Hoppa högt Sigge!

Idag är det dottern Emma 8 år som agerar gästbloggare. Hon skriver om boken Hoppa högt Sigge! av Lin Hallberg. Texten är helt hennes egen.

Hoppa högt Sigge handlar om en flicka som heter Elina och hon är hästtokig. Hon rider på stallet Brobygården. Elinas favorithäst heter Sigge. Elina vill så gärna ha Sigge till sköthäst men en annan som heter Jossan har redan Sigge till sköthäst. Jossan blir för gammal för Sigge men hon vill ändå ha Sigge. Alla flickorna på Brobygården rider tillsammans till en annan gård. Där ska de rida i en manege. Elina får rida Sigge. När de ska ta galopp så faller Elina av! Om några timmar rider de hem. Ridläraren Ingela som äger hela stallet bestämmer att Elina får bli skötare på en ponny som heter Atle. Atle var Ingelas häst när hon var liten. Nu är Atle trettiosex år. Elina börjar sköta Atle. I sadelkammaren äter alla smörgåsar till mellanmål. Elina har inte med nåra smörgåsar så hon får en av en flicka som heter Rosanna. När Elina frågar Jossan om hon nån gång kommer sluta rida Sigge så säger Jossan fult åt Elina. Elina försöker hindra tårarna att komma ut men det går inte så bra.

Jag tyckte att den här boken var bra för att lite av det här har hänt Lin Halberg som är författaren och för att på sista sidan kunde man lära sig rita Sigges huvud.

ANDRA SIGGEBÖCKER:

Äntligen Sigge! Kom igen Sigge! Simma lungt Sigge! Äventyr med Sigge! Det spökar Sigge! April april Sigge!

Av det där böckerna har jag läst: Äntligen Sigge! Kom igen Sigge! April april Sigge och Simma lungt Sigge!

Eldnatt av Yrsa Sigurdadóttir

Eldnatt är den första boken jag läst av en isländsk författare. Jag slås redan i början av de krångliga namnen och fastnar lite onödigt mycket i dem. Visst har jag ju hört isländska namn förut, men jag har inte reagerat på att det är så krångligt att läsa dem. Nåja, det kanske var en onödig bagatell, men det gjorde läsningen långsammare för mig.

Ett gruppboende har brunnit ner för en tid sedan och fem personer dog. Den enda överlevande, en pojke med Downs syndrom, har dömts för mordbrand. Fallet har redan fallit i glömska när advokaten Thora Gudmundsdóttir blir ombedd att åta sig fallet. En dömd pedofil är nämligen övertygad att fel person blivit dömd och åtar sig att betala Thora för att få upp fallet till ny åtalsprövning.

Det är flera trådar som till en början verkar vara helt fristående från varandra. Ändå vävs de ihop helt finurligt i slutet. Boken kunde ha varit lite kortare. Jag blir lite okoncentrerad då det är en hel del onödiga utsvävningar, utläggningar. Det intressanta var att få en inblick i det isländska samhället med bankkrisen i förgrunden. Jag saknade beskrivningarna om naturen, miljön. Jag har en bild av den isländska naturen och hade trott att jag skulle få njuta av de vyerna i boken.

Kommer jag ätt läsa fler böcker av Yrsa Sigurdadóttir? Njäe, det är lite tveksamt. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu är jag mätt.


Recensionsexemplar från Modernista förlag. Tack!

Bloggtorka grande

Just nu pågår det en hel del i min vardag. Inte alltid helt roliga saker. Därför har bloggen blivit lidande. Jag har läst på nästan som vanligt, men det har bara inte funnits ork och energi att skriva om böckerna. Nu ska jag försöka få liv i bloggen igen med en enkät som Monika blåste liv i igen. Det gäller att sätta kyss framför påståendena som stämmer in på en själv. Here goes:


Jag har…
() ljugit i en recension för jag vet att förlaget/författaren läser recensionen.
(x) fått recensionsexemplar
(x) och inte skrivit om boken på bloggen
() sagt att jag inte har läst en bok jag har läst.
() sagt att jag har läst en bok, jag egentligen inte läst.
() tjänat något på min blogg
() fått elaka kommentarer.
() blivit stressad av att blogga.
() tänkt sluta blogga.
() hållit det hemligt att jag har en blogg.
(x) gjort saker IRL som jag inte hade fått göra utan bloggen.
() haft andra bloggar.
() gjort min design på bloggen själv.
() betalat för något till bloggen.
(x) läst en speciell bok bara för bloggens skull.
(x) träffat en annan bokbloggare.

Inte så värst många kryss för min del... Jag har ännu en bok kvar från höstens recensionsexemplar som jag inte har läst, då min Kindle gick sönder precis då jag fick en hel hög med e-böcker (kan man stapla e-böckerna i hög..?) Det är jag inte stolt över, men också den boken ska bli läst och recenserad, jag lovar.

