Det började med att jag skrev ett mejl till Sekwa förlag och bad om att få boken Drömfabriken som recensionsexemplar. Som svar fick jag ett vänligt mejl där jag meddelades att de inte har någon bok med den titeln i sin utgivning. Jag hade naturligtvis menat boken Mirakelverkstaden, men inte dubbelkollat då jag mejlade. Jag skämdes. Den vänliga damen på Sekwa lovade skicka mig boken i alla fall. Hon ville också att jag skulle meddela när jag skrivit om boken. Med det i gott minne mejlade jag Sekwa igen då jag lagt upp mina tankar om boken Fördelarna med en kollaps, för att jag inte skulle glömma att meddela förlaget. Det dröjde inte länge nu heller innan det kom ett vänligt mejl i retur. Ett mejl där det stod att de tror att det är Gilla Böcker som ger ut den boken, inte Sekwa. Skäms-barometern steg till rött igen en gång. Hur kan det vara möjligt att jag klåpar så totalt två gånger i kontakt med samma förlag? Jag tycker att jag brukar ha koll, men nu var jag nog helt ute och seglade. I vilket fall som helst fick jag boken, läste den och efter den här korta inledningen kommer mina tankar om boken Mirakelverkstaden utgiven av Sekwa förlag.
”Det var ett urmakeri här förr, sa han och log. Att få rätsida på
saker och ting, laga det mänskliga maskineriet, det är väl lite vår
specialitet?”
Så beskriver Jean, verkstadens drivkraft, verksamheten för dem som kommer till verkstaden. Vi möter Mariette, en lärare som drivits nästan till vansinne både i sitt privatliv och i sitt jobb som lärare. Vi möter Millie som överlever en brand och ser en utväg ur sitt ensama liv som inhoppare på olika jobb. Vi möter ex-militären och uteliggaren Mike som efter ett överfall får en glimt av vad livet kan bjuda på då man har tak över huvudet. Jean avslöjar inget om sitt förflutna för de inneboende men vägleder dem och ger dem uppgifter som så småningom gör att de helnar och återfår självförtroendet.
Boken är lättläst och underhållande. Det är en feelgoodroman med en del mörka inslag. Det är ingen spänningsroman men ändå hålls intresset uppe och bladen vänds i rask takt. Allt skrivs inte rakt ut, läsaren får tänka lite själv också och det gillar jag. Franska böcker har en viss rytm och den har också översättaren Sofia Strängberg lyckats återge. En söt liten berättelse att ta med sig upp i soffan.
Nu ska jag mejla Sekwa förlag och tacka för recensionsexemplaret. Håll tummarna för att det ska bli rätt nu.
lördag 15 februari 2014
torsdag 13 februari 2014
Bokrea- förhandsbeställning
Då jag fyllde 40 förra hösten fick jag ett presentkort till Adlibris av mina dåvarande arbetskamrater. Min födelsedag var samtidigt min sista dag på jobbet, så därför är det med extra värme jag spenderar presentkortet. Bokrean i Sverige börjar 25.2 och redan nu kan man lägga in förhandsbeställningar på nätbokhandlarna. Detta har öppnat en helt ny värld för oss boktokar i Finland, att kunna shoppa loss på Sveriges bokrea. Man kan nog säga att jag shoppade loss idag ...
Men vilken beställning! Eller vad tycker ni?
Men vilken beställning! Eller vad tycker ni?
söndag 9 februari 2014
Fördelarna med en kollaps av Jonathan Tropper
Gilla Böcker är ett förlag som ger ut böcker som det skrivs rätt så mycket om i bloggosfären. Jonathan Tropper har gett ut sex böcker, fyra av dem har getts ut på svenska av Gilla Böcker. Fördelarna med en kollaps är den första jag läst av Troppers böcker.
