De vackraste av Karin Slaughter

Det är flera år sedan jag läst något av Karin Slaughter senast. Hon är en av min systers favoritförfattare och jag läste en par av de första böckerna men sedan har tiden inte hunnit till till att läsa dem då det hela tiden finns så mycket annat att läsa. Då jag såg att Harper Collins Nordic gav ut De vackraste på svenska tyckte jag att det var dags att återstifta bekantskapen.

Handlingen är så på pricken beskriven på Kulturbloggen, så jag citerar det de skrivit:

”De vackraste” är en thriller, en psykologisk thriller som skildrar en familj som drabbats av en tragedi. Handlingen kretsar framför allt kring de två systrarna Claire och Lydia. Deras äldsta syster Julia försvann när hon var nitton år och hittades aldrig. Familjen var en lycklig familj med föräldrar som fram till tragedin fortfarande var förälskade i varandra och visade det öppet. När den äldsta dottern försvann förstördes allt. Pappan försökte på egen hand hitta vad som hänt dottern som försvunnit när polisen misslyckades, han följer alla spår och glömmer sin kvarvarande familj, mellandottern Lydia söker glömska i droger och sex och yngsta dottern blir tyst och gömmer sig och mamman förtärs av sorg. Familjen splittras och de två kvarvarande systrarna säger upp bekantskapen med varandra.
Tiden går och Claire, den yngsta dottern, gifter sig med en man som har enorm framåtanda och blir omätligt rik. Handlingen i thrillern börjar där. Staden plågas ännu en gång av att en ung kvinna försvunnit spårlöst. Varje gång detta händer kommer alla minnen och känslor, sorg och ilska, Claire och Lydia och övriga i familjen, som blir påminda om den försvunna Julia.
Claire och hennes man Paul blir överfallna efter att ha varit på en restaurang och inför Claires ögon dör Paul. Därefter vänds det mesta i livet upp och ned för Claire. När hon kommer hem med alla gäster efter begravningen för att bjuda på förtäring möts hon av både den lokala polisen och FBI efter att några gjort inbrott i deras lyxvilla under begravningen. Sakta börjar sanningen nystas upp för Claire och hon inser att hennes man inte alls varit den beskedliga helyllemannen hon trott.

Det är en alldeles grym berättelse. Spänningen kommer smygande och ju mer av händelserna som avslöjas, desto mer fast är jag. Jag blir förargad då jag måste avbryta läsningen för att stiga av bussen och måste läsa klart boken innan jag kan laga middag åt familjen. Jag började läsa boken på kvällen innan jag skulle lägga mig, men den blev så ryslig att jag bytte pendlingsbok i handväskan för att läsa De vackraste i dagsljus.

Karin Slaughter är en av USA:s mest framgångsrika författare. Hon skriver trovärdigt och målar upp rysligheterna så att de känns trovärdiga i sin hemskhet. Jag skulle gärna se boken bli film men skulle inte våga se den ensam i mörkret. Detaljerna och miljöbeskrivningarna gör att bilderna målas upp för en och jag lever mig in i historien på ett sällsynt sätt. Historien är rå, det är inte läsning för känsliga.

Jag måste nog läsa ikapp lite nu känner jag. De vackraste är nog en av de bästa böckerna jag läst i år!

Tack till Harper Collins Nordic för recensionsexemplaret!

Det slutna ögat av Belinda Bauer

Jag är inget fan av Halloween, firar hellre en stilla Alla Helgons dag med en spännande bok. Hade jag inte läst Belinda Beuers Det slutna ögat än så skulle det vara den perfekta helgläsningen. Höstens tema i min läsning har helt klart varit försvunna barn. Det är också det handlingen kretsar kring i den här boken.

Daniel Buck, fem år, försvinner spårlöst då han gått ut genom dörren som hans pappa glömt att stänga. Allt som finns kvar av honom är fem små fotsteg i betongen utanför verkstaden där hans pappa jobbar längre upp på gatan. Daniels mamma Anna polerar fotstegen så att de glänser, polerar dem till vansinnets gräns. Hon gör allt för att hitta sin son. Kriminalkommissarie John Marvel kan inte släppa ett gammalt fall med en förvunnen flicka, Edie Evans. Flickan hittades aldrig och fallet har lagts ner i brist på bevis. John blir beordrad att utreda fallet med chefens frus bortsprungna hund och i den utredningen kommer han i kontakt med Anna Buck. Anna har ett fotografi av hunden och på samma fotografi finns också Edie Evans.

