Daisy i kedjor av Sharon Bolton

Bild från förlaget

Sharon Bolton är ett säkert kort. Inte heller i boken Daisy i kedjor blir man besviken. Början var lite seg men tids nog drogs jag med i historien. Språket är på hög nivå (fint arbete också av översättarna Lilian Fredriksson och Gabriel Setterborg), miljöerna klockrena och man dras genast med i det Boltonska mörkret och mystiken. Inget är vad det verkar vara och karaktärerna är passligt skruvade.

Maggie Rose är advokat och deckarförfattare. Hon är mycket väl känd för sitt arbete och har fått  många mördare frikända. Maggie lever ett tillbakadraget liv. Hon visar sig inte i domstolar och ger inte intervjuer. Det finns inga bilder på henne på nätet. Oftast möter hon bara människor hon arbetar med. Men ... hon har klarblått hår.
Maggie kontaktats av modern till en ökänd seriemördare, Hamish Wolfe. År 2014 dömdes trettioåtta år gamla kirurgen Hamish Wolfe för att ha dödat tre kvinnor till livstids fängelse. Den vackra gamla kirurgen hävdar att han är oskyldig och han vill att Maggie ska hjälpa honom att få sin dom överklagad. Hamish Wolfe har en hängiven grupp av anhängare som tror att han är oskyldig och vill se honom frikänd. Är Hamish Wolfe oskyldig till dessa brott? Kommer Maggie tro honom?
 
Hela historien varieras mellan tidnings- och tidskriftsartiklar, blogginlägg, personliga brev, domstolsutskrifter och polisprotokoll. Det går bra att följa historien och man vill bara läsa vidare för att få veta mer. 

Har du inte läst Sharon Boltons böcker så har du mycket utmärkt läsning framför dig. Hittills har 8 böcker getts ut på svenska, en del av dem, liksom Daisy i kedjor, är fristående. Ser fram emot följande bok!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Nikkis dagbok, berättelser om en (inte så glamorös) TV-stjärna

Bild från förlaget

Gästbloggare Emma, nästan 12 år:

Jag gillar Nikkis dagbok serien för att den är så riktig på något sätt. Den är skriven som en dagbok och rolig att läsa.

Nikkis dagbok 7 handlar b.la. om att Nikki och hennes band "Jag har inte bestämt mig än" ska få ett skivkontrakt av en känd person, men som vanligt är MacKenzie svartsjuk och vill förstöra för Nikki. Utan att avslöja för mycket av handlingen kan man säga att katastroferna avlöser varandra.
Boken var lättläst och jag läste den på 2 dagar. Bilderna var fina och roliga. Jag gillar hur författaren ritar människorna.

"Den där typen behövde verkligen ta ett steg tillbaka! Jag är svårt allergisk mot stora fula IDIOTER. Odören han kände var antagligen bara samma leverkorv- och tonfisksandwichlukt jag kände i HANS andedräkt. Sedan drog han upp en rosa cupcake ur skjortfickan, tryckte in den i munnen och tuggade argt. Det obevekliga tuggandet och smackandet fick mig att svettas floder! Sedan kom den läskigaste, mest hotfulla rap jag någonsin hört! Även om den luktade jordgubbe så menade han VERKLIGEN allvar!!" (Sidan 170-171)

Jag har läst alla delarna i serien och ser fram emot nästa del.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bokmässan

Då resten av världen minglar runt på bokmässan tycker jag synd om mig själv här hemma och får ingenting gjort. Jag har redan bestämt att jag inte ska kolla på sociala medier så mycket men så finner jag mig själv ooh:a och aah:a till alla fina mässinlägg på Instagram och Facebook. Samtidigt som man blir lite lätt avundsjuk (läs rysligt avundsjuk) så kan man ju minnas ens egna mässbesök och speciellt året då jag var bloggambassadör. Det var så fantastiskt roligt! Just idag kan jag inte förstå varför jag inte just nu är på mässan. Kanske nästa år. Hoppas.

Internationella läskunnighetsdagen

Glad internationella läskunnighetsdagen! UNESCOs event firar i år 50 år, 50 år som man uppmärksammat medvetenheten kring vikten av god läskunnighet hos jordens befolkning. Fint!

Dansa min docka av M.J. Arlidge

Den tredje boken om Helen Grace börjar precis lika spännande som de tidigare böckerna varit. Korta kapitel driver en att läsa vidare och spänningen och obehaget stiger an efter. I Dansa min docka är historien inte riktigt lika obehaglig som i de tidigare böckerna men håller ändå en hög nivå. Gärningsmannen hålls okänd ända tills hen avslöjas, åtminstone kan inte jag klura ut det tidigare. Ruggigt spännande!