Silvers liv är minst sagt deprimerande. Hans karriär som trummis är över, äktenskapet kraschat och som pappa har han inte heller lyckats vidare bra. Han bor på ett lägenhetshotell och umgås med andra likasinnade män som också bor på hotellet. En dag söker dottern upp honom och berättar att hon är gravid. Då Silver följer med henne till kliniken där hon ska göra abort får han en stroke. Det enda som kan rädda hans liv är en operation. Silver vägrar ändå låta kirurgen operera honom, för kirurgen ska precis gifta sig med Silvers exfru. I stället skriver Silver en lista på vad han vill göra innan han dör, vad han behöver ställa till rätta. I.o.m stroken tycks också hans filter för vad som är acceptabelt att säga ha försvunnit helt och hållet.
Boken tar upp ett allvarligt ämne men på ett lätt sätt. Det blir inte deprimerande att läsa om Silver och hans strapatser. Det är ärligt och rakt på sak, man kan lätt känna igen sig i olika situationer. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och småfnissa i bussen på väg hem från jobbet. Så trots ett svårt ämne, mörker och smärta finns det också ett ljus och ett hopp i boken. Jag rekommenderar Troppers bok och kommer nog att läsa de tidigare böckerna också. Nämnas kan ännu att boken är utgiven i danskt band, ett format som jag gillar allt mer. Perfekt för handväskan.
Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!
Silvers liv är minst sagt deprimerande. Hans karriär som trummis är över, äktenskapet kraschat och som pappa har han inte heller lyckats vidare bra. Han bor på ett lägenhetshotell och umgås med andra likasinnade män som också bor på hotellet. En dag söker dottern upp honom och berättar att hon är gravid. Då Silver följer med henne till kliniken där hon ska göra abort får han en stroke. Det enda som kan rädda hans liv är en operation. Silver vägrar ändå låta kirurgen operera honom, för kirurgen ska precis gifta sig med Silvers exfru. I stället skriver Silver en lista på vad han vill göra innan han dör, vad han behöver ställa till rätta. I.o.m stroken tycks också hans filter för vad som är acceptabelt att säga ha försvunnit helt och hållet.
Boken tar upp ett allvarligt ämne men på ett lätt sätt. Det blir inte deprimerande att läsa om Silver och hans strapatser. Det är ärligt och rakt på sak, man kan lätt känna igen sig i olika situationer. Flera gånger kom jag på mig själv med att sitta och småfnissa i bussen på väg hem från jobbet. Så trots ett svårt ämne, mörker och smärta finns det också ett ljus och ett hopp i boken. Jag rekommenderar Troppers bok och kommer nog att läsa de tidigare böckerna också. Nämnas kan ännu att boken är utgiven i danskt band, ett format som jag gillar allt mer. Perfekt för handväskan.
Tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!
lördag 8 februari 2014
Bokbloggsjerka 7-10 februari
Hur håller du reda på alla böcker
som du har läst? Förlitar du dig helt på din blogg eller har du en
backup plan att dela med dig av?
Så låter veckans fråga i bokbloggsjerkan. Pre-bloggtider hade jag en liten röd bok som jag skrev upp vilka böcker jag hade läst. Då jag började blogga började jag också använda goodreads. Där för jag in alla bäcker jag har läst, inte alla böcker jag har i hyllan. Vill du följa mig där hittar du mig som boktok73. På bloggen har jag en flik med lästa böcker för varje år. Har inte ännu fått till 2014, det står på agendan under sportlovet som börjar om en vecka. Under 2013 förde jag också in alla bäcker jag läste i ett exel-dokument. Där samlade jag lite fakta om böckerna och sammanställde lite statistik vid årets slut. Det är ändå ganska jobbigt att föra in samma böcker på tre olika ställen, så jag tror att exeldokumentet faller bort det här året. Visst är det kul att få fram lite statistik men det får inte heller vara för mycket jobb. Med goodreads får man fram statistik och kan jämföra olika år, så det är min huvudsakliga platform för att hålla reda på de böcker jag har läst.
Hur gör du?
