Bokbloggsjerka

"Pusha för en nordamerikansk författare som du gillar"

Så låter Annikas uppgift i jerkan den här veckan. Jag har tydligen läst mest brittiska författare, men en nordamerikansk författare som stiger fram i mitt minne är Gillian Flynn. Henne hade jag aldrig hört talas om innan jag började bokblogga och mer koncentrerat följa en hel massa mer bokbloggar.

Gillian Flynn bor i Chicago tillsammans med sin man och katt. Hon har bakgrund som journalist. På sin hemsida skriver hon "jag var inte en snäll liten flicka". Hon berättar om bakgrunden till varför hon skriver mörka böcker om kvinnor som är våldsamma, destruktiva. Det är riktigt intressant läsning. Jag läste hennes båda böcker Sharp Objects och  Dark Places förra sommaren och blev helt fast. Hon skriver verkligen mörka böcker, men på ett otroligt fängslande sätt. Gillian Flynns tredje bok, Gone Girl kommer ut i början av juni. Den har redan åkt upp på önskelistan på Amazon. Jag läste böckerna på engelska, har förstått att översättningen på den första boken lämnade en hel del att önska. Om du inte har bekantat dig med Gillian Flynn så tycker jag att du ska göra det!

Tomrummet efter Boken

På en knapp månad har jag nu läst alla fyra böckerna av Kristina Ohlsson. Recensionen om Paradisoffer är skriven, publiceras på recensionsdatum 18.4. Det är nu jag undrar, vad ska jag nu hugga tag i? Kan det finnas något som matchar det här? Böcker av den här klassen lämnar alltid en viss känsla av tomrum inom mig. Då man hittar en ny författare som man gillar och då han/hon dessutom redan har hunnit ge ut ett antal böcker blir man ju bara så lycklig. Men då man som jag inte kan hålla sig utan sräckläser alla böcker i serien, står man där med tomrummet och petar på bokhögarna med olästa böcker. Ska man välja någon liknande, eller någon helt annan slags bok? För utan böcker är jag inte, det måste medges... Tror ändå att jag måste sätta mig framför tv:n och låta följande bok ropa på mig ett tag.

Beroende?

Jag har sedan förra hösten åkt buss till jobbet. Före det körde jag bil dit, men nuförtiden är det mannen som använder bilen till sina arbetsresor. Min bussresa är för mig min egen stund med min bok. Jag vill inte bli störd av att telefonen ringer eller någon bekant stiger på och sätter sig bredvid mig och börjar prata. Jag är ofta så försjunken i min bok att jag plötsligt märker att jag är nästan framme. Ännu har det inte hänt att jag åkt förbi min hållplats...

Idag behövde jag ha bilen eftersom jag förde dottern i huset på ett födelsedagskalas innan mannen slutade jobbet. Hela dagen tyckte jag att det kändes konstigt, det var något som var fel. Då jag kom hem hade jag inte ro med att göra något annat innan jag läst några kapitel i min bok (läs på Kindlen). Efter det lättade den konstiga känslan en aning. Jag kom fram till att jag utvecklat ett behov av att läsa 2x30min varje dag. Idag uppfylldes inte den kvoten och jag fick abstinensbesvär! Så det är nog bäst att jag håller mig till att åka buss så ofta som möjligt tror jag. Det är väl kanske inte riktigt så positivt att vara beroende av något, men att vara beroende av att läsa kanske inte är det värsta av beroenden.

Hur är det med dig- är du beroende av att läsa?

Änglavakter

Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje bok i serien som handlar om Alex Rechts utredningsgrupp. Fredrika Bergman och Peder Rydh innehar huvudrollerna tillsammans med Alex, precis som i de tidigare böckerna.

