Nu kör vi! Bokmässepeppen!

Nu är det äntligen dags! Sedan december förra året har jag väntat och längtat och i morgon bär det av till Göte-la-borg! Kappsäcken är packad, så långt det går idag och mer förberedd än så här blir jag inte. Jag vill inte spika mitt program för mycket, utan känner att jag vill vara fri att göra det jag känner för också.

Jag ska rapportera om mässan här på bloggen, på instagram och kanske jag också gör några entusiastiska utrop på twitter. Jag heter boktok73 på alla ställen, så gå gärna in och följ mig ifall du inte vill missa något. Jag kommer att blogga från iPaden så inläggen blir troligtvis ganska korta.

Att vara bloggambassadör är en stor ära och ett underbart kul uppdrag! Hoppas jag kan förmedla ens en liten gnutta av peppen till er! Följ med, nu kör vi!

Downton Abbey säsong 5

Bild från ITV

Mitt i mässpalnering måste jag bara få ååh:a och aah:a över att Downton Abbeys femte säsong äntligen började igår kväll. Jag tittade på avsnittet idag, trots att jag borde läsa klart en bok inför morgondagens Tove Jansson bokcirkel på biblioteket och trots att jag börjar få packnings- och klädpanik inför bokmässan.

Downton Abbey är nog den serie jag gillar mest just nu, eftersom ER (Cityakuten) tagit slut för en hel massa år sedan. Och inte blev jag besviken på första avsnittet heller! Underbara vyer och bekanta karaktärer. Kvinnorna börjar så småningom sin frammarsch och Lord Grantham blir chockerad men får ge efter åt sina kvinnor. Allt är som det ska vara! Och att dessutom George Clooney (Yey!) ska gästspela - Kan det bli bättre? I Sverige börjar femte säsongen sändas 11.10.

Bokmässan och seminarier

En stor del av bokmässan är seminarierna. Redan i maj då bokmässans program publiceras skrivs det på var och varannan blogg vilka seminarier man ska gå på och vilka man inte till något pris får missa. Jag har bara varit på mässan en gång tidigare och då hade jag inte seminariekort. Då jag nu som bloggambassadör har seminariekort för alla fyra dagarna borde jag ju ha gjort upp ett minutprogram och rita kartor från ett seminarie till ett annat. Ändå har inte känslan av eufori inför seminarierna infunnit sig. Visst har jag i mässplaneraren prickat in sådant som låter intressant. Visst finns det flera bra seminarier som jag gärna går på. Men min mässupplevelse, som jag ser fram emot, är nog själva atmosfären, alla böcker, alla människor som älskar böcker lika mycket som jag. Visst är det kul att se och höra författare prata om sina böcker, men det är minst lika kul att klappa på böckerna i alla fina montrar och bara strosa omkring och njuta av atmosfären. Det jag ser allra mest fram emot är att träffa alla underbara bloggare och de andra bloggambassadörerna. Vi ambassadörer har haft ett flitigt umgänge på facebook, och det känns som om vi redan känner varandra. Ska bli så kul att träffas IRL också!

Det här med att jag inte känner lika stor entusiasm över seminarierna som många andra gör har jag inte riktigt "vågat" berätta tidigare. Är man boknerd så hör det väl till att man ska titta på Babel och delta i bokcirklar. Jag har aldrig orkat se ett helt avsnitt av Babel. Bokcirkla ska jag prova på den här hösten för första gången, får se vad jag tycker om det. Idag publicerade Carolina på Kulturkollo ett inlägg där hon också erkänner att hon inte heller gillar seminarierna så mycket. Det inlägget gav mig mod att komma ut med mina tankar också. Det finns fler som jag!

Granne med döden av Alex Marwood

Jag var inte helt förtjust i Alex Marwoods första bok, Onda flickor. Tyckte ändå intrigen i Granne med döden lät så bra att jag ville ge den en chans.