Så låter veckans fråga i bokbloggsjerkan. Pre-bloggtider hade jag en liten röd bok som jag skrev upp vilka böcker jag hade läst. Då jag började blogga började jag också använda goodreads. Där för jag in alla bäcker jag har läst, inte alla böcker jag har i hyllan. Vill du följa mig där hittar du mig som boktok73. På bloggen har jag en flik med lästa böcker för varje år. Har inte ännu fått till 2014, det står på agendan under sportlovet som börjar om en vecka. Under 2013 förde jag också in alla bäcker jag läste i ett exel-dokument. Där samlade jag lite fakta om böckerna och sammanställde lite statistik vid årets slut. Det är ändå ganska jobbigt att föra in samma böcker på tre olika ställen, så jag tror att exeldokumentet faller bort det här året. Visst är det kul att få fram lite statistik men det får inte heller vara för mycket jobb. Med goodreads får man fram statistik och kan jämföra olika år, så det är min huvudsakliga platform för att hålla reda på de böcker jag har läst.
Hur gör du?
tisdag 4 februari 2014
The Outcast Dead av Elly Griffiths
Jag spenderade veckoslutet tillsammans med gamla vänner. Jag drog ut på läsningen för att tiden vi tillbringade tillsammans inte skulle bli för kort. Från första kapitlet kändes det hemvant och bekant och jag kände en glädje över att få träffa på gamla bekanta.
Det var den spontana känslan som överväldigade mig då jag öppnade Kindle-appen i telefonen (under arbetstid) och bara måste läsa lite lite redan på dagen. Jag hade förhandsbeställt boken The Outcast Dead redan i september och jag trodde att den skulle släppas 31.1. Då det 30.1 kom ett mejl om att boken levererats till min Kindle (som var hemma) blev jag glatt överraskad och plötsligt kändes arbetsdagen oändligt lång. Nu tycker ni kanske att jag överdriver, men det är något speciellt med Elly Griffiths böcker, jag njuter av dem.
Vad handlar då boken om? Ruth har under utgrävningar vid grunderna vid Norwich Castle hittat kvarlevorna av vad hon misstänker är Norfolks mest ökända mörderska, Mother Hook. Då ryktet om fyndet sprids intresserar en amerikansk TV station sig för fyndet och kommer till Norfolk för att göra ett program om det. Ruth är inte så intresserad av att vara med i TV men den stilige amerikanske historikern Frank gör det hela uthärdligt. Samtidigt utreder Nelson ett fall med en ung mamma som anklagas för att ha mördat sitt barn. Efter en tid börjar små barn försvinna i samhället. Kan dessa försvinnanden ha något samband med fyndet?
Som ni kanske förstod av inledningen av det här blogginlägget så är jag inte besviken. Historien flyter bra på som vanligt och bekanta människor figurerar i handlingen. Nya människor kommer också fram, men man har bra koll på alla. Visst har Ruth kvar sin gamla noja om sin vikt, kanske igen i den här boken lite mer än i förra. Hennes dåliga självförtroende kommer också upp till ytan nu och då, men jag stör mig inte på det. Det jag däremot lite stör mig på är både Ruths och Nelsons ältande om det som en gång hände mellan dem två. Själva intrigen är lite annorlunda uppbyggd i den här boken. Ruth och Nelson sköter sina jobb på varsitt håll och länge ser det ut som om fallen inte skulle sammanstråla.
Jag är nöjd. Jag väntade länge på boken och blev inte besviken. Nu börjar väntan på följande bok. I september 2013 mejlade jag Elly Griffiths för att frågaom när det kommer ut en ny bok och då berättade hon att hon precis börjat på följande bok, alltså efter The Outcast Dead. Så minst ett år till kan jag tänka mig att jag får vänta. Jag litar på att det är värt väntan igen!
Det var den spontana känslan som överväldigade mig då jag öppnade Kindle-appen i telefonen (under arbetstid) och bara måste läsa lite lite redan på dagen. Jag hade förhandsbeställt boken The Outcast Dead redan i september och jag trodde att den skulle släppas 31.1. Då det 30.1 kom ett mejl om att boken levererats till min Kindle (som var hemma) blev jag glatt överraskad och plötsligt kändes arbetsdagen oändligt lång. Nu tycker ni kanske att jag överdriver, men det är något speciellt med Elly Griffiths böcker, jag njuter av dem.
