Behandlingen av Mo Hayder

En man och hans hustru hittas inspärrade i sitt eget hem på en stillsam bostadsgata i södra London. De är gravt uttorkade, och de har blivit fastbundna och brutalt misshandlade. Mannen är nära döden.
Men det ska bli ännu värre: Deras åttaårige son saknas. När kriminalinspektör Jack Caffery kallas in för att utreda visar det sig vara omöjligt för honom att förhålla sig kyligt och objektivt till brottet; likheterna med händelser ur hans eget förflutna är alltför stora. Och när han gräver djupare i fallet samtidigt som han försöker hålla ihop sin tillvaro trots de alltmer omskakande avslöjandena om hans eget liv så börjar den verkliga mardrömmen.

Så beskrivs boken på baksidan och på bokhandlarnas hemsidor. Jag kunde inte ha beskrivit boken bättre själv, så den här gången fick det bli rakt av. Och visst är Behandlingen ruskig. Det är alltid ruskigt när barn som far illa är inblandade. Mo Hayders sätt att smygande beskriva händelserna utan att avslöja för mycket triggar upp spänningen och förväntningarna. Jag blir inte heller besviken, det är riktigt bra. Att händelserna utspelar sig i närheten av Brixton i London är extra kul, för det var ett område jag rörde mig en hel del i när jag bodde i London för xx antal år sedan. Jag känner igen en del av gatunamnen och det ger läsningen en extra krydda. Jag anar mig till gärningsmannen i ett ganska tidigt skede, men glömmer för en stund bort det och blir lite överraskad i slutet. En tråd blev på hälft, få se om den tas upp i nästa bok.

Mo Hayder är en författare som jag kommer att fortsätta läsa. Känner ändå att jag behöver en lite lättsammare bok efter den här.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Om det där med att avbryta mitt i en bok

Bokbabbel våndas idag på sin blogg över att hon nu gjort beslutet att lägga av efter 100 sidor i en bok. Jag känner väl igen den våndan. Jag har oerhört svårt att lämna en bok på hälft. Har jag läst en god bit in i boken så tycker jag att det känns som bortkastad lästid om jag inte läser klart boken och får lägga upp den på min "läst-lista". Visserligen har jag blivit lite bättre på det under de senaste åren, de år jag bloggat, men det är svåra beslut. Tack och lov finns det hela #boblmaf därute som man kan konsultera om det lönar sig att fortsätta traggla eller om man kan ge upp med gott samvete.

Visst säger mitt förstånd att jag inte behöver läsa klart en bok som jag verkligen inte gillar eller kommer in i. För det finns så många böcker som förtjänar läsas, högar med olästa böcker hemma, olästa böcker på läsplattan och olika "wish-lists" och tbr-listor på olika bokhandlars hemsidor. Och lästiden är ju sorgligt nog begränsad. Så jag ska försöka bli bättre på att avbryta läsningen om jag verkligen inte gillar enbok. Eller så ska jag sålla ännu bättre, så att jag bara påbörjar sådana böcker jag vet att jag gillar. Nej, jag vill nog också i fortsättningen spontant plocka upp en bok och kanske bli positivt överraskad.

Nu återstår bara frågan, kommer jag att bli positivt överraskad av Hausfrau? Jag har läst ca 100 sidor, och känner inte riktigt suget. Blir det bättre? Någon som har läst?

Konsten att vara Caroline av Peter Barlach

Peter Barlach är en helt obekant författare för mig. Konsten att vara Caroline är hans första roman för vuxna.

Caroline är 25 år, jobbar i delidisken på Maxfood. Hon drömmer om att öppna en egen restaurang, Carolines Tapas, men det fattas en halv miljon i startkapital. Hon umgås med sin alkoholiserade pappa och träffar fel slags män på krogen. Hon blir bekant med den ensamstående mamman Bente vars son är autistisk. Samtidigt försöker hon närma sig sin egen mamma som fastnat i sorgen efter Carolines brors död. Sedan brodern omkom har Caroline burit på en skuldkänsla hon aldrig kunnat sätta ord på. En dag hittar hon en lapp på jobbet, en erbjudan om att delta i ett brott som skulle kunna förändra hennes liv och uppfylla hennes drömmar.

