tisdag 2 juli 2013

Kuolema päivänkoitteessa av Deon Meyer

Det här är den första boken så långt jag kan minnas som jag läst på finska. I skolan läste vi ju nog böcker på finsa, men i vuxen ålder har jag bara läst på svenska och engelska. Jag fick boken som recensionsexemplar från Gummerus förlag och tänkte att en deckare ska det väl gå att läsa på finska. Jag är fullständigt finlandssvensk, men behärskar finska både i tal och skrift nästan som en finskspråkig. Jag vet inte vad det beror på att jag har ett motstånd att läsa på finska. Kande det är det att man in det finska samhället översållas med finska från alla håll och att man som svenskspråkig inte daligen kan använda sitt modersmål då man uträttar ärenden. Nåja, nu var det ju boken det här inläget skulle handla om, inte språket.

Kuolema päivänkoitteessa finns översatt till svenska och heter Död i gryningen. Antikhandlaren Johannes Smit hittas mördad på sitt kontor. Han har blivit torterad och avrättad. Mördaren har tömt hans kassaskåp och endast lämnat kvar några vita papper som ledtråd. Som mordvapen har använts ett ovanligt vapen, ett vapen som används av legosoldater, inte vanliga inbrottstjuvar. Efter sig har Johannes lämnat ett testamente som lämnar hela hans förmögenhet åt hans sambo, men om inte testamentet hittas går förmögenheten åt staten. Ex-polisen Zatopec van Heerden har nu sju dagar på sig att hitta testamentet. Det visar sig ändå att det är svårare än väntat då Johannes verkar ha levt under falsk identitet. Undersökningarna för Zatopek farligt nära Sydafrikas våldsamma förflutna.

Själva historien är riktigt bra. Det är blodigt och det händer mycket. Varannat kapitel handlar om själva mordgåtan och varannat kapitel handlar om Zatopeks förflutna, hur han kom att bli den kaotiska ex-polisen som har trauman och som förfallit åt spriten. För att vara ärlig, tyckte jag att kapitlen som handlade om Zatopek blev lite långrandiga. Jag skulle gärna ha läst bara mordhistorian. I slutet blev ändå kapitlen om Zatopek också intressantare, så jag förlåter tråkigheten i början.

Jag kommer nog kanske att läsa mer av Deon Meyer i framtiden, kanske på svenska, kanske på engelska, eller så på finska. Det är en rikedom att kunna läsa på många olika språk!

Tack till Gummerus förlag för recensionsexemplaret!

2 kommentarer:

  1. Jag brukar int heller läsa böcker på finska av någon anledning. Jag tror att det skulle hjälpa min finska lite om jag skulle läsa mer på finska (eftersom finskan kan vara ganska knagglig ibland när jag ska prata och att skriva är det nog helt åt skogen med :D)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är konstigt att inte heller jag läser mer på finska, trots att jag inte har problem med läsning eller skrivning. Man får väl tillräckligt av den dagligen :)

      Radera