Vad handlar då boken om? Ruth har under utgrävningar vid grunderna vid Norwich Castle hittat kvarlevorna av vad hon misstänker är Norfolks mest ökända mörderska, Mother Hook. Då ryktet om fyndet sprids intresserar en amerikansk TV station sig för fyndet och kommer till Norfolk för att göra ett program om det. Ruth är inte så intresserad av att vara med i TV men den stilige amerikanske historikern Frank gör det hela uthärdligt. Samtidigt utreder Nelson ett fall med en ung mamma som anklagas för att ha mördat sitt barn. Efter en tid börjar små barn försvinna i samhället. Kan dessa försvinnanden ha något samband med fyndet?
Som ni kanske förstod av inledningen av det här blogginlägget så är jag inte besviken. Historien flyter bra på som vanligt och bekanta människor figurerar i handlingen. Nya människor kommer också fram, men man har bra koll på alla. Visst har Ruth kvar sin gamla noja om sin vikt, kanske igen i den här boken lite mer än i förra. Hennes dåliga självförtroende kommer också upp till ytan nu och då, men jag stör mig inte på det. Det jag däremot lite stör mig på är både Ruths och Nelsons ältande om det som en gång hände mellan dem två. Själva intrigen är lite annorlunda uppbyggd i den här boken. Ruth och Nelson sköter sina jobb på varsitt håll och länge ser det ut som om fallen inte skulle sammanstråla.
Jag är nöjd. Jag väntade länge på boken och blev inte besviken. Nu börjar väntan på följande bok. I september 2013 mejlade jag Elly Griffiths för att fråga
söndag 2 februari 2014
Hemliga klubben, fallet med den skumma sabotören
Fallet med den skumma sabotören är den tionde boken om hemliga klubben som Susanne MacFie har skrivit.
Moa och Måns ska på bio och se den helt nya filmen Brottet på bron, men när filmen ska börja så är det fel film! Det är inte första gången som det händer. Bio-Bo som äger biografen kanske måste stänga om det inte slutar! Moa och Måns försöker ta reda på vem som saboterar filmerna.
Jag tyckte att boken var spännande och det var roligt när de hade ett hemligt språk och man fick tolka det på en sida. Det var ganska lätt att tolka det. Bilderna i boken var fina. Det var den första hemliga klubben-boken som jag har läst.
Tack till Memo förlag för recensionsexemplaret!
Detta inlägg skrevs av Emma 9 år.
Moa och Måns ska på bio och se den helt nya filmen Brottet på bron, men när filmen ska börja så är det fel film! Det är inte första gången som det händer. Bio-Bo som äger biografen kanske måste stänga om det inte slutar! Moa och Måns försöker ta reda på vem som saboterar filmerna.
Jag tyckte att boken var spännande och det var roligt när de hade ett hemligt språk och man fick tolka det på en sida. Det var ganska lätt att tolka det. Bilderna i boken var fina. Det var den första hemliga klubben-boken som jag har läst.
Tack till Memo förlag för recensionsexemplaret!
Detta inlägg skrevs av Emma 9 år.
lördag 1 februari 2014
Modernista recensioner
Veckoslutet fortsätter med tema favoritförlag. Jag har två böcker från favoritförlaget Modernista orecenserade, så jag slår ihop dem till ett inlägg.
Redan på förra årets sida läste jag boken Svarthuset av Peter May. Kriminalkommissarie Fin Mcleod är född och uppvuxen på Isle of Lewis, en liten ö i Yttre Hebriderna. Under 18 år har han försökt lägga sitt förflutna bakom sig genom att leva och bo i Edinburgh. Då ett brutalt mord skakar ön skickas Fin till platsen för att undersöka om det finns någon koppling till ett liknande mord i Edinburgh. Under vistelsen på ön träffar han både vänner och ovänner från skoltiden. Han tvingas inse att såren från barndomen inte är läkta.
Stora delar av boken utspelar sig i dåtid. Jag blir lite trött på de långa kapitlen som inte verkar ha något med själva historien att göra. Dåtiden kommer ikapp nutiden, men för min del kunde kopplingen ha kommit lite fortare. Det som är mest spännande är ändå beskrivningen av vad som hände på ön An Sgeir, en ö dit män gjorde expeditioner varje år. Karga landskap och hårda stormar beskrivs trovärdigt, likaså karaktärerna. Jag hade ändå velat lära känna Fin lite bättre. Att han en dryg månad tidigare förlorat sin 8-åriga son går nästan obemärkt förbi mig. Svarthuset är första delen i en trilogi och jag kommer nog att läsa följande del för att se om man får följa Fin i nutid och lära känna honom lite bättre.
