Onda flickor av Alex Marwood

En bok som det skrivits mycket om under de senaste veckorna är Alex Marwoods debutdeckare Onda flickor. Alex Marwood är pseudonym för den brittiska journalisten och författaren Serena Mackesy. Onda flickor är den första boken hon skriver under pseudonym.

Amber och Kirsty delar en fruktansvärd hemlighet från det förflutna. En sommardag 1968 mördar Bel och Jade, som de hette då, en liten flicka. Bel och Jade döms för brottet och tillbringar sin uppväxt på diverse anstalter. 25 år senare, villkorligt frigivna, har de båda med hjälp av nya identiteter lyckats bygga upp ett fungerande liv. Ingen i deras närhet får känna till hemligheten från deras förflutna. Deras vägar korsas av en slump då journalisten Kirsty får i uppgift att rapportera om två mord som skett i en engelsk badort. Amber, som jobbar som städerska på nöjesfältet där, är den som upptäcker offrena. Kirsty och Amber känner omedelbart igen varandra och är medvetna om att det kan vara mycket farligt att de blir sedda tillsammans.

Det har skrivits många hyllningar om Onda flickor. Jag sällar mig inte riktigt till hyllningskören, men nog där någonstans i närheten. Själva morden som skett i nutid får inte så mycket uppmärksamhet i boken. Mera fokus ställs på Ambers och Kirstys kamp om att förbli okända. Parallellt med nutidshistorien får läsaren följa med vad som egentligen hände den där ödesdigra sommardagen för 25 år sedan. Jag fastnar inte riktigt för någon av karaktärerna, de har ingen dragningskraft. Kanske det är en av orsakerna varför det gick lite trögt för mig att läsa boken. Annars finns det många ingredienser för en riktigt bra bok. Allmänhetens skamlösa jakt och pressens hårda dom mot Amber är riktigt obehagligt. Liksom också hur Bel och Jade blir övergivna och utan kärlek och stöd efter det de gjorde.

En mörk, obehaglig historia med några irritationsmoment. Riktigt läsvärd!

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Då det blir för spännande...

... i hockeymatchen kan man koppla av med en mordhistoria i stället...

Böcker som väcker reslust

Annikas bokbloggsjerkafråga den här veckan lyder:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

Jag drömmer mig ofta bort till miljöerna som beskrivs i böckerna som jag läser. Jag har kommit fram till att de som lockar mig mest är Brittiska landskap. Elly Griffiths beskrivningar av miljön som Ruth bor och rör sig i är oerhört fängslande. Likaså Ann Cleeves Shetlandskvartett (i vilken det numera finns en femte bok). Shetlansdböckerna är fyllda av miljöbeskrivningar, den ena underbarare än den andra. Havet är ofta nära i böckerna som pockar på mitt intresse. Det finns säkert en hel massa andra böcker också som jag inte kommer på just nu. Ska ta och hoppa omkring till andra jerkare för att påminna mig om dem.

Känslornas berg och dalbana

Den senaste veckan har varit fylld av känslor. Det har gått upp och så har det störtat ner igen. Mina tankar har varit hos vännerna som förlorade sin 8-åriga dotter. Jag åkte en sväng till dem för att finnas till och hjälpa med praktiska göromål inför begravningen. Ingen människa som inte gått igenom samma sak kan förstå vad det innebär att förlora ett barn. Då familjen bor i Schweiz är det inte heller så lätt för oss här i Finland att kunna hjälpa.

I lördags var det dags för våran körs stora schlagerkonsert, Eurovision Song Concert with Cawiar. Idrottshallen i vår lilla stad var nästan fullsatt, ca 830 biljetter sålda! Det är mycket för en liten finlandssvens medborgarinstitutskör. Hela kören har jobbat hårt för att få allt att klaffa. Ordet som beskriver känslorna före, under och efter konserten är eufori. Allt fungerade bra, sångerna gick bra och publiken var med från första tonen. Själv gjorde jag premiär genom att sjunga solo i en sång. Jag övervann mig själv och vågade stå inför en enorm publik och sjunga helt ensam! Solot var inte långt, bara en vers i en sång, men det var ett stort steg för mig. Jag kunde skriva hur mycket som helst om konserten, men ska inte tråka ut er. Vill bara konstatera att den var en succé. Lokala tidningens kommentar hittar ni här. Jag hade klätt ut mig i peruk för att få lite schlagerlockar...