Jag hade lite problem med att komma in i boken. Det var inte så mycket action, John Marvels utredningar stampade mest på stället och han var allmänt osympatisk. Sedan plötsligt händer det. Kusligheten kryper sig sakta in i historien och jag mörker att jag inte kan släpa boekn utan läser och bläddrar frenetiskt för att få veta hur det går. Berättelsen är genialt uppbyggd. Jag kastas från en känsla av skräck till en känsla av osannolikhet. Vissa passager tycks inte ha något med historien att göra för att sedan avslöjas som rysliga sanningar. De sista 50-60 sidorna är en enda skräckscen.

Belina Baeur levererar igen. Det slutna ögat är annorlunda än de tidigare böckerna. Det är lite förvirrande samtidigt som det är så bra. Varje gång är hennes böcker superb läsning bara man kommer över det att det inte är lika som förra boken.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Från och med du av Mhairi McFarlane

Jag har gillat Mhairi McFarlanes böcker, har läst dem på engelska. Då jag såg att Harper Collins Nordic gett ut boken Från och med du på svenska blev jag glad. Jag slängde mig över boken så fort jag fick den från förlaget. Jag gillade det jag läste men förvånades över hur jag så ofta kunde förvänta mig precis vad som skulle hända. Jag tänkte inte så mycket på det tills jag kom till stället där en innekatt blir utsläppt och jag visste precis hur räddningsaktionen skulle komma att gå till. Jag hade ju lsät boken på engelska! Jag trodde att den här boken var en annan, nämligen It's not me, it's you.

Nåväl, jag hade läst boken på engelska, men jag gillade den lika mycket på svenska. Jag tror att jag inte alls ids kommentera faktumet om att jag så sent kände igen boken jag läst på engelska... Mhairi är bra på att skriva feelgood och den svenska översättningen av Hanna Williamsson är riktigt bra. Kolla här om du vill veta vad boken handlar om. En varm historia om relationer, bearbetande av gamla minnen och känslor och trevande nya känslor. Kanske jag borde läsa boken ännu på finska!

I november ges boken Det är inte jag, det är du ut av Harper Collins Nordic. Kanske jag skulle satsa på att läsa den? Eller hur?

Tack till Harper Collins Nordic för recensionsexemplaret!

Sju frågor om böcker och läsning

Det verkar som om det enda jag hinner läsa nuförtiden är forskningsrapporter om diabetes. Läser en post graduate kurs på King's College i London (på distans) och takten på rapporterna som ska skrivas är utmattande. Därför passar det mig utmärkt att stjäla en enkät av Bokbabbel. Hon har i sin tur tagit den från Vargnatts bokhylla så jag tolkar det som ok att stjäla den.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Ni, mina kära fellow bloggers är min främsta källa. Förlagens kataloger är också utmärkta källor. TBR listan fylls på an efter då jag snappar upp boktips.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Så vitt jag vet så har jag alltid älskat böcker. Stort tack till mamma som nog säkert var den som läste för mig när jag var liten och som lät mig få ett eget biblioteksort så fort filialbiblioteket öppnade i vår stadsdel. Det biblioteket blev mitt andra hem. Jag har inte känt mig hemma i något annat bilbiotek än det.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
I och med att jag började blogga och följa andra bokbloggar öppnades en helt ny värld och jag fick upp ögonen för en massa böcker som jag nog knappast hade hittat på egen hand. Speciellt har jag vågat mig på genrer som jag inte tidigare ens tittat på. Samtidigt har jag försökt hålla fast vid att alltid läsa det jag själv vill läsa och inte det man borde läsa för att alla andra läser det eller för att det är "fin" litteratur.

4. Hur ofta köper du böcker?
Hmm... det går i vågor. Jag försöker hålla igen lite grann, men kan inte precis säga att jag lider brist på olästa böcker. Bokmässor är mitt stora fördärv, där brukar jag go bananas. Bokreor är minst lika farliga som mässorna. Senast som jag lite tappade fattningen var i somras då Akademiska bokhandeln i Helsingfors sålde böcker med -70%!

