Askungar av Kristina Ohlsson

Jag har nöjd och glad gått omkring på denna jord helt ovetande om att Kristina Ohlsson skrivit tre böcker. Den fjärde kommer ut nu i april. Redan 2009 kom första boken, Askungar ut. Och först nu läste jag den. HUR KAN DETTA VARA MÖJLIGT??? Hur har jag kunnat missa detta? Till en del måste jag nog skylla på min syster, som tydligen läst alla böckerna utan att rapportera mig om detta. Det står ju i familjelagen att om man läser någon bra bok måste man snarast rapportera detta till sin syster:)

Nu har jag i alla fall läst Askungar, rättare sagt sträckläst. En liten flicka försvinner från ett tåg just som det rullar in på perrongen på Centralen i Stockholm. Alex Recht och hans team utreder fallet. Flickans pappa misstänks i ett tidigt skede och utredarna koncentrerar sina krafter på att hitta honom. Det är ändå en av utredarna, Fredrika Bergman som börjar göra egna efterforskningar efter en magkänsla hon fått vid förhör av vittnen. Fallet trappas upp och blir att våldsammare och mer ondskefullt. Tempot är högt och handlingen går framåt. Jag är glad över att det aldrig blir långtråkigt. Utredarna är ändå inte de allra skarpaste typerna. Ledtrådar pekar redan i ett tidigt skede mot lösningen och man irriterar sig en liten gnutta över att de inte fattar. En annan sak jag störde mig lite på var Peders funderingar om sin fru. Men dessa detaljer tog inte ner på betyget.

Språket i boken är lättläst, kapitlen korta. Det lockar en att ständigt "bara läsa ett kapitel till". Idag då jag kom från jobbet hann jag knappt laga middag åt familjen då jag hade problem med att lägga ifrån mig boken. Det var nog första gången jag tvättade potatis med en bok i ena handen:)

En fördel med att jag hittat Kristina Ohlsson först nu är att jag kan sträckläsa alla fyra böckerna! Om de följande böckerna är närapå lika bra som debuten återstår att se. Nu har jag i alla fall höga förväntningar.

Chick-lit när den är som bäst

Under den senaste tiden har genren chick-lit sågats i olika skrivelser. Det är ute att läsa chick-lit. Själv har jag märkbart minskat på läsandet av den sortens böcker då det finns ett oändligt hav av böcker som pockat på min uppmärksamhet. Men jag måste ändå säga att det mitt i alla våldsamma och grymma deckarhistorierna, den ena värre än den andra, är utomordentligt avkopplande att drömma sig bort i en riktigt smaskig chick-lit.

Katie Fforde har jag skrivit om en gång tidigare. Wedding Season är den andra boken jag läser av henne, hon har skrivit 19 st! Då jag började läsa boken var jag inte riktigt på humör för chick-lit, men det tog inte många sidor innan jag var fast. Redan på första sidan kunde man gissa vem boken skulle handla om. Trots det fortsatte jag och det visade sig vara värt det.

Boken handlar om Sarah, en bröllopsfixare. Själv är hon övertygad om att hon aldrig kommer att gifta sig. Hugo, fotografen Sarah anlitar får ändå hennes hjärta att slå lite fortare. Hugo är dock upptagen, så Sarah tränger bort alla känslor hon har för honom. Upplägget är klassiskt. Upptakten är klassisk. Trots det läser jag boken med ett leende på läpparna. Boken får mig att må bra. Och det är ju inget fel med det, eller hur? Jag kommer att läsa fler av Katie Ffordes böcker- och det gör jag med huvudet högt och utan att skämmas över genren!

Upptäcker nu i skrivande stund att Annikas fråga i veckans bokbloggsjerka var att pusha för en europeisk författare. Katie Fforde kommer från England- så detta är min push!

Nirvanaprojektet och Den felande länken

Har nu läst Stefan Tegenfalks trilogi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Den första boken skrev jag om här. De övriga två har jag läst då jag pendlat till jobbet (30min/resa), så det har tagit ganska länge att plöja igenom böckerna.

Nirvanaprojektet börjar där Vredens tid slutade. Utredningen som påbörjades i första boken stampar på ställe. Walter och Jonna letar förgäves efter öppningar, ledtrådar. Ett plötsligt gisslandrama leder utredarna mot en lösning. Det verkar ändå som om det skulle finnas en läcka inom polisen, "skurkarna" är hela tiden ett steg före. Tidvis tyckte jag att mellanboken var lite tråkig. Händelserna avlöste inte varandra i ett lika högt tempo som i första boken. Ändå blev jag fast och fortsatte direkt med tredje delen. Man lär känna huvudpersonerna lite mera, speciellt Jonna.

