Visning pågår av Sofie Sarenbrant

Visning pågår är Sofie Sarenbrants femte bok och den tredje som handlar om kriminalinspektör Emma Sköld. Jag har gillat de tidigare böckerna och högg tag i den här så fort den landade i min virtuella postlåda. Jag sträckläste och blev inte besviken.

Dagen efter att det varit visning i familjen Göranssons hus hittar sexåriga Astrid sin pappa brutalt mördad i huset. Astrid säger att hon på natten sett en främling som klappat henne på kinden då hon sov. Det finns inga tecken på inbrott och mannens fru blir snart misstänkt för mordet på sin våldsamma man. Då fler mord sker omkullkastas ändå Emmas teorier. Jakten på mördaren verkar bara leda till återvändsgränder.

Emma är äntligen gravid och det är endast ex-pojkvännen Hugo som ställer till med besvär både för Emma och pojkvännen. Vi får också följa Emmas systers Josefins vardag och allting ställs på ända då Josefin också blir inblandad i fallet.

Jag gillar Sofie Sarenbrants sätt att skriva. Det är lättläst och underhållande. De korta kapitlen lockar till att läsa ett kapitel till och vips har man åkt en hållplats för långt. Att Emmas nära och kära i varje bok är på något sätt inblandade kan man ställa sig lite kritisk till, men jag köper det. Det är ju en del av spänningen då det är bekanta som är inblandade. Jag ser fram emot nästa bok, börjar vänja mig vid en Sarenbrant varje vår nu.

Tack till Damm förlag för recensionsexemplaret! Damms nya recensionsexemplarpolicy gillar jag, de skickar nämligen recensionsexemplaren i elektronisk form. Kindlen fick följa med vartän jag gick i några dagar.

Detta inlägg publicerades också på bokmässans community.

Märkta för livet av Emelie Schepp

För en halv evighet sedan blev jag kontaktad av Emelie Schepp som precis hade fått sin första bok utgiven. Jag ville gärna läsa den och fick den som recensionsexemplar. Det har ändå dröjt ända tills nu innan jag läste boken. Kan bara säga att där stod en pärla och väntade på mig i bokhyllan! Spänning och snabba vändningar är vad boken Märkta för livet är gjord av.

Jana Berzelius jobbar som framgångsrik åklagare. Hon agerar som förundersökningsledare i det uppmärksammade mordet på Migrationsverkets verksamhetschef Hans Juhlén. Ett mord till uppdagas och Jana börjar se obehagliga sammanhang mellan morden och vaga minnesbilder från hennes egen barndom. Ju mer hon gräver i fallet desto mer minns hon om händelserna för tjugosex år sedan innan hon adopterades av paret Berzelius.

Boken fångade inte mig riktigt från början, men en bit in i boken börjar händelserna föra historien framåt. Just då jag trodde mig ha listat ut hur det stod till vände det igen och det var bara att fortsätta läsa för att få en läsning på fallet. En riktig bladvändare! Boken är första delen i serien om Jana Berzelius och jag kommer definitivt att läsa följande bok också.

Tack till Emilie Schepp för det signerade recensionsexemplaret!

Deckare och korrekturläsning

Jag kan inte tro att det gått en dryg vecka sedan mitt förra inlägg. Dagarna bara rusar iväg och jag hinner inte med bloggen alls. Tack till alla er som ändå orkar titta in här då jag knåpat ihop ett inlägg. Snart är det påsk och en liten semester, så jag hoppas tiden då ska räcka till till bloggen också.

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Så låter veckans fråga i bokbloggsjerkan. Frågan inspirerades av ett inlägg på bloggen Bokblomma. Läs mer om det i Annikas inlägg via länken ovan.

Jag är ju en inbiten deckarälskare. Jag är en enkel simpel sjukskötare med ingen som helst litterär utbildning. Jag läser för att jag älskar det och för att jag njuter av att läsa. Jag behöver inget mer än en fängslande historia, spänning och underhållning. Ibland varvar jag med lite romantik och feel-good. Jag läser det jag vill och känner för att läsa. Deckare är underhållande. Det händer ofta mycket och man dras in i en spännande värld. Jag är den som köper deckaren skriven av författaren det skrivits mycket om ifall jag känner att jag vill läsa boken. Jag är skäms inte över mina val av böcker och överlåter mer än gärna "finare" litteratur åt dem som förstår sig på och njuter av den.

