Borde man läsa om Ove?

Efter att ha läst det här inlägget hos Enligt O blir jag helt plötsligt väldigt sugen på att läsa boken En man som heter Ove av Fredrik Backman. Eftersom jag ju hittills har tyckt att det i alla fall låter som en bok som inte är för mig så blir jag ju nyfiken när Enligt O hyllar den till skyarna. Tittade också in på Fredrik Backmans blogg och fick mig några goda skratt, så kanske man borde ge boken en chans. Vad säger ni? Någon som läst?

Lite mera Kindletankar

De senaste degarna har jag legat på soffan med en dunderförkylning. Jag har inte orkat läsa så mycket men igår läste jag en del. Jag har läst Bortom varje rimligt tvivel av Malin Persson Giolito. Jag fick boken som recensionsexemplar i PDF, precis då min gamla Kindle gick sönder. Då jag nu fick min nya Paperwhite som är betydligt mindre fungerade inte PDF-filer längre så bra i Kindlen. Jag började googla runt lite för att hitta en lösning på det problemet. Jag hittade ett litet gratisprogram som heter "PDF to ePUB Mobi Converter". Det programmet konverterar PDF-filer till mobi-format, vilket är Kindle-formatet. Vips hade jag boken i Kindlen och det var bara att börja läsa. Radbrytningarna är inte helt optimala, men helt läsbara. Teckenstorleken går att ändra på, vilket man inte kunde med PDF-filens pyttelilla myrtext. Riktigt lyckat tycker jag!

Det som jag egentligen ville komma fram med i det här inlägget är Paperwhitens tidsräknare. Den uppskattar nämligen hur lång tid det tar innan man läst slut kapitlet och hur lång tid det tar innan man läst klart hela boken. Och det skojiga är att det faktiskt stämmer, nästan på minuten! Dessutom ska man kunna få riktiga sidnummer i stället för Kindlens egna "location" som inte sagt mig något om hur långt i boken man är. Så gissa om jag hade vissa problem att prioritera matlagningen idag då Kindlen visade att det bara var 36 minuter kvar av boken...

Ju mer jag läser på Kindlen desto mer tycker jag om den. Den är så mycket bättre än den gamla modellen!

Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk

Årets första bok läste jag ut redan för en knapp vecka sedan, men har bara inte kommit mig för att skriva om den förrän nu. Pianostämmaren är del 4 i Stefan Tegenfalks serie om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Jag sträckläste de tre första böckerna i början av förra året och inleder nu också det här året med bekanta karaktärer. Serien var tänkt att bli en trilogi, men jag var åtminstone riktigt glad över att det kom en del till.

En 16-årig flicka hittas mördad. Gärningsmannen har skickligt dolt sina spår. Polisen utreder fallet och förhör personer i offrets närhet. Det visar sig att offrets klasskamrat blivit grovt mobbad av sina klasskamrater, bl.a. av offret. Ganska snart riktas misstankarna mot Linnea, den mobbade flickan. Jonna tvivlar ändå hela tiden på att Linnea skulle ha något med mordet att göra och går igen till en del egna vägar i utredningen. Historien flyter på bra, man dras in i historien. Det är inte riktigt lika spännande som de tidigare böckerna varit, men riktigt underhållande läsning tycker jag att det är. Man får veta lite mera om Jonnas bakgrund, medan Walter är lite mer i bakgrunden. Kommer det en femte del så kommer jag nog att läsa också den.

Nyårslöften?