Konsten att vara Caroline är en lättsam, men samtidigt djupsinnig historia. En modern Robin Hood historia, om att ta från de rika och ge till de fattiga. Boken är lättläst och texten flyter på, en bra bok för hängmattan. Jag stör mig lite på att Carolines utseende påpekas såpass mycket som det gör, speciellt i början av boken. Det blir bättre mot slutet på den fronten. Alkoholen flödar fritt under hela boken, och det är inte riktigt i min smak. Det dricks kopiösa mängder och det känns inte riktigt äkta.

Att en man skriver en bok med en kvinna i huvudrollen gör mig lite misstänksam. Att boken handlar om djupa känslor och autism, homosexualitet och kriminalitet, allt i en enda salig röra, är ändå ett lyft för boken. Det är tidvis snudd på gränsen till snuskighet, men räddas upp av de rappa replikerna och själva historien som hela tiden driver framåt. Maten som Caroline lagar låter gudomligt god. så se till att du inte är hungrig då du lägger dig i hängmattan med Konsten att vara Caroline. Reservera ett par timmar, för boken är en perfekt lättsam sträckläsningsbok med ett djup.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Istvillingar av S.K. Tremayne

S.K. Tremayne är för mig en helt obekant författare. Bakom pseudonymen står journalisten Sean Thomas, vilket inte säger mig desto mer. Men en sak är säker, han vet hur man skapar spänning och krypande obehag i textformat. Istvillingar är succéboken som sålts till en lång rad länder.

Kirstie och Lydia är enäggstvillingar och så lika att till och med föräldrarna har problem med att skilja dem åt. Lydia dör då hon faller ner från balkongen i sina morföräldrars hus. Ett år senare är familjen ännu inne i läkandeprocessen. Pappa Angus får ärva ett hus ute på en isolerad ö i Hebriderna. Ett vindpinat, förfallet hus, utan bekvämligheter. Familjen flyttar till ön med hopp om att läkas och komma bort från alla svåra plågsamma minnen. Det blir ändå inte riktigt så. Medan familjen försöker rusta upp sitt hus blir dottern Kirsties beteende allt mer egendomligt. Hon hävdar stenhårt att hon är Lydia och att det var Kirstie som dog. Mamma Sarah vet inte vad hon ska tro, var det "fel" dotter de begravde?

Det här är en riktigt ryslig bok. Psykologisk, den kryper in under skinnet. Miljöbeskrivningarna är magnifika och miljön spelar en stor roll i boken. Precis då jag tror mig ha listat ut vad som hände den där tragiska dagen ändrar historien och intrigen igen. Böcker med övernaturliga inslag är inte riktigt min grej, men här köper jag det med hull och hår. Tvillingar, karga öar, förfallna hus, det är som klippt och skuret för lite spöken och andar. Det är inte alltid som jag som läsare vet om det är på riktigt eller om det är övernaturligt, men konstigt nog så stör det inte. Det blir bara kusligare.

Några störande element finns det i boken, bland annat det att huset inte har varken el eller vatten, ändå kommer det vatten från kranen och glass från frysen. Detta kunde ha korrigerats och är egentligen ganska otroligt att det gått igenom kontrollen. Jag köper inte riktigt heller upplösningen, sanningen. Trots det så får Istvillingar högt betyg av mig på Goodreads, fyra stjärnor. Utan el-bagatellen skulle det ha blivit en full femma. Snyggt omslag har boken också!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

21 påståenden om mig

Jag hittade den här lilla listan hos Monika och kunde inte motstå frestelsen. Vad är det med enkäter?

Jag heter  Marika
Jag är för tillfället  hemma i soffan
Jag är bra på  att lata mig
Jag tycker inte om  att städa
Jag är dålig på  att teckna
Jag läser  många böcker på en gång
Jag gillar när  solen skiner och jag är ledig
Jag sjunger i världens bästa rock-kör
Jag älskar  min familj
Jag är inte speciellt bra på att få saker och ting gjorda här hemma. Böckerna lockar för mycket.
Jag föredrar salmiak framom choklad
Jag tycker om hallon
Jag är beroende av böcker
Jag har på mig mysbyxor och yllesockor (och t-shirt)
Jag dricker inte kaffe
Jag lyssnar på bokpoddar
Jag blir arg på folk som inte håller överenskommelser
Jag blir rädd av -jag är inte så värst rädd av mig
Jag önskar jag hade lite högre lön
Jag är pinsamt dålig på att göra projekt klara i tid
Jag är uppväxt i Borgå, den lilla staden öster om Helsingfors

Skön midsommar

En av sommarens höjdpunkter kom och gick. Lite av känslan finns ännu kvar någonstans inne i hjärtat trots att arbetsdagen var allt annat än angenäm. Några glimtar från midsommaren tänkte jag bjuda på trots att helgen inte innehöll så värst många sidor läsning.

