Boktok73 bokiga bekännelser

Redan för en längre tid sedan blev jag taggad av Lena att göra den här bekännelsegrejen. Hittills hade jag inte kommit mig för men nu då också Monika taggade mig bestämde jag mig för att göra ett försök. Vet inte om jag har några intressanta bokiga bekännelser, men något smått ska jag väl kunna knåpa ihop.

Regler:

Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berätta om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.

 

Som liten bodde jag i biblioteket

Ja, inte bodde bodde, men tillbringade en hel del tid där. Vi bodde på promenadavstånd från filialbiblioteket i vår stad och titt som tätt kilade jag iväg med lånekortet i högsta hugg. Man lånade böckerna genom att skriva sitt bibliotekskorts nummer på kortet i boken. Jag skrev 2526. Barn- och ungdomshyllan avverkades i rask takt. Jag älskade böckerna om Kitty och Mary Lou, Lotta och Kulla Gulla. Ganska tidigt förflyttade jag mig till vuxenhyllan för att utforska innehållet där. Jag hittade Danielle Steel. I högstadiet hade vi "prao", arbetslivsorientering och mitt självklara val var den lokala filialen. Jag stormtrivdes.

 

Det där med Danielle Steel

I ungdomens ljuva dagar fängslades jag totalt av Danielle Steels böcker. Efter att jag förtjänat egna pengar började jag köpa alla Danielle Steel böcker jag kom över. Det resulterade i att jag i detta nu äger över 60st. De är nu till salu.

Då jag upptäckte bokbloggarna

Det var min kära syster som introducerade mig i bokbloggarvärlden. Hon skickade mig länken till Bokbabbels blogg och där var jag fast. Helt spontant kände jag, att här är ett folk som tänker och tycker som jag- jag vill också vara med. Så jag tror att det var en dryg vecka efter att jag läst Bokbabbels blogg för första gången då jag var så otålig att starta en egen blogg att jag inte hann hitta på ett bättre namn åt bloggen. Idag hade jag nog valt ett annat namn. Boktok73 beskriver nog mig så jag får väl dras med det.

Då jag upptäckte e-boken

Jag har alltid varit något av en prylbög. Jag älskar apparater och maskiner. Nästan lika mycket som böcker. Att då kunna kombinera dessa passioner, för mig upp i högre sfärer. Kindlen kom in i mitt liv för att stanna. Visst älskar jag att läsa fysiska böcker, men att plocka fram Kindlen och läsa en e-bok är minst lika härligt. Och möjligheterna sen. Tänk att man kan klicka hem en bok nästan var men än befinner sig! Man är inte bunden till dator och nätverk och riskerar sålunda aldrig att "run out of books to read". Kan det bli bättre?

Min vana trogen taggar jag nu alla er som ännu inte blivit taggade och känner er manade att komma ut med era bokiga bekännelser. Det var inte så svårt sist och slutligen! Häng på du med!

Odödlig av S.J. Bolton

I Odödlig, S.J. Boltons tredje bok om Lacey Flint, blir små pojkar mördade. Mördaren tycks inte lämna några spår efter sig då han osedd lämnar kropparna längs Themsens strand. Poliserna Dana Tulloch och Mark Joesbury står handfallna då ännu en pojke försvinner. Lacey är ännu sjukskriven efter händelserna i Livrädd och hon har egentligen ingenting med utredningen att göra. Pojken Barney, som bor granne med Lacey och tillbringar många kvällar ensamma hemma, följer med mordutredningen och gör egna efterforskningar tillsammans med sina kompisar. Via Barney blir också Lacey motvilligt allt mer involverad i fallet.

Odödlig har fått ganksa ljumma recensioner i bokbloggosfären. Men jag gillar. Tokgillar, faktiskt. Mina gissningar hoppar hit och dit och jag kommer inte underfund med vem mördaren är förrän just före det avslöjas. Det är spännande och ruggigt. Lacey har egentligen en biroll, men ändå får man veta mer om hennes liv och bakgrund än i de tidigare böckerna. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör boken så bra. Och vad det säger om mig som person att jag gillar mörka, blodiga historier, det är en fråga som jag inte tänker fördjupa mig i. Då nästa bok om Lacey dyker upp är jag där och hugger tag i den direkt.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Serier eller standalones?

Läser du helst serier eller stadalones? Så lyder frågan i veckans bokbloggsjerka.

Jag är svag för serier. Att bekanta sig med karaktärer och i bok efter bok få följa med deras liv och äventyr är något speciellt. Som Annika kan jag inte få nog. Då en serie slutar sörjer jag, tills jag hittar en ny bok av någon annan serie jag gillar.

Visst läser jag standalones också, men mer serier blir det nog.

Betraktaren av Belinda Bauer

Belinda Bauer skriver deckare som är annorlunda. De är alltså inte stöpta i samma form som de flesta med alkoholiserad polis/detektiv med relationsproblem. I Betraktaren är det 18-årige Patrick Fort som är i huvudrollen. Patrick, som har Aspbergers syndrom, studerar anatomi. I dissektionssalen försöker han finna svar på de frågor som han varit besatt av ända sedan hans far dött i en bilolycka. Frågan om vad som hänt, vad som händer då man dör. Kroppen som Patrick undersöker tycks avslöja för Patrick sådant som inte stämmer med förhandsuppgifterna av kroppen. Samtidigt upptäcker Patrick att det är en hel del som inte stämmer i hans egen familjs förflutna.

