Kulturkollo goes utlottningsbonanza

Nya bloggkollektivet Kulturkollo har efter sin pangstart samlat ihop alla utlottningar på ett ställe. Klicka här för att se vilka böcker man kan vinna. Ingen dålig lista. Den bok jag helst av allt skulle vilja vinna är Croissants till frukost. För att göra det ska jag tipsa om den bästa faktabok jag vet.

Jag är ju då ingen faktaboksläsare. I min bokhylla finns trädgårdsböcker som jag har bläddrat i och då och då slår upp någonting i. Mitt tips blir ändå Tuula Karjalainens bok Tove Jansson, arbeta och älska. Jag skulle klassa boken som en faktabok om Tove Jansson. Jag har inte läst boken ännu, men nog bläddrat i den. Boken är ett fint verk som förtjänar en plats i alla hem där man känner till Tove Jansson.

Nu håller jag tummarna att jag vinner Croissanter till frukost!

Kommande Elly Griffiths böcker

I höst ger Elly Griffiths ut en bok som inte handlar om Ruth Galloway. The Zig Zag Girl kommer ut 6.11 och landar samma dag i min Kindle. Den utspelar sig i Brighton 1950. Ska absolut läsa den!

Ruth Galloway är tillbaka 28.4 2015. The Ghost Fields förenar Ruth och Nelson i ett fall som dateras runt andra världskriget.

Klick, klick, och båda böckerna är förhandsbeställda. Kan inte annat än älska förhandsbeställningsfunktionen! Bara att vänta då ...

Spänningsmingel på bokmässan

Kriss och jag har hållit på och planerat bokmässefredagens program. Det är så kul att äntligen få bjuda in er alla! Den 25.9 blir det spänningsmingel i bloggrummet. På programmet står bland annat mingel och bokbord. Emelie Schepp, Sofie Sarenbrant och Ander Fager kommer också och pratar om vad spänning är för dem. Ser så fram emot det! Skynda er att anmäla er, begränsat med platser pga brandsäkerhet.

kristinajagfeldt@gmail.com är adressen!

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman

Nu finns det en risk att jag får hela svenska folket emot mig och inte blir insläppt på bokmässan, men jag måste få säga detta ändå. Jag bara måste få det ur mig. Jag gillade inte Min mormor hälsar och säger förlåt. Ove-boken växte och hittade vägen in i mitt hjärta, men Elsa i den här boken är bara för mycket. Skulle hon ens ha varit runt 10 år och inte bara nästan 8 så kanske jag inte hade stört mig lika mycket. Eller ifall Elsas ålder inte skulle ha kommit på tal titt som tätt kanske jag hade glömt hur ung hon var. Men nu fick man inte chansen att glömma. Sagovärlden sedan är ett helt kapitel för sig. För mycket, för konstigt.

Jag plöjde envist igenom boken, för jag väntade på att den skulle krypa under skinnet på mig och beröra mig. Men det hände aldrig. Ni som har följt med Fredrik Backmans blogg känner igen stilen att skriva på därifrån och från Ove-boken. I mormor-boken är det som om det var ännu mer konstlat och som om det var ett tvång att varje mening är rolig och underfundig.

Jag inser att det säkert är så att jag helt enkelt läste boken vid helt fel tillfälle. Så många lovord har skrivits om boken att jag troligtvis blir nerröstad, men det må då ske. Jag är nog färdig med Fredrik Backman känner jag.

Bloggmingel nr 2

På lördagen under bokmässan har du möjlighet att mingla med oss bloggambassadörer och andra bloggare. Följ anvisningarna på bilden så ses vi på mässan!

Barnbibliotekariemingel på bokmässan

Min bloggambassadörskollega, barnbibliotekarien prickiga Paula ordnar på torsdagen under bokmässan ett mingel för barnbibliotekarier. Så om du är barnbibliotekarie och är sugen på att mingla med andra likasinnade, kolla då in inbjudningen och anmäl dig. Synd att jag inte är barnbibliotekarie, utan barnsjukskötare ...