Vi firar traditionellt midsommaren hos bästa vännerna. De bor på landsbygden och har en liten stuga som vi får bo i när vi är på besök. Midsommarfirandet inleddes med den första dukningen som bestod av fisk i olika former, sallader och annat smått och gott. Vi har upptäckt att det lönar sig att först äta fisk och senare på kvällen grilla kött och grönsaker. Så det blir många underbara dukningar.

Vädret var inte det allra bästa, men vi led ingen nöd. På midsommarafton var det omväxlande regn och sol, och till kvällen klarnade det upp såpass att vi vågade oss på att sitta ute och äta. Mellan dukningarna gick vi små promenader, hälsade på de små lammen i hagen, hängde och umgicks, badade bastu, ja njöt i största allmänhet. Vi har roligt tillsammans. Det är så skönt med vänner som man kan känna sig som hemma tillsammans med, som man vet var man har så att säga. Vi trivdes så bra så vi bestämde oss för att stanna två nätter. Det hann bli många dukningar!

Tusen tack till våra värdar för en skön midsommarhelg till! Må de bli många fler!

Currently reading tag

Bloggbohemen taggade mig redan förra veckan och jag hann glömma bort det en liten stund. Här kommer i alla fall mina svar!

1. Hur många böcker läser du vanligtvis samtidigt?
 Vanligtvis har jag en bok på gång vid sängen, en i handväskan för arbetsresor eller överraskande väntetider, en i Kindlen och ibland en vid läshörnan. Ibland är det Kindlen som finns i handväskan, ibland är den vid läshörnan. Så 3-4 böcker är inte ovanligt alls.
2. Om du läser mer än en bok, hur bestämmer du hur du ska byta mellan böckerna (läser du ett speciellt antal sidor innan du byter till den andra)?
 Jag läser den bok jag har på gång där jag är. Handväskboken väntar oftast hela helgen på följande pendling och boken vid sängen läser jag i en stund innan jag börjar sova. Jag har inget sådant system att jag skulle läsa vissa antal sidor och sedan byta, känslan styr.
3. Byter du någonsin bokmärke när du är en bit in i en bok?
 Det har jag aldrig tänkt på! Vanligtvis gör jag nog inte det, men gjorde faktiskt det precis idag! Jag läste i bussen och hittade ett Pocket shop bokmärke mitt inne i boken. Hade ett random kvitto som bokmärke, så jag bytte ut det.
4. Var förvarar du boken du läser just nu?
 Hm, se fråga 1.

5. Vilken tid under dygnet spenderar du mest tid med att läsa? 
 Sköna varma sommardagar kan jag läsa flera timmar ute i solen. Mest regelbundet läser jag på kvällen, fast det blir inte så länge innan ögonen faller ihop.
6. Hur länge läser du vanligtvis i ett svep? 
Lite samma svar som på förra frågan blir det här.
7. Läser du inbundna böcker med dust-jacket på?
 Ibland, ibland inte. Läser jag en inbunden bok i läshörnan, så kan jag låta omslaget vara på. Flyttar boken med mig till olika ställen tar jag oftast bort det.
8. Hur läser du vanligtvis? Sitter, ligger, osv?  
 Sitter i läshörnan och ute, ligger i sängen.
9. Tar du med dig boken du läser överallt? 
 Man kan säga att jag tar med en bok överallt, men det är kanske samma sak.

10. Hur ofta uppdaterar du dina framsteg i boken du läser på Goodreads? 
 Vanligtvis uppdaterar jag först då jag läst klart.
11. Vem vill du tagga? 
Dig som inte ännu har gjort den! 

Tack till Bloggbohemen för tagen!