Lewispjäserna av Peter May

Det var med höga förväntningar jag högg tänderna i den avslutande delen i Peter Mays trilogi som utspelar sig på Hebriderna. Jag gillade Svarthuset och ännu mera Lewismannen och förväntade mig dras in i Lewispjäserna på en gång. Min förvirring var stor då jag upptäckte att jag inte kom ihåg något om vad som hänt i förra boken, eller är det så att det inte nämndes så tydligt där? Jag möter nya personer som tydligen varit Fins bästa vänner under barn- och ungdomstiden men som inte nämnts i de tidigare böckerna. What?

"Fin Macleod – numera säkerhetschef på en privatägd egendom på Isle of Lewis – får i uppdrag att utreda en våg av illegal jakt på ön.
Hans efterforskningar återförenar honom med Whistler Macaskill, en lokal tjuvskytt som var Fins bästa kompis under tonåren. Whistler bär sedan länge på en stor hemlighet. Och när återföreningen tar en mörk, våldsam vändning inser Fin att det skulle kunna bli förödande för ön om sanningen kom fram."

Nu måste jag genast inflika att också den tredje boken håller samma höga klass på miljöbeskrivningen. Jag blir sugen på att ta första bästa flyg till Hebriderna för att med egna ögon beskåda det karga landskapet. Peter May och Anne Cleeves besitter denna förmåga, att beskriva miljön så att reslusten väcks. Också i Lewispjäserna blandas händelser i nutid med händelser i dåtid. Vi får veta mer om Fins tonårstid och historier som gömts och glömts uppdagas. Fin är om möjligt ännu buttrare i den här boken än tidigare och han kör sitt eget race. Att han jobbar som säkerhetschef och har i uppdrag att utreda illegal jakt och fiske på egendomen är en bisak, boken handlar inte om det.

Jag hade önskat att schackpjäserna fått en större del i historien i och med att boken fått sitt namn efter dem. Där kunde May ha vavt in ögruppens kultur och historia i boken. Bokens, och hela trilogins, absoluta styrka är vemodet och melankolin i berättelsen samt de mörka historierna. Det är med ett vemod jag säger farväl till Fin och Hebriderna. Jag gav boken tre stjärnor av fem på Goodreads, ett bra betyg på min skala.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Nya Förlaget

Igår spreds informationen om att ett nytt finlandssvenskt förlag grundas i Finland. Det nya bolaget grundas av Moomin Characters och den största ägaren är Sofia Jansson, Tove Janssons brorsdotter. Förlagsredaktörerna Sara Ehnholm Hielm och Tapani Ritamäki, som tidigare arbetat vid Schildts & Söderströms, flyttar över till Förlaget. En lång lista på författare som sägs ska flytta över till det nya Förlaget har publicerats. På Schildts & Söderströms är de anställda upprörda, förvånade och besvikna. 2012 gick de två stora finlandssvenska förlagen Schildts Förlags Ab och Söderströms & co ihop och bildade Schildts & Söderströms.

Det blir intressant att se hur det nya Förlaget kommer igång. Jag hoppas att flera finska författare ska bli översatta till svenska, för det finns många utmärkta författare som skulle vara värda att få en vidare läsekrets. Kanske kan vi inom en snar framtid få se den av Bokbabbel hypade Taivaslaulu översatt till svenska?

Läs mer om det nya Förlaget här:

Mumin är Kaj Korkea-ahos nya chef

Kända författare väljer det nya Förlaget

Kollegerna på S & S upprörda och förvånade

 

Kaj Korkea-Aho säger: "I bästa fall innebär det här att ännu fler människor än tidigare kommer att ha möjlighet att läsa finlandssvensk litteratur." Jag håller helt med.

Bränd himmel av Gilly MacMillan

"Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.
I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.
Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat för alla inblandade.
Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?"

 Så beskrivs Bränd himmel bland annat på Modernistas hemsida. Och visst är boken spännande. Det är en ryslig historia, en mardröm som man som mamma inte ens vågar tänka på. Det är kanske just det som gör att boken kryper in under skinnet, det att det inte är alltför långsökt att det skulle kunna hända på riktigt. Historien är också riktigt bra skriven, mina misstankar om gärningsmannen växlar an efter som historien utvecklar sig.

Bränd himmel är Gilly MacMillans debutbok. Hon jobbar på sin andra bok och jag kommer nog att hålla utkik efter den.

Titel: Bränd himmel

Översättning: Johan Nilsson

Originaltitel: Burnt Paper Sky

Genre: Deckare, Thriller

Antal sidor: 464

Förlag: Modernista

 

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Vi måste prata om The Fosters

Igår upptäckte jag en tv-serie som jag inte ens hört om tidigare, nämligen The Fosters. Nästan i misstag började jag titta på pilotavsnittet och jag var fast direkt. Jag tittade på sju avsnitt på raken och grät i varenda ett. Idag fortsatte jag efter jobbet och kan inte få nog. Serien har tydligen haft premiär 2013 och tills vidare har det kommit ut tre säsonger.

