Odödlig av S.J. Bolton

I Odödlig, S.J. Boltons tredje bok om Lacey Flint, blir små pojkar mördade. Mördaren tycks inte lämna några spår efter sig då han osedd lämnar kropparna längs Themsens strand. Poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury står handfallna då ännu en pojke försvinner. Lacey är ännu sjukskriven efter händelserna i Livrädd och hon har egentligen ingenting med utredningen att göra. Pojken Barney, som bor granne med Lacey och tillbringar många kvällar ensamma hemma, följer med mordutredningen och gör egna efterforskningar tillsammans med sina kompisar. Via Barney blir också Lacey motvilligt allt mer involverad i fallet.

Odödlig har fått ganksa ljumma recensioner i bokbloggosfären. Men jag gillar. Tokgillar, faktiskt. Mina gissningar hoppar hit och dit och jag kommer inte underfund med vem mördaren är förrän just före det avslöjas. Det är spännande och ruggigt. Lacey har egentligen en biroll, men ändå får man veta mer om hennes liv och bakgrund än i de tidigare böckerna. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör boken så bra. Och vad det säger om mig som person att jag gillar mörka, blodiga historier, det är en fråga som jag inte tänker fördjupa mig i. Då nästa bok om Lacey dyker upp är jag där och hugger tag i den direkt.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Serier eller standalones?

Läser du helst serier eller stadalones? Så lyder frågan i veckans bokbloggsjerka.

Jag är svag för serier. Att bekanta sig med karaktärer och i bok efter bok få följa med deras liv och äventyr är något speciellt. Som Annika kan jag inte få nog. Då en serie slutar sörjer jag, tills jag hittar en ny bok av någon annan serie jag gillar.

Visst läser jag standalones också, men mer serier blir det nog.

Betraktaren av Belinda Bauer

Belinda Bauer skriver deckare som är annorlunda. De är alltså inte stöpta i samma form som de flesta med alkoholiserad polis/detektiv med relationsproblem. I Betraktaren är det 18-årige Patrick Fort som är i huvudrollen. Patrick, som har Aspbergers syndrom, studerar anatomi. I dissektionssalen försöker han finna svar på de frågor som han varit besatt av ända sedan hans far dött i en bilolycka. Frågan om vad som hänt, vad som händer då man dör. Kroppen som Patrick undersöker tycks avslöja för Patrick sådant som inte stämmer med förhandsuppgifterna av kroppen. Samtidigt upptäcker Patrick att det är en hel del som inte stämmer i hans egen familjs förflutna.

Betraktaren är Belinda Bauers fjärde roman. Den är inte en uppföljare till Shipcot-trilogin utan är en helt ny historia med nya karaktärer. Det är inte rasande tempo, men det går framåt. Det som Belinda Bauer är bäst på är att beskriva sina karaktärer. Jag känner med Patrick och förstår hans ångest då syndromet gör att han blir förvirrad av folks beteende. Jag blir glad då han trots sin egenhet får vänner som bryr sig om honom och godkänner honom som han är. Parallellt med Patricks historia berättas en historia om patienterna på koma-avdelningen. Jag hade önskat mer av den historien, för den var också riktigt ryslig. Gillar inte när trådar blir hängande lösa. Men trots det är Betraktaren en briljant historia som väcker känslor.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bokbloggsjerka

Efter ett veckoslut fyllt av kräftskiva, bastubad och korvgrillning i beckmörker har det blivit dags för mig att svara på frågan i veckans bokbloggsjerka. Den här veckan undrar Annika i vilken miljö min bok skulle utspela sig i ifall jag skulle skriva en.

Det här är en högst teoretisk fråga. Jag har inga som helst planer på att skriva någon bok, tror nog aldrig jag skulle klara av det. Men om ifall att jag mot förmodan skulle göra det så tror jag nog att den skulle utspela sig i en stad. Staden kanske skulle vara fiktiv, för att inte behöva vara så noggrann med detaljer. Då hade jag friheten att hitta på vad som helst. Å andra sidan gillar jag miljöbeskrivningar, vackra vyer. Stränder, berg, skogar. Ja. Det är nog bäst att jag håller mig till att läsa andras böcker. Jag hade nog inte kommit igång med boken då jag velat fram och tillbaka bara med miljön...

Fem svar på fem frågor

Redan förra veckan blev jag taggad i utmaningen som cirkulerat bland bokbloggarna en tid nu. Tiden bara rinner iväg och jag har tydligen haft en bloggpaus. Jag har bland annat hunnit skaffa mig ett nytt jobb och åka på resa till Stockholm tillsammans med min mamma och min syster och därför har tiden inte riktigt räckt till. Nu har jag i alla fall en ledig kväll, så här kommer mina svar på utmaningen. Jag blev utmanad av både Bloggbohemen och Bokhyllan i pepparkakshuset. Tack för det!

Vem inspirerade/uppmuntrade dig att börja blogga?
Jag började blogga ganska spontant. Hade en tid läst Bokbabbels blogg och några andra och tyckte att jag som också älskar böcker och att läsa vill också vara med på ett hörn. Bokbloggare verkade ha det kul tillsammans, vilket ju också stämmer. Så jag började min anspråkslösa blogg och har inte ångrat mig en sekund. Jag bloggar inte varje dag. Försöker uppdatera bloggen 2-3 gånger per vecka. Ibland lyckas det, ibland inte.

