Semesterläsning

I morgon reser vi till Singapore. 12 timmars flyg betyder lästid de luxe. Den stora frågan är vilka böcker ska man packa ner? Jag har velat fram och tillbaka i ett par veckor nu men nu tror jag att jag har bestämt mig. Det blir Shari Lapenas The couple next door och Sophie Kinsellas My (not so) perfect life i pappersformat och på Kindlen följer My husband's wife av Jane Corry med. Kindlen blir flygplansläsning, eftersom vi flyger på natten och det finns risk för att belysningen i planet inte är helt på max då jag känner för att läsa. Vid poolen fungerar pappersböcker igen utmärkt. Så ska jag också ladda ner Jo Nesbös Polis offline på mobilen så jag kan fortsätta läsa eller lyssna på den. Ja, så ska ju guideboken med så klart.

Det har varit intensiva veckor på jobbet, både fysiskt och psykiskt så denna semester kommer verkligen lämpligt. Jag ser fram emot tryckande hetta, fantastiska vyer, poolhäng och en massa turistande. Så lär det ska finnas en otrolig bokhandel också. I like!

Har du varit till Singapore? Dela gärna med dig av ditt bästa tips!

Lässvacka

Det verkar som om jag är inne i någon sorts lässvacka. Jag läser nog varje dag men tycks inte komma någon vart i böckerna. En liten ljusning såg jag ändå idag då jag var nära att missa min hållplats på väg till jobbet med bussen på morgonen. Med tanke på att bussen startade kl 6.00, jag inte somnade under färden (som räcker nästan en timme) och att jag fick rusa upp för att hinna stiga av tycker jag att det är ett gott tecken. Ett tecken på att en bok intresserar och fängslar. Vilken bok det är? Jo, Polis av Jo Nesbö. Det kanske är så att det ska till att vara Jo Nesbö för att få tillbaka läsglädjen? Dessutom måste jag ropa ut hur prima jag tycker att det är då man i Storytel kan läsa och lyssna, bara fortsätta där man blev. Då kan man ju lyssna medan man går till bussen och läsa när man sitter i bussen. Utmärkt!

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein

Bild från förlaget

Operationssjuksköterskan Anne-Marie Schjetlein kanske snart kan sluta sitt dagsjobb och ägna sig åt skrivande på heltid. Då den tredje boken kommit ut och fått lysande recensioner kan man nog börja tala om en etablerad författare.

Döden ingen ser är den tredje boken om kirurgen Andreas Nylund. Vi har fått träffa de flesta karaktärerna i de tidigare böckerna. Andreas tycks inte bli av med sitt förflutna men det verkar som om en lite vändning ändå är på gång.

Den allt mer pressade arbetssituationen har lett till flera vårdfel. Dessa vårdfel mörkläggs och slutligen leder de till att flera personer dör. Mycket mer än så kan man inte säga om handlingen utan att spoila.

Som sjuksköterska gillar jag att läsa böcker som utspelar sig i sjukhusmiljö. Det är bekant och hemtamt. Det finns ändå en liten risk att man blir besviken, att ens förväntningar blir för höga. Jag blir ändå inte det, trots att jag hade önskat att handlingen lite mer cirklade kring Lex Maria anmälningarna. Nu blev de lite på sidan om. Bokens handling och händelser kompenserar ändå detta. Det tar ordentligt fart i den sista tredjedelen och då kan jag inte lägga boken ifrån mig.

Summa summarum kan man säga att Anne-Marie Schjetleins böcker är medryckande deckare utan att vara alltför blodiga. Det händer hemska saker men den lite känslige läsaren kan gott och väl läsa hennes böcker. Den psykologiska spänningen byggs upp an efter för att kulminera i en explosion på slutet.

Tack till Bokfabriken för läsexemplaret!

Den tiden på året och Emelie Schepp till Finland

Bild från fb-avenemanget

Facebookflödet fylls av inlägg där förlagen visar sina boklådor inför bokmässan och fellow bokbloggare planerar bloggmiddagar och träffar. Författare presenterar sina monterprogram och seminarier. Det är just då man undrar varför i hela vida världen man inte själv är på väg till Göteborg  om en dryg vecka. Då man slår fast höstens program känns det som ett förnuftigt beslut att inte åka till bokmässan men nu förstår jag inte alls mitt resonemang. Jag vet inte om sociala media gör situationen bättre eller sämre.

Lite kan jag lindra min mässlängtan inkommande onsdag då det på Akademiska bokhandeln i Helsingfors ordnas en Deckarlandskamp mellan Sverige och Finland. På scenen står Emelie Schepp, Eva Frantz och Max Seeck. Emelie är aktuell i Finland med sin andra bok som kommer ut på finska. Kul att hon vill komma och lansera också den här! Jag har precis tipsat två av mina arbetskamrater att läsa hennes böcker och båda gillar dem! Eva Frantz bok Blå villan kom ut på både finska och svenska samtidigt, ett bra drag av förlaget. Max Seeck har jag inte läst, men i den finska fb-deckargruppen är hans böcker omtyckta. Kanske man borde läsa en bok på finska också detta år?