Den felande länken däremot var en perfekt upplösning av historien. Walter och Jonna får inte längre utreda fallet, säkerhetspolisen har tagit över. Trots det gör de egna utforskningar, inte alltid med helt lagliga medel. Den här boken är nog den bästa av alla tre. Jag rekommenderar att man läser dem i ordningsföljd, annars förstår man nog inte mycket av historien. Jag tror också att det är till sin fördel att läsa dem direkt efter varandra. Det är så många människor inblandade, så många trådar att hålla reda på. Det är högt tempo och ett driv som bara får en att bläddra vidare. Stefan Tegenfalk är bra på cliffhangers, han lämnar historien på sådana ställen att man bara måste läsa vidare. Jag tänkte till och med en gång missa min hållplats när jag var så inne i boken.

Stefan Tegenfalk har en riktigt snygg hemsida där man kan bekanta sig med Walter och Jonna som om de fanns på riktigt. Om jag inte har missförstått helt så ska böckerna också filmatiseras. Den filmen ser jag verkligen fram emot! På hemsidan ser jag också att han på hösten 2012 kommer att ge ut en ny bok, Pianostämmaren. Den åker direkt upp på min "vill ha" lista.

Läst som e-böcker på Kindlen.

7777...

...är besökarantalet på bloggen just nu. Coolt!

Get Ready to Rock!

Trots att jag inte läst mer än två sidor i en bok den här helgen hittills måste jag ändå skriva ett inlägg här på bokbloggen. Jag har ingen annan blogg, så därför publiceras detta icke bokrelaterade inlägg här.

Det som kanske inte så många vet om mig är att jag sjunger med i en kör. Kören Cawiar är en kör som består av ett 40-tal glada individer som älskar att sjunga. Vi har under de senaste åren sjungit rocklåtar och nu ligger vi i hårdträning inför vår konsert 28.4.

Den här helgen hade vi körläger och har sjungit från morgon till kväll, till natten och sedan sjungit ännu lite till. Vi är ett alldeles underbart gäng som har en härlig gemenskap. Känslan man har då man kommer hem från en sådan här helg, eller från en vanlig onsdagsövning, kan jämföras med känslan då man är mitt inne i världens bästa bok. Den känslan är svår att beskriva med ord. Jag är lyckligt lottad då jag får vara med i Cawiar!

Alla ni som läser bloggen och bor i södra Finland- ta er till Borgå den 28.4, för då invigs nyrenoverade Konstfabriken och anrika Avanti-salen med vår konsert! DET är STORT!!!

Bokbloggsjerka

Jag har nu två dagar gått och funderat på om jag ska våga skriva det här inlägget. Det finns risk att ett ramaskri ljuder i bokbloggosfären...

Annika frågar i veckans jerka:

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?

Jag kan inte säga att jag absolut inte tyckte om boken. Jag bara inte tyckte om den så mycket som jag hade förväntat mig. Jag förstod inte genialiteten i historien. Medan jag läste väntade jag på när jag skulle sugas in i historien, när det skulle vända. Men det vände aldrig. Jag tyckte inte det var underhållande att läsa om två personer som vänsterprasslade med varandra, eller om vardagen som småbarnsföräldrar i förorten i USA. Jag har ingen vidare lust att ge mig på flera av författarens böcker. Jag är helt övertygad om att boken är bra, det är mig det är fel på. Vet inte om tidpunkten jag läste boken var fel, eller varför, men jag förstod inte genialiteten. Förlåt Tom Perrotta- du är säkert en alldeles förträfflig författare. Jag blev lockad att läsa Little Children av Bokbabbel, som under höstens lopp höjde honom till skyarna. Också Helena på Dark Places har skrivit en hel del gott om Tom Perrotta. Jag har ju ingen som helst litterär utbildning, skyller mitt oförstånd på det.

 

Bokrea-fynd

Även jag fyndade några böcker på bokrean i Stockholm. Jag kunde dock hålla mig lite grann- skulle gärna ha kunnat köpa ännu fler... Kassarna var tunga i alla fall på hemvägen, så det var bara att hålla igen lite.
 

Lobbyisten av Thomas Bodström (mannens bok)
Det fördolda av Hjort & Rosenfeldt
Tusenskönor av Kristina Ohlsson
Systerskap och Bedragen av Katerina Janouch



Barnen shoppade också loss, fyra böcker var.


 Ridläger med Sigge av Lin Hallberg & Margareta NordqvistJohanna jazzälvan av Daisy Meadows
Ebba balettälvan av Daisy Meadows
Ett djur på fen bokstäver av Viveca Lärn och Amanda Eriksson



 


Sonen var lite besviken över att han hade glömt sin lista som han skrivit hemma, men hittade ändå böcker han gillade.

Megakillen och havets skräck av Martin Olczak och Anna Sandler.
Rymdresan av Christer Fuglesang
J hjärta J av Lena Stenbrink
Hemliga Klubben, Fallet med de gyllene medaljerna av Susanne MacFie

 

Det har varit ganska glest med inlägg här på bloggen på senaste tiden. Jag har igår börjat ett nytt jobb inom mitt gamla. Ska utbilda sjukskötare i tre månader- spännande men lite pirrigt också. Annars har det varit fullt upp med allt möjligt. Tiden vill inte hinna till till läsning, därav februaris magra saldo- endast fyra böcker. Har haft som mål att läsa fem böcker i månaden. Måste helt enkelt ta igen det en annan månad.