Kopparbergsvägen 20 av Mathias Rosenlund

Den finlandssvenska bokhösten har inneburit flera läsvärda böcker. Fler än vanligt känns det som. En av dem är Mathias Rosenlunds Kopparbergsvägen 20. Mitt stora problem är -Vad ska jag skriva om boken? För vad skriver man om en bok som handlar om en mans karga vardag. Som skildrar verkligheten rakt och naket, utan sköna omskrivningar. Vem är jag att kritisera?

Mathias Rosenlund skriver om hur det är att vara fattig i dagens samhälle. Om att försöka klara sig ekonomiskt med två barn, sjuk fru och endast korta snuttjobb. Han skriver boken för sin egen skull, ett sätt att överleva vardagen. Kärleken till barnen och oron för dem och deras framtid går som en röd tråd genom boken. Det är tidvis nästan kusligt.

Koppabergsvägen 20 är en rak bok. Jag känner igen mig själv flere gånger i boken. I att pengarna inte räcker till. Ändå har jag och min familj inte varit i ett likadant trångmål som Mathias. Boken är kort, 166 sidor. Boken har ett fint språk trots att den handlar om svåra saker och känslor. Mathias Rosenlund kan uttrycka sig och hans litteraturstudier syns i texten. Jag tycker ändå att det blir lite väl många upprepningar. Samtidigt väntar jag på en glimt av ljus ju längre jag läser. Ända till sista sidan. Vattnet är ändå djupt och mörkt.

En svår bok om en svår verklighet. En bok skriven för att överleva. En tankeväckande bok. Kopparbergsvägen 20.

Tack till Schildts & Söderströms för recensionsexemplaret!

Kyss mig först av Lottie Moggach

Böcker som utspelar sig i aktuell tid, med handling som cirklar kring internet och sociala medier, är inte de lättaste att hitta i bokhandeln. (Eller så har jag letat på fel hyllor) I boken Kyss mig först, skriven av journalisten Lottie Moggach, är det just precis internet och sociala medier som står i fokus. Huvudpersonen Leila är en associal tjej som isolerat sig från omgivningen allt mer efter moderns bortgång. Hon jobbar hemifrån som it-testare och fördriver tiden ute på nätet. Hon har blivit antagen i internetforumet Red Pill och briljerar där med sina filosofiska åsikter. Forumets grundare kontaktar Leila och fårgar henne om hon skulle vara intresserad av att ta över en annan människas personlighet, i cybervärlden. Tess har bestämt sig för att ta livet av sig, men vill inte utsätta sina nära och kära för smärtan det skulle medföra. Leila börjar systematiskt bekanta sig med Tess genom att göra upp noggranna "kartor" över Tess liv, familj och vänner. Då Tess inte mera går att nås skrider Leila till verket.

Boken är berättad av Leila. Historien varvar Leilas berättelse om hur hon lärde känna Tess i dagboksform med Leilas egna efterfoskningar som dokumenteras först nu, efter att allt är över. Det kusliga i historien är att detta inte är tillräckligt overkligt, det kunde lyckas på riktigt. I alla fall en tid. Jag hade önskat lite mer djup i karaktärerna. Leilas förmåga att uttrycka sig på nätet och hennes sociala färdigheter i riktiga livet står i stor kontrast mot varandra. Jag saknar lite mer djup, känsla i Leila. Men visst är ämnet fascinerande, samtidigt som det är skrämmande.

En riktigt bra och läsvärd bok. En bok som andas nutid, på gott och ont.


Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bokrelaterade önskningar

Bokbloggsjerkan ställer frågan "Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?"

Det första jag kom att tänka på är tid, precis som Annika. Tid att läsa och att blogga, det önskar jag mig. Nu flyger dagarna och kvällarna iväg och då jag lägger mig i sängen före jag ska börja sova hinner jag läsa två sidor innan ögonen faller ihop. Kvällsläsningen har alltid varit min bästa lästid, men nu i höstmörkret blir det inte mycket läst.

En annan sak jag kom på att jag önskar mig är en Book Seat. Den skulle vara ett bra stöd för boken, Kindlen eller paddan. Den finns i en massa fina färger.

Kanske tomten kunde upfylla åtminstone den ena önskningen?

Upptagen

Jag fick en iPad till födelsedagspresent. Har inte förrän nu kommit mig för att testa att blogga från den. Första intrycket är att datorn är smidigare och lättare att blogga med. Dessutom håller jag bara på och krossar godisar på paddan stup i kvarten. Kindlens fördel är definitivt att den inte har en massa appar som pockar på min uppmärksamhet. iPaden är stor och tung att läsa med, men fördelen med att man bara direkt kan börja läsa PDF-filer är ju positiv. Så jag ser iPaden som ett komplement till läsplattformar. Rikedomen i att kunna välja och vraka, träböcker, e-böcker, Kindle eller padda, det värmer en boktoks hjärta. Nu tror jag att jag fått ett liv till i godisspelet, se you...

Deadline strax

I alldeles sista stund kom jag ihåg att jag skulle delta i Lexies tävling. Man kan vinna ett presentkort till Bokii. Jag blir alltid så glad då tävlingar inte är begränsade till Sverige, så tack Lexie för att jag får vara med!

Skräckläsning?

Så var det fredag igen och det innebär ju bokbloggsjerka. Det är inte alltid jag hunnit med i jerkan då veckorna går i rasande fart. Den här veckan undrar Annika om jag ska läsa något som lämpar sig för Halloween och i så fall vad.

Jag är inget fan av Halloween. Inte gillar jag vampyrer och andra udda varelser något vidare heller, så mitt svar är nej. Jag kommer nog bara att läsa det jag brukar läsa. Jag håller på att drunkna i recensionsexemplar, så jag för min del hoppas på att Halloween inte innebär skräckläsning, utan sträckläsning.

Busy October

Oktober ser ut att bli den sämsta bokmånaden. Hittills har jag inte läst ut en enda bok. Att byta jobb tar på krafterna. Eftersom jag nu har en timmes väg till jobbet betyder det att vardagen måste hitta sin rytm på nytt. Samtidigt har jag ju lästid då jag pendlar. Jag åker buss vissa dagar och samåker vissa dagar. Då jag åker buss kommer boken fram så fort jag slagit mig ner, men då jag samåker känns det oartigt att ta fram boken. Så visst blir det lite läst, men inte varje dag. Att hitta bloggtid och -ork har varit mer utmanande. Hoppas ni inte ger upp och slutar titta in här. Ska skärpa mig och ta tag i bloggandet så fort jag hinner. Idag har vi firat dotterns 9-årsdag och makens födelsedag. Nästa veckoslut har vi ännu svärfars begravning. Efter det borde det lugna ner sig. Snacka om en oktober att minnas.

Här ännu en bild på nioåringen i färd med att blåsa ut ljusen på kakan.