Att väcka barns läslust är inte så lätt som man tror. Innan jag hade egna barn tänkte jag naivt nog att nog kommer mina barn att läsa lika mycket som jag gjorde som barn, det måste ju finnas i generna? Tji fick jag. Nu, nästan 12 år senare har jag fått inse att läsning inte är något som automatiskt följer med modersmjölken. Visst läser mina barn, men jag ser inte barn som i timtal skulle sitta med boken i famnen, så som jag gjorde. På något sätt har jag haft ganska svårt att acceptera det. Jag skulle gärna se att mina barn förtrollas av en bok och "slukar" den. Jag har fått jobba med mig själv på den fronten.
Vad gör jag då för att uppmuntra mina barn till att läsa? Främst försöker jag föregå med gott exempel. Och visst har det hänt sig flera gånger att någon av barnen kommit och satt sig bredvid mig med sin egen bok och vi läst tillsammans bredvid varandra. Då barnen var små läste jag högt för dem dagligen. Det är något som inte vill bli av idag, att läsa högt. Vi läste igenom den första Harry Potter boken nyligen, och det gillade de verkligen. Kanske det får bli mitt nyårslöfte, att läsa mer för barnen.
Nu låter det som om jag var missnöjd över mina barns läsintresse, det är jag absolut inte. Mina barn är intresserade av böcker, vill ha böcker och lånar gärna från biblioteket. Sonen tittar titt som tätt in på Adlibris för att se om det kommit något nytt som han skulle vilja läsa. Dottern väntar ivrigt på att nya Sigge-böcker ska komma ut och läste nyligen i snabb takt igenom Kristina Ohlssons böcker Glasbarnen och Silverpojken. De böckerna fångade henne och då såg jag lite av den läsglädje jag upplevt hela mitt liv. Så kanske det börjar bära frukt, att jag försett barnen med böcker i hela deras liv och uppmuntrat dem att läsa.

Det här är ett inlägg i veckans bokbloggsjerka. De andra inläggen hittar du här.