En styckad kropp hittas begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Det visar sig att kroppen tillhör Rebecca Trolle som försvann redan för två år sedan. Alex utredde fallet redan då och tar tag i det igen nu tillsammans med Fredrika och Peder. Alex har mist sin fru. Peder har hittat tillbaka till sin fru och barn efter en tid av terapi och han verkar nu mera harmonisk och nöjd med livet än i de tidigare böckerna. Fredrika återvänder med ytterst kort varsel till jobbet efter sin mammaledighet eftersom Spencer blivit avstängd från sitt jobb och nu kan ta hand om Saga, deras dotter. Utredningen leder dem åt flera olika håll, men så småningom kommer de alltid fram till Thea Aldrin, en stum författare som bor på ett servicehem. Samtidigt hittas flera fynd på brottsplatsen. Historien går än längre bakåt i tiden och utredarna står handfallna.

Själva deckarhistorien går sin gilla gång i boken, den är helt bra och medryckande. Det som jag ändå reagerar lite på är att alla tre utredare i boken på ett eller annat sätt hamnar in i en kris pga historien. Det tycker jag att är lite väl mycket. Vilka är oddsen att alla tre huvudutredarna på något sätt kopplas till fallet de utreder? Det kunde ha räckt med lite mindre dramatik, men jag är absolut inte rätt person att ge råd... I vilket fall som helst är historien igen medryckande och fängslande. Man bara måste läsa vidare.

Den tredje boken tycker jag är den svagaste. Jag hoppas på ett uppsving i den fjärde boken som kommer ut 18.4, ser fram emot att läsa den. För trots en liten svacka i den här boken så håller Kristina Ohlsson ändå hög klass i sina böcker. Historierna suger tag i en och man släpper allt annat man har för sig för att få veta hur det går.

Boktok73 på facebook

Nu finns boktok73 på facebook. Kika gärna in och gilla. Sidan är ännu helt ny, så där finns inte så mycket information, men så småningom blir det väl mera.

Här hittar du sidan.

Bokbloggsjerka

Veckans uppgift, fråga i Annikas bokbloggsjerka lyder:

Hur arrangerar du dina böcker? Efter färg, form, författare, genre etc?

Här får jag nog skämmas. Jag sorterar inte alls mina böcker. Jag är i detta nu endast glad om jag över huvudtaget hittar en hyllplats åt boken jag läst. Har diverse högar med lästa böcker, andra högar med olästa böcker. Boken kommer inte in i hyllan innan den är läst. Samma författares böcker försöker jag ha på samma ställe, annars är sorteringen noll.

Jag drömmer om en stor hylla där alla mina böcker skulle få plats. Den ultimata drömmen är ju ett helt biblioteksrum med bokhyllor på alla väggar och den perfekta läsplatsen. Nu har vi böcker i fyra hyllor spridda runt huset. Förutom barnens hyllor. Sonens hylla städade och sorterade vi igår. Där fick alla LasseMaja böcker bo bredvid varandra, likaså alla Hemliga Klubben. En vacker dag ska jag ta tag i mitt projekt sortera böcker, sedan bara jag läst alla olästa böcker...

I skydd av skuggorna

Helene Turstens nyaste bok, I skydd av skuggorna är en klassisk Irene Huss-roman. Man vet att man inte blir besviken, det är tryggt att kasta sig in i händelsernas mitt.

Ett pizzabud upptäcker en brinnande man. En bomb detonerar under Krister Huss, Irenes man, bil. Polisen hamnar mitt in i ett krig mellan de rivaliserande mc-gängen i Göteborg. Eller är det så att gängmedlemmarna har ihjäl varandra? I vilket fall som helst så är polisen hela tiden steget efter. Familjen Huss hotas till den grad att Krister tvingas åka bort tillsammans med barnen medan Irene blir kvar för att reda ut brotten.

Medan man läser kan man hela tiden se händelserna framför sig. Tidigare böcker som filmatiserats och visats på tv gör att man inte helt kan koppla bort de bilderna. Jag vet inte riktigt om det är en bra eller dålig sak. Jag brukar inte gilla att ha en färdig bild framför mig då jag läser en bok. Men i det här fallet fungerar det ändå helt bra. Jag har gillat Irene Huss filmerna och därför känns detta bekant och tryggt. Lite svårt blev det i alla fall att hålla reda på de olika gängen tyckte jag. Intrigen var helt ok. En helt underhållande bok, men den skakde inte om min värld. En passlig påskekrim-bok. Glad påsk!

Recensionsexemplar från Piratförlaget.