Skolprojekt

Dottern har haft som uppgift i skolan att läsa Heja Pelle Svanslös tillsammans med tre klasskamrater. Var och en ska läsa boken och sedan ska de i grupp berätta om den för övriga klassen. Boken ska vara läst på måndagen. Då jag idag påminde henne om det kom hon på att hon lämnat boken i skolan. Som den samvetsgranne andraklassare hon är blev hon alldeles förtvivlad över att ha glömt boken i skolan och det trillade stora krokodoltårar. Kvickt klickade jag in mig på det lokala bibliotekets hemsida och upptäckte att det fanns ett exemplar av boken inne. Klockan var då 14.30 och bibliotetket stängdes kl 15. Vi for iväg till biblioteket och hann fram innan det stängde. Vi kunde ändå inte hitta boken i hyllan utan fick ta hjälp av personalen. Den snälla bibliotekstanten kollade på datorn att boken vi sökte, som skulle finnas inne, fanns i bibliotekets magasin, för den hade kommit ut år 1963! Hon gick glatt (?) iväg efter den 5 minuter innan stängningsdags och dottern fick sin bok. Nu har hon ca halva boken kvar att läsa innan måndagen och presentationen i klassen. Jag har i alla fall gjort vad jag kunnat för att projektet ska bli godkänt...

Bokbloggsjerka 8-11.2

Efter att de senaste dagarna varit totalt däckad av magsjukan känns det bra att komma tillbaka till civilisationen med hjälp av veckans fråga:

Följer du någon utländsk blogg? I så fall vilken/vilka?

För mig är de flesta bloggar utländska. Eftersom jag bor i Finland, är Finlandssvensk, läser jag helst också bloggar på svenska. Vad passar då bättre än att klicka omkring på alla härliga svenska bloggar. Eftersom det inte är särkilt intressant för de flesta av er läsare att läsa om vilka svenska bloggar jag följer så har jag här valt att ta upp två bloggar som jag följer som varken befinner sig i Sverige eller Finland.


Lingonhjärta är en svensk bosatt i Argentina. Hon trivs bäst i litterära mörker. Har ni ännu inte hittat till den bloggen tycker jag ni ska klicka in er där. Just nu har hon också en utlottning på gång!

Bokelskerinnen är en norsk blogg som jag ganska nyligen börjat följa. Lite jobbigt är det att läsa på norska, men riktigt kul att se att kärleken för böckerna är universell, oberoende var man bor och lever. Kolla in den också!

Den vill jag vinna!

Joanna på bloggen och dagarna går har dubbla exemplar av Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen. Hon lottar ut den ena och jag vill absolut vara med i den utlottningen. Vill verkligen läsa fortsättningen av historien och nu håller jag tummarna att turen står på min sida. Klicka dig in på bloggen om du också vill vara med. Fast om du inte är med så har jag större chans att vinna...

Samlare? Jag?

Ett säkert fredagstecken är att ett bokbloggsjerkainlägg dyker upp på Annikas blogg. Den här veckan undrar hon:

Är du en ”samlare” av saker som kan kopplas till litteraturen (böcker, bokmärken, muggar med litteraturmotiv, etc)?

Jag har en svaghet. Den handlar om böcker. Jag behöver äga böcker. Jag behöver ha en diger samling med olästa böcker i min bokhylla för att ifall dagen kommer då vårt hus omringas av vatten eller enorma snömassor behöver det finnas böcker att läsa. Därmed kan man säga att jag samlar på böcker. Jag är inget vidare bra på att låna böcker från biblioteket. Pressen med att ha en viss datum för när boken inte längre får bo hos mig känns inte alls angenäm. Att kunna välja och vraka bland böckerna i bokhyllan, det är det man vill göra då man läst slut en bok och ska börja på en ny.  Därför samlar jag på böcker.

Sedan kan man ju diskutera huruvida man måste spara på alla lästa böcker i bokhyllan också. Det tror jag nog att man måste. Att skiljas från böcker man älskat, levt sig in i, går ju inte. Det är ju som att ge bort en bit av sig själv. Visst finns det en del böcker man bra kan ge bort, böcker som inte lämnat ett så djupa spår i en. Men de som berört en behöver man nog spara. Plötsligt en dag känner man att man absolut behöver känna den känslan just den boken gav en och att då kunna plocka fram den och läsa kan vara just det som hjälper en att ta ett steg framåt i livet.

Nu blev det här flummigt och filosofiskt, jag skyller på den sena timmen... Men för att sammandra veckans fråga; Hej, jag heter Marika och jag är en boksamlare.