Jag utan dig av Kelly Rimmer

Jag är inte helt bekväm med att läsa sorgliga böcker där jag vet att slutet inte är lyckligt. Jag har t. ex. inte läst Jojo Moyes Livet efter dig, för jag misstänker att den är alltför sorglig. Av någon anledning fastnade jag ändå för beskrivningen av Kelly Rimmers Jag utan dig och tillbringade valborgshelgen med den. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag vill läsa fler sorgliga böcker, det är kanske någon sorts självbevarelsedrift, inte vet jag. För faktum är ju att de gånger jag läst en sorglig bok så har jag ju gillat. I Jag utan dig blev jag tvungen att torka tårarna för att se att läsa vidare. Det om något är ovanligt för mig. Och jag kan ju inte annat än ge ett gott betyg åt en bok som berör mig till tårar.

Gripande, fängslande, romantisk, vacker och sorglig är några ord som beskriver boken. Jag vill inte berätta för mycket, uppmanar dig att läsa den i stället. Att boken utspelar sig i Australien är uppfriskande, det är inte många böcker jag läst som utspelat sig down under. Samtidigt får man ju en längtan att åka dit, åka färja, vandra i berg och dalar och chilla på stranden. Barfota. Läs!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bro bro breja av M.J. Arlidge

Den andra boken om kriminalkommissarie Helen Grace, Bro bro breja tar vid ca ett år efter där Ole dole slutade. Då jag rätt nyligen läste Ole dole hade jag höga förväntningar på den här boken. Det är inte alltid som en uppföljare lyckas hålla samma nivå som första boken, speciellt inte om man varit alldeles hänförd av den.

En man hittas död i ett industriområde. Hans hjärta har skurits ut och levererats till hans familj. Mannen har levt ett till det yttre ett skötsamt liv och har haft ansvarsfulla positioner inom kyrkan där han är aktiv. Då ytterligare två lik hittas och även deras hjärtan levererats i kartonger inser Helen Grace att det är en ryslig seriemördare som de har att göras med. Hur ska de hitta mördaren som inte lämnar några som helst spår efter sig?

Visst håller Bro bro breja måttet, och det med råge. Det är en bladvändare från första sidan. Eller vad sägs om de första två meningarna:

"Dimman svepte in från havet och kvävde nästan staden. Den var som en invasionsarmé, skymde alla landmärken, dolde månskenet och gjorde Southampton till en främmande och skrämmande plats."

Texten flyter på och översättningen av Lena Kamhed är riktigt lyckad. Man förnimmer både miljöerna och karaktärernas särdrag. Helen Grace är en såtillvida ovanlig kriminalkommissarie att hon inte är nersupen men hon har ändå sina egna mörka hemligheter som tynger henne. Jag gillar henne allt mer då man lärt känna henne bättre och ser fram emot del tre i serien, Dansa min docka, som kommer ut i höst på svenska. Titlarna på böckerna kan man ju inte annat än älska. Omslagen är också snygga, riktigt lyckat av Lind & CO.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Vem som helst utom Ivy Pocket av Caleb Krisp

Detta inslag är skrivet av Emma 11 år.

Boken ''Vem som helst utom Ivy Pocket'' är den första boken i serien Ivy Pocket. Boken är rolig men samtidigt spännande. Boken handlar om att Ivy ska överlämna en klockdiamant till Matilda Buterfield på hennes 12-årsdag som är från hertiginnan av Trinity. Diamanten är speciell och många är ute efter den. Ivy måste skydda den med sitt liv.

Ivy är en kammarjungfru som skapar problem på alla platser hon är på. Själv ser hon sig själv som begåvad och helt underbar. Hon jobbar för snobbar och höga personer. Jag tror att boken heter vem som helst utom Ivy Pocket för att hon är en katastrof och ingen vill ha henne.

Jag tycker att bilderna är jättefina. De är svartvita och väldigt detaljerade. Men kanske barnen är lite för smala?