På de flesta bloggarna läser man om nyårslöften, det ena mer ambitiösa än det andra. Jag lyfter på hatten åt alla dem som lyckas genomföra utmaningar, läsa 150 böcker i året och blogga flera gånger per dag. Visst skulle det vara härligt att få stoltsera med sådana siffror och statistik. Förstå mig inte fel, jag säger inget ont om alla er som hoppar på utmaningar eller som hör till snabbläsarklubben. Ej heller om er som lyckas uppdatera bloggen åtminstone en gång per dag. Tvärt om är det med en liten gnutta avund jag läser er statistik och era nya planer för det nya året. Tänk om jag också skulle läsa blixtsnabbt, då skulle bokhyllan inte vara full av hyllvärmare. Då skulle också jag kunna stoltsera med fin statistik. Nu är jag inte så snabb på att läsa, men jag njuter av det ändå. Att läsa är det jag allra helst gör på min fritid. Att blogga är ett sätt att få kommunicera med andra likasinnade. Varje kommentar är guld värd, jag blir varje gång lika glad då någon kommenterar.

Så för att komma till nyårslöftena. När jag tänker framåt på året som skall komma vill jag läsa, läsa, läsa. Jag vill läsa det jag har lust att läsa. Jag vill lyssna på böckerna som ropar åt mig- läs mig och välja och vraka vilken bok som ska vara den nästa i tur. Jag vill blogga, vill blogga mer aktivt än tidigare. Jag vill också kommentera på andras bloggar mer aktivt än tidigare. Jag vill inte ställa krav som leder till en massa måsten. Jag vill vara fri att göra mina val och fri att ändra på mina planer. Det är ett bra år uppbyggt av.

Nu ser du mig av S.J. Bolton

Dagen innan min gamla Kindle gick sönder fick jag boken Nu ser du mig som recensionsexemplar från Modernista. Dessvärre var boken en e-bok och jag hade ju ingen Kindle att läsa på. Jag började läsa den på datorn, men det gick trögt. Att det gick trögt var inte alls bokens fel, bara det att det inte alls var ett kul sätt att läsa på datorn. Så så fort jag läst klart senaste Ruth-boken laddade jag upp Bolton på Kindlen och sträckläste klart boken. Att koka risgrynsgröt samtidigt som man är mitt uppe i upplösningen är inte helt lyckat kan jag av erfarenhet säga...

Nu ser du mig är den första delen om polisen Lacey Flint och den enda som har översatts till svenska. Del två, Dead Scared finns på engelska, bla till Kindlen. Det känns lite onödigt att skriva så mycket om handlingen, ni har väl alla läst den här boken redan. Men ifall det finns någon därute som inte har läst boken ännu kommer här en kort summering.

En kvinna blir knivhuggen och bara några sekunder senare faller hon död ner i armarna på den unga polisen Lacey Flint. Några händelser senare står det klart för utredningsgruppen att mördaren är en Jack the Ripper-kopia som tycks hysa ett personligt vendetta mot Lacey. Det blir en blodig jakt efter mördaren och med blodig så menar jag verkligen blodig. Låt ändå inte blodet avskräcka dig, det här är en riktigt, riktigt bra historia.

Att försöka klura ut mördaren under läsningens gång är en del av charmen med att läsa deckare. I den här boken trodde jag flera gånger att jag hade klurat ut gåtan, men tji fick jag. Slutet är verkligen överraskande och på ett bra sätt. Ibland blir det bara fel när det inte blir som man tänkt sig, men här blir det genialt! Man vill bara ta och läsa del två på direkten. Kan den vara lika bra?

Tack till Modernista för recensionsexemplaret, och ursäkta den sena recensionen.

Kindle Paperwhite

Nu har jag haft min Kindle i nästan två veckor och läst en och en halv bok på den. Det är ju då Paperwhite-modellen (Pw) som jag har. Förut hade jag Dx-modellen som har 9.7 tums skärm. Pw-modellen har bara 6 tums skärm, så i början kändes den pytteliten. Den väger knappt något alls, vilket är ytterst bekvämt då man läser. Pw har touch screen, man bläddrar alltså genom att vidröra skärmen. Skärmen är rätt så känslig, så i början blev det en del bläddringar i misstag. Då man läst en tid vänjer man sig och bläddringen vållar inga problem.

