Bokbloggsjerka

Jag har nu två dagar gått och funderat på om jag ska våga skriva det här inlägget. Det finns risk att ett ramaskri ljuder i bokbloggosfären...

Annika frågar i veckans jerka:

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Jag kan inte säga att jag absolut inte tyckte om boken. Jag bara inte tyckte om den så mycket som jag hade förväntat mig. Jag förstod inte genialiteten i historien. Medan jag läste väntade jag på när jag skulle sugas in i historien, när det skulle vända. Men det vände aldrig. Jag tyckte inte det var underhållande att läsa om två personer som vänsterprasslade med varandra, eller om vardagen som småbarnsföräldrar i förorten i USA. Jag har ingen vidare lust att ge mig på flera av författarens böcker. Jag är helt övertygad om att boken är bra, det är mig det är fel på. Vet inte om tidpunkten jag läste boken var fel, eller varför, men jag förstod inte genialiteten. Förlåt Tom Perrotta- du är säkert en alldeles förträfflig författare. Jag blev lockad att läsa Little Children av Bokbabbel, som under höstens lopp höjde honom till skyarna. Också Helena på Dark Places har skrivit en hel del gott om Tom Perrotta. Jag har ju ingen som helst litterär utbildning, skyller mitt oförstånd på det.

 

Bokrea-fynd

Även jag fyndade några böcker på bokrean i Stockholm. Jag kunde dock hålla mig lite grann- skulle gärna ha kunnat köpa ännu fler... Kassarna var tunga i alla fall på hemvägen, så det var bara att hålla igen lite.
 

Lobbyisten av Thomas Bodström (mannens bok)
Det fördolda av Hjort & Rosenfeldt
Tusenskönor av Kristina Ohlsson
Systerskap och Bedragen av Katerina Janouch



Barnen shoppade också loss, fyra böcker var.


 Ridläger med Sigge av Lin Hallberg & Margareta NordqvistJohanna jazzälvan av Daisy Meadows
Ebba balettälvan av Daisy Meadows
Ett djur på fen bokstäver av Viveca Lärn och Amanda Eriksson



 


Sonen var lite besviken över att han hade glömt sin lista som han skrivit hemma, men hittade ändå böcker han gillade.

Megakillen och havets skräck av Martin Olczak och Anna Sandler.
Rymdresan av Christer Fuglesang
J hjärta J av Lena Stenbrink
Hemliga Klubben, Fallet med de gyllene medaljerna av Susanne MacFie

 

Det har varit ganska glest med inlägg här på bloggen på senaste tiden. Jag har igår börjat ett nytt jobb inom mitt gamla. Ska utbilda sjukskötare i tre månader- spännande men lite pirrigt också. Annars har det varit fullt upp med allt möjligt. Tiden vill inte hinna till till läsning, därav februaris magra saldo- endast fyra böcker. Har haft som mål att läsa fem böcker i månaden. Måste helt enkelt ta igen det en annan månad.

Bokrea i Stockholm...

...blir det för den boktokiga familjen på söndagen! I morgon stiger vi på båten i Helsingfors, spenderar söndagen i Stockholm! Ser fram emot att få njuta av bokrean i Sverige, det har inte hänt många gånger förut. Tro mig- bokrea i Finland och Sverige är som på två skilda planeter.

Göteborg- jag är på väg!

Nedräkningen inför bokmässan i Göteborg i september pågår på bokmässans hemsida. Jag har aldrig tidigare besökt mässan, men förra hösten bestämde jag att 2012 är året då boktok73 kommer att gå på Bokmässan med stort B! Jag lockade min boktokiga syster med mig, och idag tog vi första steget- bokade hotellrum! Så nu finns det ingen återvändo! Semesterdagarna är inprickade och hotellrummet bokat. Nu kommer frågan- vad borde en bokmässenovis som jag tänka på, hur ska jag förbereda mig? Jag ser i alla fall fram emot att träffa andra bokbloggare, som man känner så väl här i cyberrymden men aldrig har träffat IRL. Så goda tips emottages gärna!

Sankta Psyko

Som så många andra recensioner inleder jag också denna med att berätta att jag inte har läst något av Johan Theorin förut. Sankta Psyko torde vara hans fjärde roman, de tre tidigare har hört ihop och beskrivs som Ölandskvartetten (fjärde boken i serien ännu inte utkommen?). Jag blev intresserad av boken när jag förstod att den skulle handla om sjukhus för psykiskt störda fångar, underjordiska gångar och barn i förskola. Vad det sedan berättar om mig kan man diskutera en annan gång...

