finns som e-bok. Jag tror att bloggkollegan Monika ny ryser av obehag, men det började med att jag fick någon bok som recensionsexemplar som e-bok trots att jag hade de tidigare böckerna som fysiska. Ibland har jag inte heller orkat vänta på snigelposten, utan klickat hem den nyaste delen i en serie direkt då den kommit ut.

Visst läser jag en hel del fysiska böcker också, men e-boken har många fördelar. Eller ska vi säga att den fysiska boken och e-boken har olika egenskaper, fördelar och nackdelar. Den diskussionen kan få bli ett eget inlägg känner jag. 

Detta inlägg publiceras också på bokmässans community. Titta gärna in där - Det är snart dags för seminarieprogrammet! Det du! 

20 snabba

Enligt O hittade på 20 snabba och många bokbloggare har hoppat på. Så även jag. Här kommer mina:

Snabbläsare eller långsamläsare? Då jag inte kommer upp i mer än ca en bok i veckan klassas jag nog som långsamläsare.
Tegelstenar eller tunnisar? Älskar en bra tegelsten, men har läst allt fler tunnisar på senaste tiden. En klar fördel är att det går undan.
Bibliotek eller bokhandel? Alltid. Bibliotek skulle vara ok om man inte behövde lämna tillbaka böckerna.
Ljudbok eller e-bok? Någon som missat att jag älskar min Kindle?
Inbunden eller pocket? Inbundna böcker är så fina.
Vampyrer eller spöken? Inte så glad i någondera men om jag måste välja så vinner spökena.
En i taget eller slalomläsning? Grand mal slalomläsning.
Nytt eller gammalt? Känslan av att vara den första som öppnar en bok ...

Bokmärke eller hundöra? Aldrig någonsin hundöra. Finns inget bokmärke så skrivs sidnumret ner.
Snacks eller godis? Gottegris, det är jag det.
Biografier eller memoarer? Hmm, läser varken eller. Skulle vara sugen på biografin om Tove Jansson dock.
Skräck eller chicklit? Deckare gärna, men inte för mycket skräck. Chick-lit är bästa avkopplingsläsningen.
Soffan eller sängen? Läser oftare i sängen (varje kväll) än i soffan.
Inne eller ute? Ute i solen, finns ingen bättre plats.
Boken eller filmen? Först boken, sedan filmen.
Twitter eller Facebook? Känner mig så liten på Twitter, vill någon veta vad jag har att säga?
Goodreads eller Boktipset? Registrerar allt jag läser på Goodreads.
Kokbok eller Bakbok? Använd sällan, men kul att bläddra i.
Te eller kaffe? Gillar inte kaffe, te däremot finns det så många goda smaker av.
Nobelpriset eller Augustpriset? Jag är ingen prisvetare men kan i alla fall nämna någon Nobelpristagare.

Hur ser dina 20 snabba ut?

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips- eller bli varnad för någon bok.

Oj, tänkte glömma att dela med mig av boken jag läser. Veckan har varit helt konstig iom helgdag på torsdagen. Började idag på Tove Janssons vuxenbok Meddelande. Det är en novellsamling som hon skrev då hon var 84 år, bara ett par år innan hon dog. En av berättelserna heter Brev till Konikova. Den består av brev som Tove skrev till sin väninna Eva då hon flyttade till USA. Smakebiten kommer från sidan 41.

"Jag har betraktat världskartan och noterat platser som ger namn för ens längtan, drömmen att dela med en annan resenär när allting kommer på plats.

Säg inte att jag jag är sentimental för det är jag aldrig!

Och där sitter du nu på Manhattan och blir klokare och klokare. Varför skriver du inte?"

Jag är mitt inne i en Tove Jansson boom nu, slukar allt som hon har skrivit. I augusti ordnas det ett Tove Jansson seminarium i min stad, det ser jag fram emot!

#Tove100

Hittade denna fina sandskulptur precis utanför biografen i vår stad. Fin va?

Bästa boken hittills i år

Veckans fråga i bokbloggsjerkan är lätt. Den lyder "Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?"