Oh boy, boken tog tag i mig direkt. Det var otäckt från de första sidorna. Man kan se framför sig karaktärerna och händelserna och ibland mår man lite illa och vill blunda. Jag läste boken på svenska och måste nog ge översättaren Carla Wiberg en eloge. Att få det ruskiga som händer att bli så ruskigt också på svenska kan inte ha varit lätt.

Jag gillar karaktärerna. Colette som inte litar på någon. Cher, femtonåriga tjejen som livnär sig på det hon får tag på. Hossein som väntar på beslut på sin asylansökan. Alla flyr de från något, sin bakgrund. De hamnar alla i samma hus och lär känna varandra. Bara Vesta har bott i huset i hela sitt liv, och hon är lite av en mormor åt alla de andra invånarna.

Någonting mysktiskt händer i huset, en olidlig stank sprider sig. Då hyresvärden inte gör något åt saken utan i stället gång efter gång förs
öker sabotera Vestas boende händer något som gör att invånarna svetsas samman, om än till en början ofrivilligt.

Granne med döden är en sträckläsningsbok. Den är otäck och rå, riktigt ovanligt rå. Det är inte en bok man läser medan man äter. I bussen sneglar jag lite omkring mig, syns det att jag läser något så otäckt? Men oj vad jag gillar! Ibland funderar jag på vad det säger om mig som människa att jag gillar att läsa ruskiga historier. Det är i alla fall helt i motsats till vardagen, och det får man ju vara tacksam för!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bokbloggsjerka

Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? 

Jag brukar inte hålla värst bra koll på sidnumrorna i böckerna jag läser. Av någon konstig anledning tittar jag alltid på numreringen på sidan 100. Varje gång hajar jag till, att jag igen kollar sidnummern då jag är på sidan 100. Ofta brukar jag också lägga märke till de andra jämna hundratalen, men sidan 100 kollar jag varje gång. 

Så lyder mitt svar på veckans fråga i bokbloggsjerkan.

En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.

Det var länge sedan jag gav en smakbit på det jag läser. Igår började jag på boken Granne med döden av Alex Marwood. Redan på sidan 56 blir det riktigt rysligt när man får en inblick i vad en av invårnarna i huset sysslar med.

"Förlåt, min älskling, säger han. Ursäkta.
Huden på hennes ben ser torr ut idag, håret har ingen lyster, makeupen har börjat blekna.
Jag har försummat dig, säger han ångerfullt. Förlåt. Jag har haft så mycket att göra...du vet hur det är. Jag hoppas att du inte är sur på mig. Han måste ägna sig åt henne en stund när han är klar med Nikki. Det är inte rätt att slösa all kärleken på en annan när Marianne har varit hos honom så länge och skänkt honom så mycket nöje. När Nikki är tryggt undanstuvad i kväll kan de titta på Big Brother tillsammans"

 Stephen King blurbar på omslaget "Ännu bättre än Onda flickor. Djävulskt otäck". Tror jag fortsätter läsa i dagsljus.

Recensionsprocessen

Efter att ha njutit av ett underbart sensommarväder (för idag var det ingen höst i luften), njutit av te och en bok ute i trädgården (jag klippte nog lite gräs också) bänkar jag mig nu på soffan med datorn i famnen. Det är dags att skriva veckans jerkainlägg.

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?
Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Jag skriver oftast ganska fort om boken jag läst. Om jag inte gör det så blir det ofta ogjort. Jag läser rätt och slätt, gör sällan anteckningar och viker absolut inga hundöron. Efter att jag läst boken brukar jag ibland titta lite omkring på internet vad andra har skrivit om den. Jag skriver oftast ganska kort och koncist. Jag brukar lite variera hur jag skriver om boken, ibland sammanfattar jag handlingen först, ibland kommer mina tankar först.

Jag måste nog också få sagt att mina "recensioner" inte är regelrätta recensioner. Jag är inte utbildad inom litteratur och en recension bör bestå av vissa beståndsdelar vill jag minnas från skoltiden. Oftast har jag nog taggat mina inlägg som recension i alla fall. Ibland har jag valt att tagga som omdöme, vilket kanske skulle vara passligare. Känner att jag behöver bli tydligare med det.