The Fosters handlar om en multietnisk familj med två mammor, adoptivbarn och biologiska barn. Livet i den kärleksfyllda familjen fylld av tonåringar är inte alltid okomplicerat och de nya fosterbarnen Callie och hennes bror Jude rör om i grytan än mer. Serien följer med vardagens glädje och sorger.

Jag kommer att fortsätta knarka den här serien tills jag har sett alla avsnitt. Gillar du serier som tex. Gilmore Girls så tror jag att du kommer att gilla The Fosters. Skyll inte på mig sen när du är fast!

Happy bokmässa!

Idag börjar Göteborgs bokmässa. Många glada bokbloggare har i veckor planerat sitt bokmässeprogram och försökt klona sig för att hinna med alla seminarier och programpunkter.  Senare idag kommer facebookflödet och instagram att översållas med mässbilder och uppdateringar om alla bokfynd. Det var klart från början att jag inte det här året åker till bokmässan, men visst skulle jag önska mig att jag var där. Samtidigt som det är kul att följa med allas mässäventyr ökar min längtan till mässgolvet. Jag får ändå nöja mig med att sitta hemma i soffan och följa med vimlet via sociala medier.

Till alla er som är på mässan - Njut och ha det så kul! Må många böcker få följa er hem!

Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

Sällan har en bok fått så mycket synlighet ens innan den kommit ut som Det som inte dödar oss. Den 27.8 gavs boken ut i 25 länder, en historisk händelse i den svenska förlagshistorien. Medieuppbådet kring lanseringen var massivt och pressen fick inte läsa boken på förhand.

Medieuppbådet väckte ett aldrig förr skådat intresse världen över, och det har debatterats för och emot tanken om det över huvudtaget är en bra idé att ge ut en uppföljare skriven av en annan författare än den som skrev de första tre böckerna. Det är många bokbloggare som har meddelat att de inte kommer att läsa boken, att det är en skam att det ges ut böcker på det här sättet. Visst förstår jag tanken och ett litet tvivel gnagar inom mig också- blir det succé eller flopp? Jag var i alla fall nyfiken och ville själv skaffa mig en uppfattning "what the fuss is about".

Mitt omdöme landar någonstans mitt i mellan succé och flopp, slutbetyget blir klart godkänt. Boken är i det stora hela underhållande och lättläst, men vissa passager blir väldigt långrandiga och för "berättande". Jag hade önskat att författaren hade litat mera på läsarens intelligens och härledningsförmåga i stället för att sida upp och sida ner skriva ut samtal som om det varit läst ur ett manus. Actionscenerna är däremot riktigt spännande och bra och David Lagercrantz har i mitt tycke lyckats fånga Lisbeth Salanders väsen förträffligt. Efter att hon kommit med i händelserna fick boken en kick. Mikael Blomqvist har inte en så framträdande roll som jag hade förväntat mig, trots att han hela tiden figurerar i händelserna. Jag kan se filmen framför mig och det är ett gott betyg.

Summa summarum- en fartfylld thriller med riktigt spännande passager.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Ingenting är glömt av Adam Sarafis

Baksidestext:
En ung man hittas död på ett bibliotek i Auckland, Nya Zeeland. Polisen är övertygad om att det var självmord, men mannens nära vän misstänker mord. Den döde mannen, Brent skrev på ett bokmanus som nu är spårlöst försvunnet. Vilka farliga hemligheter döljer sig i det försvunna bokmanuset?
Sam Hallberg, med ett förflutet som expert på terrorism, tar sig an fallet. Han leds allt djupare in i en korrumperad värld där inget är som han tror. Samtidigt misstänker affärsjournalisten Lynette Church att hon är en smutsig politisk verksamhet på spåret.

Ingenting är glömt är första delen i den planerade Matakana-trilogin. Ett intressant samarbete mellan vännerna, svenska Linda Ohlsson och Nyzeeländska Thomas Sainsbury. Då baksidestexten lockar med försvunna bokmanus, korrumperade världar och smutsig politisk verksamhet kan jag inte bli annat än nyfiken. Och visst håller boken vad den lovar. Händelser som till en början verkar vitt åtskilda knyts samman. Det är rätt så många namn att hålla reda på och till en början är jag förvirrad. Intrigen är fängslande och jag kommer på mig själv med att snegla på klockan under arbetsdagen för att få sätta mig i bussen och läsa. Boken är välskriven. Att det är två personer som står bakom texten gör att jag tycker att den är ännu bättre- det märks ingen skillnad på texten, vem som har skrivit vad. Speciellt fräscht är det att boken utspelar sig i Nya Zeeland, en miljö som i alla fall jag sällan läser om.

Jag kommer att hålla utkik efter del två. Tack till Massolit förlag för recensionsexemplaret!