Fullspäckad vecka

Helsingfors bokmässa går av stapeln den här veckan. Jag har fått bloggpass dit, med fritt inträde, så jag kommer nog att gå åtminstone på torsdagen och på söndagen, eventuellt en liten sväng på fredagen. Då dottern idag fyller 10 år ska det också ställas till med kalas på lördagen. Dessutom jobb måndag-fredag, bokcirkel i morgon och körövning på onsdagen. Då blir man lite frustrerad, samtidigt som man blir jätteglad, när man hittar den här godbiten i brevlådan:

Tur att jag åker buss 2 timmar per dag, så jag åtminstone hinner få in lite lästid. Bara jag hålls vaken i bussen. Det är mycket nu, men det mesta bara kul!

Bokbloggsjerka

 Vilken bok bör man inte veta någonting alls om innan man själv läser den?

Veckans fråga i Annikas bokbloggsjerka gör mig lite fundersam. Jag är ju den som får de flesta av mina lästips från andra bloggare, jag läser deras, era, recensioner och antecknar boken på min önskelista om jag finner den intressant. Så jag vet ganska bra vad jag ger mig in på då jag plockar fram en ny bok. Inte för mycket, men så där passligt för att jag ska vara sugen på den. Därför har jag stora problem med att ge ett tips på en bok som man inte bör veta något om innan man läser den. I stället blir jag riktigt sugen på att läsa Patient 67 av Dennis Lehane som Annika och flera andra har tipsat om i sina inlägg. Hur konstigt är inte det? Jag vet ju inget om den boken och nu vill jag läsa den! Så det blir inget tips av mig den här veckan. I stället googlar jag Patient 67 ...

Var ska man börja...

... när man hittar 4 böcker i brevlådan (numera paketlådan).

Tack till Modernista!

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Det visade sig att jag inte är den sista i universum som läst Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Så nu uppmanar jag alla er som inte har läst boken att göra det. Det är en vacker historia om kärlek och medmänsklighet. Om att acceptera sina medmänniskor trots att de kanske bär på en skrämmande sjukdom.

I Sverige har boken klassats som en ungdomsbok. Visserligen handlar den om 14-åriga June och hennes relation till sin morbror och senare hans pojkvän, men jag ser nog boken mer som en vuxenbok. Den kan naturligtvis läsas av alla, men jag tycker att den kan vara lite svår att förstå för lite yngre läsare. Carol Rifka Brunt skrev boken för en vuxen målgrupp.

Tempot i boken är lugnt. En känsla av något sorgligt och sårbart, men samtidigt vackert vilar över historien. Man fängslas och vill fortsätta läsa om Junes på gränsen till förbjudna känslor till sin morbror, om hennes komplicerade relation till sin syster. Den spirande relationen till Toby som samtidigt är skrämmande och spännande introducerar vuxenvärlden för June med alkoholsmakprov och cigarretter. Karaktärerna i boken är mänskliga och trovärdiga och familjens relationer till varandra är realistiska.

Jag har lite svårt att sätta konkreta ord på mina tankar om boken. Det är känslan jag gillar bäst, tempot och lugnet. En vacker bok. Både utanpå och innanför.

Tack till Gilla böcker som gav en hel hög böcker och kassar till oss bokbloggare till vårt mingel. Extra kul var det att författaren själv kom till minglet och signerade våra böcker!

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Jag har ju tillbringat största delen av helgen i min läshörna. Jag har läst och blundat lite mellan sidorna. Riktigt skönt. Jag har äntligen tagit itu med Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, säkert igen sist av alla i universum. Boken fick jag på lördagsminglet på bokmässan. Vi hade också privilegiet att få träffa författaren, som kom och signerade böckerna åt oss. Alltid kul att träffa männsikan bakom boken. Smakbiten kommer från sidan 216.

"Jag bestämde mig för att stå där under en markis på Madison Avenue och låta Toby se mig. Låta honom förstå att jag saknade Finn lika mycket som han gjorde. Och när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta.Allt som hade tryckts undan och pressats ihop till en hård, spänd boll mitt i hjärtat löstes upp. Jag stod där och skakade och hulkade på Madison Avenue framför Toby, och väntade på att han skulle springa därifrån eller köra in mig i en taxi, men han gjorde inte det."

Inredningsbloggen

Länge, länge har jag planerat och funderat, längtat efter en egen läshörna. Soffan börjar vara för liten då jag skulle vilja sträcka ut mig på den och läsa en bok, samtidigt som åtminstone ett barn vill titta på TV. Att läsa till ljudet av disney channel är inte det mest njutbara.

Jag fyllde år för en vecka sedan. Till födelsedagspresent fick jag en fåtölj. Fick otåligt vänta en vecka på att den skulle komma. Idag har jag glatt sysslat med inredning, inrett men egen lilla hörna. Köpte en underbart mjuk filt från Hemtex, perfekt att vira in sig i under mörka, svala höstkvällar. Jag är riktigt nöjd och har redan hunnit provsitta och provläsa fåtöljen. Kan tänka mig att jag kommer att tillbringa många sköna lässtunder där. Hur ser din läsplats ut?

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Jag har lite grann börjat nosa på boken Brev från Tove Jansson som jag fick av Schildts & Söderströms på bokmässan. Men som så många gånger förut då det gäller Toves texter blir jag trollbunden direkt. Och de här texterna är inte ens menade att läsas som i en bok, utan det är riktiga personliga brev som hon skrivit till sin familj och andra vänner och bekanta. Smakbiten kommer från det första brevet i boken, adresserat till hennes mamma 4.12.1932:

En så fin bok, årets finaste tror jag, en bok som jag tycker att alla borde ha.