Bokiga miljöer

Detta veckoslut är fyllt av aktiviteter, men ett bokbloggsjerkainlägg ska jag väl kunna klämma in bland allt annat. Vi har körveckoslut med kören, repar julsånger för fullt. På fredagen blev vi filmade för ett tv-program. Om en vecka kan man se kören Cawiar i YLE TV5 i programmet Närbild. Det blir spännande!

För att återgå till dagens fråga. "Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka." 

Astrid Lindgrens värld är den bokmiljö jag så här på morgonkvisten kan komma på att jag besökt. Lotta på Bråkmakargatan är inspelad där, och man kan gå in i husen och titta. Gatumiljön är också bekant från böckerna och filmerna.

En miljö som jag gärna skulle besöka är Ruth Galloways hedar. Elly Griffiths beskriver miljöerna så lockande att man får lust att resa dit och vandra i Ruths fotspår.

Långkörare äntligen utlästa

Goodreads berättar för mig att jag den 12.8.2012 (!) började läsa boken Little Bee av Cris Cleave. Så det var på tiden med en spurt. Läste slut den tidigare i veckan. Boken har hyllats både på svenska och andra internationella bloggar, men jag var inte riktigt lika imponerad. Eventuellt berodde det på att det tog mig så lång tid att läsa. Jag läste boken i huvudsak på Kindle-appen i mobilen, några sidor här och där då jag hade tid. Faktiskt fångade boken mig först i slutet då jag spurtade sista tredjedelen på Kindlen. En bok som helt klart förtjänade mer uppmärksamhet av mig än vad den fick.

En annan bok som tagit lång tid för mig att läsa var The Casual Vacancy av J.K. Rowling. Jag har nu i flera dagar funderat och grubblat över vad jag ska skriva om boken. Det jag minns är att jag inte kunde hålla reda på alla personer och att jag störde mig på all dialekt och allt talpsråk som förekom i boken. Så tyvärr får inte den heller vidare höga poäng av mig.

Regenter i bokhyllan

Veckoslutet går i lika rask takt som veckan och nu är det redan söndag. Tur att bokbloggsjerkan gäller fredag-måndag, så att man hinner med fastän man missar att det varit fredag. Den här veckan gäller det att göra en inventering i bokhyllan och kolla upp vilket land som väger tyngst.

I min bokhylla blir det nästan jämt spel mellan England och Sverige. Engelska författare finns det nog lite mer av. Jag älskar engelska deckare. De har något speciellt. Till en del är det säkert kulturen, till en del karaktärerna och miljön. Svenska författare har också en förmåga att fängsla och underhålla, men på vågen väger nog de brittiska tyngst. Elly Griffiths, Peter James, S.J. Bolton, Ann Cleeves, ja listan kan göras hur lång som helst. Till en del kan min kärlek till de brittiska böckerna säkert bero på det år jag bodde i London. Då var jag inte så imponerad över landet, men efteråt har det vuxit i mitt hjärta och allt det Brittiska väcker varma känslor i mig.

Hur ser det ut i era bokhyllor?

Boktok73 bokiga bekännelser

Redan för en längre tid sedan blev jag taggad av Lena att göra den här bekännelsegrejen. Hittills hade jag inte kommit mig för men nu då också Monika taggade mig bestämde jag mig för att göra ett försök. Vet inte om jag har några intressanta bokiga bekännelser, men något smått ska jag väl kunna knåpa ihop.

Regler:

Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berätta om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.

 

Som liten bodde jag i biblioteket

Ja, inte bodde bodde, men tillbringade en hel del tid där. Vi bodde på promenadavstånd från filialbiblioteket i vår stad och titt som tätt kilade jag iväg med lånekortet i högsta hugg. Man lånade böckerna genom att skriva sitt bibliotekskorts nummer på kortet i boken. Jag skrev 2526. Barn- och ungdomshyllan avverkades i rask takt. Jag älskade böckerna om Kitty och Mary Lou, Lotta och Kulla Gulla. Ganska tidigt förflyttade jag mig till vuxenhyllan för att utforska innehållet där. Jag hittade Danielle Steel. I högstadiet hade vi "prao", arbetslivsorientering och mitt självklara val var den lokala filialen. Jag stormtrivdes.

 

Det där med Danielle Steel

I ungdomens ljuva dagar fängslades jag totalt av Danielle Steels böcker. Efter att jag förtjänat egna pengar började jag köpa alla Danielle Steel böcker jag kom över. Det resulterade i att jag i detta nu äger över 60st. De är nu till salu.