Eftersom veckan varit fylld av både glädje och sorg så har läsandet blivit lite på sidan om. Men nu känner jag att det är dags att ta tag i böckerna med nya krafter igen. Och därmed också hoppeligen få ihop fler blogginlägg. Till sist ännu en fin dikt som jag hittade på internet någonstans och som jag skrev på kortet till familjen:

Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det

och då orkade mitt hjärta inte slå.

Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.

  Författare okänd

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Sedan jag läste Kristina Ohlssons förra bok Paradisoffer för ca ett år sedan har jag väntat på den här boken. Då jag fick ett mejl med Davidsstjärnor i PDF-format passligt till påsken blev det mitt Påskekrim. Jag är inte alls besviken. Det hade jag inte heller förväntat mig. Förra boken var inte den bästa av Kristina Ohlsson, men nu är hon tillbaka igen. Vi får träffa Fredrika och Alex och också Eden Lundell som vi stiftade bekantskap med i förra boken.

En snöig dag blir en förskolelärare skjuten utanför den judiska Salomonskolan i Stockholm. Några timmar senare försvinner två pojkar på väg till sin tennislektion. Fredrika och Alex dras in i en skoningslös jakt på en effektiv mördare. Spåren i utredningen visar mot ett och samma ställe; Israel. Fredrika reser dit för att få svar på frågor. Legenden om Papperspojken återkommer, men ingen tycks riktigt vilja prata om det.

I en del av de tidigare böckerna har huvudpersonernas liv varit en salig röra. Nu tycks de flestas liv ha stabiliserat sig och det råder ett lugn och en trygghet över dem. Nu är det i stället Eden Lundell som vi får lära känna lite mer. Boken växlar mellan nutid och framtid. Läsaren får se fragment av vad som kommer att hända redan i början. Det är kanske just det som gör att jag är fast i boken från typ tredje kapitlet. Med hjärtat i halsgropen läser jag vidare. Mer kan inte sägas utan att förstöra för er som inte ännu har läst boken. För har ni läst de tidigare böckerna, så ska ni absolut läsa den här.

Jag läste boken som PDF. Det är inte den bästa av format, jag lyckades inte den här gången få in den i Kindlen. Så jag spenderade påsken med datorn i famnen och läste på datorn. En mindre medryckande och spännande bok hade jag nog gett upp, men den här sträckläste jag.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Läsveckan

De här veckan firas den nationella läsveckan i Finland. I morgon infaller också Bokens och rosens dag. Läsveckans syfte är att uppmärksamma läsning och böcker i skolorna. Årets tema är "Varför är böcker viktiga". Vad har böcker för betydelse i de ungas liv? Varför borde man uppmuntra läsning? Hurdana är barnens och ungdomarnas favoritböcker och -gestalter? Vad tänker de unga själva om böcker? På vilket sätt gynnar läsning både ungdomarna och samhället?

Föreningen Läscentrum erbjuder gratis material för skolorna med konkreta uppgifter att jobba med. De lägre klasserna jobbar med Astrid Lindgrens böcker och funderar på de olika karaktärerna och deras egenskaper medan högstadie- och gymnasieelever jobbar med böcker som I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell och Om jag stannar av Gayle Forman.

En boktok som jag kan ju inte annat än gilla detta. Jag hoppas att så många skolor som möjligt hoppar på temaveckan och jobbar med litteratur. På Läscentrums hemsida finns också 10 fakta om läsning. Av någon anledning har den svenska översättningen inte publicerats. Jag återkommer till dem då jag hunnit översätta dem. Det får bli ett eget inlägg känner jag.

Själv har jag prickat in min vintersemester den här veckan. I morgon flyger jag till Schweiz med diverse mellanlandningar, så då finns det gott om lästid. Frågan är bara vilka böcker ska få följa med...

Spelar bokens titel någon roll?

Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Eftersom jag tror att jag har några nya finska läsare som följer min blogg ska jag förklara vad bokbloggsjerka betyder. Varje fredag lägger Annika upp en ny fråga på sin blogg. Då man har svarat på frågan på sin blogg lägger man upp en länk till inlägget i kommentaren på Annikas inlägg. Efter det "hoppar" (jerkar) man omkring till de andra som har kommenterat för att se vad de har svarat på frågan. Meningen är också att man gärna ska lämna en liten kommentar där man varit och läst. Kul idé som brukar resultera i många kommentarer. Och det är ju alltid roligt!

Tillbaka till veckans fråga. "Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?"

Jag lägger sällan märke till titeln på boken. Omslaget och baksidestexten är nog det jag lägger märke till före jag registrerar titeln. Jag brukar inte heller störa mig på att titeln inte verkar ha något med handlingen i boken. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det tidigare. Kanske det är tid att börja fundera över titlarna också.