Den tiden på året och Emelie Schepp till Finland

Bild från fb-avenemanget

Facebookflödet fylls av inlägg där förlagen visar sina boklådor inför bokmässan och fellow bokbloggare planerar bloggmiddagar och träffar. Författare presenterar sina monterprogram och seminarier. Det är just då man undrar varför i hela vida världen man inte själv är på väg till Göteborg  om en dryg vecka. Då man slår fast höstens program känns det som ett förnuftigt beslut att inte åka till bokmässan men nu förstår jag inte alls mitt resonemang. Jag vet inte om sociala media gör situationen bättre eller sämre.

Lite kan jag lindra min mässlängtan inkommande onsdag då det på Akademiska bokhandeln i Helsingfors ordnas en Deckarlandskamp mellan Sverige och Finland. På scenen står Emelie Schepp, Eva Frantz och Max Seeck. Emelie är aktuell i Finland med sin andra bok som kommer ut på finska. Kul att hon vill komma och lansera också den här! Jag har precis tipsat två av mina arbetskamrater att läsa hennes böcker och båda gillar dem! Eva Frantz bok Blå villan kom ut på både finska och svenska samtidigt, ett bra drag av förlaget. Max Seeck har jag inte läst, men i den finska fb-deckargruppen är hans böcker omtyckta. Kanske man borde läsa en bok på finska också detta år?

Crimetime Gotland dag 3 och summering

I skrivande stund sitter jag hemma i soffan och försöker återhämta mig från en alldeles underbar festival. Jag hann inte skriva om lördagen i lördags för vi hyrde bil på eftermiddagen och körde iväg till raukarna på Fårö.

Festival-lördagen inledde jag med att lyssna på ett samtal om ondskans psykologi. Under Helena Dahgrens igen suveräna vägledning samtalade Torkil Damhaug och Mariette Lindstein om ondska och onda handlingar. Jag har läst Torkils bok Se mig, medusa och i den framgår verkligen den ondska som människan kan åstadkomma. Mariettes böcker har jag inte läst, fick den nyaste hemskickad för någon vecka sedan. Har för mig att man borde läsa dem i rätt ordning, så jag måste läsa ikapp lite först.

En annorlunda, men mycket intressant programpunkt var Brottsplatsundersökning. Två brottsplatsundersökare berättade och demonstrerade hur det går till på en brottsplats. Jag hade ganska realistisk bild märkte jag, men i riktiga livet tar allt naturligtvis mycket längre tid än på tv eller i böcker. Det jag inte visste var att fingeravtryck i sista hand tolkas av människor. Datorn sållar ut ett antal träffar men en människa gör sista bedömningen.

Den sista programpunkten jag gick på var Nya krim- och dramatrender. Det var i samarbete med C More och Tv4 och i panelen satt författarna Mats Strandberg och Martin Österdal (också tidigare chef på SVT), Tv4 programchef Josefin Tengblad och agenten Tor Jonasson. Vi fick se en trailer som utlovar många spännande stunder i tv-soffan med Tv4 påslagen. En intressant diskussion om vad som är på gång och vad som lockar tittare. Josefin Sundström var moderator.

Summa summarum så är jag helt överväldigad av Crimetime Gotland. Upplägget med korta (30-45 minuter) samtal är helt suveränt. Miljön mitt i gamla Visby är som gjord för denna festival. Det är korta avstånd mellan evenemangsplatserna och om man har någon minut över hinner man ta en fika eller fotografera muren, ruiner eller vackra dörrar innan följande samtal börjar. Varje samtal jag var på var otroligt intressanta och bra. Man rycktes med och blev varm i själen och kunde fortsätta lyssna hur länge som helst.

Jag har på Instagram utropat Helena Dahlgren till Moderator med stort M. Hennes förmåga att få även de mest stela och nervösa författare att slappna av och öppna sig är helt suverän. Hon ledde varje samtal med en otrolig sakkunnighet och hon var helt trygg i sin roll. Jag är lite stolt över att höra till #boblmaf dit också Helena hör och fick till min stora glädje ett signerat exemplar av hennes bok Orkidépojken.

Jag kommer att återvända till Crimetime Gotland, vet inte om det blir nästa år men något år ska jag dit igen. Stämningen, samtalen, vackra Visby finns kvar i mitt hjärta och varje gång jag dricker te från Kränku tänker jag tillbaka på allt jag upplevde där.

Crimetime Gotland dag 2

Jag känner att jag är så på rätt ställe. Den här festivalen är mycket mera min grej än bokmässan, har jag sagt det förut? Morgonen började med samtal med My story med Elly Griffiths, igen suveränt samtal lett av Helena Dahlgren. Elly (eller Domenica) är en härlig, varm person, ett nöje att lyssna på henne.

Följande story var Jane Harpers, kul att höra lite mer bakgrund om hur hennes bok kom till.

Svenska deckare i världen var också en intressant diskussion med jenny Rogneby, Emelie Schepp och Anders de la Motte. Pappas pojke kom till ön precis under samtalet, så det gick att köpa boken trots att den kommer ut först om två veckor.