Mässförberedelser

Jag har sedan det blev klart att jag ska till bokmässan och dessutom som bloggambassadör (yey!) funderat på om jag ska ta med mig datorn, eller iPaden, eller både och. Har tyckt att det är bökigt att blogga på iPaden, att skriva med iPadens virtuella tangentbord. Dessutom är jag inte riktigt du med hur man kopierar och klistar in med den. Jag vet att det är en vanesak och att ju nog skulle vänja mig bara jag skulle skriva mera på paddan. Nu har jag dock hittat en lösning på mitt irriterande i-landsproblem. Lösningen heter Logitech ultrathin keyboard cover. Ett tangentbord till iPaden som samtidigt fungerar som ett skydd då man inte använder den. Skriver det här inlägget med tangentbordet och det fungerar hur bra som helst. Så nu tror jag att det är iPaden som ska få följa med till Göteborg. Det lär bli en hel massa inlägg både på bloggen och Instagram under mässan, så paddan och telefonen kommer att vara mina viktigaste verktyg. Bara jag ännu kom på hur jag får in bilder via iPaden.

Peppen inför mässan börjar stiga allt mer. Det kommer att bli så kul! Ses vi där?

Uppdatering; Efter många om och men fick jag in en bild, trots att jag inte får den placerad på mitten. En bra början i alla fall. Problemet är att jag inte får fram bilder som jag tagit med mobilen på paddan. Den här bilden skickade jag till min mejl och fick den på det sättet i iPadens fotoalbum. Kan någon av er hjälpa, ett lättare sätt att få in mobilbilder?

e2go unlimited

Som jag skrev i det här inlägget är inte Kindle unlimited tillgänglig utanför USA. I Sverige finns ett riktigt bra alternativ, nämligen e2go. Till priset av 198kr i månaden får man läsa så många eböcker och lyssna till så många ljudböcker man orkar och hinner. Utbudet verkar också vara riktigt bra. Det enda minuset (för mig) är att det endast finns appar för iOS och Android. Jag har en Windows Phone telefon och hade gärna lyssnat på böcker via den. Men visst är jag taggad på att testa på paddan, trots att det är lite bökigt att läsa på den. Till min stora glädje kan jag erbjuda er, alla underbara, en månads gratis provperiod. Klicka in er på den här kampanjsidan: http://www.e2go.se/kampanj/boktok, uppge koden BOKTOK och börja frossa i böcker!

Så hrä står det på siten:

Unlimited-tjänsten med Sveriges största utbud av e-böcker och ljudböcker. Läs och lyssna obegränsat i din surfplatta eller mobil. Över 10 000 titlar att välja mellan. Ingen bindningstid.

Detta inlägg är ett samarbete med e2go.

Klovharun, Toves ö

Ni som följer mig på Instagram (boktok73 där också) vet kanske att jag tidigare i veckan hade förmånen att få åka ut till ön där Tove Jansson tillbringade 28 somrar. Det var hennes sommarparadis. Då hon var 78 år meddelade hon att det här var sista sommaren hon tillbringade på ön och skänkte ön och huset åt Pellinge hembygdsförening som har förvaltat det sedan dess. Varje sommar är det öppet hus under en vecka. Resten av tiden får man hyra huset och vistas vid horisontens rand i en magisk miljö. Det skulle vara drömmen det! Det här inlägget är en kavalkad av bilder. Titta och njut.

Man anländer till ön bara med båt. Det finns inga bryggor, så det gäller att hitta en lugn vik att ta i land vid. Ön ligger helt längst ut i skärgården, man ser bara hav och följande land som kommer emot är Estland.

I skydd av en klippskreva ligger huset. En liten stuga som smälter in i miljön förvånansvärt bra.

I fönstret finns en handskriven lapp: "Stugans nyckel hänger över dörren. Slå inte sönder fönstret! Stäng luckorna igen"

Då man stiger in i stugan fylls man av vördnad. Tiden har bokstavligen stått still inne i stugan. Stugan känns förvånansvärt rymlig inne. På bordet finns samma Marimekko vaxduk som Tove och Tuuti (Tuulikki Pietilä, Toves livskamrat) lagt på bordet någongång kanske på 1970-talet. I fönstret hänger samma gardiner som "flickorna" hängt upp där. Stämningen är magisk, jag fylls av vördnad.

