Muminpappans memoarer

Eftersom Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år i år så har jag tänkt läsa igenom så mycket som möjligt av det hon skrivit. Det är nästan som jag skäms att jag som Finlandssvensk inte har läst just någonting alls av Tove Jansson. Förra sommaren läste och älskade jag Sommarboken, men annars har det varit skralt. För några veckor sedan gjorde jag slag i saken och köpte Muminpappans memoarer, som Schildts & Söderströms i år har gett ut i en nyutgåva.

Jag satte mig i solen och började läsa. Redan i prologen var jag fast. Twittrade då jag var på sidan 22 över att jag var överväldigad. Det är så vackert skrivet. Varje mening i boken är helt genialisk. Jag saknar ord, fylls bara av ett välbefinnande som stannar kvar i bröstet efter att jag slutat läsa.

Jag brukar inte betygsätta böcker här på bloggen, men i goodreads delar jag ut stjärnor. Jag minns inte att jag skulle ha delat ut en full femma förut, men Muminpappans memoarer är så värd högsta betyg. Visst är det en barnbok, men jag tror att jag som vuxen fick mycket mer ut av boken än jag hade fått som barn.

Sonen började läsa Det osynliga barnet. Nu önskar jag att jag hållit den hemlig tills jag hunnit läsa den. Fast nu har jag något att se fram emot!