Då jag upptäckte bokbloggarna

Det var min kära syster som introducerade mig i bokbloggarvärlden. Hon skickade mig länken till Bokbabbels blogg och där var jag fast. Helt spontant kände jag, att här är ett folk som tänker och tycker som jag- jag vill också vara med. Så jag tror att det var en dryg vecka efter att jag läst Bokbabbels blogg för första gången då jag var så otålig att starta en egen blogg att jag inte hann hitta på ett bättre namn åt bloggen. Idag hade jag nog valt ett annat namn. Boktok73 beskriver nog mig så jag får väl dras med det.

Då jag upptäckte e-boken

Jag har alltid varit något av en prylbög. Jag älskar apparater och maskiner. Nästan lika mycket som böcker. Att då kunna kombinera dessa passioner, för mig upp i högre sfärer. Kindlen kom in i mitt liv för att stanna. Visst älskar jag att läsa fysiska böcker, men att plocka fram Kindlen och läsa en e-bok är minst lika härligt. Och möjligheterna sen. Tänk att man kan klicka hem en bok nästan var men än befinner sig! Man är inte bunden till dator och nätverk och riskerar sålunda aldrig att "run out of books to read". Kan det bli bättre?

Min vana trogen taggar jag nu alla er som ännu inte blivit taggade och känner er manade att komma ut med era bokiga bekännelser. Det var inte så svårt sist och slutligen! Häng på du med!

Odödlig av S.J. Bolton

I Odödlig, S.J. Boltons tredje bok om Lacey Flint, blir små pojkar mördade. Mördaren tycks inte lämna några spår efter sig då han osedd lämnar kropparna längs Themsens strand. Poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury står handfallna då ännu en pojke försvinner. Lacey är ännu sjukskriven efter händelserna i Livrädd och hon har egentligen ingenting med utredningen att göra. Pojken Barney, som bor granne med Lacey och tillbringar många kvällar ensamma hemma, följer med mordutredningen och gör egna efterforskningar tillsammans med sina kompisar. Via Barney blir också Lacey motvilligt allt mer involverad i fallet.

Odödlig har fått ganksa ljumma recensioner i bokbloggosfären. Men jag gillar. Tokgillar, faktiskt. Mina gissningar hoppar hit och dit och jag kommer inte underfund med vem mördaren är förrän just före det avslöjas. Det är spännande och ruggigt. Lacey har egentligen en biroll, men ändå får man veta mer om hennes liv och bakgrund än i de tidigare böckerna. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör boken så bra. Och vad det säger om mig som person att jag gillar mörka, blodiga historier, det är en fråga som jag inte tänker fördjupa mig i. Då nästa bok om Lacey dyker upp är jag där och hugger tag i den direkt.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Serier eller standalones?

Läser du helst serier eller stadalones? Så lyder frågan i veckans bokbloggsjerka.

Jag är svag för serier. Att bekanta sig med karaktärer och i bok efter bok få följa med deras liv och äventyr är något speciellt. Som Annika kan jag inte få nog. Då en serie slutar sörjer jag, tills jag hittar en ny bok av någon annan serie jag gillar.

Visst läser jag standalones också, men mer serier blir det nog.

Betraktaren av Belinda Bauer

Belinda Bauer skriver deckare som är annorlunda. De är alltså inte stöpta i samma form som de flesta med alkoholiserad polis/detektiv med relationsproblem. I Betraktaren är det 18-årige Patrick Fort som är i huvudrollen. Patrick, som har Aspbergers syndrom, studerar anatomi. I dissektionssalen försöker han finna svar på de frågor som han varit besatt av ända sedan hans far dött i en bilolycka. Frågan om vad som hänt, vad som händer då man dör. Kroppen som Patrick undersöker tycks avslöja för Patrick sådant som inte stämmer med förhandsuppgifterna av kroppen. Samtidigt upptäcker Patrick att det är en hel del som inte stämmer i hans egen familjs förflutna.

Betraktaren är Belinda Bauers fjärde roman. Den är inte en uppföljare till Shipcot-trilogin utan är en helt ny historia med nya karaktärer. Det är inte rasande tempo, men det går framåt. Det som Belinda Bauer är bäst på är att beskriva sina karaktärer. Jag känner med Patrick och förstår hans ångest då syndromet gör att han blir förvirrad av folks beteende. Jag blir glad då han trots sin egenhet får vänner som bryr sig om honom och godkänner honom som han är. Parallellt med Patricks historia berättas en historia om patienterna på koma-avdelningen. Jag hade önskat mer av den historien, för den var också riktigt ryslig. Gillar inte när trådar blir hängande lösa. Men trots det är Betraktaren en briljant historia som väcker känslor.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!