Den lilla köksdelen består av en gammal vedspis och en lite nyare gasspis. Tove Jansson var inte den som brydde sig värst mycket om mat, det var Tuuti som såg till att de fick något att äta.

På kryddhyllan finns gamla ksyddburkar kvar.

Skrivbordet ser ut som om det bara står och väntar på att Tove ska komma och fortsätta skriva.

Vilken bok kom med det här paketet månntro?

Den lilla stugan är fylld av små detaljer.

Utsikten är magisk.

Hyllorna är väl fyllda med böcker.

Då huset byggdes var man tvugna att spränga i berget. Hålet som uppstod blev lite större än väntat. Då byggde det en bastu under huset. Genom den här smala passagen går man till bastun.

En äkta finsk bastu!

Stränga regler i utedasset.

Det är med vemod vi vinkar adjö åt stugan och holmen. I mitt hjärta väcks en längtan efter att packa väskan med böcker och tandborsten och installera mig på Toves ö. I total avskildhet från resten av världen. Bara mina böcker och jag tillsammans med Toves "ande". Totalt magiskt.


Detta inlägg är en del av Bokbabbels Tove Jansson-bloggmarathon med vilket vi firar dagen Tove Jansson skulle ha fyllt 100 år. De övriga som deltar är: MonsterSteffa, Sagas bibliotek, Pantalaimone, Sockerslott, Feministbiblioteket, Oksan hyllyltä, Lilla bokhyllan, Fantastiska berättelser, Och dagarna går, En kattslavs dagbok, Breakfast Book Club, Ytterligare några ord, Havsdjupens sal, Caffeine, Bokhora, Söstra mi, Kirsin kirjanurkka, Västmanländskans bokblogg, Boktok73, Bokhyllan i pepparkakshuset, Boktjuven, Hyllytontun höpinöitä, Boktoka, Les! Lue!, Prickiga Paula, Lyran noblesser, Yökyöpeli hapankorppu lukee, Madness, Fiktiviteter och Bokbabbel

Vägen hem

I söndags var jag på teater. Det var den nyskrivna pjäsen Vägen hem som jag var och titta på. Först lite bakgrund.

Enligt legenden var Tove Janssons föräldrar ute och åkte båt någongång på 1920-talet. De åkte förbi Eidisviken i Pellinge i Borgå skärgård. De blev så förtjusta i stället att de tog i land och frågade dem som bodde där om de fick hyra huset på sommaren. Det fick de och där tillbringade Tove sina barndoms somrar.

Teaterpjäsen spelas upp just där i Eidisviken, på samma gård som Tove sprungit omkring på. Stället är alldeles underbart, det är lätt att tänka sig att Janssons förälskade sig i stället. Utsikten från strandklipporna är magisk. Det är den utsikten som agerar kuliss till skådespelet.

Regissören Kim Gustafsson har också skrivit pjäsen. Han är barnbarnsbarn till hyresvärdarna och har vuxit upp med Tove som en spännande sommargäst och har många minnen från sin barndom och ungdom. Pjäsen baserar sig ändå inte på minnena utan på ett antal vykort som Tove och Tuulikki skickade från sina resor från olika håll i världen. Under tiden som Tove och Tuulikki reste gick livet vidare på Pellinge och det är vinklingen på pjäsen. Pjäsen består av scener ur vardagen, med inslag i form av vykorten som Pellingeborna fick från flickorna som Tove och Tuulikki kallades i folkmun.

Andra akten lyfte pjäsen till skyarna. Jag blev rörd och berörd. Slutscenen då Tove äntligen kom var så vacker samtidigt som skådespelarnas version av Höstvisan lite grann bröt mot det vackra. Effekten blev magisk.

Alla skådespelare, all rekvisita, kläder och idéer härstammar från Pellinge. Pellinge ungdomsförbund har också tidigare satt upp pjäser, men den här pjäsen måste nog vara en av de absolut bästa. Riktigt, riktigt bra. Skådespelarna är vanliga människor. Biljetterna till föreställningarna sålde fort slut och jag är glad att jag lyckades komma över biljetter till pjäsen.

Höstvisan
  avTove Jansson

Vägen hem var mycket lång
och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula,
för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort,
går och tänker på allt detdär som man borde.
Det finns så mycket saker som
jag skulle sagt och gjort.
och det är så väldigt lite jag gjorde.

Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörkna minut för minut,
tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommarn slut.

Jag letar efter nånting
som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mig att finna.
En sommar går förbi,
den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nångång
förr'n skymmningen blir blå,
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann,
kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma


Nu blåser storm därute
och stänger sommarns dörr,
det är för sent för att undra och leta.
Jag älskar kanske mindre
än vad jag gjorde förr,
men mer än du nånsin får veta.
Nu ser vi alla fyrar
kring höstens långa kust
och hör vågorna villsamma vandra.
En enda sak är viktig
och det är hjärtats lust
och att få vara samman med varandra.

I en radio i morgon!

Så här står det på Radio Vegas hemsida:

"Böcker i bersån: Cancer och andra sjukdomar
Anne Hietanen läser mer än gärna sjukdomshistorier för att få lite perspektiv på livet. Dessutom finns det en stor mängd vacker prosa om just sjukdomar, såväl själens som kroppens. Gäster är bokbloggarna Jessica Andersin och Marika Gustafsson. Frida Lindholm hörs också i programmet.
Onsdag 6.8 kl. 14.03 och 23.03"

Tur att jag jobbar, för jag skulle inte våga lyssna på programmet live i alla fall. Radiodebut för mig. Bokbabbel är ju redan erfaren radiopratare. Redaktör för programmet är Anne Hietanen. Minns bara hur kul det var att spela in programmet, så kanske jag vågar lyssna på det i efterhand. Så om du befinner dig i Finland i morgon, onsdag, ratta då in Radio Vega kl 14.03 och lyssna på vår diskussion.

Tove och skärgården

Som jag kanske nämnt förut så tillbringade Tove Jansson somrarna här i Borgå skärgård. Just nu kan man i Konstfabriken gå på en fin utställning, Tove och skärgården. Där kan man se hur den ösnyländska skärgården lever i hennes litteratur. Utställningen består av bilder från skärgården, från Klovahrun där Tove tillbringade många somrar och vid bilderna finns utdrag ur hennes böcker.

I blickfånget finns båten Victoria, som var Toves båt med vilken hon färdades ut till holmen.

 Vykort som Tove skickade till vännerna på Pellinge och små meddelanden fanns utsatta i montrar. Små minnen, glimtar av personen Tove Jansson.

En riktigt fin utställning med skön stämning i Konstfabrikens fabrikssal. Rekommenderas!

Här i Borgå ordnas flere fina evenemang i anknytning till Tove100. En nyskriven teaterpjäs hade premiär igår. Den ska jag gå på på söndagen. 8-10.8 ordnas ett fint litteraturseminarium med många fina seminarier. Rapport kommer här på bloggen från båda.

Super July

Jag brukar inte skriva månadssummeringar. Den här månaden gör jag ändå ett undantag. Jag har läst som en tok hela månaden! 14 böcker lästa i juli är nog rekord för mig någonsin. Tre böcker i månaden är ganska normalt, kan inte fatta att det blev 14!

Här är listan:

Fortfarande Alice: Lisa Genova
So much for that: Lionel Shriver
Pappan och havet; Tove Jansson
Sommarboken; Tove Jansson
Vackra människor; Peppe Öhman 
Here's looking at you; Mhairi McFairlane
Eleanor & Park; Rainbow Rowell
Fyrmästarens dotter; Ann Rosman
Dead water; Ann Cleeves
Sju jävligt långa dagar; Jonathan Tropper

Tiden går så långsamt när man tittar på den; Josefine Lindén
A tap on the window; Linwood Barclay
Det osynliga barnet; Tove Jansson
Själakistan; Ann Rosman

Jag trodde ännu tidigare idag att jag läst 12 böcker i juli, men när jag började uppdatera goodreads och Läst 2014- sidan här på bloggen märkte jag att två böcker ännu fattades. Visst beror mitt läsflyt på att jag varit ledig nästan hela juli, men också av att jag bara läst böcker jag verkligen har velat läsa. Skulle gärna vara ledig hela augusti också, men plikten kallar igen på måndagen. Å andra sidan ska jag såsmåningom börja blicka framåt mot bokmässan. Känner ivern börja krypa i mig. Bara 55 dagar kvar nu!