Skärmen är upplyst. Trots det ska det gå att läsa också i solljus. Skillnaden mellan en vanlig surfplatta och Pw:n är att lamporna som lyser upp skärmen inte riktar sig upp från skärmen mot läsaren utan ner mot skärmen. Man ser lamporna och skuggorna av lamporna i nedre delen av skärmen, men det stör inte läsningen.

Till julklapp fick jag ett fint rosa fodral till Pw:n. Fodralet gör att det lite mer känns som en bok man håller i. Fodralets pärm går också att vika bakom plattan. Då blir den lite strävare och hålls tex mot böjda ben utan att man håller i då man är uppkurad i soffan. Det är en fördel tycker jag.

Hur är det då att läsa på Kindlen? Jo, jag gillar det. Det är smidigt och bekvämt. Att kunna välja font, fontstorlek, radavstånd och marginaler gör läsningen mer smidig. Ögonen blir inte ansträngda av ljuset och det är en stor fördel att inte behöva ha full läsbelysning. Man kan läsa var som helst. Jag har inte ännu testat att läsa i sängen med lamporna släckta. Vi brukar båda läsa nästan lika länge på kvällen, maken och jag. Att igen ha tillgång till Amazons enorma utbud känns tryggt. Att dessutom ha ett presentkort till samma nätbutik gör ju inte heller saken sämre.

Jag kan verkligen rekommendera Kindle och också Paperwhite-modellen. Jag förstår nog varför Amazon har tagit så stor marknadsandel i e-bokhandeln. En liten nackdel är det att inte kunna låna böcker från biblioteket och läsa dem på Kindlen. Det går enkelt att lägga in svenska böcker i Kindlen, med hjälp av gratisprogrammet Calibre. Nu har det också öppnats en ny e-bokshandel, Bokon, som har en knapp med vilken man kan skicka boken direkt till Kindlen då man köpt den. En mycket god nyhet för oss Kindleägare.

Summa summarum så är jag jättenöjd med min nya Kindle Paperwhite. Jag kan varmt rekommendera Kindle som läsplatta. Den är enkel att använda, bekväm och behaglig att läsa på och bokutbudet är nästan obegränsat. Kan det bli bättre?

Bok- och bloggåret 2012

Så här ca 14 timmar in på det nya året är det dags att ta en liten titt bakåt. En massa bloggare har gjort mastodontsummeringar om sina favoritböcker, men det känner jag att jag inte klarar av, så jag stjäl helt fräckt en enkät från Pocketlover. Här kommer min version lite modifierad.

Årets...

Bästa läs: Helt omöjligt att säga. Mitt läsår har varit fyllt av bra böcker. Bland de bästa är nog ändå Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, Keplers Sandmannen, Kristina Ohlssons böcker som jag sträckläste, Gillian Flynns Gone Girl och S J Boltons Nu ser du mig.

Händelse: Bokmässan helt klart! Att få uppleva kaoset på mässgolvet och att få träffa många bokbloggare IRL var jättekul. Vill ha mer!

Upptäckt: Gardell som författare. Hade ju hört en massa gott om hans böcker, men inte läst något innan Kärleken.

Möte: Bokbloggarmiddagen i samband med bokmässan och så Bokhoras mingel som jag var med på. Träffade också flera författare på bokmässan och vågade tom prata med en del av dem!

Genre: Deckare, måste jag nog hålla fast vid. Fastän jag nu och då försöker mig på andra genrer så är det ändå deckarna som drar.

Format: e-boken. Kindle är en helt klar favorit, speciellt nu sedan jag fick min nya. Antalsmässigt har det inte blivit så många böcker på Kindlen, då jag var utan läsplatta i flera månader. Ser fram emot 2013, må det bli Kindle-året!

Aha-upplevelse: Att jag inte gillar alla böcker som alla andra gillar, tex. En dag av David Nicholls och Little Children av Tom Perrotta.

Wow: Att bloggen faktiskt i detta nu har över 22400 sidvisningar! Tack till er alla som tittar in här. Hoppas ni orkar följa mig också under 2013.

Gott Nytt År!