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
Här får jag nog skylla på tacka ovan nämnda Bokbabbel, svenskfinlands bokbloggardrottning och faktiskt hela Finlands bokbloggardrottning. Jag blev helt tagen av gemenskapen som fanns mellan bokbloggarna och ville vara en del av den. Jag hade i flera år skrivit läsdagbok för hand i den lilla röda boken och tyckte att bloggen kunde vara min egen läsdagbok. På den vägen är det. Jag är inte en superbloggare utan bloggar utan tvång då jag har något att skriva om. Jag är tacksam över att få vara med i gemenskapen bland bokbloggare, härligt med likasinnade som förstår ens "konstigheter".

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Det är hemskt när det händer! Det blir helt platt fall och till först kan hela uppfattningen om boken förändras. Då jag fått smälta händelserna en tid kan jag dock se att det kanske var ett bra drag att boken slutade som den gjorde.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
ALDRIG! Jag vill gärna veta hur många sidor en bok har och bläddrar därför fram till sista sidan men jag är mycket noggrann med att inte snegla på texten. Hela läsupplevelsen skulle vara förstörd om jag visste hru boken slutar. Hu hemska tanke! 

Dagens bloggtips

Kolla in min vän Sofies fina blogg. Idag skrev hon t.ex om 10 böcker hon läst i sommar, eller egentligen om 11 böcker. Sofie är öppen och personlig i sina texter och har ofta så rätt i sina inlägg. Hon skriver rakt och ärligt och ger dessutom riktigt bra musiktips i så gott som varje inlägg. Bilderna hon publicerar är också så fina. Klicka på länken och enjoy!

Bästa bröllopet. Ever!

Mina ord räcker inte till att beskriva känslorna som myllrar inom mig. Bästa, bästa syster min firade sitt bröllop igår med en hejdundrande fest. Det var sång, tal, uppträdanden, skratt i massor, god mat och dricka, varm, kärleksfull stämning och så mycket känslor att man knappt kunde ta in alltsammans. Alla gäster trivdes och hade en rolig kväll och brudparet överraskades med än det ena och än det andra programnumret. Hela dagen idag har tankarna kretsat kring gårdagen och alla minnen och intryck. Jag är så glad för min systers och hennes mans skull, de har underbara vänner.  Får fortfarande tårar i ögonen då jag tänker på festen, på min vackra syster med sin stiliga man.

Stort grattis till Camilla & Petter, <3

Lewispjäserna av Peter May

Det var med höga förväntningar jag högg tänderna i den avslutande delen i Peter Mays trilogi som utspelar sig på Hebriderna. Jag gillade Svarthuset och ännu mera Lewismannen och förväntade mig dras in i Lewispjäserna på en gång. Min förvirring var stor då jag upptäckte att jag inte kom ihåg något om vad som hänt i förra boken, eller är det så att det inte nämndes så tydligt där? Jag möter nya personer som tydligen varit Fins bästa vänner under barn- och ungdomstiden men som inte nämnts i de tidigare böckerna. What?

"Fin Macleod – numera säkerhetschef på en privatägd egendom på Isle of Lewis – får i uppdrag att utreda en våg av illegal jakt på ön.
Hans efterforskningar återförenar honom med Whistler Macaskill, en lokal tjuvskytt som var Fins bästa kompis under tonåren. Whistler bär sedan länge på en stor hemlighet. Och när återföreningen tar en mörk, våldsam vändning inser Fin att det skulle kunna bli förödande för ön om sanningen kom fram."

Nu måste jag genast inflika att också den tredje boken håller samma höga klass på miljöbeskrivningen. Jag blir sugen på att ta första bästa flyg till Hebriderna för att med egna ögon beskåda det karga landskapet. Peter May och Anne Cleeves besitter denna förmåga, att beskriva miljön så att reslusten väcks. Också i Lewispjäserna blandas händelser i nutid med händelser i dåtid. Vi får veta mer om Fins tonårstid och historier som gömts och glömts uppdagas. Fin är om möjligt ännu buttrare i den här boken än tidigare och han kör sitt eget race. Att han jobbar som säkerhetschef och har i uppdrag att utreda illegal jakt och fiske på egendomen är en bisak, boken handlar inte om det.

Jag hade önskat att schackpjäserna fått en större del i historien i och med att boken fått sitt namn efter dem. Där kunde May ha vavt in ögruppens kultur och historia i boken. Bokens, och hela trilogins, absoluta styrka är vemodet och melankolin i berättelsen samt de mörka historierna. Det är med ett vemod jag säger farväl till Fin och Hebriderna. Jag gav boken tre stjärnor av fem på Goodreads, ett bra betyg på min skala.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!