Det att vissa böcker är dåligt korrekturlästa är också något som ofta går mig förbi. Förutom om intrigen utspelar sig i sjukhusmiljö. Då retar jag mig på riktiga fel och tycker att författaren kunde ha gjort sin research lite bättre. Egentligen händer det oftare i filmer än i böcker att sjukhusscener är felaktiga. Skrivfel kan jag ibland reta upp mig på, men tycker inte att det är värt att stanna upp vid dem utan läser gärna vidare i stället. Visst kan man diskutera frågan om böcker som ges ut på väldigt kort tid och som är dåligt korrekturlästa, men de är väl ändå i minoritet, eller hur? 

Bokbloggsjerka- tatuering?

Det har blivit allt mer populärt att pryda kroppen med litterära citat. Annika undrar i veckans bokbloggsjerkafråga om det här är något som jag skulle kunna tänka mig att göra.

Mitt svar är nog nej. Jag har inget som helst intresse av att tatuera mig. Visst är citatet på bilden fint, men jag skulle inte vilja ha samma text eller bild för alltid tatuerat på mig. Jag vet att jag är gammaldags och tråkig, men som tur får var och en ha sin åsikt och göra vad de vill med sin kropp.

Hemma skulle jag gärna ha fina citat som pryder väggen, men då också i sådan form att man kunde byta ut dem då man hittar ett nytt citat som man gillar.

Boende fixat!

Tjoho, har bokat boende till bokmässan! Känns skönt att veta att man har tak över huvudet. Kommer att få sällskap av min kära syster. Vi bokade en lägenhet via Airbnb. Bra uppfinning det, folk som hyr ut sina lägenheter. Skönt med lugnt boende efter lååånga mässdagar. Så småningom borde man väl boka flyg också. Bara 118 dagar kvar!

Boksamlare- jag?

Veckans bokbloggsjerka är inspirerad av en podcast som Anika lyssnat på. Där ställs frågan "Do readers have to be collectors?"

Jag måste nog erkänna att jag har oerhört svårt att göra mig av med böcker. Jag är en boksamlare av rang. Jag kan låna ut mina böcker till utvalda vänner, men att ge bort dem är så gott som omöjligt. Bokhyllorna svämmar över och visst säger förståndet att man ibland måste rensa. Jag var stolt över mig själv då jag kunde skiljas från ett tiotal böcker som redan hade fått flytta från hyllan till vinden, men lätt var det inte.

Till veckans jerka hör också en utlottning. Man kan vinna en fin boklåda från Nillas handelsbod. Om jag skulle vinna, skulle jag välja Bokask Linné.

Bridget Jones: mad about the boy av Helen Fielding

Alla har väl åtminstone sett filmerna om Bridget Jones, som baserar sig på Helen Fieldings böcker, Bridget Jones dagbok och På spaning med Bridget Jones. Själv har jag nog läst böckerna fast det är filmerna jag minns. Rene Zellweger, Colin Firth och Hugh Grant, det är dem jag ser framför mig då jag tänker tillbaka på filmerna. Nu är Bridget Jones tillbaka. Hon har fyllt 50 år, har två små barn. Annars är hon precis samma Bridget som tidigare. Bekymren är också de samma som tidigare. Det nya är sociala media, och det är inte det lättaste att veta hur man ska uttrycka sig för att inte förlora följare på twitter. Bridget försöker bolla vardagen, fylld av barnhämtningar och matlagning, med längtan efter kärlek och närhet.

Det är med blandade känslor jag läser boken. Jag fnissar åt alla Bridget-typiska tokigheter, men suckar också lite åt att hon verkligen inte tycks ha lärt sig någonting alls. Att hon är över 50 år och beter sig lika som i 20-års åldern stör jag mig lite på. Det är en hel massa löss, en del vin och viktnojor. Samtidigt som jag stör mig på henne så tycker jag att det är skönt med en "normal" människa som karaktär. Hur trött är man inte på alla glamorösa Barbie-liknande karaktärer som det vimlar av i böcker? Mina känslor varierar, just som jag suckar åt en sak fnissar jag åt en annan sak. Boken är som de förra skriven i dagboksform. Den går snabbt att läsa och trots att jag ganska tidigt kan ana mig till utgången är det riktigt underhållande.

Jag fick boken som recensionsexemplar från Forum bokförlag som e-bok. Med hjälp av Calibre konverterade jag den till mobi-format och förde in den i Kindlen. Dagboksformen fungerade hur bra som helst i Kindlen också. Jag blir allt mer förälskad i min läsplatta ju mer jag använder den!

Det här inlägget publicerades också på Bokmässans community.