Den andra boken är Ödemark av Yrsa Sigurdadottir. Hennes första bok Eldnatt upplevde jag som tung och svårläst. Jag minns att jag hakade upp mig på alla krångliga isländska namn. I Eldnatt är allt detta som bortblåst. Kanske jag blivit van. Advokaten Thóra anlitas av en bank att utreda om banken har någon laglig rätt att kräva att arbetstagarna upptar jobbet med gruvbygget. Från arbetsplatsen som finns i ett glesbebyggt område på Grönland har tre personer försvunnit. Lokalbefolkningen är övertygade om att det vilar en förbannelse över platsen. En liten delegation från Island reser till Grönland för att reda ut vad som pågår.
Som sagt så gillade jag Ödemark mer än Eldnatt. Visst är historien lite tunn och varför skulle en advokat anlitas för att utreda försvinnanden. Men om man förbiser det så är boken en riktigt läsvärd historia med inblick i de karga förhållandena som råder på Grönland. Karaktärerna är intressanta och en hel del humor har författaren bakat in i historien. Jag kan bra tänka mig att läsa mer av Sigurdadottir.
Tack till Modernista för båda recensionsexemplaren!
Redan på förra årets sida läste jag boken Svarthuset av Peter May. Kriminalkommissarie Fin Mcleod är född och uppvuxen på Isle of Lewis, en liten ö i Yttre Hebriderna. Under 18 år har han försökt lägga sitt förflutna bakom sig genom att leva och bo i Edinburgh. Då ett brutalt mord skakar ön skickas Fin till platsen för att undersöka om det finns någon koppling till ett liknande mord i Edinburgh. Under vistelsen på ön träffar han både vänner och ovänner från skoltiden. Han tvingas inse att såren från barndomen inte är läkta.
Stora delar av boken utspelar sig i dåtid. Jag blir lite trött på de långa kapitlen som inte verkar ha något med själva historien att göra. Dåtiden kommer ikapp nutiden, men för min del kunde kopplingen ha kommit lite fortare. Det som är mest spännande är ändå beskrivningen av vad som hände på ön An Sgeir, en ö dit män gjorde expeditioner varje år. Karga landskap och hårda stormar beskrivs trovärdigt, likaså karaktärerna. Jag hade ändå velat lära känna Fin lite bättre. Att han en dryg månad tidigare förlorat sin 8-åriga son går nästan obemärkt förbi mig. Svarthuset är första delen i en trilogi och jag kommer nog att läsa följande del för att se om man får följa Fin i nutid och lära känna honom lite bättre.
Den andra boken är Ödemark av Yrsa Sigurdadottir. Hennes första bok Eldnatt upplevde jag som tung och svårläst. Jag minns att jag hakade upp mig på alla krångliga isländska namn. I Eldnatt är allt detta som bortblåst. Kanske jag blivit van. Advokaten Thóra anlitas av en bank att utreda om banken har någon laglig rätt att kräva att arbetstagarna upptar jobbet med gruvbygget. Från arbetsplatsen som finns i ett glesbebyggt område på Grönland har tre personer försvunnit. Lokalbefolkningen är övertygade om att det vilar en förbannelse över platsen. En liten delegation från Island reser till Grönland för att reda ut vad som pågår.
Som sagt så gillade jag Ödemark mer än Eldnatt. Visst är historien lite tunn och varför skulle en advokat anlitas för att utreda försvinnanden. Men om man förbiser det så är boken en riktigt läsvärd historia med inblick i de karga förhållandena som råder på Grönland. Karaktärerna är intressanta och en hel del humor har författaren bakat in i historien. Jag kan bra tänka mig att läsa mer av Sigurdadottir.
Tack till Modernista för båda recensionsexemplaren!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)