Inför-sommaren-bloggstafett

Sofie har tagit initiativet till en inför-sommaren-bloggstafett med boktips som tema. Titta in på söndagen för att få boktips både för soliga och regniga sommardagar. Vi som deltar är:

9.00 Sofies bokblogg
10.00 Bokmumriken
11.00 The World I Live In
12.00 Agnes bokblogg
13.00 Fanny, Lions Library
14.00 Marika, Boktok73
15.00 Robert, Mina skriva ord
16.00 Veroniqa, Bokdivisionen
17.00 Västmanländskans bokblogg
18.00 Anna, Sagan om sagorna
19.00 Sammanfattning på Sofies bokblogg

Tiderna är svensk tid, så läser du i Finland bör du lägga till en timme!

Det ska bli kul att se vilka tips alla kommer med! Bäst att ha anteckningsmaterial tillhanda för att skriva upp alla boktips!

Prio ett av Emelie Schepp

Bild från författarens hemsida

Jag har följt med och läst Emelie Schepps böcker sedan hon gav ut den första boken Märkta för livet på eget förlag. Hon kontaktade mig då och frågade om jag ville läsa hennes bok och jag gillade den verkligen. Då jag 2014 var en av bloggambassadörerna och var med och ordnade spänningsminglet var det en självklarhet att tillfråga Emelie om hon ville komma och berätta om sitt författarskap på minglet. Då hade hon precis "blivit med förlag" och den andra boken skulle komma ut ett litet halvår senare. Det minglet har stannat i mitt hjärta som det bästa minglet jag varit på. Så tack igen Emelie att du ville ställa upp och komma och prata med oss bokbloggare!

Nu var det ändå meningen att jag skulle skriva om Emelies tredje bok om åklagaren Jana Berzelius, Prio ett. Ambulanssjuksköterska Philip Engström är först på plats när en svårt skadad kvinna hittas. Någon dag senare uppdagas ännu ett brutalt mord och Philip börjar se ett otäckt mönster i dåden. Han kastas tillbaka till det förgångna och hela hans värld hotar rasa samman.

Jana Berzelius kopplas in på morden som förundersökningsledare. Ganska snart ser hon kopplingar mellan fallen och vad som hänt hennes egen mor då hon dog i det som påstods vara en hjärtattack. Samtidigt kontaktar en person ur Janas förflutna henne och hon tvingas igen gå utanför lagens gränser för att skydda sin identitet och sin heder.

Ja, vad kan jag annat säga än att det är strålande! Böckerna blir bättre och bättre trots att förväntningarna stiger för varje bok. Jag gillar att det är två, tre, fyra olika historier som är invävda i varandra utan att det blir råddigt eller för svårt att hålla reda på. Det är komplext och fängslande och jag blir överraskad då jag kommer underfund med vem den skyldiga är. Janas uppväxt och tidigare liv avslöjas sakta bit för bit och jag har på känn att det ännu finns mycket kvar att upptäcka. Fem stjärnor av fem blir det på Goodreads.

Det ända jag tycker att är tråkigt är att jag har de båda första böckerna i pappersformat men den här som e-bok. Dessa böcker vill man ha i sin hylla och tipsa om och låna ut till utvalda personer man kan lita på att de behandlar dem väl. Kanske den går att köpa någon dag på någon bokrea. Nu blir det en lång väntan på följande bok. Jag skriver visst så i varje inlägg nuförtiden. Men tänk vilken rikedom, att få vara med om sådana läsupplevelser som gör att man bara längtar efter mer! Trots mord och elände.

Tack Emelie för att du skriver böcker- sluta aldrig med det!

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Tiggaren är Sofie Sarenbrants sjunde bok och den femte om kriminalkommissarie Emma Sköld. Boken ges ut på Bookmark förlag, ett förlag som är nytt för Sofie. Lanseringen av Tiggaren är den största hittills för förlaget. Jag kom hem efter en sex dagar lång arbetsvecka med några extra långa dagar och hittade boken i postlådan. Tröttheten var som bortblåst och ESC fick rulla på för sig själv.

Tiggare blir brutalt mördade och utplacerade på strategiska platser i Stockholm. Det som först ser ut att vara dåd av en ovanligt brutal seriemördare visar sig vara en mycket mer komplex och strukturerad historia. Maktövergrepp och hämnd, en smygande känsla av att något obehagligt håller på att ske genomsyrar hela historien.

Tiggaren är en direkt fortsättning på Avdelning 73. Omslaget är to die for, ursnyggt! Då jag börjar läsa blir jag lite förvirrad en kort stund, vad var det som hände i slutet av den förra boken? Det tar ändå inte många sidor för mig att återhämta mig och just när jag börjar tro det värsta får jag dra en suck av lättnad. Det är en riktigt bra historia som Sofie Sarenbrant har skrivit ihop. Historien är komplex, med flera vinklingar och inget avslöjas för tidigt. Jag vill nog påstå att det är den bästa och mest genomtänkta boken hittills. Och jag är fast från första början. Jag läser boken på rekordtid, slukar den på några timmar. Då jag slår ihop pärmarna önskar jag att jag hade kunnat behärska mig lite och läst lite långsammare. Nu blir ju väntan på nästa bok väldigt lång. Igen.