Sommar, sommar

Sommar, sol och semester. Vad kan väl vara bättre än det? Lägg till en hel hög med lästa böcker, många simturer och en hejdundrande sommarfest och där är min semester i ett nötskal. Ännu återstår några dagar av semestern.

Förra lördagen hade våra bästa vänner en fin sommarfest för att fira bådas 40-års dagar. Jag var med och hjälpte till med arrangemangen och med maten under själva festen. Festen var i deras trädgård och vädret var perfekt. Strålande sol och 30 grader varmt. En extra krydda i festen var att Mark Levengood var med, ena jubilaren är nämligen hans syster. Jag hann byta några ord med honom mellan dukningarna. Måste nog erkänna att det var lite kul att följande morgon sitta ute i festtältet och äta frukost med Mark! Kanske jag den här gången vågar prata med honom om jag ser honom på bokmässan, senast vågade jag inte, trots att jag kunde ha gjort det.

Bilden är tagen av min man, jag hann inte knäppa några bilder då jag försökte få maten på bordet.

Ännu ett stort grattis till vännerna och tack för en härlig fest!

Kindle unlimited

Amazon har lanserat en ny tjänst, Kindle unlimited. Man behöver inte ha en Kindle för att kunna uttnyttja tjänsten, utan det räcker med att ha en Kindle app på en telefon, dator eller surfplatta. Till priset av $9.99 per månad får man läsa så mycket man hinner. 600.000 titlar finns med i urvalet. I paketet ingår också ljudböcker. Tills vidare är tjänsten bara tillgänglig i USA, men enligt Amazons hemsida kommer den att "internationaliseras" inom kort. Riktigt intressant tycker jag!

Liknande tjänster finns i Sverige, bl.a. Storytel och E2GO. Jag har inte provat på någondera. Har du erfarenhet av tjänsterna?

Det här inlägget publicerades först på Bomässans community.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Efter att Bokbabbel uttryckt sin förtjusning över boken Eleanor & Park kunde jag inte annat än klicka hem den till Kindlen. Då jag dessutom hittade den till det överkomliga priset $2.71 var det inget svårt beslut att klicka hem boken. Kan inte annat än älska "Buy with one click"-knappen som gör det så lätt att börja läsa. Ibland är det lite för lätt, men nu visade det sig att boken var en fullträff.

Jag har dragit mig några dagar för att skriva om boken. För mina ord kan på inget sätt ge boken rättvisa. För den här boken känns. I varje por, som Bokbabbel så träffande svarade på min kommentar på hennes inlägg.

Eleanor är den nya tjejen. Hon har ingen sittplats i skolbussen. Den enda platsen som är ledig är platsen bredvid Park, killen som inte vågar titta upp på henne, som läser serier och lyssnar på musik från sin Walkman (!). Eleanor ser annorlunda ut, hon är storvuxen och klär sig i udda kläder. Hon kommer från en fattig familj och tvingas dela ett pyttelitet rum med sina fyra syskon. Eleanor och Park pratar inte med varandra där de dag efter dag sitter bredvid varandra i bussen.

Magin som uppstår då Park en dag tar Eleanors hand. Känslorna som föds mellan dem, som de inte riktigt vet hur de ska handskas med. Jag är fast från början. Det är bara magiskt. Kontrasten mellan Eleanors och Parks liv och känslorna de utvecklar för varandra får mig att läsa, sträckläsa. Misären som Eleanor lever i och som hon inte vill visa för Park får mitt hjärta att blöda.

Trots att det finns brister och allt inte är så trovärdigt så är jag helt kär i boken. Jag gav boken 4 stjärnor av fem på Goodreads. Slutet gjorde att en stjärna föll bort. Slutet var så fel, men ändå så rätt.

Författaren John Greens blurb på pärmen är så rätt:

"Reminded me not just what it's like to be young and in love with a girl, but also what it's like to be, young and in love with a book"

Jag kan inte skriva så mycket mer om boken, mina ord känns bara fåniga. Läs boken. Läs. Den kommer att gå in i varje por.

Att blogga eller inte blogga; När och varför?

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika har snällt skickat vidare frågan om när och varför jag började blogga till mig. Själva frågan har startat hos Ewa K på bloggen Holavedsbrudar. Det är ju en helt hälsosam fråga att stanna upp vid nu och då.