Hjärtslaget i Rosengädda av Emma Hamberg

Bild från förlaget

Länge, länge har jag väntat på en ny Rosengädda-bok. Då jag äntligen fick den i min hand släppte jag allt annat och bara sträckläste. Jag skrattade, grät lite och myste om vartannat. Emma Hamberg gjorde det igen. Boken är en fullpott, liksom de övriga böckerna i serien om Rosengädda också har varit.

Vi får träffa Tessan, Farbod och Marta och alla andra gamla bekanta. Bror och Flatan flyttar in i stationshuset då de båda drabbats av hjärtesorg. Tessans restaurang är stängd för reparation efter att det regnat in i den och hon har inte riktigt hittat sin uppgift i samhället Rosengädda som nuförtiden blomstrar. Hjärtesorger blandas med övergivenhetskänslor och det blir ett litet kaos, ett kaos i bästa Rosengäddastil.

Det går inte att inte älska Rosengädda. Alla underbara människor som får vara precis dem de är. Jag är helt varm i hjärtat medan jag läser och det enda som grumlar läsningen är vetskapen om att detta är sista boken i serien. Vi kommer inte att återvända till Rosengädda. Alla borde läsa böckerna om Rosengädda. Trots sin komiska stil finns det ett viktigt budskap i böckerna, ett budskap som vi allra minst i dagens samhälle behöver ta till oss. Varje människa är viktig och ska accepteras som den hen är. Och kärlek och acceptans kan göra under.

Tack till Emma Hamberg för Rosengädda-serien och till Piratförlaget för att ni gett ut böckerna. Tack också för recensionsexemplaret!

Angivaren av Jan-Erik Fjell

Bild från förlaget

Norges nya Jo Nesbø har det sagts om Jan-Erik Fjell. Och visst kan jag hålla med om att det finns vissa likheter. Jag är nog inte riktigt redo att ropa ut det budskapet över hustaken, det är stora stövlar att stiga i. Förstå mig rätt, Angivaren är bra, har en intressant historia med två historier som man anar att ska flätas samman. Det tar en stund innan det händer, men då det börjar närma sig upplösningen blir det riktigt spännande.

Anton Brekke från kriminalpolisen kallas till Fredrikstad för att utreda mordet på Norges rikaste man. Mordet ser ut att ha ekonomiskt motiv bakom sig men det visar sig snart att den tråden inte leder någon vart. I stället visar ledtrådarna till New York och händelser från 1960-talet. Anton tampas med sitt spelberoende och försöker hålla sig flytande. Han tar den unga polisaspiranten Magnus under sina vingars beskydd och tillsammans nystar de sakta men säkert upp trådarna.

Jan-Erik Fjell lyckas bra med sin deckardebut, både med själva historien och karaktärerna. Jag blir sugen på att läsa del två, Smugglaren, som kommer ut nu i september. Boken är inte rå och överdrivet våldsam, vilket ger den pluspoäng.

Tack till Harper CollinsNordic för recensionsexemplaret!

Vad heter ångest på spanska av Michaela von Kügelgen

Bild från Förlaget

Jag är riktigt glad över den finlandssvenska utgivningen den här hösten. Först var det Eva Frantz lyckade tvåa och nu Michaela von Kügelgens debutbok Vad heter ångest på spanska. Båda böckerna håller internationell standard.

25 år gamla Erika är nyutexaminerad jurist och har en sambo och egentligen allt man kan önska sig. Ändå känner hon sig inte nöjd med tillvaron. Förhållandet havererar och hon reser till Ecuador för att komma ifrån allt som fallit över henne därhemma. Resan blir inte vad hon tänkt sig och det visar sig vara svårt att fly känslorna och tankarna.

Jag har lite i smyg följt med författarens skrivprocess på hennes blogg kuggeskriver. Jag gillar språket, miljöbeskrivningarna och att det fanns såpass olika karaktärer i boken (trots att jag kanske inte helt fullt ut älskar dem alla). Erika råkar ut för en hel del under sin resa och till en viss del kan jag känna igen mig själv då jag som 22-åring for iväg för att jobba till London. Min tid där kan inte alls jämföras med Erikas men jag känner igen tankarna och funderingarna. Jag hade ingen kris men visst tyckte man att man var odödlig och klarade av vad som helst.

Boken är lättläst och man läser den snabbt. Det känns som om den var riktad till lite yngre läsare men en 40+:are njöt också av den. En riktigt bra debut med ett synnerligen snyggt omslag.

Tack till Förlaget för recensionsexemplaret!