Läser just nu

Vet inte om jag kan vara alldeles ärlig i den här veckans bokbloggsjerka. Jag har nog aldrig tidigare haft så många böcker på gång på en gång. Uppgiften är alltså att berätta vad jag läser just nu.

Stalker av Lars Kepler är den boken som ropar allra högst just nu. Då den trillade in i brevlådan gick den före alla andra böcker som var på hälft. Recensionsdatum är först 7.11, så jag yppar inte ett ord mer om den boken förutom att den bör läsas i dagsljus.

På sängbordet har jag Lång väg hem av Eva Dolan. En helt "perus"deckare som vi här i Finland skulle säga. Alltså en deckare som ger en det en deckare förväntas göra. Perus är finska och betyder grundläggande. Det finska ordet säger ändå mycket mer än det svenska, så ni svenska läsare får ursäkta mitt uttryck.

Innan jag fick Stalker hade jag Kristina Ohlssons Lotus Blues i handväskan, så nu väntar den på att jag ska läsa klart Kepler.

Vid min läsfåtölj har jag Sharon Boltons En mörk och förvriden flod, en ny bok om Lacey Flint. Som vanligt riktigt bra och fängslande. Också den har fått ge vika för Stalker.

Så håller jag också på med Brev från Tove Jansson. Det är en bok som jag vill njuta av länge och läsa lite i taget, inte sluka på en gång. Så jag läser ett brev nu och då och njuter av Toves egna ord.

Så har jag ju alltid något på gång på Kindlen, just nu Katarina Wennstams Stenhjärtat. Kindlen bär jag också med mig i handväskan ifall att lamporna inte skulle vara tända på morgonen i bussen.

Ska bli intressant att se om någon kan slå mitt antal böcker på gång ...

Helsingfors bokmässa

Idag inleddes bokmässan i Helsingfors. Jag stegade iväg dit efter jobbet. Såg fram emot att igen uppleva något av atmosfären från Göteborg, att gå och strosa bland montrar och stanna upp och lyssna på någon författare här och där. Och visst kände jag bekanta vibbar. Bokmässan i Helsingfors kan inte jämföras med den i Göteborg, men ändå känns det skönt att gå ner på mässgolvet och insupa doften av böcker, klappa på och bläddra i böcker som ligger fint upplagda i montrarna. Det finns gott om finska böcker på mässan. Det svenska utbudet däremot är blygsamt. Visst har Schildts & Söderströms en fin stor monter med ett bra utbud på både nya och äldre böcker. De har dessutom en reahylla med riktigt låga priser. Där fyndade jag bl.a. böcker åt barnen. Annars är det bara små förlag som har några svenska böcker. I Akademiska bokhandelns monter finns också svenska böcker, men sedan är det slut på utbudet. De Sverige-svenska förlagen lyser med sin frånvaro. Jag förstår ju att den minimala finlandssvenska minoriteten inte lockar de svenska förlagen, men ändå önskar jag att något förlag skulle intressera för oss finlandssvenskar. Nu får vi förlita oss på nätbutiker i stället.

Summa summarum var det riktigt roligt att ta sig ett varv på mässgolvet. Jag unnade mig själv två böcker.

Min Tove Jansson samling utökades med Trollkarlens hatt. Jolin Slottes bok Närhelst hon kommer hade jag inte hört något om förut, men den lät riktigt bra.

Bokcirkeltema Tove Jansson

Idag var det dags för andra träffen för Tove Jansson- bokcirkeln i biblioteket i min stad. Jag har inte varit med i någon bokcirkel tidigare, har alltid varit lite avogt inställd till att läsa något som jag måste läsa. Nu då temat är Tove Jansson och det endast är fråga om fyra träffar, kände jag att det här vill jag vara med på. Första gången diskuterade vi Bildhuggarens dotter, Tove Janssons självbiografi. I dag var det dags för en av mina favoriter, Sommarboken. Riktigt kul att diskutera böcker, speciellt böcker med så mycket innehåll som Toves böcker har trots att de första två varit rätt så tunna. Då jag läste Sommarboken igen inför bokcirkeln slogs jag av hur många nya upptäckter jag gjorde trots att jag läst boken två gånger tidigare. Jag hade inte vetat att Sommarboken är en av tre sorgeböcker som Tove Jansson skrev efter sin mammas bortgång. Vi diskuterade huruvida boken är sorglig, vemodig eller realistisk.

Jag får mersmak från bokcirkeln. Nästa gång ska vi diskutera Sent i November.

Fullspäckad vecka

Helsingfors bokmässa går av stapeln den här veckan. Jag har fått bloggpass dit, med fritt inträde, så jag kommer nog att gå åtminstone på torsdagen och på söndagen, eventuellt en liten sväng på fredagen. Då dottern idag fyller 10 år ska det också ställas till med kalas på lördagen. Dessutom jobb måndag-fredag, bokcirkel i morgon och körövning på onsdagen. Då blir man lite frustrerad, samtidigt som man blir jätteglad, när man hittar den här godbiten i brevlådan:

Tur att jag åker buss 2 timmar per dag, så jag åtminstone hinner få in lite lästid. Bara jag hålls vaken i bussen. Det är mycket nu, men det mesta bara kul!

Bokbloggsjerka

 Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka gör mig lite fundersam. Jag är ju den som får de flesta av mina lästips från andra bloggare, jag läser deras, era, recensioner och antecknar boken på min önskelista om jag finner den intressant. Så jag vet ganska bra vad jag ger mig in på då jag plockar fram en ny bok. Inte för mycket, men så där passligt för att jag ska vara sugen på den. Därför har jag stora problem med att ge ett tips på en bok som man inte bör veta något om innan man läser den. I stället blir jag riktigt sugen på att läsa Patient 67 av Dennis Lehane som Annika och flera andra har tipsat om i sina inlägg. Hur konstigt är inte det? Jag vet ju inget om den boken och nu vill jag läsa den! Så det blir inget tips av mig den här veckan. I stället googlar jag Patient 67 ...

Var ska man börja...

... när man hittar 4 böcker i brevlådan (numera paketlådan).

Tack till Modernista!

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Det visade sig att jag inte är den sista i universum som läst Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Så nu uppmanar jag alla er som inte har läst boken att göra det. Det är en vacker historia om kärlek och medmänsklighet. Om att acceptera sina medmänniskor trots att de kanske bär på en skrämmande sjukdom.

I Sverige har boken klassats som en ungdomsbok. Visserligen handlar den om 14-åriga June och hennes relation till sin morbror och senare hans pojkvän, men jag ser nog boken mer som en vuxenbok. Den kan naturligtvis läsas av alla, men jag tycker att den kan vara lite svår att förstå för lite yngre läsare. Carol Rifka Brunt skrev boken för en vuxen målgrupp.

Tempot i boken är lugnt. En känsla av något sorgligt och sårbart, men samtidigt vackert vilar över historien. Man fängslas och vill fortsätta läsa om Junes på gränsen till förbjudna känslor till sin morbror, om hennes komplicerade relation till sin syster. Den spirande relationen till Toby som samtidigt är skrämmande och spännande introducerar vuxenvärlden för June med alkoholsmakprov och cigarretter. Karaktärerna i boken är mänskliga och trovärdiga och familjens relationer till varandra är realistiska.

Jag har lite svårt att sätta konkreta ord på mina tankar om boken. Det är känslan jag gillar bäst, tempot och lugnet. En vacker bok. Både utanpå och innanför.

Tack till Gilla böcker som gav en hel hög böcker och kassar till oss bokbloggare till vårt mingel. Extra kul var det att författaren själv kom till minglet och signerade våra böcker!