Jag startade bloggen 24.4 2011. Efter att i många år fört manuell läsdagbok i flera små röda anteckningsböcker fick jag upp ögonen för bokbloggarna. En helt ny värld öppnade sig för mig. Det fanns andra som älskade böcker och läsning lika mycket som jag. Det här ville jag också göra. Min vana trogen var jag otålig och ville börja blogga genast. Jag hade inte ens tid att hitta på ett vettigt namn på bloggen. Så det blev boktok73 och nu får jag leva med det. Bokbloggarmaffian är ett underbart gäng, där alla förstår alla extatiska utrop om något man läst. Det känns som om man skulle känna en hel massa människor, trots att man aldrig kanske ens har träffats.

Jag tycker att jag har en riktigt bra mängd trogna läsare på bloggen. Tack för att ni orkar titta in! Varje gång någon lämnar en kommentar blir jag lika glad. Det är ett av de roligaste mejlen man kan få; "du har fått en ny kommentar på ditt inlägg". Jag är inte särskilt flitig kommenterare själv, vilket till stor del beror på att jag läser så gott som alla blogginlägg via Feedly, och inte alltså direkt på respektive blogg. Det är lite tråkigt, jag ska försöka skärpa mig och kommentera mera.

Jag har inte ännu lyckats komma ihåg en enda bloggfödelsedag. Kanske 4-års dagen blir ett undantag.

Det skulle vara kul att läsa din berättelse om när och varför du började blogga! Länka gärna i kommentarsfältet! 

Here's looking at you; Mhairi McFairlane

Mhairi McFairlanes andra roman Here's looking at you går direkt in i mitt hjärta. Det är London, inte bara Notting Hill och de exklusiva kvarteren. Brittish Museum har en stor roll i boken. Det är Italien, Toscana- där jag precis var, och huvudpersonen Anna läser på sin Kindle! Det behövs inte så mycket mer. Intrigen är ganska förutsägbar, men det stör mig inte alls. Karaktärerna är äkta och trovärdiga.

Mhairi McFairlane är en ny feelgood-favorit-författare. I November kommer hennes tredje roman ut, It's not me, it's you. Den ser jag fram emot!

Här kan du läsa mer om handlingen.

Vackra människor av Peppe Öhman

Här har jag sommarläsning-tipsat i lokaltidningen om boken Vackra människor och så ger jag den 2 stjärnor av 5 på Goodreads. Kan tyckas lite motstridigt och det är också mina känslor om boken.

Vackra människor handlar om två par i 30-års åldern. Båda paren har barn och i början av boken korsas deras vägar iom barnens dagisinskolning (motsvarande inskolning till förskola i Sverige). Huvudpersonerna är hippa unga vuxna som bor i den trendiga stadsdelen Rödbergen i Helsingfors. Ida jobbar på utrikesministeriet. Hennes sambo Max jobbar på en reklambyrå. Tillsammans har de dottern Kristina. Sanna är Svenskfinlands bloggdrottning och hennes sambo Johannes är en rätt så framgångsrik dokumentärfilmare. Deras som heter Ian. Idas och Johannes vägar har korsats en kort sekund tidigare, för flera år sedan. Då de ses igen i samband med dagislämning och -hämtning väcks gamla känslor till liv. Ingen verkar helt tillfreds med sitt liv.

I boken beskrivs hippa unga vuxnas liv i ett trendigt Helsingfors. Det vimlar av beskrivningar av innecaféer och krogar, ställen där uppenbarligen alla går. Huvudpersonernas livsstilar är rätt så bekymmerfria, uppenbarligen har de inga större ekonomiska bekymmer. Boken ger en bild av att finlandssvenskarna över lag lever på det sättet. Det är kanske det jag stör mig mest på i boken. Jag kan över huvudtaget inte alls identifiera mig med personerna. Men så kommer jag ju inte heller från Helsingfors, utan vad som kan räknas som en liten håla jämfört med huvudstaden. Att det uppstår förälskelser och tillfälliga förbindelser på vad jag som läsare uppfattar som ganska lösa grunder har jag också lite svårt med. Det känns väldigt främmande från verkligheten.