Suverän historia, passligt läskig. Skulle göra sig bra på film. Grattis till förlaget och författaren!

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!

Läskoma de luxe

Är inne i ett sådant läsflyt att jag inte hinner blogga om allt. I lördags började jag på Sofie Sarenbrants nya bok Tiggaren och idag landade Emelie Schepps nya bok Prio ett i min inkorg och efter det i Kindlen. Båda böckerna har jag väntat på och sett fram emot så länge. Den första är utläst och bloggad om, inlägget dyker upp 23.5 på morgonen. Nu är prio ett Prio ett, synd bara att jag måste jobba i morgon. Tur att jag har en timmes bussresa att se fram emot både på morgonen och eftermiddagen!

Jag utan dig av Kelly Rimmer

Jag är inte helt bekväm med att läsa sorgliga böcker där jag vet att slutet inte är lyckligt. Jag har t. ex. inte läst Jojo Moyes Livet efter dig, för jag misstänker att den är alltför sorglig. Av någon anledning fastnade jag ändå för beskrivningen av Kelly Rimmers Jag utan dig och tillbringade valborgshelgen med den. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag vill läsa fler sorgliga böcker, det är kanske någon sorts självbevarelsedrift, inte vet jag. För faktum är ju att de gånger jag läst en sorglig bok så har jag ju gillat. I Jag utan dig blev jag tvungen att torka tårarna för att se att läsa vidare. Det om något är ovanligt för mig. Och jag kan ju inte annat än ge ett gott betyg åt en bok som berör mig till tårar.

Gripande, fängslande, romantisk, vacker och sorglig är några ord som beskriver boken. Jag vill inte berätta för mycket, uppmanar dig att läsa den i stället. Att boken utspelar sig i Australien är uppfriskande, det är inte många böcker jag läst som utspelat sig down under. Samtidigt får man ju en längtan att åka dit, åka färja, vandra i berg och dalar och chilla på stranden. Barfota. Läs!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bro bro breja av M.J. Arlidge

Den andra boken om kriminalkommissarie Helen Grace, Bro bro breja tar vid ca ett år efter där Ole dole slutade. Då jag rätt nyligen läste Ole dole hade jag höga förväntningar på den här boken. Det är inte alltid som en uppföljare lyckas hålla samma nivå som första boken, speciellt inte om man varit alldeles hänförd av den.

En man hittas död i ett industriområde. Hans hjärta har skurits ut och levererats till hans familj. Mannen har levt ett till det yttre ett skötsamt liv och har haft ansvarsfulla positioner inom kyrkan där han är aktiv. Då ytterligare två lik hittas och även deras hjärtan levererats i kartonger inser Helen Grace att det är en ryslig seriemördare som de har att göras med. Hur ska de hitta mördaren som inte lämnar några som helst spår efter sig?

Visst håller Bro bro breja måttet, och det med råge. Det är en bladvändare från första sidan. Eller vad sägs om de första två meningarna:

"Dimman svepte in från havet och kvävde nästan staden. Den var som en invasionsarmé, skymde alla landmärken, dolde månskenet och gjorde Southampton till en främmande och skrämmande plats."

Texten flyter på och översättningen av Lena Kamhed är riktigt lyckad. Man förnimmer både miljöerna och karaktärernas särdrag. Helen Grace är en såtillvida ovanlig kriminalkommissarie att hon inte är nersupen men hon har ändå sina egna mörka hemligheter som tynger henne. Jag gillar henne allt mer då man lärt känna henne bättre och ser fram emot del tre i serien, Dansa min docka, som kommer ut i höst på svenska. Titlarna på böckerna kan man ju inte annat än älska. Omslagen är också snygga, riktigt lyckat av Lind & CO.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp

Detta inslag är skrivet av Emma 11 år.

Boken ''Vem som helst utom Ivy Pocket'' är den första boken i serien Ivy Pocket. Boken är rolig men samtidigt spännande. Boken handlar om att Ivy ska överlämna en klockdiamant till Matilda Buterfield på hennes 12-årsdag som är från hertiginnan av Trinity. Diamanten är speciell och många är ute efter den. Ivy måste skydda den med sitt liv.

Ivy är en kammarjungfru som skapar problem på alla platser hon är på. Själv ser hon sig själv som begåvad och helt underbar. Hon jobbar för snobbar och höga personer. Jag tror att boken heter vem som helst utom Ivy Pocket för att hon är en katastrof och ingen vill ha henne.

Jag tycker att bilderna är jättefina. De är svartvita och väldigt detaljerade. Men kanske barnen är lite för smala?

Tycker att boken var väldigt bra! Man får nästan rysningar bara man ser på bilderna, och bara man läser får man bara mer och mer rysningar ju längre in man kommer i boken. Boken är skrivet på ett bra sätt som gör så att man genast vill sätta sig ner och läsa den när man har minsta lilla tid. Väntar på nästa del!:)

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!