Helt klart den enda fempoängaren, nämligen Muminpappans memoarer. Jag är helt förälskad i den boken. Känner en viss ångest över att börja läsa någon annan muminbok och mista den känslan. Trots det klickade jag igår hem två böcker till, nämligen Pappan och havet och Farlig midsommar. De nyutgivna böckerna är så fina, och de kommer att pryda min bokhylla i en speciell Tove-avdelning.

Nu ska jag "jerka" runt och skriva upp alla fina tips!

Bloggstafett - Andnöd

Hanna på bloggen Feministbiblioteket har haft barnboksvecka på sin blogg den här veckan. Idag är vi några andra bloggar som hänger på i en bloggstafett. Vi har alla läst boken Andnöd, skriven av Anette Skåhlberg och illustrerad av Katarina Dahlquist. Det var Boktjuvens Ingerun som hade fått en hög böcker av Sagolikt bokförlag och hon kom med förslaget till en bloggstafett. Jag vet inte vad ni andra tänkt skriva om boken, men jag tänkte skriva ett citat ur boken.

Boken är ett litet häfte med stor stil, mycket lättläst. Den vänder sig till 9-12 åringar och är en fantasibomb. Boken är första delen av fem i serien Nollja och Människofolket. Mitt citat kommer från tredje kapitlet, Människoriket kontaktar Havsriket.

" Tusentals små varelser med lysande ögon uppenbarar sig. Det ser ut som fiskar men har också ben med tassar. Det skulle räcka med att en enda lyckas ta sig fram till Havsriket för att alla där ska förstå att det är allvarligt. Nana följer de små självlysande varelserna med blicken så länge hon kan se dem."

Boken känns rätt för åldern. Jag tycker ändå att den kunde ha varit lite tjockare, 9-12 åringar orkar nog läsa lite längre redan. Fast å andra sidan kanske det bättre lockar till läsning med kortare böcker. Jag antar att historien fortsätter i den andra delen och skulle gärna läsa den också för historien fick ett abrupt slut.

Titta in på de andra bloggarna för att se vad de skrivit om boken:

10:00	Boktjuven	http://www.boktjuven.com/
11:00	Prickiga Paula	http://prickigapaula.blogspot.se/
12:00	Västmanländskan	http://vastmanbok.blogspot.se/
13:00	Boktok73	http://boktok73.blogspot.fi
14:00	Sandras boktankar	http://sandrasbocker.blogspot.se/
15:00	Fantastiska berättelser	http://fantastiskaberatterlser.blogspot.se/
16:00	Bokform	http://bokform.wordpress.com/
17:00	Stories from the city	http://annzah.com/
18:00	(inte så) anonyma biblioholister	http://bokoholist.wordpress.com/
19:00	Feministbiblioteket	http://feministbiblioteket.se/

Muminpappans memoarer

Eftersom Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år i år så har jag tänkt läsa igenom så mycket som möjligt av det hon skrivit. Det är nästan som jag skäms att jag som Finlandssvensk inte har läst just någonting alls av Tove Jansson. Förra sommaren läste och älskade jag Sommarboken, men annars har det varit skralt. För några veckor sedan gjorde jag slag i saken och köpte Muminpappans memoarer, som Schildts & Söderströms i år har gett ut i en nyutgåva.

Jag satte mig i solen och började läsa. Redan i prologen var jag fast. Twittrade då jag var på sidan 22 över att jag var överväldigad. Det är så vackert skrivet. Varje mening i boken är helt genialisk. Jag saknar ord, fylls bara av ett välbefinnande som stannar kvar i bröstet efter att jag slutat läsa.

Jag brukar inte betygsätta böcker här på bloggen, men i goodreads delar jag ut stjärnor. Jag minns inte att jag skulle ha delat ut en full femma förut, men Muminpappans memoarer är så värd högsta betyg. Visst är det en barnbok, men jag tror att jag som vuxen fick mycket mer ut av boken än jag hade fått som barn.

Sonen började läsa Det osynliga barnet. Nu önskar jag att jag hållit den hemlig tills jag hunnit läsa den. Fast nu har jag något att se fram emot!