I seminariet Thriller stars diskuterade Lars Kepler-duon och Emma Donoghue om skrivande, karaktärer och skapande. Det bästa med alla seminarierna är nog det att man får en helt annan bild av författarna då man hör dem berätta om sina böcker. Jag förstummas av att någon kan få ihop en historia som blir en bok, med innehåll som håller ihop. Tack och lov för det!

Linda bloggar live från seminarierna, så kolla upp hennes blogg för ingående rapporter. Inläggen är taggade Böcker allmänt, så man borde hitta dem också senare. Jag lyfter på hatten åt Linda för den utmärkta rapporteringen hon gör!

Dagen avslutades med release party för Elly Griffiths nionde bok om Ruth, Dolt i mörker och Caroline Erikssons nya bok Hon som vakar. Vi var en trogen grupp ur #boblmaf representerade på festen, kul att träffa "bekanta". Jag vågade mig fram till Elly Griffiths och beklagade mig över att jag inte hade något hon kunde signera då jag har alla böckerna på Kindlen, men hon var glad då hon hörde att jag förhandsbeställt alla böcker så fort det går.

En dag återstår. Härligt!

Crimetime Gotland dag 1

Ni vet känslan när man har väntat länge på något och dagen äntligen är här. Och när allt bara är så rätt. Det är svårt att hitta ord för känslorna just nu. Ett 45 minuters och ett 35 minuters flyg tog oss (syrran, mamma och mig) till Visby. Jag rusade genast iväg och träffade Emelie Schepp för ett samtal med henne och hennes man. Mera om det i ett eget inlägg senare.

Det tog sin tid att ta sig från flygfältet till hotellet så jag missade några programpunkter jag hade tänkt gå på. Efter samtalet med Emelie Schepp blev jag uppringd av Radio Vega för en kort intervju om vad jag egentligen gör här. Det går att lyssna på inlägget på Arenan, ca. 44:24 in i inlägget. Det gick i alla fall bra att lyssna på det här i Visby, så det borde inte vara begränsat till Finland.

Höjdpunkten för dagen var Afternoon Tea med Elly Griffiths, Jane Harper och Greg Hurwitz och med Helena Dahlgren som moderator. Ett härligt samtal om karaktärer, skrivprocesser, döda katter och mord.

Efter dag ett känns det som om jag redan fått det jag ville få ut av festivalen. Då jag dessutom fick äta rökta räkor till middag var min dag fulländad. Får se vad morgondagen hämtar med sig.

Crimetime Gotland

Sitter här och knåpar ihop ett festivalprogram för mig själv. Botaniserar bland det digra programmet och plockar ut det jag vill se och höra. Konstaterar att man måste välja och välja bort. Mycket går på varandra, för mycket bra händer på samma gång. Höjdpunkten blir Afternoon Tea med Elly Griffiths. Och så ser jag fram emot att få träffa Emelie Schepp. Och mycket, mycket mer. Här hittar du hela programmet.

22 dagar kvar. Kommer du?

Deckare och korrekturläsning

Jag kan inte tro att det gått en dryg vecka sedan mitt förra inlägg. Dagarna bara rusar iväg och jag hinner inte med bloggen alls. Tack till alla er som ändå orkar titta in här då jag knåpat ihop ett inlägg. Snart är det påsk och en liten semester, så jag hoppas tiden då ska räcka till till bloggen också.

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturlästa böcker? 

Så låter veckans fråga i bokbloggsjerkan. Frågan inspirerades av ett inlägg på bloggen Bokblomma. Läs mer om det i Annikas inlägg via länken ovan.

Jag är ju en inbiten deckarälskare. Jag är en enkel simpel sjukskötare med ingen som helst litterär utbildning. Jag läser för att jag älskar det och för att jag njuter av att läsa. Jag behöver inget mer än en fängslande historia, spänning och underhållning. Ibland varvar jag med lite romantik och feel-good. Jag läser det jag vill och känner för att läsa. Deckare är underhållande. Det händer ofta mycket och man dras in i en spännande värld. Jag är den som köper deckaren skriven av författaren det skrivits mycket om ifall jag känner att jag vill läsa boken. Jag är skäms inte över mina val av böcker och överlåter mer än gärna "finare" litteratur åt dem som förstår sig på och njuter av den.

Det att vissa böcker är dåligt korrekturlästa är också något som ofta går mig förbi. Förutom om intrigen utspelar sig i sjukhusmiljö. Då retar jag mig på riktiga fel och tycker att författaren kunde ha gjort sin research lite bättre. Egentligen händer det oftare i filmer än i böcker att sjukhusscener är felaktiga. Skrivfel kan jag ibland reta upp mig på, men tycker inte att det är värt att stanna upp vid dem utan läser gärna vidare i stället. Visst kan man diskutera frågan om böcker som ges ut på väldigt kort tid och som är dåligt korrekturlästa, men de är väl ändå i minoritet, eller hur?