Betraktaren är Belinda Bauers fjärde roman. Den är inte en uppföljare till Shipcot-trilogin utan är en helt ny historia med nya karaktärer. Det är inte rasande tempo, men det går framåt. Det som Belinda Bauer är bäst på är att beskriva sina karaktärer. Jag känner med Patrick och förstår hans ångest då syndromet gör att han blir förvirrad av folks beteende. Jag blir glad då han trots sin egenhet får vänner som bryr sig om honom och godkänner honom som han är. Parallellt med Patricks historia berättas en historia om patienterna på koma-avdelningen. Jag hade önskat mer av den historien, för den var också riktigt ryslig. Gillar inte när trådar blir hängande lösa. Men trots det är Betraktaren en briljant historia som väcker känslor.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Bokbloggsjerka

Efter ett veckoslut fyllt av kräftskiva, bastubad och korvgrillning i beckmörker har det blivit dags för mig att svara på frågan i veckans bokbloggsjerka. Den här veckan undrar Annika i vilken miljö min bok skulle utspela sig i ifall jag skulle skriva en.

Det här är en högst teoretisk fråga. Jag har inga som helst planer på att skriva någon bok, tror nog aldrig jag skulle klara av det. Men om ifall att jag mot förmodan skulle göra det så tror jag nog att den skulle utspela sig i en stad. Staden kanske skulle vara fiktiv, för att inte behöva vara så noggrann med detaljer. Då hade jag friheten att hitta på vad som helst. Å andra sidan gillar jag miljöbeskrivningar, vackra vyer. Stränder, berg, skogar. Ja. Det är nog bäst att jag håller mig till att läsa andras böcker. Jag hade nog inte kommit igång med boken då jag velat fram och tillbaka bara med miljön...

Fem svar på fem frågor

Redan förra veckan blev jag taggad i utmaningen som cirkulerat bland bokbloggarna en tid nu. Tiden bara rinner iväg och jag har tydligen haft en bloggpaus. Jag har bland annat hunnit skaffa mig ett nytt jobb och åka på resa till Stockholm tillsammans med min mamma och min syster och därför har tiden inte riktigt räckt till. Nu har jag i alla fall en ledig kväll, så här kommer mina svar på utmaningen. Jag blev utmanad av både Bloggbohemen och Bokhyllan i pepparkakshuset. Tack för det!

Vem inspirerade/uppmuntrade dig att börja blogga?
Jag började blogga ganska spontant. Hade en tid läst Bokbabbels blogg och några andra och tyckte att jag som också älskar böcker och att läsa vill också vara med på ett hörn. Bokbloggare verkade ha det kul tillsammans, vilket ju också stämmer. Så jag började min anspråkslösa blogg och har inte ångrat mig en sekund. Jag bloggar inte varje dag. Försöker uppdatera bloggen 2-3 gånger per vecka. Ibland lyckas det, ibland inte.

Hur väljer du ämne att blogga om?
Man kan väl säga att ämnena väljer mig, dvs. böckerna jag läser skriver jag om. Och lite annat mer eller mindre bokrelaterat.

Vad vet de flesta inte om dig?
Ja, den nyaste nyheten är att jag efter 17 år på samma arbetsplats nu har fått ett nytt jobb och i början av oktober är det meningen att jag ska lämna alla mina underbara arbetskamrater och slänga in mig i något nytt. Jag kommer att jobba som diabetesskötare för barn på barnkliniken i Helsingfors. Spännande och skrämmande.

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?
Jag är så dålig på att beskriva mig. Jag är lugn, omtänksam (tror jag i alla fall...) och njutare - om det är ett ord. I alla fall njuter jag av livet, tar vara på stunder med familjen och lässtunder.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Läsa- surprise, surprise, titta på tv, sjunga- älskar min kör och alla underbara körkamrater, umgås med familj och vänner. Att sitta ute i solen och läsa, med en kopp te, det är favoritsysselsättningen.


Eftersom jag har noll koll vem som har svarat på utmaningen redan så utmanar jag dig som inte har blivit taggad att svara på frågorna och länka till mig.

Stoppa pressarna!

Idag tycks vara nyhetsdagen med stort N. Microsoft köpet det finska flaggskeppet Nokias telefoner och prinsessan Madeleine är gravid. Men den största nyheten av alla är att Elly Griffiths nya bok kommer ut i Januari! Den heter The Outcast Dead och ges ut 30.1.2014. Och inte nog med det, hon ska precis börja skriva på sin följande bok!

Kanske jag är den sista som får upp ögonen för den här informationen, men jag hittade ingen information om någon ny bok, så jag mejlade henne. Idag fick jag svar! *starstruck* Ni får ursäkta min entusiasm, men fattar ni, en ny Ruth Galloway-bok är på kommande!

På Amazon kan man redan förhandsbeställa boken till Kindle, utgivningsdatum är 11.3.2014. Så här står det om handlingen:

"Forensic archaeologist Ruth Galloway uncovers the bones of a Victorian murderess while a baby snatcher threatens modern-day Norfolk in this exciting new entry in a beloved series.
Every year a ceremony is held in Norwich for the bodies in the paupers’ graves: the Service for the Outcast Dead. Ruth has a particular interest in this year’s proceedings. Her recent dig at Norwich Castle turned up the body of the notorious Mother Hook, who was hanged in 1867 for the murder of five children. Now Ruth is the reluctant star of the TV series Women Who Kill, working alongside the program’s alluring history expert, Professor Chet Bruce.
DCI Harry Nelson is immersed in the case of three children found dead in their home. He is sure that the mother is responsible. Then another child is abducted and a kidnapper dubbed the Childminder claims responsibility. Are there two murderers afoot, or is the Childminder behind all the deaths? The team must race to find out—and the stakes couldn’t be any higher when another child goes missing."

Plötsligt känns hösten låååång...