Tycker att boken var väldigt bra! Man får nästan rysningar bara man ser på bilderna, och bara man läser får man bara mer och mer rysningar ju längre in man kommer i boken. Boken är skrivet på ett bra sätt som gör så att man genast vill sätta sig ner och läsa den när man har minsta lilla tid. Väntar på nästa del!:)

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Showtime!

Kören jag sjunger med i har nu funnits i 10 år och i morgon har vi två slutsålda jubileumskonserter. Vi har satsat stenhårt och pluggat ord, stämmor och koreografi. Det ska bli så kul att äntligen få uppträda!

Reselitteratur

I morgon bär det av till Prag. En liten minisemester, en mycket välkommen sådan. En av de roliga förberedelserna när man ska på resa är ju att välja vilka böcker som ska få följa med på resan. Ännu för några dagar sedan hade jag ingen aning om vad jag skulle ta med, men så såg jag att Mhairi McFarlane har kommit ut med en ny bok, Who's that girl. Den kändes som ett klockrent val. Lite feelgood är aldrig fel, speciellt inte på semestern. Då jag kom hem från jobbet hittade jag post från Lind & CO, nämligen Bro Bro Breja. Den kan jag bara inte lämna hemma, så den får följa med i kappsäcken. Jag tror jag ska klara fyra dagar i Prag med dessa böcker, och jag har ju min Kindle.

So long!

Ole Dole av Arlidge

Lind & co. har riktigt flyt i sin utgivning. Många författare som kanske inte varit så kända för oss nordbor. Först Jag lät dig gå och nu Ole dole, som visserligen inte är helt ny. Jag är så glad över dessa för mig nya författare som levererar.

Parvis kidnappas och försvinner personer i Southampton. De drogas och förs till avlägsna, övergivna ställen. De vaknar upp till en fasansfull verklighet. Instängda utan mat eller vatten, ingen möjlighet att ta sig därifrån. Det enda som finns är en mobiltelefon och ett vapen. Vapnet är laddat med en kula och på mobiltelefonen finns ett meddelande, skjut den andra och du får gå. Flera par försvinner och kriminalkommissarie Helen Grace team kommer ingen vart i utredningen. Mördaren lockar Helen allt närmare, men kommer hen att hittas?

Böcker som Ole dole får mig in i en total läskoma. Det är rysligt, obehagligt och otroligt spännande. Man måste läsa vidare för att få veta hur det går. Händelserna beskrivs rakt och ärligt, så rysliga som de är. Helen Grace har sina egna demoner att fightas med och hon söker sina egna vägar för att bli av med ångesten.

Nu längtar jag efter att få sätta tänderna i del två om Helen Grace, Bro bro breja. Det finns också en tredje del, Dansa min docka, yey!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

Pluggvecka

Forskningar, diabetes, referenser, strulande program på datorn, det är vad min vecka har bestått av. Jag går som kanske någon av er vet en postgraduate utbildning på King's College i London, Masters of diabetes. Inkommande tisdag har vi deadline av hela årets uppgifter. Jag har nu i tre dagar suttit och redigerat, rättat, letat efter och läst forskningar att referera till och skrivit, skrivit och skrivit. Ögonen är alldeles fyrkantiga av allt stirrande på skärmen. Idag testade jag på att skicka in uppgiften för att testa den för plagiarism och klarade det med god marginal. Nu gäller det bara att vänta på vad professorerna säger om mitt arbete. Man kunde fila hur mycket som helst men jag måste nog sätta punkt nu.

Helgen kommer jag att tillägna mina lustläsningsböcker och kommer inte att titta åt forskningar. Vi ska vara hundvakter till en liten trasselsudd som tycker om att mysa, så jag tror jag ska stjäla till mig en eller annan mysläs-stund. Jag tänkte börja på Ole dole av M.J Arlidge. Vad tror du om det valet?

Vad läser du i helgen?