Språket är flytande och naturligt. Tankar och repliker blir ändå ofta på hälft. Jag kan tänka mig att författaren inte har velat skriva ut allt utan lämna lite åt läsaren att tänka ut själv. Jag tycker ändå att en hel del hade kunnat lämnas bort och i ställe utveckla lösa trådar.

Då svenskfinland sist och slutligen är ganska litet och Peppe Öhman är en kändis kan man som läsare inte rå för att man titt som tätt funderar på vem som är förebild för vilken karaktär. Kan känna igen radiopersonen som ville lämna tidiga mornar och därför bytte jobb. Då midsommarfiranden i Hangö beskrivs kan jag inte annat än undra om det är utgående från författarens egna erfarenheter de händelserna utmålas.

Trots mina ambivalenta känslor tycker jag ändå att boken är läsvärd. I alla fall för oss finlandssvenskar. Bilden som Peppe Öhman målar upp är inte den jag skulle vilja marknadsföra. Jag hoppas att tex. svenska läsare inte tror att alla finlandssvenskar lever som karaktärerna i boken.

Medan jag skrev ihop detta inlägg ploppade det upp ett mejl i min inbox; "Jeanette "Peppe" Öhman följer dig på Twitter". Snacka om sammanträffande! Lite kusligt.

Vackra människor väcker känslor. Starkare känslor än jag hade kunnat föreställa mig. Jag är lite förundrad över detta.

Tack till Shildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Helsida i lokaltidningen

Igår blev jag intervjuad för lokaltidningen Borgåbladet angående uppdraget som bloggambassadör och bokbloggande i allmänhet. Varje gång någon frågar mig om min läsning eller om böcker märker jag hur kul det är att prata om det! Jag kunde hålla låda hur länge som helst! Intervjun resulterade i en helsida i dagens tidning. Riktigt trevligt skrivet, om jag får säga det själv. På facebook länkade tidningen till artikeln genom att rubricera "Borgås nya stolthet" osv. Det kan jag nu inte riktigt hålla med om, men annars riktigt okej.

Här är länken till tidningens hemsida. Hoppas man kommer in och läsa utan att vara tvungen att registrera sig.

Semestertankar

En mycket rolig vecka har det varit. Har blivit månadens bloggambassadör och varit på mitt livs första radioinspelning i en riktig radiostudio i ett riktigt radiohus. Resultatet kan man höra här i Finland i Radio Vega 6.8 kl 14.03 (repris kl 23.03) i programmet Böcker i Bersån. Vem hade kunnat ana att det skulle vara så kul att spela in ett radioprogram? Där satt vi, proffsiga programledaren Anne, radioveteranen Bokbabbel och nybörjaren jag och pratade böcker för brinnkära livet. Jag stortrivdes och fick mersmak! Hoppas jag vågar lyssna på själva programmet då det kommer ut ...

Då jag på twitter darrade till över uppdraget som bloggambassadör tyckte Greger från Borgå att lokaltidningen i vår stad borde uppmärksamma det. Och tydligen har Greger stort inflytande på lokaltidningen för redan följande dag började chefsredaktören fölaj mig på twitter! Idag ringde telefonen och det var en redaktör som ville intervjua mig. Snacka om supervecka!

I förrgår var jag med mamma och syrranTove Jansson 100 år utställningen på Ateneum i Helsingfors. En alldeles unik utställning som det verkligen lönar sig att se. Fantastiska tavlor och skisser. Bäst tyckte jag om de små, små detaljrika tavlorna (typ 3x3cm) och första upplagorna av böckerna som Tove Jansson skrivit. Väl hemma tog jag inspirerad upp Pappan och havet.

Idag började min sommarsemester. Det är alltid skönt med semester, men i år är det första gången på mycket länge som jag inte har kännt en utmattning pga jobbet och inte har längtat bort från jobbet. Tänk vad mycket ett jobbyte kan ändra på. Jag har inga större semesterplaner. Tar mest dagen som den kommer. Ser fram emot soliga dagar fyllda av lästid. Det enda jag planerat är att jag ska läsa Sommarboken, för det är tradition.

Vi har äntligen fått sommarväder här i södra Finland. Ha en skön sommar alla underbara!