Ruby vaknar upp i ett mörkt källarrum. Hon vet inte hur hon har hamnat där och kan inte komma därifrån. I samma veva hittas en ung kvinnas kropp på en strand. Kvinnan hade inte anmälts saknad, för sms och tweets hade sporadiskt skickas till hennes vänner och familj. Ändå är det flera år sedan någon sett till henne. Helen Grace upptäcker ett samband mellan de båda fallen och förstår att det är bråttom att hitta Ruby om hon ännu är vid liv.

Författaren M.J Arlidge bor i England och är bland annat författare till tv-serien Tyst vittne som jag alltid gillat. Jag läser på Goodreads att det finns tre böcker till om Helen Grace och min spontana reaktion är att klicka hem dem direkt. Jag gillar att namnen på böckerna, Ole dole, Bro,bro breja och Dansa min docka, hänger ihop och skulle gärna ha hela serien i bokhyllan. Får se om jag orkar vänta på översättningarna.

M.J.Aridges böcker har inte fått den publicitet de förtjänar. Så om du inte har läst böckerna så tycker jag att du ska göra det!

Tack till Lind & co för recensionsexemplaret! Skynda med att översätta de resterande böckerna!

BookBeat

Bonniers nya e- och ljudbokstjänst BookBeat har tagit upp konkurrensen med Nextory och Storytel och andra tjänster där man mot en månadsavgift får läsa och lyssna på så många böcker man vill och hinner, ja som bokvärldens Netflix. Jag beslöt mig för att testa BookBeat och har nu läst min första bok via tjänsten.

Jag tycker att utbudet av böcker är rätt så bra. I alla fall vad det gäller nyheter. Alla böcker jag har kommit på att söka har jag också hittat i BookBeats bokhylla. Alla finns inte som både ebok och ljudbok men än så länge har det inte stört mig.

Jag läste Anna Janssons Svärmödrar utan gränser. Läsupplevelsen får 3.5/5 av mig. Jag stör mig på att sidan hoppar då jag bläddrar, sidan byts snabbt och smidigt men hoppar sedan på rätt plats om 1-2 sekunder. Egentligen stör det inte läsflowen men jag fastnar och kollar det vid varje sidvändning. Jag hoppas att detta bara är en bugg i appen och att det åtgärdas i kommande uppdateringar.

Första intrycket är positivt. Framtiden får visa om jag hinner använda tjänsten tillräckligt för att det ska vara värt att betala en avgift på 169 kr/månad. Min lista fylls i alla fall på i sådan takt att jag kunde läsa ett helt år på heltid.

Synproblem

Jag brukar raskt hoppa över blogginlägg som ber om ursäkt för att blogginläggen kommer alltför sällan och att man inte hinner med än det ena och än det andra. Den här sommaren har ändå varit rätt så bekymmersam för mig, inte för att jag inte skulle ha hunnit läsa och blogga, utan för att jag haft problem med min syn. I juni var jag på syngranskning och kort efter det fick jag mina nya glasögon. Det sista optikern frågade mig då hon gjorde syngransknigen var "Ser du fortfarande bra att läsa?" Ja! svarade jag, inga problem där inte. Men då jag fick mina nya glasögon upptäckte jag att jag på riktigt inte ser att läsa! Jag gick tillbaka till optikern som konstaterade att allt var som det skulle och att jag bara måste vänja mig med glasögonen. Så jag levde med mina glasögon i två månader innan jag gav upp och igen gick tillbaka till optikern. Hon gjorde en ny syngranskning och konstaterade att jag med mina glasögon ser bra långt men att jag väl nu då har drabbats av "vuxensyn" och behöver mera styrka då jag läser. Nya glasögon beställdes och nu fick jag dem äntligen idag. Första intrycket är bra. Jag ser betydligt bättre att läsa och ser också datorskärmen klart och tydligt. Jag har haft glasögon sedan jag var 5 år gammal och har inte så vitt jag minns upplevt att jag på riktigt inte ser ordentligt att läsa. Du som aldrig har behövt glasögon kanske har svårt att tänka dig känslan men att inte se att läsa är bland det värsta som kan hända en boktokig abibliofob.

Vad har jag då gjort i sommar? Jo, läst -så klart. Jag har läst och blivit alldeles trött i ögon och huvud. Mest har jag läst på Kindlen och paddan, där det går att förstora texten. Datorskärmen var bland det värsta för ögonen och det är nog därför jag har bloggat så sparsamt under sommaren. Nu känns allt mycket ljusare - och skarpare! Kanske jag producerar texter lite oftare nu, vi får se. Om jag ännu har några läsare kvar ...