Känslornas berg och dalbana

Den senaste veckan har varit fylld av känslor. Det har gått upp och så har det störtat ner igen. Mina tankar har varit hos vännerna som förlorade sin 8-åriga dotter. Jag åkte en sväng till dem för att finnas till och hjälpa med praktiska göromål inför begravningen. Ingen människa som inte gått igenom samma sak kan förstå vad det innebär att förlora ett barn. Då familjen bor i Schweiz är det inte heller så lätt för oss här i Finland att kunna hjälpa.

I lördags var det dags för våran körs stora schlagerkonsert, Eurovision Song Concert with Cawiar. Idrottshallen i vår lilla stad var nästan fullsatt, ca 830 biljetter sålda! Det är mycket för en liten finlandssvens medborgarinstitutskör. Hela kören har jobbat hårt för att få allt att klaffa. Ordet som beskriver känslorna före, under och efter konserten är eufori. Allt fungerade bra, sångerna gick bra och publiken var med från första tonen. Själv gjorde jag premiär genom att sjunga solo i en sång. Jag övervann mig själv och vågade stå inför en enorm publik och sjunga helt ensam! Solot var inte långt, bara en vers i en sång, men det var ett stort steg för mig. Jag kunde skriva hur mycket som helst om konserten, men ska inte tråka ut er. Vill bara konstatera att den var en succé. Lokala tidningens kommentar hittar ni här. Jag hade klätt ut mig i peruk för att få lite schlagerlockar...

Eftersom veckan varit fylld av både glädje och sorg så har läsandet blivit lite på sidan om. Men nu känner jag att det är dags att ta tag i böckerna med nya krafter igen. Och därmed också hoppeligen få ihop fler blogginlägg. Till sist ännu en fin dikt som jag hittade på internet någonstans och som jag skrev på kortet till familjen:

Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.
Den dagen hände det

och då orkade mitt hjärta inte slå.

Älskade pappa
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till ert hjärta
och ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och jag älskar er så.

  Författare okänd

Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson

Sedan jag läste Kristina Ohlssons förra bok Paradisoffer för ca ett år sedan har jag väntat på den här boken. Då jag fick ett mejl med Davidsstjärnor i PDF-format passligt till påsken blev det mitt Påskekrim. Jag är inte alls besviken. Det hade jag inte heller förväntat mig. Förra boken var inte den bästa av Kristina Ohlsson, men nu är hon tillbaka igen. Vi får träffa Fredrika och Alex och också Eden Lundell som vi stiftade bekantskap med i förra boken.

En snöig dag blir en förskolelärare skjuten utanför den judiska Salomonskolan i Stockholm. Några timmar senare försvinner två pojkar på väg till sin tennislektion. Fredrika och Alex dras in i en skoningslös jakt på en effektiv mördare. Spåren i utredningen visar mot ett och samma ställe; Israel. Fredrika reser dit för att få svar på frågor. Legenden om Papperspojken återkommer, men ingen tycks riktigt vilja prata om det.

I en del av de tidigare böckerna har huvudpersonernas liv varit en salig röra. Nu tycks de flestas liv ha stabiliserat sig och det råder ett lugn och en trygghet över dem. Nu är det i stället Eden Lundell som vi får lära känna lite mer. Boken växlar mellan nutid och framtid. Läsaren får se fragment av vad som kommer att hända redan i början. Det är kanske just det som gör att jag är fast i boken från typ tredje kapitlet. Med hjärtat i halsgropen läser jag vidare. Mer kan inte sägas utan att förstöra för er som inte ännu har läst boken. För har ni läst de tidigare böckerna, så ska ni absolut läsa den här.

Jag läste boken som PDF. Det är inte den bästa av format, jag lyckades inte den här gången få in den i Kindlen. Så jag spenderade påsken med datorn i famnen och läste på datorn. En mindre medryckande och spännande bok hade jag nog gett upp, men den här sträckläste jag.

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplar!

Läsveckan

De här veckan firas den nationella läsveckan i Finland. I morgon infaller också Bokens och rosens dag. Läsveckans syfte är att uppmärksamma läsning och böcker i skolorna. Årets tema är "Varför är böcker viktiga". Vad har böcker för betydelse i de ungas liv? Varför borde man uppmuntra läsning? Hurdana är barnens och ungdomarnas favoritböcker och -gestalter? Vad tänker de unga själva om böcker? På vilket sätt gynnar läsning både ungdomarna och samhället?