Hur väljer du ämne att blogga om?
Man kan väl säga att ämnena väljer mig, dvs. böckerna jag läser skriver jag om. Och lite annat mer eller mindre bokrelaterat.

Vad vet de flesta inte om dig?
Ja, den nyaste nyheten är att jag efter 17 år på samma arbetsplats nu har fått ett nytt jobb och i början av oktober är det meningen att jag ska lämna alla mina underbara arbetskamrater och slänga in mig i något nytt. Jag kommer att jobba som diabetesskötare för barn på barnkliniken i Helsingfors. Spännande och skrämmande.

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?
Jag är så dålig på att beskriva mig. Jag är lugn, omtänksam (tror jag i alla fall...) och njutare - om det är ett ord. I alla fall njuter jag av livet, tar vara på stunder med familjen och lässtunder.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Läsa- surprise, surprise, titta på tv, sjunga- älskar min kör och alla underbara körkamrater, umgås med familj och vänner. Att sitta ute i solen och läsa, med en kopp te, det är favoritsysselsättningen.


Eftersom jag har noll koll vem som har svarat på utmaningen redan så utmanar jag dig som inte har blivit taggad att svara på frågorna och länka till mig.

Stoppa pressarna!

Idag tycks vara nyhetsdagen med stort N. Microsoft köpet det finska flaggskeppet Nokias telefoner och prinsessan Madeleine är gravid. Men den största nyheten av alla är att Elly Griffiths nya bok kommer ut i Januari! Den heter The Outcast Dead och ges ut 30.1.2014. Och inte nog med det, hon ska precis börja skriva på sin följande bok!

Kanske jag är den sista som får upp ögonen för den här informationen, men jag hittade ingen information om någon ny bok, så jag mejlade henne. Idag fick jag svar! *starstruck* Ni får ursäkta min entusiasm, men fattar ni, en ny Ruth Galloway-bok är på kommande!

På Amazon kan man redan förhandsbeställa boken till Kindle, utgivningsdatum är 11.3.2014. Så här står det om handlingen:

"Forensic archaeologist Ruth Galloway uncovers the bones of a Victorian murderess while a baby snatcher threatens modern-day Norfolk in this exciting new entry in a beloved series.
Every year a ceremony is held in Norwich for the bodies in the paupers’ graves: the Service for the Outcast Dead. Ruth has a particular interest in this year’s proceedings. Her recent dig at Norwich Castle turned up the body of the notorious Mother Hook, who was hanged in 1867 for the murder of five children. Now Ruth is the reluctant star of the TV series Women Who Kill, working alongside the program’s alluring history expert, Professor Chet Bruce.
DCI Harry Nelson is immersed in the case of three children found dead in their home. He is sure that the mother is responsible. Then another child is abducted and a kidnapper dubbed the Childminder claims responsibility. Are there two murderers afoot, or is the Childminder behind all the deaths? The team must race to find out—and the stakes couldn’t be any higher when another child goes missing."

Plötsligt känns hösten låååång...

Lärarrummet av Annika Luther

Förlaget Schildts & Söderströms har en riktigt bra utgivning av finlandssvenska författare den här hösten. Ni som är på väg till bokmässan, kolla in deras monter. Den senaste boken är Lärarrummet av Annika Luther. Annika är gymnasielärare i Tölö gymnasium i Helsingfors och hon har skrvit sex ungdomsböcker och vunnit flera pris med dem. Lärarrummet är hennes första bok för vuxna.

Redan förordet får mig att smälta. Där skriver författaren så här:

"Efter att ha stirrat mig igenom femton säsonger av mitt älsklingsteveprogram, sjukhussåpan ER (Emergency room, ...I Sverige Cityakuten) slog det mig plötsligt att också min egen arbetsplats, skolan, surrar av skör ung kärlek, plötslig tragik, auktoriseringskonflikter, absurditeter och mänsklighetens mest apliknande drifter. Intuberingarna slipper vi. Om ER så varför inte LR - lärarrummet?"

I Lärarrummet får vi träffa bla. Tove, den stressade språkläraren, veteranen Mirri med småelaka gliringar, populära Max som får ungdomarna att lyda, nya rektorn Mikaela som stiger i stora skor efter sin företrädare och nykomlingen Freddu. Vi får också träffa en del elever. Vi får följa med livet i skolan under ett läsår. Från första skoldagen till Den blomstertid nu kommer.

Jag var såld redan efter förordet. ER var också min favoritserie genom tiderna. I Lärarrummet avlöser intrigerna varandra. På 267 sidor ryms kärlek, dramatik, svek, kollegialitet och mindre varma känslor kolleger emellan. Boken är lättläst. Språket är vardagligt. Jag reagerar på alla ord från talspråket, det språk vi finlandssvenskar pratar i Finland. Det är ord som "kestä pain" (=stå ut med smärta), kiva (=roligt) och svordomar som dyker upp här och där i texten. Mig stör inte de finska orden, men för en svensk kan jag tänka mig att orden kan vara ett irritationsmoment. Samtidigt vill jag säga att språket, inklusive de finska orden får boken att kännas trovärdig. Jag köper det med hull och hår, att det i en skola kan gå till på det här sättet bakom kulisserna, bakom läroplanen.

En liten, lättläst bok om vardagen i en skola. Arbetsplatsroman med feelgood. Annika Luther lyckades i alla fall roa mig och jag blir sugen på att läsa hennes ungdomsböcker också.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!