Sjukhuset Sankta Patricia, i folkmun kallat Sankta Psyko ligger invid muren till förskolan Gläntan. Till Gläntan kommer Jan Hauger för att jobba som förskollärare. Staden är ny för Hauger, han känner ingen från förut. Han bär på ett förflutet som sist och slutligen drivit honom till staden på västkusten och förskolan Gläntan. Man får varvat med nutid lära känna Jan som tonåring. Händelserna då anknyter till nutiden. Allt som händer har en förklaring. Barnen på förskolan besöker en förälder på sjukhuset regelbundet och eskorteras dit av vårdpersonalen. Källargången mellan förskolan och sjukhuset och hissen upp till besöksrummet beskrivs som kusliga, på ett riktigt nervkittlande sätt. Trots det faller det lite platt då det aldrig egentligen händer något speciellt under färderna. Slutet av boken är nog ändå något av ett antiklimax. Tyvärr. Jag hade höga förväntningar under läsandets gång. Trots det slutar boken med en slags cliffhanger, kanske det kommer en fortsättning som ger ljus åt händelserna. I så fall läser jag nog den också.

Jag brukar inte ge betyg åt böckerna här på bloggen, men den här får godkänt, helt bra, underhållande bok, men ingen höjdare.

Bokbloggsjerka, recensioner

"Vad tycker du om att läsa i en recension" undrar Annika i veckans jerka. En ganska svår fråga som jag har låtit mogna i en par dagar. Jag tycker att det är svårt att skriva recensioner. Man minns vagt reglerna i skolan hur en recension skulle byggas upp. Inget av det tillämpar jag i mina recensioner. Jag är inte ens säker på att mina skrivelser kan klassas som recensioner. Oftast skriver jag dem i en hast utan någon research. Jag försöker plita ner vad jag tyckte och tänkte om boken, lite av handlingen och lite av vad som var speciellt med boken.

Men hur ser då den ultimata recensionen ut? Jag är ingen vän av långa recensioner. Jag vill gärna kort och koncist läsa om vad boken handlar om, hur den var, vad som var speciellt med den.Läsarens tankar om bokens innehåll och mening är också en fördel. Kan läsaren ännu ge exempel på vad som var briljant med boken brukar mitt intresse väckas. Baksidestexter brukar jag hoppa över och gå direkt till läsarens kommentarer.

Vredens tid

I december vann jag Stefan Tegenfalks trilogi Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken som e-bok på Billingska bokhandelns blogg-julkalender. Har nu läst den första, Vredens tid.

Vredens tid är Stefan Tegenfalks debutroman. Jag är säkert den allra sista här i världen att läsa den. Har redan en längre tid haft ögonen på den och blev jätteglad då jag vann den och dessutom de två andra delarna också! I Vredens tid målar Stefan Tegenfalk upp en värld fylld av våld, brott, poliser, korrumperade poliser, åklagare, journalister, transvestiter, skurkar osv osv. Huvudpersonerna polisen Walter Grön och praktikanten Jonna de Brugge bedriver traditionellt och mindre traditionellt spaningsarbete.

Handlingen börjar med en tragisk bilolycka där en 10-årig flicka och hennes mamma dör. Fem år senare sker en serie våldsamma mord av olika gärningsmän. De minns inget av morden och kan inte alls förklara sitt beteende. Walter och Jonna börjar nysta i fallet och hittar trådar bakåt i tiden och samtidigt rakt in i Sveriges rättsväsende. Utredningen försvåras av att Walter blir avstängd. Samtidigt blir Walter opererad i hjärnan och leder till slut utredningen från sjukhusbädden.

Historien är lite tunn och ganska så osannolik, men det gör inget alls! Det är underhållande och fartfyllt. Historien blir inte alls långrandig, utan jag bläddrade glatt på i min Kindle. Det var inte särskilt svårt att gissa vem som var skurken i dramat, men det gjorde inget det heller. Ska bli intressant att se vilka karaktärer som får vara med i de följande böckerna. Nirvanaprojektet är redan påbörjad, så rapport kommer senare.