Föreningen Läscentrum erbjuder gratis material för skolorna med konkreta uppgifter att jobba med. De lägre klasserna jobbar med Astrid Lindgrens böcker och funderar på de olika karaktärerna och deras egenskaper medan högstadie- och gymnasieelever jobbar med böcker som I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell och Om jag stannar av Gayle Forman.

En boktok som jag kan ju inte annat än gilla detta. Jag hoppas att så många skolor som möjligt hoppar på temaveckan och jobbar med litteratur. På Läscentrums hemsida finns också 10 fakta om läsning. Av någon anledning har den svenska översättningen inte publicerats. Jag återkommer till dem då jag hunnit översätta dem. Det får bli ett eget inlägg känner jag.

Själv har jag prickat in min vintersemester den här veckan. I morgon flyger jag till Schweiz med diverse mellanlandningar, så då finns det gott om lästid. Frågan är bara vilka böcker ska få följa med...

Spelar bokens titel någon roll?

Det undrar Annika i veckans bokbloggsjerka. Eftersom jag tror att jag har några nya finska läsare som följer min blogg ska jag förklara vad bokbloggsjerka betyder. Varje fredag lägger Annika upp en ny fråga på sin blogg. Då man har svarat på frågan på sin blogg lägger man upp en länk till inlägget i kommentaren på Annikas inlägg. Efter det "hoppar" (jerkar) man omkring till de andra som har kommenterat för att se vad de har svarat på frågan. Meningen är också att man gärna ska lämna en liten kommentar där man varit och läst. Kul idé som brukar resultera i många kommentarer. Och det är ju alltid roligt!

Tillbaka till veckans fråga. "Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?"

Jag lägger sällan märke till titeln på boken. Omslaget och baksidestexten är nog det jag lägger märke till före jag registrerar titeln. Jag brukar inte heller störa mig på att titeln inte verkar ha något med handlingen i boken. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det tidigare. Kanske det är tid att börja fundera över titlarna också.

Semesterläsningen tryggad

Både igår och idag har jag hittat bokpaket i postlådan. Det är nog den bästa överraskningen då man kommer hem från jobbet, eller hur? Då jag ännu har en veckas semester att se fram emot nästa vecka, så känns det skönt att ha läsningen klar. Två recensionsexemplar från Modernista. Tack för dem!

Ritual av Mo Hayder

Två avhuggna händer hittas under en restaurang. Polisdykaren Flea Marley kämpar med egna mörka minnen från olyckan där hennes föräldrar förolyckades. Den nyinflyttade kriminalkommissarien Jack Caffery får i uppgift att utreda fallet. Han förföljs också av händelser från det förflutna, händelser som han inte kan släppa och som leder honom till prostituerade och hemlösa. Vandrande mannen är en person till i boken, en person vars roll jag inte kan räkna ut. Det har något att göra med det förflutna och troligtvis kommer vi i följande böcker att få läsa mer om honom, eftersom Ritual är första boken i Walking Man-serien.

Magi, mystik, droger och blod. Det är ingredienserna i den här boken. Jag ät inte helt såld. Jag störde mig på Fleas och Jacks kaotiska privatliv, det hade räckt med lite mindre. Spänning fattades ändå inte, speciellt i slutet. Jag hade ännu önskat få veta lite mer om hur det gick för de drabbade, det blev lite platt fall där i slutet. Troligtvis kommer jag ändå att läsa också följande bok, för att få större inblick i Fleas och Jacks liv, få någon ordning på kaoset.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Eurovision Song Concert

Det har nu blivit dags för ett icke bokrelaterat inlägg på denna blogg. De som följt mig en tid kanske vet att jag sjunger i en kör. Det börjar igen dra ihop sig till konsert. Det här året har vi hållit på med Eurovisions schlager. Det blir en blandning av gammalt och nytt, svenskt, finskt, engelskt, tyskt osv. Det blir högklackade skor, glitter och glamour. Vi är sjukt taggade, det ska bli så kul! Konserten går av stapeln 27.4, alltså redan om drygt två veckor. Så om någon av er läsare rör sig i Borgå-trakten den lördagen, kom till Idrottshallen!

Fotografi Oscar Lindell

P.s. Det är jag som är precis bakom dirigentens högra hand.